Har tittat på en riktigt hemsk dokumentär på tv 4 som verkligen berör nu på dagen. Den handlade om handikappade barn på ett barnhem i Bulgarien hur de behandlas. Det är verkligen hemskt! Personalen bryr sig inte alls om barnen utan rör så lite som möjligt vid dom. Dom anser inte att handikappade barn kan lära sig något så de stimulerar inte barnen på något sätt, försöker inte lära dom prata eller någonting alls. Barnen blir förtvinnade och ligger i sina sängar, dessa barn säger personalen att det är deras "sjukdoms" fel och ingenting annat. Barnen tynar helt och hållet bort och personalen bara vänder ryggen till. Hur klarar man av det?
När det är dax för barnen att äta så är det krig över maten de får. Det tar mat från varandra vilket för att det är dom starkaste barnen som klarar sig bäst och dom som är svaga blir ännu svagare och tunnare.

Något som jag också reagerade starkt på var i slutet då de intervjuade föreståndaren för barnhemmet. Hon anser att hon har gjort det som behövs för barnen och att det inte heller är hon som bär ansvar för barnen trots att det är hon som är föreståndare! Hon pratar också på om att det stora problemet med barnhemmet är byggnaden och att det sker stölder där. De hade tydligen bland annat köpt parasoller till poolen men som nu hade blivit stulna vilket kostar barnhemmet pengar. Tanken slår mig om det är barnen eller personalen som ligger vid den där poolen och vill ha parasoller. Då många av barnen är sängliggandes och aldrig ens lämnar rummet känns det första alternativet sorgligt nog mer troligt.
Föreståndaren pratar på om att hon tycker synd om sig själv. Varför är det synd om henne? Det får jag aldrig någon klarhet i men synd om henne är det. Att det skulle vara synd om barnen verkar hon inte tycka. De barn som är tunna och snart ligger för döden bortförklarar hon med att det har med deras "sjukdomar" att göra. Sen säger hon också att läkare skulle säga annorlunda men att hon vet hur det är. Tur att hon är någon expert och inte läkarna då...

På nätterna stängs barnen in på sina rum. Det är en personal som ska ta hand om alla barnen men då barnen låses in när kvällen kommer så kan inte den personalen ha så speciellt mycket att göra. Barnen som gråter och skriker på nätterna får ligga där för på nätterna får dom ingen hjälp.
Regeringen i Bulgarien ignorerade kritiken om barnhemmen men sa att de skulle minska ner på antalet barn på barnhemmen. Själv så tror jag att barnhemmen ser likadana ut idag och att barnen ligger där än... Någon som håller med?

"Nycklarna till din inre styrka" fortsatte igår. Trots att jag var väldigt seg efter att ha suttit uppe och druckit öl till klockan fyra på morgonen så hängde jag ändå med igenom hela föreläsningen. Den var väldigt intressant med många olika inslag. Bland annat blev en kille hypnotiserad till att han inte kunde gå. Var intressant. Roligt att han som håller i föreläsningen är illusionist då det även kom med inslag av kort och tankekraft. Spännande.

När klockan slog fyra så hämtade jag Liam på dagis. Utanför dagiset var det en sjö av smält is så jag fick klättra efter väggar och hoppa runt som ett litet fån både när jag skulle in och tillbaka. Direkt efter allt hoppande satte vi oss i en vit bil med en Linda som chaufför bakom ratten. Först rattade hon mot Markbacken där vi hämtade upp S och sedan vidare mot Marieberg där det blev Systembolaget och Willys. Efter detta blev det Varberga och hem till henne. Strax före klockan sju blev Liam väldigt trött och gnällig. Gjorde då ett försök med att lägga honom i Lindas säng att sova en stund och det var då jag upptäckte att han höll sig om öronen hela tiden, som om han hade ont. Efter lång tid somnade han slutligen men vaknade efter någon timme med handen mot örat. Misstanken om öroninflammation kom genast upp och Linda tyckte också att det verkade som det då hennes son nyligen haft det och hon märker av symtomen.
Blev att ringa iväg till jourvårdcentralen, boka tid till dagen efter (imorse) och sedan fick vi skjuts hem av Johan så att Liam skulle få sova lite. Denna natten var första gången på väldigt länge som jag gick och la mig klockan 00 en helgkväll/natt.
Imorse kom Johan och hämtade upp oss, snäll som han är, och skjutsade oss till vårdcentralen. Där fick jag reda på att Liam har öroninflammation i båda öronen och fick pencillin utskrivet. Åkte sedan till Apoteket och hämtade ut pencillinen samt köpte Alvedon till Liam som oturligt nog i stort sätt var slut inatt vilket gjorde att varken han eller jag fick sova särskilt mycket.

