Ny blogg!

Helt nytt fantastiskt liv så vill börja om på ny kula och har startat en helt ny blogg. Besök mig gärna på
mammamorotspure.blogg.se

Pinsam mammatår

Nu var det ett tag sen igen *slår mig på fingrarna* men det har varit så himla mycket den senaste tiden. Har man inte jobbat så har man renoverat. Nu har man gått in på nattpass också och då sover man ju lite om dagarna och när man inte sover så försöker man umgås så mycket som möjligt med mina underbara barn.
 
Sen senast har Liam lärt sig att cykla utan stödhjul. Han är sååå duktigt! Idag övade vi lite på att starta igång cykeln själv och det gick superbra. Sen kom jag på att jag skulle till sjukgymnasten så då kom det stora provet för honom, att cykla på egna ben till och från sjukgymnasten. Han var lite nervös men han klarade det verkligen galant. Nästan så att man ville fälla en pinsam mammatår när man kom tillbaka hem igen och Liam var sååå stolt över sig själv, med all rätt! Man kanske borde inse att han faktiskt inte är så liten längre.
 
Den andra lillen har börjat prata en massa. Han kör på med treordsmeningar i 190. Roligt att höra på. Sen har han även lärt sig hur man skyller ifrån sig om man pruttar vilket också är jätteroligt. Skitunge. Mindre roligt är Nemos myggbettsallergi som slagit till igen. Självklart ska myggorna envisas med att göra bett i ansiktet också, stackaren. Tycker nästan att det är värre i år än förra också då vissa myggbett ibland börjar rinna och vara efter bara någon timme. Jobbigt. Men han är duktig och kliar inte så mycket så det är skönt. Men nu precis innan han somnade till i soffan fick han ett myggbett på hakan. Blir att smörja på lite Aloe vera gelly när han vaknar.
 
 
 
 

Annars har det inte hänt så mycket. Har bara varit renovering i full fart. Målning av hall, tvättstuga och badrum på övervåningen är nu klart och snart ska vi byta ut golven i vardagsrum och hall igen. Företaget kom och levererade mattorna idag så de som ska lägga dit dom borde komma nästa vecka. Skönt att få allt klart snart!
 
Nu blir det lite fredagsmys med barnen innan jag ska iväg och jobba natt i natt. Ni får ha det så bra go vänner!
 

Hantverkare

Nu är han här, hantverkaren som ska såga upp mina golv. Hallen och vardagsrummet kommer de närmaste dagarna/veckan/veckorna ha uppsågat golv, i alla fall delar av det. Nu ska nevellgolvet läggas rätt och förhoppningsvis blir det bra när allt blir klart. Men med tanke på alla turer med hantverkare som inte vart riktigt kloka så vet jag inte om jag vågar stanna hemma och se på när han sågar sig fram. Nerverna sitter väll på utsidan vid det här laget. Men den här hantverkaren verkar i alla fall någorlunda vettig. När han började såga sa han att han skulle ta det försiktigt fram på vissa ställen för att inte komma emot rören som ligger under. Låter vettigt och la inte ner någon större tanke i det hela förrän han fortsatte säga "för dom sågade tydligen i dom förra gången dom var här". Då hamnade nerverna lite på utsidan igen för det här var inget som dom talat om för mig att dom gjort. Men nu ska jag inte tänka mer på det. Får bli att gå ut på gården så barnen får leka av sig sen och jag slipper se vad dom gör med mitt stackars golv.
 
Oao.

