Glädjevågen
Kikar ut och ser att det är gråa moln på himlen. Attans. Jag och syster som först hade planerat in en promenad till babysimmet idag. Men det är inte allt för roligt om det blir regn. Idag är sista gången för denna säsong också och det känns både roligt och tråkigt. Det är ju faktiskt riktigt mysigt att gå på babysimmet.
Förra veckan ställde jag mig på vågen. Senast jag gjorde det var i mitten av april så jag hoppades bara på en liten förändring i positiv riktning. Och vilken förändring sen! 6 kilo har jag gått ner på dryga månaden! Mer än förväntat så jag är superglad. 3 kilo till och jag är nere på vikten jag hade innan jag blev gravid! Hade hoppats på att gå ner under 60-sträcket till sommaren och nu väger jag 59 och det är faktiskt lite tid kvar innan sommaren ju. Hur nöjd som helst!
Nu ska jag snart vräka i mig kyckling.
Men ni får ha det bra!!
Förra veckan ställde jag mig på vågen. Senast jag gjorde det var i mitten av april så jag hoppades bara på en liten förändring i positiv riktning. Och vilken förändring sen! 6 kilo har jag gått ner på dryga månaden! Mer än förväntat så jag är superglad. 3 kilo till och jag är nere på vikten jag hade innan jag blev gravid! Hade hoppats på att gå ner under 60-sträcket till sommaren och nu väger jag 59 och det är faktiskt lite tid kvar innan sommaren ju. Hur nöjd som helst!
Nu ska jag snart vräka i mig kyckling.
Men ni får ha det bra!!
Förlossningsberättelse
Det var söndagen den 17 augusti 2008. Jag hade legat hela natten med värkar och kände att idag kanske det är dax. Vaknade upp hemma i sängen och kände värkar, men de var ändå inte så farliga. Hade hela graviditeten sagt att jag skulle få barn den 17:e medans beräknat var den 31:a. Alla hade tyckt att jag var knäpp som trodde att jag skulle få åka in och föda 14 dagar innan beräknat när det var första barnet och att det är större chans att jag får räkna med 14 dagar extra. Men nej, nu hade jag faktiskt lite värkar. Men envis som jag är så bestämde jag att vi skulle åka till Willys och storhandla. Och det gjorde vi. Jag gick runt höggravid med vagnen och fick stanna var 5:e minut och låta värken göra sitt. Det var inte ens att det var 10 minuter mellan värkarna längre men nej jag skulle gå runt där på Willys och kräftor hade jag bestämt mig för att vi skulle äta. När vi kom hem ringde jag till pappa. Hade bokat med honom att han skulle komma under dagen och hjälpa mig att bränna ut en skiva med musik som skulle med till förlossningen. Pappa frågade om det inte var bäst att jag ringde till förlossningen istället eftersom han inte kunde komma förrän om några timmar, men jag var envis och sa att jag inte skulle in till förlossningen än på länge. Jag skulle ju äta kräftor ikväll också så att någon förlossning var det inte tal om förrän dom hade blivit uppätna.
På eftermiddagen kom dom. Pappa, Maria, Emma och Emil. Jag satt fortfarande med värkar med bara ett par minuters mellanrum men jag skulle envis som en åsna bränna ut den här musiken. Efter det var gjort och vi hade fikat så satt vi vid datorn och klockade värkarna på www.varktimer.se. Hade gjort det en del under dagen för att lätt kunna se hur jag låg.
Så här såg det ut med värkarna (går att kika på efteråt upptäckte jag nu)
20:05:08 2 min 36 sek
20:08:02 2 min 54 sek
20:11:42 3 min 40 sek
20:13:35 1 min 53 sek
20:16:47 3 min 12 sek
20:20:39 3 min 52 sek
20:23:52 3 min 13 sek
20:26:38 2 min 46 sek
20:29:46 3 min 8 sek
20:33:07 3 min 21 sek
20:36:39 3 min 32 sek
20:40:09 3 min 30 sek
20:42:00 1 min 51 sek
20:46:36 4 min 36 sek
20:49:09 2 min 33 sek
20:51:12 2 min 3 sek
20:56:56 5 min 44 sek
20:59:51 2 min 55 sek
21:02:26 2 min 35 sek
21:05:46 3 min 20 sek
21:07:58 2 min 12 sek
Man kan ju fråga sig varför jag inte ringde in tidigare, speciellt när det står på sidan att man ska åka in när det är 3 min mellan värkarna och det hade det ju varit länge. Men envis som man är så vill man inte åka in eftersom man tror att man bara ska bli hemskickad igen. Så vi satt hemma istället. Klockade mina värkar och försökte sätta ihop skötbordet.
När den sista värken blev klockad lyckades dom andra dock övertala mig att ringa in så det gjorde jag. Dom tyckte att jag skulle packa väskan och åka in så snart jag kunde. Väskan var ju redan packad så för mig var det bara att klä på mig och sen bar det av till sjukhuset.
Klockan 21:30 blev vi inskrivna av en barmorska vid namn Cathrine. Fick då väga mig (vilket jag inte hade gjort på länge) och vågen stannade på 78 kilo. 22 kilo hade jag alltså gått upp under graviditeten! Allt annat såg bra ut. Barnet var fixerat och fosterljuden var normala. Jag gav min förlossningsplan och sedan blev vi lämnade ensamma.
Klockan 22:45 hade jag 3-4 minuter mellan värkarna med styrka 1. Jag var tyvärr bara öppen 1 cm så de tyckte att det bästa vore om jag fick vila lite under natten och fortsätta framåt morgonen men eftersom jag hade ont så fick jag morfinspruta så att jag skulle kunna klara av det. Dock tålde jag den inte och istället för att vila låg jag och kräktes natten igenom.
Klockan 08:47 får jag en annan barnmorska, Linda. Blir även ordinerad Lergigan mot illamåendet men det hjälper inte.
Klockan 10:00 får jag Zofran mot illamåendet. Detta hade inte heller någon effekt utan jag fortsatte må illa och kräkas vidare.
Klockan 10:35 har jag i alla fall slutat kräkts. Bestämmer mig då för att testa TENS en kort stund.
Klockan 10:55 tycker jag inte att TENS funkar så bra som jag hade hoppats. Tyckte mer att dom var ivägen och hjälpte mig inte tillräckligt för att orka stå ut med alla sladdar. Istället vill jag prova på att ställa mig en stund i duschen. Simon och barnmorskan hjälper mig in i duschen och tycker att det var riktigt skönt. Bestämmer mig för att sitta där en stund och barnmorskan lämnar oss. Även Simon lämnar mig för en stund för att springa iväg och köpa något i kiosken. En tidning och något att äta. Själv orkar jag inte bry mig så mycket utan tycker mest att det är skönt att få något som hjälper lite mot smärtan.
Klockan 12:12 testar de barnets fosterljud. Jag och Simon tycker mest att det är jobbigt när de försöker med det eftersom de aldrig får fram några bra resultat. Plattorna lägger sig fel och jag måste vara väldigt stilla för att ge lite resultat och det är svårt när man har ont. Men vad dom tycker att dom kan se ser det bra ut och vi hoppas på att det ska stämma. Nu har jag inte lika ont i alla fall och bestämmer mig för att försöka gå ut och röra lite på mig. Känner mig lite som en gammal tant där jag går runt men just vid det tillfället bryr man sig inte så mycket, det var skönt att få möjlighet att röra på sig alls.