Ikväll kommer Linda förbi och vi ska entra Harrys. Liam ska vara hos mormor och Micke. Nu när han fått pencillin och har Alvedon så visar han inga tecken på att ha ont och just nu sover han som en stock. Men blir det värre så får jag stanna hemma, men så ska det väll inte bli.

Varför ska det vara så jobbigt att städa? Kan det inte bara genom ett trollslag bli roligt att städa just när det är dax för mig? Eller kanske man kunde vinna några miljoner just när det är dax att städa så att man kan ringa hit någon som sveper förbi och lämnar ett blänkande golv efter sig?

Idag har jag varit på en oerhört inspirerande och intressant föreläsning av Lars Ingmar Johansson. Den pågick hela dagen och vanligtvis brukar jag ha lite svårt för allt för långa föreläsningar men han höll tempot uppe och höll intressenivån på en lagom nivå i stort sätt hela tiden. Det mesta handlade om att man inte bestämmer saker med förnuftet utan att det är känslor som bestämmer åt en. Många fascinerande exempel tog han upp och fick en att tänka till hur man bemästrar vissa situationer. Vet dock inte just nu hur jag ska ta informationen till min vardag som jag har idag men det kanske jag blir klokar på imorgon då föreläsningen fortsätter.

Nej, för att återkoppla till början igen så ska jag städa. Bäst att börja plocka kanske så att inte grannarna blir arga för att jag dammsuger för sent ikväll.

Nu är snart min första vecka på Jobbcentrum avklarad och jag kan säga att jag tycker det är bättre än vad jag först trodde. Har lärt mig en hel massa och det är faktiskt riktigt skönt att komma hemifrån ibland och prata om något helt annat än barn. Det är en ganska så skön inställning som dom som jobbar på jobbcentrum har och jag tycker att det är otroligt duktiga på att motivera och se lite mer positivt på saker som man kanske inte tänkt på. Dagarna går ganska så fort där och det känns både skönt och trist. Känner inte alls för att slussas ut på någon praktik sen så att jag skulle mycket hellre sitta på jobbcentrum några veckor till.
Idag har jag dock varit hemma hela dagen. Liam har varit på 18-månaders kontrollen och det såg bra ut. Sen fick han en spruta som han grät över i ca 5 sekunder och sen var det bra... Njae, det var nog inte ens så länge. Han är duktig min lilla pojke.

Nu ringde dom från Jobbecentrum och sa att morgondagen var inställd. Hade tydligen varit för få deltagare där idag så de hade ställt in morgondagen. Lite tråkigt men känns ändå helt ok då det är fredag imorgon och man kan lägga upp dagen lite som man själv känner är bäst. Ska dock iväg på dagen och diskutera mina ansökningshandlingar och då har jag också tid att sätta mig vid deras datorer och jobba lite.

Nu borde jag väll påbörja lite undanplock innan Linda kommer förbi med sin lilla vilde Alvin och ska stöka till igen, he he. Sen måste jag snart väcka Liam. Han har sovit i 3 timmar nu!