Klart för idag

Nu är klockan strax efter 22 och jag har nu hunnit med alla punkter för dagen. Den sista kunde jag inte göra tidigare av vissa anledningar men nu är den klar och det är skönt att veta att man inte skjutit på en massa till imorgon.
Den här veckan har varit lite upp och ner men imorgon är det fredag och sen är det helg. Imorgon är också barnen hemma från dagis vilket är supermysigt eftersom jag inte hunnit träffa dom så mycket varken igår eller idag. Igår jobbade jag mellan kl 13-21 så då låg de och sov när jag kom hem och idag vart det bara ett par timmar efter dagis som vi fick umgås för sen åkte de iväg på deras kusins kalas och kom faktiskt inte hem förrän runt 21.40. Så nu har dom slocknat i deras sängar.
Min rygg funkar fortfarande inte som den ska så medans de var på kalas så la jag mig hemma i soffan och tittade på Jägarna 2 (som jag inte tidigare sett) och satte på TENS på ryggen. Riktigt skönt.
 
Snart dax för sängen, men först "Kniven mot strupen". God natt god natt.
 
 
 

Duschväggar och nevellgolv

Nu var det ett tag sen jag bloggade men min förklaring är att jag inte haft någon dator på ett tag men nu är jag tillbaka med en liten uppdatering innan det är dax att börja laga kvällsmat.
 
Just den här veckan känns bara jobbig och motsträvig. Mycket går emot just nu. Får hoppas att den blir bättre för än så länge är det ju bara tisdag och så mycket har redan hänt.
En sak som har hänt är att företaget som la vårat golv på bottenvåningen har äntligen hört av sig. Det var ju tur. Mindre tur var det när dom kom förbi och tittade på vad som är fel med vårat golv som knakar något katastrofalt i hallen/kök. Speciellt vid portalen mellan hall och vardagsrum. Förklaringen är att dom inte lagt nevellgolvet som det ska så nu om vi ska få det ordentligt (vilket vi vill eftersom nevellgolvet är ju en dyr sak) så måste dom riva upp hela golvet vad gäller kök och hall. Har också upptäckt en lös platta i vardagsrum så i värsta fall måste de även riva upp där. Så det blir att fixa ny matta och allt dit, vilket känns otroligt jobbigt och omständigt just nu eftersom man trodde att allt skulle vara över vid det här laget. Pust och stön. Får se om de kommer och kikar en gång till innan något blir avgjort men de verkar inte allt för nöjda med de som la golvet från första början, deras arbetskamrater alltså. Ja ja, bara att bita i det sura äpplet om man vill ha en nyrenoverad lägenhet med allt som det ska vara. Och ja, vem vill inte ha det?
 
Äntligen har duschväggarna i badrummet kommit upp nu också. Hur skönt som helst! Eftersom det måste vara specialstorlekar på väggarna och inte standard 90*90 så skulle väggarna kosta ganska så mycket mer så det har inte blivit av tidigare helt enkelt. Men nu är det klart så nu slipper man stå upp i badkaret på övervåningen och duscha. Sköööönt.
 
 
 

Nätmobbning

Jag har inte skrivit så mycket på ett tag då det varit fullt upp. Har jag inte jobbat har det varit andra saker i livet som kommit ivägen. Men nu tänkte jag att jag sätter mig ner en liten stund och försöker uppdatera igen.
Förra veckan var inte alls min vecka. Det kändes som att allt bara gick emot mig. Har blivit strul men mitt abonnemang vid överföring av telefonnumer osv så nu har jag inte någon telefon på ett par veckor. Andra saker har också gått åt pipan, också mindre livsnödvändiga saker men som ändå gör livet en aning jobbigare.
Men nu ska jag skriva om något som är viktigt, något som mig så otroligt förbannad och ledsen.
 
