Nemo har nu kommit till världen!

Äntligen kan jag skriva att

2011-03-15 02:04 kom vår son Nemo till världen.
Han vägde 3245 g och var 48 cm lång.

Mycket var väldigt lika när man jämför när och hur sonen Liam kom till världen, men ändå var det så olika födslar. Det här var lika:

  1. Under båda graviditeterna gick jag upp 22 kilo.
  2. Öppnade mig enbart en cm först.
  3. Fick smärtlindring bägge gångerna som gjorde att jag spydde en hel del.
  4. Båda var 48 cm långa (Nemo vägde enbart 45 g mer än Liam, annars hade det också varit lika) när de kom till världen.
  5. Båda födslarna började med starka, jobbiga och täta förvärkar men inget vattenavgång.
  6. De tog hål på hinnorna bägge gångerna.
  7. Fick EDA vid båda tillfällena.
  8. Det var två snabba förlossningar efter att vattnet gått.
  9. Vid båda tillfällena hade jag massor av vatten, barnmorskorna häpnade båda gångerna över hur mycket vatten jag faktiskt hade.
  10. Behövde inte sys ett stygn efter någon av förlossningarna.
  11. Båda kom till världen 13 dagar före bf!

Jag kan skriva lite om hur förlossningen gick till men kommer att få uppdatera detta senare när jag får hem papper från förlossningen om hur allt gick till. Just nu så kan jag bara skriva mest om vad jag minns och hur allt kändes just då.
Det började redan i förra veckan. Började krypa fram sammandragningar redan på onsdagen men på torsdagen satte de igång ordentligt. Dock satte de aldrig igång till några värkar förrän på lördagen då de från ingenstans satte igång och då hade jag enbart 3 minuter mellan värkarna. Eftersom jag hade väldigt ont och blivit tillsagd att ringa på en gång till förlossningen (första barnet ska man ringa när man har ca 5 min mellan värkarna och eftersom Liams förlossning enbart tog 2 ½ timme etfter vattenavgång så ville de att jag skulle ringa så fort som möjligt). Dock svarade en otrevlig personal som helst ville att jag skulle se att huvudet var på väg ut innan hon ville ha in mig men om jag kände att jag inte orkade vara hemma så skulle jag väll få åka in.
Eftersom vi trodde att förlossningen snart skulle starta redan på fredagen så sov Liam redan hos morfar så det var bara att ta de sista sakerna som inte var packade och åka in. Väl där inne så träffade jag en ganska så trevlig barnmorska men det var snart skiftbyte och efter detta så fick jag en barnmorska som både jag och Simon kände försökte verka trevlig som mest tyckte det var jobbigt att vi var där.
Efter att dog tagit tester osv och det enbart var en minut mellan värkarna fick jag Brikanyl (?) för att stanna av värkarna så att jag kunde sova. Hade bara öppnats en cm (precis som med Liam) så att de ville inte göra något mer. Trots att värkarna avstannade fick man världens hjärtklappning, hela kroppen darrade och sen när man sover borta så har man svårt att sova ändå så att sova var en klar underdrift av vad jag fick göra. Runt kl 9 på morgonen dagen efter så skickade dom hem oss från förlossningen eftersom värkarna inte kommit igång än. De sa att "jag kunde ju ringa om värkarna kommer igång igen men vi får väll se om du får åka in". Det kändes verkligen som att vi var så ovälkomna dit som man bara kunde vara och att om inte vattnet gick hemma så ville de helst inte att vi skulle ringa in. De visste också hur jobbiga värkar jag haft men sa om och om igen att "vissa kan gå med värkar i flera veckor" så jag skulle väll egentligen inte klaga...

I bilen på vägen hem så startade värkarna igen. Tack tack. Hade sedan två minuter mellan värkarna men var ju inte så välkommen till förlossningen igen då det inte var förlossningsvärkar jag kände utan enbart förvärkar som enligt dom är helt normalt. På måndagen gick jag till barnmorskan för att prata med henne om de inte kunde diskutera igångsättning eller till och med kejsarsnitt för jag hade så ont så jag kände att jag verkligen blev deprimerad och hade inte fått sovit sen onsdagen. Man kände lite att man till och med ville ta livet av sig lite för att bara bli av med det onda (men detta sa man ju inte). Sen hade jag inte känt fosterrörelser som jag brukade på hela dagen så att jag frågade också om hon kunde lyssna på hjärtljuden.
Min barnmorska tog mig i alla fall på allvar vilket verkligen kändes skönt! Äntligen någon som tog mig på allvar! Hon lyssnade på hjärtljuden och förstod att jag faktiskt hade väldigt onda förvärkar. Sen så skickade hon mig till förlossningen (jag som nyss hade hämtat hem Liam från dagis fick nu skicka honom till morfar igen, men han verkade inte bry sig så mycket) eftersom hon ville att dom skulle göra ultraljud samt diskutera igångsättning eller något med mig. Kika om det hade hänt något mer i förlossningen.