Så varför irrar du omkring? Du har mitt nummer bara ring...
Yes, gamla låtar strömmar från pappas och marias högtalare. Låtar man inte hört sen början på nittiotalet.
Jag kommer hem ibland. Det är ett ensamt land. Jag börjar vänja mig men inte får jag nån ro. Men när hon ringer mig och säger hej, att allting kommer att ordna sig, och när hon tar min hand... Då hör jag fåglar sjunga och marken börjar att gunga...
Underbart. Undrar hur det ser ut i huvudet på något som sitter där i tiotusentalssekunder och tänker ut denna avancerade text? Men visst kan jag hålla med om att ibland skulle man bara vilja stanna världen en stund, som även sjungs i denna låt. Känner för att inte tänka så mycket idag. Egentligen så kan jag inte heller tänka även om jag skulle vilja det. Otrolig brist på sömn lider jag av. Så nu sitter man i Kumla och surplar té ur en rosa, överdimensionerad kopp och lyssnar på.. ja.. musik som riktigt etsar sig fast i huvudet. Känner att jag de senaste dagen lyckats med att säga en massa iq-befriade saker. Som igår då jag satt i bilen på macken och tittade på pumparna och såg att de hade markeringar på sig. Genast kom tanken upp om att dessa markeringar måste vara till för när blinda kommer och ska tanka deras bilar.... nu vet jag dock inte hur många blinda som har körkort och om det finns någon där ute så hoppas jag att jag inte befinner mig utomhus när h*n sitter i bilen!
I bilen på väg mot Kumla diskuterades det Melodifestivalen för fullt på radion. Frågade då om finalen redan har varit. Fick svaret att finalen är ikväll då jag genast frågar tillbaka: Vem vann?  Eeeh.. ja.. Finalen var ju ikväll som sagt.

Nu ska jag sörpla vidare på mitt ganska så kalla té och tänka på något roligt.. eller inte tänka alls...

Trots mitt försök till planerande så har mitt liv inte tagit någon som helst form än så länge. Får ta en dag i taget.
Igår hade jag i alla fall fullt upp hela dagen. Först ett möte som inte verkar gå som jag vill, sen gick jag iväg till sjukhuset och uträttade några ärenden. Efter det träffade jag min Felix och vi satte våra fötters riktning mot Conventum där det var jobbmässa. Värdelöst. Det enda som man fick hur mycket information om som helst var om jobbcoachning och arbeta utomlands. Jag som redan har en jobbcoach och inte har möjlighet att arbeta utomlands fick lämna in en ansökan om jobb på en båt och sen var det inte så mycket mer för mig. Man blir lite begränsad när man har barn ibland.

Idag är jag verkligen toktrött, men har nu ätit min första måltid för dagen och dricker en energidryck så att om jag har tur så vänder det. Klockan 15 ska jag hämta min lille son som har börjat bråka jättemycket på nätterna så det känns inte kul att ha honom denna helg. På dagarna kan han vara mys men på nätterna då?!?
Ikväll ska jag träffa S och vi ska käka lite mat och kika på film. Ska bli trevligt. Avkoppling. Sköööönt. Blir en flaska bubbel också. Mums.

Halvligger hemma i soffan under en filt och tänker. Försöker planera upp ett schema för att få mina dagar att gå ihop och samtidigt försöker jag få mig själv att också lägga upp en plan för det mer privata men jag försöker stilla lämna den tanken trots att det är i behov. Just nu så vet jag inte riktigt vad jag sysslar med. Känns som att hoppa från femman och veta att när jag väl landar så kommer det ske med ett magplask men ändå kan jag inte motstå det. Hur dum är man inte då? Jag försöker ruska om mig själv litegranna men det går inge vidare. Istället väljer jag platsen som publik och åskådare till mig själv för förstörelsen av mitt egna liv och nedgrävandet som sker ännu djupare.

Hade faktiskt en plan för resten av veckan, men den gick i stöpet samtidigt som jag hämtade hem sonen från dagis och insåg att han har fått ögonfluss. Minst en dag försvinner eftersom han nu måste stanna hemma från dagis imorgon. Jag känner mig redan tokstressad som det är men det är inte mycket att göra åt. Sonen har också varit lite småsjuk de senaste veckorna (!?!) och det har gjort att han sovit lite dåligt på nätterna vilket i sin betyder att hans mamma (alltså jag) sover väldigt dåligt på nätterna. Nej jag sov visserligen inte så bra innan med mina 3 timmars sömn per natt men det var ändå 3 uppskattade timmar jag sov! Skönt att man inte är i behov av att sova... eller nått. För det är väll det Gud inte tycker att jag är när han gör så här mot mig? Eller är det inte Gud som bestämmer detta? Kan inte ni löjligt troende Amerikaner nu sträcka upp handen och berätta hur det ligger till?

Fortsätter vidare till viktigare saker... Eller jag ska vara ärlig. Jag fortsätter vidare till totalt oviktiga saker som tv och facebook för så mycket annat finns inte att göra vid den här tiden. Klart slut.