Klockan 12:35 har jag försökt mig på att få i mig lite soppa till lunch. Försöker äta så mycket nyponsoppa som jag kan då jag läst att det är bra att få i sig något när det är dax för krystandet. Det brukar ju kunna ta timmar innan barnet kommer ut så då behöver man energi. Illamåendet har blivit lite bättre så att nu får jag faktiskt i mig något utan att vilja kräkas upp det direkt.
Klockan 15:30 kommer en annan barnmorska in och presenterar sig. Hon heter Pernilla och ska ta hand om mig nu. Vid det här laget börjar jag få allt mer ont. Pernilla frågar om jag vill prova på Lustgas och tycker att det låter som en bra idé. Den fungerar ganska så bra, men har fortfarande väldigt ont. Vill då prova på att duscha igen. Tänkte att det hjälpte så bra sist. Dock fungerar det inte lika bra den här gången. Det slutar med att jag sitter på badrumsgolvet i smärta och säger att de måste göra något. Kan till och med tänka mig kejsarsnitt så ont som det gör. Något som jag inte alls velat fundera över tidigare.
Jag får då hjälp ur duschen och får prova på lustgasen igen. De tittar om jag har öppnats något mer men dock är det inte någon skillnad. Pernilla lämnar mig för att gå och prata med läkaren om hur vida jag kan få EDA (ryggmärgsbedövning). De ger den inte om vattnet inte har gått och det har det inte. Istället diskuterar de om de ska sätta hål på hinnan, och turligt nog för mig så tycker läkaren att det låter som en bra idé.
Klockan 17:35 kommer gynjouren in och gör ultraljud. Detta för att se om barnet ligger som det ska innan det är dax att sätta hål på hinnan. Det gör det. Efter det går de därifrån och någon annan kommer in och sätter hål på hinnan ca 25 min senare. Ut kommer väldigt mycket fostervatten så att skydden räcker inte riktigt till. Själv ligger jag i mina lustgasdrömmar och märker inte mycket av det. Istället pekar jag på fåglarna som är ditmålade på väggen.
- Simon, fåglarna, säger jag och han tittar.
- Eeeh, ja, svarar han och förstår inte riktigt vad jag ville få fram av det.
- Fåglarna, säger jag och kraxar lite och visar med händerna hur en fågel flyger och sedan attakerar något. Jag talade alltså om FILMEN Fåglarna, något som jag bara kom att tänka på. Roligt hur lustgas fungerar ibland. Sedan vänder jag mig om till barnmorskan och frågar om min beeeeeebis kommer snart.
Hon förklarar att det förmodligen kommer ta ett tag till och kanske inte kommer komma förrän inatt eller imorgonbitti. Jag minns inte riktigt om jag var nöjd över svaret eller om jag frågade vidare.
Klockan 18:20 kommer en läkare in och lägger EDA. Simon tycker att det är lite obehagligt att se hur dom sticker in en stor nål i ryggraden men själv märker jag inte av mycket. Forfarande var jag hög på lustgasen, det enda som får smärtan att avta lite.
Efter att EDAn är lagd tycker jag knappt att jag känner av smärtan. Det är en oerhörd befrielse. Nu förflyttar jag mig från sängen till fåtöljen och sätter mig och läser en tidning och äter godis. Fortsätter även med nyponsoppan för att samla energi till det är dax. Det är nästan det enda som går runt i huvudet på mig. Jag har ju läst om det här i 9 månader nu och nu är det ju snart min tur.
Klockan 20:00 vill barnmorskan se om jag har öppnats något mer. Jag lägger mig på sängen, fortfarande ganska så befriad från smärta. Pernilla talar om att jag nästan är helt öppen. Jag känner mig ganska så lättad att det har hänt något överhuvudtaget. Vi kommer överens om att jag ska försöka röra lite på mig eftersom jag inte har så ont just nu. Men så fort som jag ställer mig upp så känner jag genast hur ont det gör. Nu kommer smärtan i 190 och jag klarar knappt av att stå upp. Pernilla ber mig att lägga mig ner igen och blir förvånad när hon ser att jag ju är helt öppen. Jag börjar känna av lite av krystvärkar, men inte så farligt att jag känner att jag måste krysta. Pernilla säger att nu kommer det komma en bebis inom de närmaste timmarna. Sedan ber hon Simon att ringa på en klocka så att det kommer in någon mer tills födseln är igång. Simon råkar dock trycka på fel knapp och trycker på akutknappen och in kommer det snart springandes folk.
- Det är lugnt det kommer ta ett tag till, säger Pernilla när hon ser dom och sedan vänder hon sig om mot mig och utbrister förvånad. Oj, nu kommer ett huvud!
Dom som nu står i rummet och ser detta ser alla väldigt chockade ut och Simon som såg det blev rädd att dom såg ut så för att barnet var missbildat eller något. Han visste inte vid detta tillfälle att anledningen att de såg ut som de gjorde var för att huvudet hade kommit ut väldigt fort.
Jag börjar nu känna av krystvärkar och vill krysta med Pernilla säger åt mig att jag får absolut inte krysta.
- Men vad ska jag göra om jag måste då, hinner jag utbrista och sedan är barnet ute.
Alla är lika förvånade. Ca 30 sekunder från de riktiga krystvärkarna till barnet är där.
Klockan är 20:25 när Liam ser världen för första gången. De lägger honom på mitt bröst och de frågar om jag vill veta könet. Huvudet är inte riktigt som det borde vara och jag säger att jag istället vill veta om jag sprack mycket. Jag har ju läst att om barnet kommer fort så spricker man mycket.
- Nej det gjorde du inte, vill du veta könet? frågar de vidare.
- Nej, behöver jag sys? frågar jag istället.
- Nej, du behöver inte sys. Vill du veta vad det är för kön?
Tillslut så låter jag dom få visa mig trots att jag är fast beslutsam om att det är en tjej.
- Det är en kille, säger det glatt.
- En kille? Vart har ni hittat honom? frågar jag och är fortfarande inne på att det var en tjej jag skulle få.
Simon tar upp kameran och börjar filma nu och jag börjar snart komma tillbaka till verkligheten. Underbaraste ögonblicket i världen och Liam är fulländad. Dom lägger Liam så att han kan få amma och sedan lämnar dom oss. Liam är en naturbegåvning på att amma så det känns bra. Det är nu man börjar förstå att man faktiskt har blivit föräldrar! Vi sätter oss och skickar sms till kompisar samt ringer till föräldrarna och berättar vad det blev för något. De vill att vi ska skicka mms på honom samt berätta hur stor han är.
Klockan 22:39 kommer ännu en ny barnmorska, Monica. Hon mäter Liam och väger honom. Han är 48 cm lång och väger 3200 g. Bara en liten skit. Sedan tar hon tempen på honom. Simon har filmat hela tiden till nu men väljer att inte föreviga när dom tar tempen på honom, lite värdighet ska han få ha. Istället (utan att tänka sig för) tar han upp mobilen och tar kort på honom. Detta kort (utan att någon av oss tänker sig för) är det första kortet som våra föräldrar får se på Liam. En nakenfis med en termometer i rumpan! Vi förstår inte alls vad dom menar med att föräldrar kan vara pinsamma!