På förlossningen träffade jag en trevlig barnmorska, men hon tog ändå inte riktigt min smärta på allvar och sa hon med att "vissa kan gå med förvärkar i två veckor". Sen så frågade hon om en student fick kika om jag öppnat mig något mer. Hon sa att den här studenten var i stort sätt klar med sin utbildning och jag kände lite förtroende för henne ändå så att trots att jag varit helt emot studenter innan så tänkte jag att hon kunde i alla fall få kika om något hänt, det är ju inte förlossningen hon ska vara med på... Detta fick jag helt klart ångra. Hon sa att jag var öppen en cm och när barnmorskan frågade om tappen var mjuk eller hård svarade hon "jaaa... någonstans mitt emellan kanske". Kändes inte speciellt proffessionellt men barnmorskan som hade hand om det hela nöjde sig tydligen med det svaret utan att kika själv en gång. Sen fick jag prova på olika smärtlindringar innan de tänkte skicka hem mig igen. Först så fick jag testa Tens vilket inte alls fungerade för mig och sen Akupunktur som även detta var värklöst. De ville väll sedan att jag skulle ta morfin men eftersom jag låg och spydde hela natten när jag fick Liam så ville jag helst nte vara med om samma sak igen. Sedan erbjöd de mig att jag skulle få testa något annat som inte var morfin men som påminde lite om det. Tänkte att jag hade så ont att jag till och med faktiskt kunde överväga morfin och sitta och spy ett dygn för att slippa smärtorna så att det andra smärtlindrande tackade jag ja till. Efter en kvart började jag spy även åt denna smärtlindring. Skillnaden mot morfinet var att den här smärtlindringen inte hjälpte mig alls utan jag hade fortfarande lika ont.
Efter detta så vart det skiftbyte, något som blev lite min räddning!

In kom en supertrevlig barnmorska som tog en titt på mig och sa på en gång att "så där kan du inte ligga! Har du verkligen haft så här ont hela tiden? Det kan man verkligen inte ha!". Sen kikade hon om jag öppnat mig något och jag var öppen nästan 3 cm (något som hon trodde att jag tidigare varit med men som studenten missat). Sen såg hon till att jag fick EDA för att hon ville verkligen inte att jag skulle få gå en enda sekund till med dom smärtorna. Jag kände att hela jag sken upp och fick energi så fort hon sa ordet "EDA" eftersom jag visste att det betydde vattenavgång och sedan skulle bebis komma så jag skulle få slippa gå runt med smärtor veckan ut, vilket jag faktiskt förväntat mig.

Ca klockan 00:30 satte de sedan hål på hinnorna. Det var två barnmorskor med vid detta tillfälle, en så som höll ner bebisen så den inte skulle vända sig i magen utan åka ner med huvudet före och en som satte hål på hinnorna. Båda stod efter att hinnorna spräckts och bara gapade för att jag hade så mycket vatten. Ingen av dom hade varit med om detta. Efter att dom trodde att allt var ute och jag fick på mig trosor och sätta mig i sängen igen så kom det ännu mer vatten! Så mycket att jag fick ställa mig upp på några skydd och sen fick dom ta bort allt i sängen och bädda om. Efter ett tag var allt ute och jag fick sätta mig i sängen igen.
Sen gick allt väldigt fort. Jag kan inte säga några klockslag alls men kort efter att vattnet gått så sjönk Nemos hjärtljud väldigt hastigt. Barnmorskan blev väldigt orolig och ringde på läkaren och in kom det in ett litet gäng med folk som alla stod beredda på att det skulle bli akutsnitt om inte hjärtljuden ökade. Tycker det tog evigheter innan Nemos hjärtljud sakta vände och gick uppåt igen. Han hade tydligen fått navelsträngen runt halsen. Hjärtljuden sjönk ytterligare en gång och ännu en gång stod vi oroliga och väntade på att det skulle vända, vilket det turligt nog gjorde! Sen fick jag trots EDAN riktigt riktigt ont. Fick lustgas som hjälpte mig en del men efter detta så minns jag mest smärtorna som jag försökte andas igenom och att jag fick vända på mig hit och dit för att Nemos hjärtljud skulle öka. Sen så tog läkaren ett prov på Nemos huvud för att se hur han faktiskt mådde i magen, om vi skulle behöva ta ut honom eller inte. Men detta behövdes inte för snart stod huvudet långt nere och sen var han efter kort stund ute. Det gick otroligt fort på slutet och efter vattenavgången så tog det ca 1 ½ timme innan Nemo väl låg på mitt bröst. Helt underbart och jag kände mig otroligt tacksam mot barnmorskan som till slut tog min smärta på allvar, faktiskt tittade, undersökte och såg att jag hade riktigt ont (så ont som man inte ska gå runt med!) och att det inte var jag som larvade mig. Hon sa även efteråt att hon inte förstod hur jag hade ork att gå runt så länge med dom smärtorna, men vad hade jag haft för val?

Nu har jag i alla fall världens underbaraste bebis här hemma! Liam har tagit rollen som storebror riktigt bra och 8 timmar efter förlossningen så fick vi äntligen sätta oss i bilen från förlossningen, MED bebis denna gång!