I fredags valde en trettonårig tjej att ta livet av sig. Hon valde att hoppa framför tåget. Detta var till följd av nätmobbning. Det är väldigt lätt att sitta bakom datorn och skriva en massa saker åt en person, så länge man inte säger det öga mot öga med denna personen så gör det väll ingenting? Det skadar väll inte någon och får väll ingen att må dåligt så länge det bara sker över internet? Jag tror att många är tuffare än vad dom skulle våga om de träffade personerna i fråga. Många säger saker som dom kanske inte riktigt menar men som gör att den personen som mottar detta mår riktigt dåligt. Den här gången har dessa hårda ord hamnat hos en trettonårig tjej. En trettonårig tjej som valde att ta sitt liv.
Idag satt jag vid internet och surfade runt och stötte då på en rubrik om det som skedde. Om hon som hoppade framför tåget. När jag klickade mig vidare så var det inte riktigt det jag väntat mig att jag skulle få läsa. Jag skulle få läsa om det hårda klimatet som flickan blivit utsatt för. Jag fick se en facebooksida som någon har skapat, en sida som bara handlar om att förlöjliga denna tjej. Denna sida har fått varit uppe sen september men är fortfarande inte borttagen! Jag fick också läsa om vad flickan hette. Hon fick ett namn. Jag fick också en chock då jag faktiskt vet vem denna flickan är. Har träffat henne jättemycket när jag var yngre och har till och med kort på henne här hemma som jag såg senast för ett par veckor sedan.
 
För några veckor sedan handlade det mycket i media om det hårda klimatet på nätet. Om näthatet. Om näthatet mot kvinnorna. Idag ser man inte så många rubriker om det hela, mer än att den här flickan och en del av hennes mobbning står att läsa om i Aftonbladet. Nej, nu är det tyst. Det har inte försvunnit, det har inte blivit bättre men media har hittat något annat att skriva om.
 
Snälla. Tänk på vad ni skriver där ute! Att skapa en sida och skriva en massa förlöjligande ord om en person, att skriva dumma saker åt en person. Detta är inte ok och kan leda till förödande konsekvenser.
Jag kan inte tänka mig in i hur hennes familj mår just nu och jag vet inte ens om jag vill försöka.
Jag vill bara be er att sluta nu. Sluta vara så elaka och bete er som medmänniskor även ute på internet.
Tack.
 
Vila i frid <3

Tisdag

Idag har varit en bra dag. Jobbade hela helgen så att idag var jag ledig och hade barnmys. Senare på eftermiddagen kom en vän förbi och överaskade med sushi, sååå gott! Sen pratade vi en massa skit och hade trevligt medans våra barn lekte tillsammans.
Helgen som kommer är det ledig helg som väntar så då får vi se vad som sker. Eller ledig är den om jag inte hör något om att dom vill att jag ska jobba, så man kan väll aldrig säga aldrig.
Har inte så mycket att skriva idag. Trött och ska förbereda maten tänkte jag. Men då har jag i alla fall uppdaterat så ni slipper tjata på mig, ha ha.
 
Ha en fortsatt bra dag!

Mathysteri

Sitter nu och tittar på Hells Kitchen och blir så där lagom sugen på mat. Det är mycket mat som ser väldigt gott ut och som man aldrig testat på förut. Jag tycker ju det är roligt att stå i köket och exprimentera så detta är lite som att visa upp en tänd ciggarett till en röksugen. Men det är kul att se. Det känns lite som att mat är det nya bland folket. Man ska kunna laga mat och man ska vara finsmakare ut i fingerspetsarna, trots att många egentligen skulle vara lika nöjda över en pizza som en hummer. Men jag tycker i alla fall att det är roligt. Mat är roligt.
 
Imorgon blir det att lämna barnen på dagis och åka till jobbet. Jag jobbar till klockan åtta imorgon kväll så är det någon som vill något så får ni höra av er efter det. Ska bli skönt att få komma iväg, nu har jag suttit hemma i några dagar igen.
 
 

Jobb, jobb...