Klockan 23:21 har jag duschat och jag och Liam förflyttas till BB avd 25. Simon åker hem och jag och Liam försöker få lite sömn. Liam är den snällaste bebisen som finns, säger inte ett ord på hela natten. Dagen efter klockan 11:22 blir vi utskrivna. Nere vid entrén möter vi upp Sabina och Linda (ett par jobbarkompisar) som vill se det lilla underverket. Sabina tar ett par kort och håller i honom en liten stund. Sabinas tårar rinner va lycka och snart får vi tillbaka vår lilla bebis och sedan åker vi hem till oss. Vår allra första dag tillsammans. Underbart.
På eftermiddagen kom dom. Pappa, Maria, Emma och Emil. Jag satt fortfarande med värkar med bara ett par minuters mellanrum men jag skulle envis som en åsna bränna ut den här musiken. Efter det var gjort och vi hade fikat så satt vi vid datorn och klockade värkarna på www.varktimer.se. Hade gjort det en del under dagen för att lätt kunna se hur jag låg.
Så här såg det ut med värkarna (går att kika på efteråt upptäckte jag nu)
20:05:08 2 min 36 sek
20:08:02 2 min 54 sek
20:11:42 3 min 40 sek
20:13:35 1 min 53 sek
20:16:47 3 min 12 sek
20:20:39 3 min 52 sek
20:23:52 3 min 13 sek
20:26:38 2 min 46 sek
20:29:46 3 min 8 sek
20:33:07 3 min 21 sek
20:36:39 3 min 32 sek
20:40:09 3 min 30 sek
20:42:00 1 min 51 sek
20:46:36 4 min 36 sek
20:49:09 2 min 33 sek
20:51:12 2 min 3 sek
20:56:56 5 min 44 sek
20:59:51 2 min 55 sek
21:02:26 2 min 35 sek
21:05:46 3 min 20 sek
21:07:58 2 min 12 sek
Man kan ju fråga sig varför jag inte ringde in tidigare, speciellt när det står på sidan att man ska åka in när det är 3 min mellan värkarna och det hade det ju varit länge. Men envis som man är så vill man inte åka in eftersom man tror att man bara ska bli hemskickad igen. Så vi satt hemma istället. Klockade mina värkar och försökte sätta ihop skötbordet.
När den sista värken blev klockad lyckades dom andra dock övertala mig att ringa in så det gjorde jag. Dom tyckte att jag skulle packa väskan och åka in så snart jag kunde. Väskan var ju redan packad så för mig var det bara att klä på mig och sen bar det av till sjukhuset.
Klockan 21:30 blev vi inskrivna av en barmorska vid namn Cathrine. Fick då väga mig (vilket jag inte hade gjort på länge) och vågen stannade på 78 kilo. 22 kilo hade jag alltså gått upp under graviditeten! Allt annat såg bra ut. Barnet var fixerat och fosterljuden var normala. Jag gav min förlossningsplan och sedan blev vi lämnade ensamma.
Klockan 22:45 hade jag 3-4 minuter mellan värkarna med styrka 1. Jag var tyvärr bara öppen 1 cm så de tyckte att det bästa vore om jag fick vila lite under natten och fortsätta framåt morgonen men eftersom jag hade ont så fick jag morfinspruta så att jag skulle kunna klara av det. Dock tålde jag den inte och istället för att vila låg jag och kräktes natten igenom.
Klockan 08:47 får jag en annan barnmorska, Linda. Blir även ordinerad Lergigan mot illamåendet men det hjälper inte.
Klockan 10:00 får jag Zofran mot illamåendet. Detta hade inte heller någon effekt utan jag fortsatte må illa och kräkas vidare.
Klockan 10:35 har jag i alla fall slutat kräkts. Bestämmer mig då för att testa TENS en kort stund.
Klockan 10:55 tycker jag inte att TENS funkar så bra som jag hade hoppats. Tyckte mer att dom var ivägen och hjälpte mig inte tillräckligt för att orka stå ut med alla sladdar. Istället vill jag prova på att ställa mig en stund i duschen. Simon och barnmorskan hjälper mig in i duschen och tycker att det var riktigt skönt. Bestämmer mig för att sitta där en stund och barnmorskan lämnar oss. Även Simon lämnar mig för en stund för att springa iväg och köpa något i kiosken. En tidning och något att äta. Själv orkar jag inte bry mig så mycket utan tycker mest att det är skönt att få något som hjälper lite mot smärtan.
Klockan 12:12 testar de barnets fosterljud. Jag och Simon tycker mest att det är jobbigt när de försöker med det eftersom de aldrig får fram några bra resultat. Plattorna lägger sig fel och jag måste vara väldigt stilla för att ge lite resultat och det är svårt när man har ont. Men vad dom tycker att dom kan se ser det bra ut och vi hoppas på att det ska stämma. Nu har jag inte lika ont i alla fall och bestämmer mig för att försöka gå ut och röra lite på mig. Känner mig lite som en gammal tant där jag går runt men just vid det tillfället bryr man sig inte så mycket, det var skönt att få möjlighet att röra på sig alls.
Klockan 12:35 har jag försökt mig på att få i mig lite soppa till lunch. Försöker äta så mycket nyponsoppa som jag kan då jag läst att det är bra att få i sig något när det är dax för krystandet. Det brukar ju kunna ta timmar innan barnet kommer ut så då behöver man energi. Illamåendet har blivit lite bättre så att nu får jag faktiskt i mig något utan att vilja kräkas upp det direkt.
Klockan 15:30 kommer en annan barnmorska in och presenterar sig. Hon heter Pernilla och ska ta hand om mig nu. Vid det här laget börjar jag få allt mer ont. Pernilla frågar om jag vill prova på Lustgas och tycker att det låter som en bra idé. Den fungerar ganska så bra, men har fortfarande väldigt ont. Vill då prova på att duscha igen. Tänkte att det hjälpte så bra sist. Dock fungerar det inte lika bra den här gången. Det slutar med att jag sitter på badrumsgolvet i smärta och säger att de måste göra något. Kan till och med tänka mig kejsarsnitt så ont som det gör. Något som jag inte alls velat fundera över tidigare.
Jag får då hjälp ur duschen och får prova på lustgasen igen. De tittar om jag har öppnats något mer men dock är det inte någon skillnad. Pernilla lämnar mig för att gå och prata med läkaren om hur vida jag kan få EDA (ryggmärgsbedövning). De ger den inte om vattnet inte har gått och det har det inte. Istället diskuterar de om de ska sätta hål på hinnan, och turligt nog för mig så tycker läkaren att det låter som en bra idé.
Klockan 17:35 kommer gynjouren in och gör ultraljud. Detta för att se om barnet ligger som det ska innan det är dax att sätta hål på hinnan. Det gör det. Efter det går de därifrån och någon annan kommer in och sätter hål på hinnan ca 25 min senare. Ut kommer väldigt mycket fostervatten så att skydden räcker inte riktigt till. Själv ligger jag i mina lustgasdrömmar och märker inte mycket av det. Istället pekar jag på fåglarna som är ditmålade på väggen.
- Simon, fåglarna, säger jag och han tittar.
- Eeeh, ja, svarar han och förstår inte riktigt vad jag ville få fram av det.
- Fåglarna, säger jag och kraxar lite och visar med händerna hur en fågel flyger och sedan attakerar något. Jag talade alltså om FILMEN Fåglarna, något som jag bara kom att tänka på. Roligt hur lustgas fungerar ibland. Sedan vänder jag mig om till barnmorskan och frågar om min beeeeeebis kommer snart.
Hon förklarar att det förmodligen kommer ta ett tag till och kanske inte kommer komma förrän inatt eller imorgonbitti. Jag minns inte riktigt om jag var nöjd över svaret eller om jag frågade vidare.
Klockan 18:20 kommer en läkare in och lägger EDA. Simon tycker att det är lite obehagligt att se hur dom sticker in en stor nål i ryggraden men själv märker jag inte av mycket. Forfarande var jag hög på lustgasen, det enda som får smärtan att avta lite.
Efter att EDAn är lagd tycker jag knappt att jag känner av smärtan. Det är en oerhörd befrielse. Nu förflyttar jag mig från sängen till fåtöljen och sätter mig och läser en tidning och äter godis. Fortsätter även med nyponsoppan för att samla energi till det är dax. Det är nästan det enda som går runt i huvudet på mig. Jag har ju läst om det här i 9 månader nu och nu är det ju snart min tur.
Klockan 20:00 vill barnmorskan se om jag har öppnats något mer. Jag lägger mig på sängen, fortfarande ganska så befriad från smärta. Pernilla talar om att jag nästan är helt öppen. Jag känner mig ganska så lättad att det har hänt något överhuvudtaget. Vi kommer överens om att jag ska försöka röra lite på mig eftersom jag inte har så ont just nu. Men så fort som jag ställer mig upp så känner jag genast hur ont det gör. Nu kommer smärtan i 190 och jag klarar knappt av att stå upp. Pernilla ber mig att lägga mig ner igen och blir förvånad när hon ser att jag ju är helt öppen. Jag börjar känna av lite av krystvärkar, men inte så farligt att jag känner att jag måste krysta. Pernilla säger att nu kommer det komma en bebis inom de närmaste timmarna. Sedan ber hon Simon att ringa på en klocka så att det kommer in någon mer tills födseln är igång. Simon råkar dock trycka på fel knapp och trycker på akutknappen och in kommer det snart springandes folk.
- Det är lugnt det kommer ta ett tag till, säger Pernilla när hon ser dom och sedan vänder hon sig om mot mig och utbrister förvånad. Oj, nu kommer ett huvud!
Dom som nu står i rummet och ser detta ser alla väldigt chockade ut och Simon som såg det blev rädd att dom såg ut så för att barnet var missbildat eller något. Han visste inte vid detta tillfälle att anledningen att de såg ut som de gjorde var för att huvudet hade kommit ut väldigt fort.
Jag börjar nu känna av krystvärkar och vill krysta med Pernilla säger åt mig att jag får absolut inte krysta.
- Men vad ska jag göra om jag måste då, hinner jag utbrista och sedan är barnet ute.
Alla är lika förvånade. Ca 30 sekunder från de riktiga krystvärkarna till barnet är där.
Klockan är 20:25 när Liam ser världen för första gången. De lägger honom på mitt bröst och de frågar om jag vill veta könet. Huvudet är inte riktigt som det borde vara och jag säger att jag istället vill veta om jag sprack mycket. Jag har ju läst att om barnet kommer fort så spricker man mycket.
- Nej det gjorde du inte, vill du veta könet? frågar de vidare.
- Nej, behöver jag sys? frågar jag istället.
- Nej, du behöver inte sys. Vill du veta vad det är för kön?
Tillslut så låter jag dom få visa mig trots att jag är fast beslutsam om att det är en tjej.
- Det är en kille, säger det glatt.
- En kille? Vart har ni hittat honom? frågar jag och är fortfarande inne på att det var en tjej jag skulle få.
Simon tar upp kameran och börjar filma nu och jag börjar snart komma tillbaka till verkligheten. Underbaraste ögonblicket i världen och Liam är fulländad. Dom lägger Liam så att han kan få amma och sedan lämnar dom oss. Liam är en naturbegåvning på att amma så det känns bra. Det är nu man börjar förstå att man faktiskt har blivit föräldrar! Vi sätter oss och skickar sms till kompisar samt ringer till föräldrarna och berättar vad det blev för något. De vill att vi ska skicka mms på honom samt berätta hur stor han är.
Klockan 22:39 kommer ännu en ny barnmorska, Monica. Hon mäter Liam och väger honom. Han är 48 cm lång och väger 3200 g. Bara en liten skit. Sedan tar hon tempen på honom. Simon har filmat hela tiden till nu men väljer att inte föreviga när dom tar tempen på honom, lite värdighet ska han få ha. Istället (utan att tänka sig för) tar han upp mobilen och tar kort på honom. Detta kort (utan att någon av oss tänker sig för) är det första kortet som våra föräldrar får se på Liam. En nakenfis med en termometer i rumpan! Vi förstår inte alls vad dom menar med att föräldrar kan vara pinsamma!
Klockan 23:21 har jag duschat och jag och Liam förflyttas till BB avd 25. Simon åker hem och jag och Liam försöker få lite sömn. Liam är den snällaste bebisen som finns, säger inte ett ord på hela natten. Dagen efter klockan 11:22 blir vi utskrivna. Nere vid entrén möter vi upp Sabina och Linda (ett par jobbarkompisar) som vill se det lilla underverket. Sabina tar ett par kort och håller i honom en liten stund. Sabinas tårar rinner va lycka och snart får vi tillbaka vår lilla bebis och sedan åker vi hem till oss. Vår allra första dag tillsammans. Underbart.
Ny digitalkamera
Ännu en ny dag, och solig desutom! Yes yes. Me like sol!
Idag ska jag och Liam ta oss iväg till Anna och Siri. Spana in den lilla tösen och deras nya lägenhet. Ska bli trevligt. Får ta med mig min nya kamera som jag införskaffade igår. En snygg liten brun sak i läderfodral. Minne för ca 400 bilder. Kanske lite för många finesser för att jag ska orka mig med att använda alla, men säkert superbra för dom som orkar.
Hade tänkt att skriva min förlossningsberättelse snart. Har varit riktigt dålig på det. Först inväntade jag papprena från sjukhuset så att jag kunde ha lite underlag att gå på, men nu när jag fått hem dom är det nog mer lathet att jag inte gjort det.
Nu ska jag i alla fall stoppa in en kyckling i ugnen och sedan titta om min lilla kille sover som han ska.
Ha en bra dag!
Idag ska jag och Liam ta oss iväg till Anna och Siri. Spana in den lilla tösen och deras nya lägenhet. Ska bli trevligt. Får ta med mig min nya kamera som jag införskaffade igår. En snygg liten brun sak i läderfodral. Minne för ca 400 bilder. Kanske lite för många finesser för att jag ska orka mig med att använda alla, men säkert superbra för dom som orkar.
Hade tänkt att skriva min förlossningsberättelse snart. Har varit riktigt dålig på det. Först inväntade jag papprena från sjukhuset så att jag kunde ha lite underlag att gå på, men nu när jag fått hem dom är det nog mer lathet att jag inte gjort det.
Nu ska jag i alla fall stoppa in en kyckling i ugnen och sedan titta om min lilla kille sover som han ska.
Ha en bra dag!