Tiden går fort när man har roligt, eller när man har mycket att göra. Julen sprang ju bara förbi och den var sådär lagom mysig, rolig och härlig. Det enda jag hade velat ändra med julen är att jag ville ha mer tid för den. Julafton var över på två sekunder och man hade inte så mycket tid över till allt i verkligheten som man tyckte att man hade i huvudet. Men den var fin i alla fall och ungarna fick allt dom önskade sig. Eller ja, dom önskade sig ju ingenting men efter varje paket som Liam öppnade så utbrast han "Åh det här har jag ALLTID önskat mig" så jag tror han fick det han önskade sig, ha ha. Nemo var till och med så gammal i år att han verkade förstå innebörden av ett paket. Det var något man öppnade och innuti låg det något man kunde leka med. Enkel matematik för honom.
Julafton var visserligen lite stressig men ändå ett skönt break eftersom jag hade jobbat dagarna innan. Sen vart det några jobbdagar till och även en jobbnatt som gick finfin innan det var dax för nyårsafton. Detta firades med tre rätters middag med vänner och deras barn. Sen vart det fyrverkerier, drickande av guldvatten (ja, vatten med riktigt guld i!) och när barnen somnat så åkte frukten och chokladfontänen fram. Tolvslaget firades in med lite bubbel och kärlek. En lugn nyårsafton men ändå väldigt trevlig. Det blir lite annorlundare när man har små barn med sig.
 
Den här veckan har jag börjat på mitt andra jobb. Har ju bara jobbat två dagar och nu är jag ledig idag och imorgon (om jag inte hör något annat från något av mina arbeten) och sen jobbar jag fredag till måndag. Det är lite att försöka tänka på och komma ihåg när man börjar på en helt ny arbetsplats men jag tror det kommer gå bra. Det är ganska så stor skillnad mellan mina arbeten. Det ena är lugnt och innefattar mer vardagsaktiga saker och det andra är det lite mer stress och tunga lyft i men det är roligt. Det är skönt att ha något att göra igen och ungarna älskar att gå på förskolan så att det känns väldigt bra att få komma igång och arbeta igen.
 
Nu ska jag försöka hinna med lite saker som man aldrig hinner med annars och sen så ska jag laga till en köttfärspaj för nu är det inte lång tid innan S kommer hem från jobbet.
 

Julgransdoft

Då var man uppe med tuppen idag känns det som. Liam är vaken men Nemo sover fortfarande. Blev väckt av ett jobbsamtal så det är därför jag inte ligger och snosar i sängen just nu. Skulle egentligen jobba dag imorgon men de ringde och frågade om jag kunde jobba kväll istället och det går bra. Den enda som kommer bli besviken är väll Liam som längtat efter att få äta frukost på dagis som han skulle ha fått gjort imorgon, men det kommer fler dagar.
 
Igår var det dax för ännu mer julstämning i vårt hus, då kläddes julgranen. Det vart en ganska så stor gran och som vanligt så ska det krångla en massa innan det blir klart men resultatet är mycket tjusigt. Det känns verkligen härligt när man kommer ut ur sovrummet på morgonen och doften av gran slår emot än. Det är lite skillnad mot en doftlös plastgran. Nej, en plastis kommer inte in här så länge vi har möjlighet att kunna köpa riktig.
 
Nu ska jag upp och lägga mig en liten stund brevid lillen som ligger och sover i vår säng. Han kommer nog sova en liten stund till med tanke på vilken natt vi hade. Han håller förmodligen på att få tänder så det är skrik och panik och 5 flaskor välling varje kväll. Ursch. Måtte det bli bättre snart!
 

Ombyggnad pågår


Julklappar och pärlor

På tal om julklappar så håller jag på med den sista julklappen fortfarande men förhoppningsvis blir jag klar med den i helgen, ska bara iväg och köpa fler svarta pärlor som har tagit slut.
Fick en idé om att jag ville pyssla ihop en julklapp i år så att så fick det bli. Bestämde mig för vem som skulle få den och sen att jag skulle pärla en bild av morfar och snart är det klart. Har blivit lite ändringar i efterhand och kommer förmodligen bli några ändringar till innan den blir klar men så här ser resultat ut just nu i alla fall.
 