Födelsedagen
Igår fyllde man år igen. Vaknade runt halv 10 på morgonen. S hade redan tagit upp L och jag hörde hur han drog åt kardborren på L´s skor. Sen försvann de. Tänkte att de förmodligen åkte till affären för att handla för det var vad S hade pratat om dagen innan. Brevid mig låg ett paket som jag öppnade. Innehöll en väska och ett "presentkort" på en digitalkamera värde 1500:-. Fick sedan några grattissms medans jag fortfarande låg i sängen. Det var trevligt. Efter ett tag skickade P ett sms om att hon ville prata med mig om jag hade tid och vad vaken. Hon ringde sedan runt tio i. Hon hade lite problem i vardagen som hon ville prata med någon med och jag försökte väll hjälpa henne så gott det gick. Hoppas hon kände sig lite bättre efteråt i alla fall. Sedan kom S in i sovrummet. Han hade tydligen kommit hem under mitt och P´s 40 minuter långa samtal. han frågade om jag ville ha frukost på sängen eller om jag ville ta det i köket. Jag valde det senare alternativet eftersom jag ändå var vaken. När jag väl gick upp hade S duktat fram Princesstårta och gjort Cappuccino samt hällt upp färska jordgubbar i en skål. Var mumsigt.
Efter frukosten lagade vi till en av de två tårtorna som vi inte hade ingredienser till dagen innan. Det var en tårta med Dumlefluff och jordgubbar. Satte sedan dit en massa färska jordgubbar på toppen. Vart fint. Dagen innan hade vi tillagat en tårta med banan, blåbär och hallon och med vindruvor som dekoration.
Efter det gick jag och la mig i ett bad. Duschade sedan och tappade upp ytterligare ett bad som jag enbart hällde i barnolja i, sedan fick jag sällskap av underbara sonen. Han älskar verkligen vatten och man blir genast på bra humör när man ser hans stora leende när han får plaska runt i badet.
Efteråt gjorde jag mig iordning. Blev en svart klänning. Sedan hade jag planer på att sminka mig men då ringde pappa.
Är så otroligt trött på denna människa. Blev inte bättre av att han ringde heller. Han betedde sig lika larvigt som han brukar och jag var inte förvånad. Saken är ju den att han har ändrats en massa som person och det som finns kvar av honom är bara ett skal av sitt forna jag och resten är enbart en självisk, bitter fyra åring som inte bryr sig ett jota om sina barn längre. Slutade med att jag sa upp kontakten med honom och det känns ändå helt ok nu efteråt. Visst hade man önskat sig att han hade gått tillbaka till den underbara pappan han en gång var, men eftersom det inte verkar finnas på schemat så känns det inte som att vi har så mycket mer att säga till varandra.
Klockan 18 kom S´s familj och hälsade på. Blev fika och vi bjöd på tårtorna som blev en hit. Var trevligt. Skönt att få någonting annat än pappa att tänka på. Strax före klockan 21 åkte de sedan hemmåt mot Hällabrottet. S var snäll och tog ut hundarna på en promenad och jag la mig med L i soffan framför teven. Såg slutet på Jag är med i en japansk tvshow och hurrade när Anna Book åkte ur. Sedan blev det att titta på de 8 bönderna med glimten i ögat. Har kikat ut några som jag tror kommer vara med senare i höst. Får se om man har rätt. Sedan var det dax för L att lägga sig. Han somnade på stört och efteåt vart det en kopp te. Sedan visades en film på teven som jag och S tittade. Efter det hängde ögonlocket och sängen var det enda alternativet. Skönt att man kunde somna ganska så fort för ovanlighetens skull.
Idag är det fredag. Bara en dags arbete för S och sen är han ledig igen. Känns skönt. Lite småtråkigt att gå hemma ensam. Nu vaknade L så det är bara att ta upp honom.
Ha en trevlig helg alla fina!
Efter frukosten lagade vi till en av de två tårtorna som vi inte hade ingredienser till dagen innan. Det var en tårta med Dumlefluff och jordgubbar. Satte sedan dit en massa färska jordgubbar på toppen. Vart fint. Dagen innan hade vi tillagat en tårta med banan, blåbär och hallon och med vindruvor som dekoration.
Efter det gick jag och la mig i ett bad. Duschade sedan och tappade upp ytterligare ett bad som jag enbart hällde i barnolja i, sedan fick jag sällskap av underbara sonen. Han älskar verkligen vatten och man blir genast på bra humör när man ser hans stora leende när han får plaska runt i badet.
Efteråt gjorde jag mig iordning. Blev en svart klänning. Sedan hade jag planer på att sminka mig men då ringde pappa.
Är så otroligt trött på denna människa. Blev inte bättre av att han ringde heller. Han betedde sig lika larvigt som han brukar och jag var inte förvånad. Saken är ju den att han har ändrats en massa som person och det som finns kvar av honom är bara ett skal av sitt forna jag och resten är enbart en självisk, bitter fyra åring som inte bryr sig ett jota om sina barn längre. Slutade med att jag sa upp kontakten med honom och det känns ändå helt ok nu efteråt. Visst hade man önskat sig att han hade gått tillbaka till den underbara pappan han en gång var, men eftersom det inte verkar finnas på schemat så känns det inte som att vi har så mycket mer att säga till varandra.
Klockan 18 kom S´s familj och hälsade på. Blev fika och vi bjöd på tårtorna som blev en hit. Var trevligt. Skönt att få någonting annat än pappa att tänka på. Strax före klockan 21 åkte de sedan hemmåt mot Hällabrottet. S var snäll och tog ut hundarna på en promenad och jag la mig med L i soffan framför teven. Såg slutet på Jag är med i en japansk tvshow och hurrade när Anna Book åkte ur. Sedan blev det att titta på de 8 bönderna med glimten i ögat. Har kikat ut några som jag tror kommer vara med senare i höst. Får se om man har rätt. Sedan var det dax för L att lägga sig. Han somnade på stört och efteåt vart det en kopp te. Sedan visades en film på teven som jag och S tittade. Efter det hängde ögonlocket och sängen var det enda alternativet. Skönt att man kunde somna ganska så fort för ovanlighetens skull.
Idag är det fredag. Bara en dags arbete för S och sen är han ledig igen. Känns skönt. Lite småtråkigt att gå hemma ensam. Nu vaknade L så det är bara att ta upp honom.
Ha en trevlig helg alla fina!
Då, nu och framtiden
För 5 år sedan; Då var jag 19 år. Var på slutspurten av gymnasiet och skulle snart ta studenten. Hade stora drömmar om framtiden om plugg, resor osv.
För 3 år sedan; Gick ur ett 3 år långt förhållande samt sa upp min dåvarande lägenhet i Kumla. Försökte mig på att bara vara singel och hitta mig själv. Lärde mig att priorietera mig själv på ett helt annat sätt.
För 1 år sedan; Arbetade jag min näst sista dag på sjukhuset. Var gravid i 6 månaden och hade stora problem med foglossning. Kände att det skulle vara skönt att få vara ledig i minst ett år. Längtade tills lill-grisen skulle födas.
För 3 månader sedan; Var jag bara hemma och var mammaledig. Hade tankar om att börja plugga i augusti och vi började även diskutera om att ta över Smilla.
Igår; Vaknade jag upp och kände vad skönt det är att jag bestämt mig för att skjuta på pluggandet och vara mammaledig resten av året. Umgicks med min kusin. Tog promenad till mormor och L-O och fikade. Insåg att Liam har blivit väldigt stor på väldigt kort tid. Gick hem till kusinen och färgade och klippte mig efter hennes önskemål.