 
 
 

Första halvlek avklarad

Idag är en ny dag. Hela förmiddagen har varit jäkt jäkt jäkt. Började lämna Nemo på dagis och sen gick jag iväg och lämnade av Liam. Idag är det fotografering på Nemos dagis vilket betyder syskonfotografering 1 ½ timme senare så för mig var det hem och leta efter nya kläder till Liam, hämta Liam på dagis för att ta honom till Nemos dagis för syskonfotografering. Nemo var självklart trött, grinig och mammig men det vart nog ett kort på dom båda. De enskilda korten sa dom att han i alla fall hade varit superglad på. När det var klart fick jag ta med mig Liam igen och lämna honom på sitt dagis för att sen gå hem, äta, göra allt som jag har tänkt att göra och nu sitter jag och bloggar en snabbis för att sen gå tillbaka till Nemos dagis för att hämta honom och sen hämta Liam på hans dagis och sen ska man hem och göra en omelett som dom ska få till mellis. Puh. Sen får jag kanske hämta andan i två sekunder innan det ska lagas kvällsmat och sen kommer Simon hem och så får vi se vad som händer sen. Vår diskmaskin har det blivit något fel på så förhoppningsvis så kan vi få igång den för den behövs just nu! Just ja, jag måste till Apoteket för att hämta ut medicin igen. Ska ta två tabletter, tre gånger om dagen i en vecka mot min ständiga huvudvärk och om den inte ger sig till nästa vecka blir det att försöka boka upp tid för röntgen. Måste säga att ibland känns det som att alla mediciner man får hela tiden bara gör så att man blir sjukare och sämre, men det ska väll bli bättre snart hoppas vi på. Hoppas på att den här veckan ger resultat!
 
Kände i alla fall att läkaren jag träffade igår var superbra och det var skönt för det händer allt för ofta att man träffar på läkare som inte riktigt verkar veta hur man bemöter människor. Varför välja ett sånt yrke när man inte alls klarar av den sociala biten har jag frågat mig många gånger. Sen fick jag gå till labbet och lämna lite blod. Där stod det istället en tant som pratade på om att jag skulle kanske få äta medicin resten av livet (något som man inte alls vill höra just då eftersom man ändå är där för att man inte vill göra det) så hon kanske skulle behöva en lektion i att få sina patienter att bli lugna. Tur att jag tar det med en nypa salt och inväntar resultat innan jag börjar måla fan på väggen.
 
Nu är det snart dax att hämta barnen på dagis och påbörja andra halvlek av denna dag. Först ett litet ärende och sen är det skorna på som gäller.
 
Ha det bra där ute i mörkret!
 

Polisen och Jokern

Nu är den tiden på året förbi. Den här tiden är en av mina favorittider då jag är barnsligt förtjust i maskerader och att få leka med färger, former, kläder som man gjorde när man var liten. Vanligtvis så är jag ute i alldeles för sen tid, precis som med julafton. I år var det en blandning av god och sen tid. Nästan allt jag skulle ha hade jag redan hemma men det var en liten detalj som jag behövde för att få allt att fungera, ett speciellt lim, och det var jag ute i alldeles för sen tid för. Men tack vare en hemsida som hade leveranstid på bara någon dag så hann jag få hem allt i god tid ändå.
 
Så dagen var kommen och jag tog på mig min outfit och åkte hem med en flaska vin till min vän M. Hon var utklädd i finaste leopardmönster som matchade hennes tattuering som även den är ett fint leopardmönster som sträcker sig över halva armen. Efter en flaska vin, prat, musik, fotografering och allt som kvällen hade att erbjuda så beställdes det taxi in till stan och målet för kvällen. Det blev halva priset för entrén eftersom vi var utklädda och sen begavs det in i vimlet. Mörkret, alla kostymerna, dekorationerna och röken som fick tankarna att gå tillbaka till högstadiedisco var i perfekt symfoni. Här blandades skräck men glädje. På den här ytan fick B1 och B2, poliser, hallickar, zombies och en och en annan Joker dela på dansgolv och drinkarna som flödade i baren. Själv var jag nog ganska så tråkig, eller vuxen och drack mestadels vatten i baren. Men roligt hade vi. Det vart en massa dans och skratt hela natten lång och vi hade en riktigt bra kväll. När jag väl kom hem och la hornen på hyllan så kunde jag inte vara annat en nöjd.
 
Jag hoppas att ni alla hade en lika fantastisk kväll och natt som jag hade!
Glad Halloween i efterskott alla!
 
 
 
 

Hemskt

Tittade på Kalla Fakta igår vilket handlade om Eskilstuna djurpark. Det var verkligen hemskt! Djuren blir vanvårdade och utrotninshotade djur avlivas enbart för pengarnas skull. Hur kan man med gott samvete göra något sådant? Sen var det en kvinna som har hand om det som blev intervjuad och som satt och ljög hela tiden. Man såg på henne att hon inte riktigt kunde titta på den som intervjuade henne eftersom hon visste att hon satt och ljög. Att dom ska värna om djuren och försöka rädda de utrotningshotade är bara skitsnack! Jag har aldrig besökt just den djurparken och just nu så är jag väldigt tacksam att jag inte gjort det heller. Som det känns nu kommer man väll inte med gott samvete kunna göra det heller så att det blir bojkottning av denna djurpark och så hoppas jag verkligen att dom lägger ner den eller tar in personal som faktiskt värnar om djuren!Det högg verkligen i hjärtat när man såg de stackars utrotninghotade djuren när dom låg i deras frysrum. De stackars pumorna som fick sätta livet till för att "de var för gamla" enligt kvinnan men som i verkligheten behövde offra sina liv för att djurparken bestämt sig för att ta in ett nytt djur som skulle kunna dra in mer pengar i deras fickor. Den vita tigern som låg där och som säkert inte fick sätta livet till för att den heller var för gammal eller sjuk utan enbart fick offra sig för att någon annan vill leva lite lyxigare där hemma.
Har man inte råd att ha en djurpark så ska man lägga ner den. Det värnar verkligen INGEN att fortsätta sätta upp en charad som man enbart blir illamående över efteråt.
 

Tack gode gud för Ängen!

Ni som känner mig genom facebook vet att jag har sagt det förut men jag måste bara skryta ännu en gång.
Nemo har världens bästa dagis! Och ja, jag sa dagis igen men det heter dagis för mig och har alltid gjort!
Personalen på hans dagis Ängen är verkligen underbara! Dom är alltid så trevliga och glada och de möter upp än när man kommer och säger hej då när man går (vilket man kan tycka är en självklarhet men det är det verkligen inte!). Nemo älskar verkligen dagis också och nu när han har "landat" i att gå på dagis så strålar det verkligen om honom när man lämnar honom. Nu har han inte ens tid att säga hej då till mig när jag lämnar honom utan så fort jag fått av honom kläderna så springer han iväg för att hitta någon leksak att leka med eller någon att tala med.
Man känner också att dom bryr sig verkligen om honom också. Som idag när jag hämtade honom så sa dom flera gånger att "Han är deras lilla guldklimp på dagis" och "Han älskar verkligen att sjunga osv osv osv". Det känns verkligen bra när dom uppdaterar om saker han tycker om att göra där borta också utan att man behöver fråga sig till det. Då märker man också att dom verkligen bryr sig om att tala om hur han har det där borta och det gör mig till en väldigt trygg förälder när jag lämnar honom där.
 
För att fortsätta tala om Nemo så måste jag bara säga att han verkligen har blivit stor den senaste tiden! Han börjar bemästra fler och fler ord och hans ben springer bara fortare och fortare för var dag som går. Han strålar verkligen hela tiden och han vet nu både hur man charmar sig till saker och hur man skojar med sin omgivning. Det är helt sjukt att tänka på att han redan är 1 ½ år och att det inte är lång tid kvar innan han får möta sin andra jul i livet.
 
Någon som också har blivit stor är vår herre Liam. Där går det inte längre att sätta fingret på exakt vad han kan nu mer för det går så himla fort i hans utveckling att man känner att det inte finns något som han inte bemästrar längre. Och ju större han blir och ju större personlighet han får desto mer tänker man på att den där lille herren satte vi till världen för fyra år sen. Det är också sjukt!
 