Imorgon; Fyller jag 24 år. Denna dag blir det ett långbad med Liam och sedan på kvällen får man besök av Simons familj. Blir att äta tårta och bara ha det trevligt.
Om ett år; Är jag förhoppningsvis mitt uppe i mitt pluggande. Har förmodligen hittat en inriktning på livet. Samt ska åka till Norge i dessa krokar för att se Eurovision med Andreas, ha ha.
Om 5 år; Har fått eller har planer på ett till barn. Har eller har planer på giftermål och vet vad jag vill göra i livet.
För 3 år sedan; Gick ur ett 3 år långt förhållande samt sa upp min dåvarande lägenhet i Kumla. Försökte mig på att bara vara singel och hitta mig själv. Lärde mig att priorietera mig själv på ett helt annat sätt.
För 1 år sedan; Arbetade jag min näst sista dag på sjukhuset. Var gravid i 6 månaden och hade stora problem med foglossning. Kände att det skulle vara skönt att få vara ledig i minst ett år. Längtade tills lill-grisen skulle födas.
För 3 månader sedan; Var jag bara hemma och var mammaledig. Hade tankar om att börja plugga i augusti och vi började även diskutera om att ta över Smilla.
Igår; Vaknade jag upp och kände vad skönt det är att jag bestämt mig för att skjuta på pluggandet och vara mammaledig resten av året. Umgicks med min kusin. Tog promenad till mormor och L-O och fikade. Insåg att Liam har blivit väldigt stor på väldigt kort tid. Gick hem till kusinen och färgade och klippte mig efter hennes önskemål.
Imorgon; Fyller jag 24 år. Denna dag blir det ett långbad med Liam och sedan på kvällen får man besök av Simons familj. Blir att äta tårta och bara ha det trevligt.
Om ett år; Är jag förhoppningsvis mitt uppe i mitt pluggande. Har förmodligen hittat en inriktning på livet. Samt ska åka till Norge i dessa krokar för att se Eurovision med Andreas, ha ha.
Om 5 år; Har fått eller har planer på ett till barn. Har eller har planer på giftermål och vet vad jag vill göra i livet.
Blondering med kemisk reaktion
Igår tog jag en promenad med kusinen som slutade med att vi hamnade hemma hos henne. På något sätt (som jag hur jag ens funderar inte alls kan minnas) gick jag med på att färga mitt hår. Kusinen som är frisör hade såna tankar i sitt huvud. Visst det är bara hår så jag lät henne hållas. Vi började med att göra en blondering för att ljusa upp mitt ganska så mörka hår lite. Kusinen hade i blonderingen och vi lät det värka. Efter en ganska så kort stund så började jag känna hur det började göra lite ont i huvudet. Tänkte att blondering ska ju kännas lite, har gjort det förut och då har det känts lite så att det var väll som det skulle. Snart började det kännas som att någon hade lagt ett litet element på huvudet. Jag förklarade för kusinen att det började göra lite ont. Hon förklarade att blondering känns lite och vissa tycker att det gör ont. Hon har varit med om kunder som har klagat förut på blondering så det här var ju vardagsmat för henne. Tänkte då att det är nog bara jag som har blivit känsligare efter graviditeten eller något. Men snart började det göra ännu ondare. Förklarade för henne lugnt att det gjorde faktiskt ganska så ont ändå.
"Men det ska göra lite ont. Sticks det eller kittlas det så är det normalt. Men tycker du att det gör för ont så får vi väll skölja ut det, men det bestämmer ju du." Det syndes att hon tyckte att jag var larvig som klagade och jag tänkte igen att jag måste verkligen ha blivit känslig. Då tog jag handen och la på huvudet för att bara känna lite där det var som värst. Då kände jag hur varmt det faktiskt var i huvudet. Tog genast bort handen, det kändes som att bränna mig på en platta.
"Det är ganska varmt" sa jag då till henne. Hon förklarade då vidare att det ska vara varmt och jag tänkte igen att jag larvade mig och har blivit känslig. Men nu började det faktiskt göra ganska så ont. När jag stog där och funderade på om jag skulle skölja ur håret eller inte så tittar kusinen till på mig. Sen börjar hon gå lite närmare. Hon såg ganska så chockad ut och förklarade lugnt att vi måste nog duscha ur håret på en gång ändå. När jag gick förbi spegeln förstod jag vad hon menade. Det rök om håret! Det var inte lite rök heller. När jag böjde mig framåt så såg kusinen att det hade blivit någon form av kemisk reaktion på färgen jag hade i huvudet innan så att blonderingen hade börjat koka! Hela håret bubblade och rök och då kanske det inte var så konstigt att jag tyckte att det kändes lite.
Efter att vi sköljt ur håret sa hon att hon aldrig varit med om något liknande tidigare och att hon inte kan förstå hur det kunde hända. Hon sa också att nästa gång jag klagade lite så är det faktiskt för att det gör riktigt ont och att hon då ska ta det på allvar. Du är ju inte riktigt som normala människor som skulle ha skrikit om det började koka i huvudet.
Så nu i efterhand så har jag kommit fram till att jag inte har blivit känsligare. Det ska faktiskt göra ganska så ont när det börjar koka i huvudet på en. Bra att veta till nästa gång!
"Men det ska göra lite ont. Sticks det eller kittlas det så är det normalt. Men tycker du att det gör för ont så får vi väll skölja ut det, men det bestämmer ju du." Det syndes att hon tyckte att jag var larvig som klagade och jag tänkte igen att jag måste verkligen ha blivit känslig. Då tog jag handen och la på huvudet för att bara känna lite där det var som värst. Då kände jag hur varmt det faktiskt var i huvudet. Tog genast bort handen, det kändes som att bränna mig på en platta.
"Det är ganska varmt" sa jag då till henne. Hon förklarade då vidare att det ska vara varmt och jag tänkte igen att jag larvade mig och har blivit känslig. Men nu började det faktiskt göra ganska så ont. När jag stog där och funderade på om jag skulle skölja ur håret eller inte så tittar kusinen till på mig. Sen börjar hon gå lite närmare. Hon såg ganska så chockad ut och förklarade lugnt att vi måste nog duscha ur håret på en gång ändå. När jag gick förbi spegeln förstod jag vad hon menade. Det rök om håret! Det var inte lite rök heller. När jag böjde mig framåt så såg kusinen att det hade blivit någon form av kemisk reaktion på färgen jag hade i huvudet innan så att blonderingen hade börjat koka! Hela håret bubblade och rök och då kanske det inte var så konstigt att jag tyckte att det kändes lite.
Efter att vi sköljt ur håret sa hon att hon aldrig varit med om något liknande tidigare och att hon inte kan förstå hur det kunde hända. Hon sa också att nästa gång jag klagade lite så är det faktiskt för att det gör riktigt ont och att hon då ska ta det på allvar. Du är ju inte riktigt som normala människor som skulle ha skrikit om det började koka i huvudet.
Så nu i efterhand så har jag kommit fram till att jag inte har blivit känsligare. Det ska faktiskt göra ganska så ont när det börjar koka i huvudet på en. Bra att veta till nästa gång!