Nu ska jag sluta skryta om mina barn. Kanske återkommer idag med ytterligare ett inlägg om jag får tiden till det. Och då ska det inte bara vara skryt om mina barn! ha ha.
 

Förlåt för att jag svär, men vem i HELVETE kom på?!?

Nu skålar vi i champange! Nu har efternamnet gått igenom för alla i vår lilla familj och det känns helt underbart! Det känns verkligen bra att få hem de där breven från Skatteverket och läsa att allt har gått igenom och att "det enda" man nu behöver göra är att ändra allt som inte ändras automatiskt, så nu blir det att skaffa ny legitimation.
 
Den här helgen har varit lite halvjobbig annars. Nemo fick krupp som bara blev värre och värre och efter ett samtal till 1177 så vart det en tur till akuten där han fick andas in medicin och sen fick vi två olika mediciner utskrivet som han nu ska få. Men f*n vad jag har svurit åt denna skitmedicin som kommer från helvetet! Vem f*n har kommit på att man ska göra BARNMEDICIN med smak av LAKRIS?!? NEWSFLASH! De flesta småbarn gillar INTE lakris. Nu pratar jag alltså om SMÅBARN och inte barn som börjar på att bli lite äldre för just SMÅbarn som jag pratar om har inte utvecklat sina smaklökar ordentligt så lakris brukar just vara en smak som de har svårt för och varför man då f*n i helvetet ska komma på att göra en BARNmedicin med lakrissmak är bara ett enda stort j***a frågetecken. Japps. Så nu har vi fått TVÅ mediciner med samma underbara helvetessmak som jag ska försöka truga i Nemo. Yeah right. Blir att tvinga i stackarn för inte tar han den självmant precis. Sen när man är klar med att ge honom första medicinen är priset att han ska få en till medicin med samma äckliga smak.
Jag tror att det var någon som satt och tänkte: Hur ska vi göra för att djävlas med föräldrarna nu? Jag vet! Vi gör en barnmedicin med lakrissmak *ont skratt*.
 
Död åt barnsjukdomar!
Död åt krupp!
Död åt barnmedicin med lakrissmak!
Skål till nytt efternamn!
 
(Förlåt för alla j***a svordommar i det här inlägget.)
 

Hindens udde

Nu är jag tillbaka igen!
Dom här senaste veckorna har det varit fullt upp med bland annat inskolning på dagis för lillkillen. Det har gått bra och det gick finfint att vara ensam för honom på dagis förra veckan och början på den här men dom senaste dagarna har han blivit ledsen men som tur är går det snart över. Han har blivit så stor! Helt sjukt! Så nu ska jag snart ut i arbetslivet igen efter ett och ett halvt års ledighet vilket också känns väldigt konstigt.
 
I helgen var det också fullt upp. I fredags var jag hemma med barnen medan S gick hem till en kompis och i lördags besökte jag en kompis medan S fick vara hemma med småttingarna. Man behöver det med ibland. Sen i söndags var vi iväg till Hindens udde och promenerade tillsammans med flera av S bröder, deras sambos/fruar och barn samt S föräldrar. Det var mysigt och blev en riktig långpromenad för barnen. Är ju en halvmil ut till "fingrets topp" och sen ska man tillbaka också så det blev en promenad på en mil i terräng. Man kände sig lite slut kan man ju säga! Men det var trevligt. Blev lite fikapaus med äggmackor som en i gänget hade gjort. Gott.
 
Snart helg igen folket! En dag kvar!
 
 

Jag är ju inte känslomässigt redo än!

Jag försöker att hitta en väg ut till det vardagliga livet igen men just nu så känns det tankemässigt avlägset. Den här gången har det tagit tid att ta sig tillbaka igen. Kanske är det för att jag har barn som vissa mornar inte väcker mig förrän klockan 10 på morgonen eller kanske är det så att det hänt så mycket den senaste månaden att jag har svårt att ta in att det faktiskt har blivit vardag igen.
 