Det hela slutade med en klippning också. Så mitt långa hår blev helt plötsligt axellångt, något som känns väldigt konstigt just nu. Kändes helt ok igår men idag så börjar jag ändra mig och faktiskt saknar mitt gamla hår. Men nu har kusinen fått exprimenterat på mig och även fått koka hårbotten så nu måste hon vara nöjd. Och ärligt talat, det är ju bara hår och den röda hårbotten går nog snart ner till normal ton igen.
Förvirrad
Det är inte bra att börja tänka för mycket har jag kommit fram till. Jag tänker för mycket. Jag tror att jag är förvirrad och börjar tänka och det slutar med att jag kommer på att jag inte var så förvirrad från början men har blivit det nu. Hur kan man gå tillbaka till det stället man var? Börja om från start och inte tänka för mycket? Nej nu vart det här inlägget virrigt igen. Dax att börja om från början tror jag.
Nu är det i alla fall helg. Äntligen. Liam har varit tokförkyld hela veckan men nu tror jag (och hoppas jag) att det börjar arta sig. Vet egentligen inte alls vad jag ska göra i helgen. Alla är så upptagna. Imorgonkväll blir det nog bara att sitta ensam hemma med Liam och när klockan har blivit 21 och efter läggdax för lillkillen så blir det nog att öppna en flaska vitt och sen se vart tiden tar vägen.
Idag tror jag det blir grilla. Har en flintastek liggandes i kylskåpet som skulle behöva tas ut och värmas upp. Ett par cider ligger på kylning med så det kan ju hända att någon sådan slinker ner.
Nu ska jag sluta skriva här. Funderar på att börja skriva på något helt annat istället. En typ av ett schema vart jag kan tänkas kommer hända det här året. Det känns som att jag behöver en plan för annars kan det sluta med att jag missar det som faktiskt betyder något. Svårt att beskriva, men en plan behövs. Dax att börja skriva. Det här året får inte gå till spillo åt sådant som jag inte vill. Dax att ta fram lyckokulan igen. Den hjälpte mig mer än vad jag trodde det där året.
Nu är det i alla fall helg. Äntligen. Liam har varit tokförkyld hela veckan men nu tror jag (och hoppas jag) att det börjar arta sig. Vet egentligen inte alls vad jag ska göra i helgen. Alla är så upptagna. Imorgonkväll blir det nog bara att sitta ensam hemma med Liam och när klockan har blivit 21 och efter läggdax för lillkillen så blir det nog att öppna en flaska vitt och sen se vart tiden tar vägen.
Idag tror jag det blir grilla. Har en flintastek liggandes i kylskåpet som skulle behöva tas ut och värmas upp. Ett par cider ligger på kylning med så det kan ju hända att någon sådan slinker ner.
Nu ska jag sluta skriva här. Funderar på att börja skriva på något helt annat istället. En typ av ett schema vart jag kan tänkas kommer hända det här året. Det känns som att jag behöver en plan för annars kan det sluta med att jag missar det som faktiskt betyder något. Svårt att beskriva, men en plan behövs. Dax att börja skriva. Det här året får inte gå till spillo åt sådant som jag inte vill. Dax att ta fram lyckokulan igen. Den hjälpte mig mer än vad jag trodde det där året.
Som om Simon inte skulle vara pappan...
Jag blir så j*vla trött på vissa människor. I helgen vart det utgång med min kusin, vilket var riktigt trevligt. Riktigt skönt att komma ut och träffa vuxna människor ibland. Men då jag var ute träffade jag på lite folk som berätta om att de hört en fd kompis till mig säga att vi två tydligen skulle haft sex. Enligt honom ska vi haft det 4-5 gånger och att han sen var orolig för att Liam skulle vara hans son!?! Först tyckte jag mest att det var barnligt att man i vår ålder ens gör sådant längre, men sen blev jag faktiskt mest förbannad. Det är ju skillnad om han hade sagt det om en singeltjej, men i detta fall drar han inte bara in mig utan även Simon och Liam i det hela. Det är ju inte så roligt om det är någon som går på dessa lögner och tittar på Liam och börjar fundera på vem hans pappa är. Han har en pappa som är 100% säkert att det är hans. Om A tror att han är pappan måste det betyda att kramar sprider spermier och i så fall har vi nog lite för många som måste dna-testas för att få fram pappan. Varför gör man något sådant? Vad får man ut av att säga något sådant?
Om man tänker längre så kan man ju se vad som skulle kunna hända om Simon skulle tro på vad A säger. Han kanske då skulle göra slut med mig eftersom jag är otrogen, vilja göra ett dyrt fadersskapstest och sedan kanske vilja ha ensam vårdnad. Tack så mycket A. Tack för att du säger något sådant för att du ska få ut vad du nu försökte med det hela. Hoppas det var värt det!
Jag skiter väll i om folk skulle tro att jag var otrogen, jag vet ju vad som är sant. Men om det finns barn inblandade och som man inte vet vem som är pappan till så kommer folk tänka på detta i många år. Hur kul är det? Hur roligt är det för Simon att det finns folk där ute som kanske tror att Liam inte är hans son? Både Simon och A är lite rödhåriga så om Liam blir det och folk inte vet om att Simon är det så vet man ju direkt vart deras tankar kommer fara.
Varför säger man något sådant? Någon som vet? Kan inte låta bli att tänka på hur sjukt det hela är.
Om man tänker längre så kan man ju se vad som skulle kunna hända om Simon skulle tro på vad A säger. Han kanske då skulle göra slut med mig eftersom jag är otrogen, vilja göra ett dyrt fadersskapstest och sedan kanske vilja ha ensam vårdnad. Tack så mycket A. Tack för att du säger något sådant för att du ska få ut vad du nu försökte med det hela. Hoppas det var värt det!
Jag skiter väll i om folk skulle tro att jag var otrogen, jag vet ju vad som är sant. Men om det finns barn inblandade och som man inte vet vem som är pappan till så kommer folk tänka på detta i många år. Hur kul är det? Hur roligt är det för Simon att det finns folk där ute som kanske tror att Liam inte är hans son? Både Simon och A är lite rödhåriga så om Liam blir det och folk inte vet om att Simon är det så vet man ju direkt vart deras tankar kommer fara.
Varför säger man något sådant? Någon som vet? Kan inte låta bli att tänka på hur sjukt det hela är.
Sjuka, rossliga barn
Inatt har varit en händelserik natt. Vaknade runt 1 av att min lilla kille verkade ha svårt att få luft. S skyndade sig upp och tog honom och han lät väldigt rosslig, hes och han var uppenbart påverkad av det. Det första som slog mig var att det kunde vara krupp, något som jag hade när jag var liten. Dock var det många år sedan och jag är inte så insatt i det hela så jag ringde och väckte mamma för att fråga om råd. Ibland är det bra att ha mammor. Hon hörde då Liam genom telefonen och sa direkt att hon trodde att det var falskkrupp som det kallas för. Hon tyckte att vi skulle ringa och fråga om råd på akuten om vi ska komma in med honom eller något annat. Det är ju lite annat som gäller när det handlar om spädbarn mot de lite äldre.