Idag har vi hälsat på min goa plastmormor igen. Vi diskuterade bröllopet, bröllopsresa och allt som helt plötsligt börjar kännas som en väldigt avlägsen tid. Tror inte min hjärna hänger med alls nu för tiden. Det kändes i alla fall bra att få hälsa på henne nu för det var några veckor sen sist, har haft alldeles för mycket att göra.
 
På måndag börjar minstingen dagis. Hur sjukt är inte det? Eller ja, inskolningen börjar på måndag. Jag tror att han kommer klara det fint, det är väll kanske mer jag som kommer klara av det sämre, ha ha. Jag minns att när jag började inskolningen med Liam så var jag lugn som en filbunke, kanske för att han själv alltid har varit den lugna killen? Men nu när jag ska börja lämna min lilla bebis på dagis så känner jag mig mest nervös och lite smått gråtfärdig. Jag tror det är för att han aldrig riktigt har behövt vara ensam utan varken mamma, pappa eller Liam som stöd och att han nu ska få ta sina egna kliv ut i världen och få undersöka den på egen hand. Det är skrämmande men jag tror ju att han kommer klara det fint. Det är väll jag som får sitta utanför och gråta sen, ha ha. "Nemo, du får inte börja dagis för mamma är inte känslomässigt redo för det. Ska vi vänta tills du blir tre, eller kanske fyra år istället?" ha ha. Nej det här kommer att gå bra. Jag måste bara inse att min lilla kille håller på att bli stor nu.
 

Tillbaka till vardagen

Nu är vi hemma i Sverige igen och tillbaka till vardagen. Liam har börjat dagis (ja jag säger dagis och sen får ni säga vad ni vill om det!) och Simon har börjat jobba igen så nu är det verkligen vardag igen.
Bröllopsresan har varit underbar. Det var strax under 40 grader dom dagar som vi var där och runt 27 grader i vattnet så värme har vi fått! Vi har också druckit alldeles för mycket drinkar och Mythos och ätit alldeles för mycket souvlaki, men det har det helt klart varit värt! På resan träffade vi på ett annat trevligt svenskt par som visade sig komma bara några få mil från oss, roligt. Spenderade några kvällar med dom sittandes i den fantastiska Cocktailbaren som serverade hur mycket cocktails som helst gjorda på färska frukter och krossad is. Priset för en stor cocktail var 4 euro och för en Mythos (som var Simons favorit) 2 euro. Perfekt!
Vi har också spanat in Afandou, Lindos och Rhodos stad under veckan vi var där så det kändes som att vi fick det mesta avklarat. Har dock inga bilder att dela med mig av just nu för jag hittade inte min kamera innan vi skulle åka så allt är taget med Simons kamera, men det kommer senare.
 
Liam har också hunnit fylla fyra år sen vi kom tillbaka. Stora killen! Så vi har firat honom i flera omgångar sen vi kom tillbaka så mycket tårta har det blivit. Får nog börja mitt nya smalare liv lite senare, ha ha.
Liam var glad över att få bli fyra år men samtidigt var han lite besviken för han var helt säker på att han skulle bli lika stor som pappa när han fyllt fyra.
- Mamma, varför är inte jag lika stor som pappa nu? Frågade han besviket flera gånger.
Plutten! Man vill bara krama om honom och förklara att han inte behöver ha så bråttom med att bli stor, men det kommer nog mest bemötas med en oförstående min och huvudskakningar. Istället får man pedagogiskt förklara att det tar lite längre tid att bli så stor och förklara med fingrarna hur många år som Liam är vs pappa. Nu verkar han i alla fall ha glömt bort besvikelsen för stunden. Kanske beror det på att han fick Skylanders i present och har annat att tänka på?
På söndag blir det i alla fall hans första barnkalas med några kompisar han har valt ut. Som han har längtat! Ska bli spännande att se hur vi ska tackla den dagen.
 
 

Tidigare inlägg