Efter att försökt att komma fram till akuten 3 gånger så valde vi att testa sjukvårdsrådgivningen. Har inte haft några bra erfarenheter av de tidigare men kände att det kunde vara värt ett försök. Men tyvärr så kan jag inte säga att denna gång var någon bra erfarenhet heller. Istället pratade hon på om förkylning när jag ringde. Fråga då om krupp vilket hon då ändrade sig och sa att det kunde det vara. Sen frågade hon om hostan var skällande. Hur kan man veta om en hosta är skällande? Hur låter det? Jag sa att jag inte visste och då dumförklarade hon mig och tyckte att det var världens enklaste fråga. Sen sa hon att vi skulle sitta upp med honom hela natten och att det var det som fanns att göra, annars skulle vi åka till akuten om vi var oroliga.
Efter en natt av dålig sömn och en hostig, rosslande liten kille som var på lite dåligt humör (som sjuka barn blir) så kunde vi på morgonen ringa till bvc och fråga om råd. Som tur var kom vi till Liams egna tant och hon är super. Hon sa direkt att hon trodde att det var krupp, förklarade att det bästa man kunde göra var att ge dom frisk luft och när de blir väldigt dåliga ska man stå ute på balkongen med dom. Det hade hon gjort med sina barn och det funkade. Sen skrev hon också ut recept på en hostmedicin som ska hjälpa till, och erfersom han får ont i magen av den gamla är det ingen idé att ge honom den.
Älskar Katarina på bvc i baronbackarna som alltid pratar så att man förstår och inte dumförklarar än. Tusen kramar till dig!
Mammas lilla bus 3/5-09
Efter att försökt att komma fram till akuten 3 gånger så valde vi att testa sjukvårdsrådgivningen. Har inte haft några bra erfarenheter av de tidigare men kände att det kunde vara värt ett försök. Men tyvärr så kan jag inte säga att denna gång var någon bra erfarenhet heller. Istället pratade hon på om förkylning när jag ringde. Fråga då om krupp vilket hon då ändrade sig och sa att det kunde det vara. Sen frågade hon om hostan var skällande. Hur kan man veta om en hosta är skällande? Hur låter det? Jag sa att jag inte visste och då dumförklarade hon mig och tyckte att det var världens enklaste fråga. Sen sa hon att vi skulle sitta upp med honom hela natten och att det var det som fanns att göra, annars skulle vi åka till akuten om vi var oroliga.
Efter en natt av dålig sömn och en hostig, rosslande liten kille som var på lite dåligt humör (som sjuka barn blir) så kunde vi på morgonen ringa till bvc och fråga om råd. Som tur var kom vi till Liams egna tant och hon är super. Hon sa direkt att hon trodde att det var krupp, förklarade att det bästa man kunde göra var att ge dom frisk luft och när de blir väldigt dåliga ska man stå ute på balkongen med dom. Det hade hon gjort med sina barn och det funkade. Sen skrev hon också ut recept på en hostmedicin som ska hjälpa till, och erfersom han får ont i magen av den gamla är det ingen idé att ge honom den.
Älskar Katarina på bvc i baronbackarna som alltid pratar så att man förstår och inte dumförklarar än. Tusen kramar till dig!
Mammas lilla bus 3/5-09
Sex med ond utgång
Idag har jag sövt lillkillen som har hamnat i en jobbig period av separationsångest och inte alls vill somna i sin egen säng längre. Nej, nu ska man ligga i mammas famn med nallen i handen och nappen i mun, annars går det ju inte alls. Jobbigt, men som tur är kommer det gå över och återgå till det normala så småningom. Man måste bara ge honom lite tid. De är ju så sköra de här små liven. Sen kan jag inte säga att det inte är helt omysigt att sitta med honom. Han är ju en sån riktig myskille. Sen håller jag inte alls med T som nog är den enda jag hört som INTE tycker att bebisar luktar gått. De luktar ju underbart!
Idag tänkte jag mot bättre vetande berätta om en sak som hände för ett litet tag sen. Handlar om sex så ni som är lite pryda av er bör nog sluta läsa nu, ha ha. Det var efter att jag och S hade idkat älskog (japp, här har vi blivit fina). Han gick på toaletten och jag låg kvar i sängen. Tänkte att jag skulle ta på mig täcket som låg brevid i en hög. Det räckte med ett litet ryck så kom en liten svart vibrator (ha ha) flygande genom luften och träffade (såklart) mina tänder! Det hela gjorde jätteont och det kändes som om en tand hade gått av. S kom snart in och upptäckte mig i sängen där jag låg och försökte hålla tillbaka tårarna. Inte för att det gjorde ont utan för att jag skrattade (ljudlöst för att inte väcka Liam) som en galning. Tankarna om att jag skulle behöva gå till tandläkaren och de skulle fråga vad jag hade gjort och jag skulle bli tvungen att svara att en vibrator slagit sönder tänderna på mig gjorde det allt för svårt för mig att vara allvarlig. Sedan kom även tankarna om alla andra i min omgivning som skulle fråga mig vad jag hade gjort. Tänk tanken själv att sitta på babycafét då alla Lattemammor sitter och frågar ut mig och jag med mitt dåliga pokerfejs skulle behöva säga att en vibrator gjort mig detta. Tror ni de hade velat höra detaljerna? Tror ni att deras första tanke skulle vara att den kom flygandes genom luften genom ett täcke eller att jag haft den i munnen ändå som någon egendomlig njutning? Vad skulle mormor säga när hon frågade mig?
Om ni nu vill veta vad som hände så klarade sig mina tänder. Men stunden då jag låg och tänkte igenom allt som kunde hända roade mig i flera minuter och S stog hela tiden frågvis vid sängkanten och undrade vad som kunde få mig att skratta så hejdlöst i den svarta natten.
Idag tänkte jag mot bättre vetande berätta om en sak som hände för ett litet tag sen. Handlar om sex så ni som är lite pryda av er bör nog sluta läsa nu, ha ha. Det var efter att jag och S hade idkat älskog (japp, här har vi blivit fina). Han gick på toaletten och jag låg kvar i sängen. Tänkte att jag skulle ta på mig täcket som låg brevid i en hög. Det räckte med ett litet ryck så kom en liten svart vibrator (ha ha) flygande genom luften och träffade (såklart) mina tänder! Det hela gjorde jätteont och det kändes som om en tand hade gått av. S kom snart in och upptäckte mig i sängen där jag låg och försökte hålla tillbaka tårarna. Inte för att det gjorde ont utan för att jag skrattade (ljudlöst för att inte väcka Liam) som en galning. Tankarna om att jag skulle behöva gå till tandläkaren och de skulle fråga vad jag hade gjort och jag skulle bli tvungen att svara att en vibrator slagit sönder tänderna på mig gjorde det allt för svårt för mig att vara allvarlig. Sedan kom även tankarna om alla andra i min omgivning som skulle fråga mig vad jag hade gjort. Tänk tanken själv att sitta på babycafét då alla Lattemammor sitter och frågar ut mig och jag med mitt dåliga pokerfejs skulle behöva säga att en vibrator gjort mig detta. Tror ni de hade velat höra detaljerna? Tror ni att deras första tanke skulle vara att den kom flygandes genom luften genom ett täcke eller att jag haft den i munnen ändå som någon egendomlig njutning? Vad skulle mormor säga när hon frågade mig?
Om ni nu vill veta vad som hände så klarade sig mina tänder. Men stunden då jag låg och tänkte igenom allt som kunde hända roade mig i flera minuter och S stog hela tiden frågvis vid sängkanten och undrade vad som kunde få mig att skratta så hejdlöst i den svarta natten.