Sjukt...

Ursch vilken natt. Har inte sovit många timmar denna natten heller. Känner mig helt sjuk av sömnbrist. Sen så har jag jätteont i ryggslutet och vaderna. Har sammandragningar några gånger i timmen men inget som verkar vilja komma igång till värkar. Det känns lite som att man ger upp faktiskt, eftersom ingenting verkar vilja komma igång ordentligt. Kommer inte bebisen nu snart så struntar jag i det här. Kommer inte bebisen snart så struntar jag helt enkelt i att föda och sen får den hitta ut bäst den själv vill sen bara den inte stör mig.

Nej, nu lägger jag mig ner och dör en liten stund... fast först ska jag dricka lite te.

Roligare datum imorgon

Har tänkt lite på det här med datum och jag har bestämt mig för att det kanske är roligare att föda imorgon om man ser till datumen. Då skulle Pyret vara född 110311 och Liam är ju född 080818 och då skulle ju året de är födda vara gemensamt med antingen månaden eller dagen på båda barnen. Lite roligt.

Har haft en massa sammandragningar osv idag men inga värkar så att vi får se om det händer något mer idag. Har i alla fall insett att jag HATAR det här vädret som är nu! Det är blött och slaskigt om fötterna och blötsnön som faller gör att även jackan blir genomsur.

Nu ska jag försöka göra mig lite i ordning. Lilla familjen här ska en sväng till Bauhaus eller liknande och kika lite.

Kanske man bara behöver bestämma sig ibland?

Magen känns som att den ska spricka så mycket som den spänner, samtidigt som jag har en molande värk i den hela tiden och ryggslutet börjar göra riktigt ont, det är inte alltid skönt att vara gravid. Har också tokont i vaderna!?! Känns som om jag skulle legat och krampat i dom hela natten och att det är någon form av eftervärk från det. Får hoppas att det blir lite bättre under dagen.

Lite kul är det ändå. Bestämde med några andra som har bf i krokarna att vi skulle bestämma oss för att bebis ska ut idag. Alla bebisar verkar inte ha fått reda på det (och klockan är ju bara 22 än så länge) men två stycken håller på med packning inför förlossning för att dom tror att dom kommer få åka in. Kanske är det så att man bara måste bestämma sig så kommer bebisen i krokarna? Jag hoppas ju på det för då kommer Pyret kika ut inom de närmaste dagarna i alla fall. Hade inte varit fel att snusa bebis snart.

Ny uppdatering om mina dagar:

Idag är det 18 dagar kvar till beräknad förlossning.
Om vi säger att Pyret tittar ut exakt samtidigt i graviditeten som Liam tittade ut så är det 5 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen tittar ut den dagen då de flesta barn inte behöver ligga kvar på bb för kontroller utan klarar sig bra ändå så är det nu på en gång.



Ge mig ett tecken eller två!

Spänd mage, spända bröst och här går man runt och vankar och hoppas på att någonting kommer att hända. Vill att bebis ska vilja komma ut snart. Jag behöver inte få igång värsta sammandragningarna just idag (de kan vänta till imorgon) men någonting annat. Visserligen har magen varit stenhård hela dagen och riktigt så hård brukar den inte vara så jag hoppas på att det är ett bra tecken.

Idag tog jag en trip till Öppna förskolan. Jag har inte varit där på evigheter eftersom min kropp inte velat sammarbeta med mig den sista tiden och oj vad det hade hänt mycket. En som jag inte ens visste varit gravid var där med sin lille plutt och allas små bebisar har vuxit upp och blivit stora. Även om det bara gått någon månad eller två sen senast så kändes det som om det var ett halvår sen jag var där sist.

Nu sitter jag bara hemma och väntar på att Simon och Liam ska komma hem. Saknar lite barnmys från min son just nu, kanske är hormonerna som talar? Lite pussar och lite kramar skulle inte sitta helt fel.

---

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 1 full dag (v37+1).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).

Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 28 mar 2011
Du har 19 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Källa: Familjeliv

---


På tal om att se till att jag kan få tag på partnern till det är dax så fick jag faktiskt numret till Simons jobb igår. Kände att det kan ju faktiskt vara bra att ha då han inte alltid går att få tag på på mobilen under jobbtid. NU är allt klart för bebisankomst!





Gratispaket till er gravida

Fredag! Älsklingens födelsedag och allmän mysdag idag. Liam sover fortfarande middag (vet inte när han somnade eftersom jag somnade först så jag låter honom sova) och själv försöker jag samla kraft till att gå iväg och göra mig i ordning. Om en halvtimme slutar Simon på jobbet och då kommer han hem och hämtar oss och sen far vi iväg till Hällabrottet för att lämna av Liam hos sin farmor där han ska spendera natten. Märks att Liam älskar sin farmor, tjatat om att han ska dit hela dagen och han skulle absolut inte sova middag idag för han ska ju sova hos farmor sen! Token!

För er andra som är gravida där ute så tänkte jag komma med ett tips som jag har fått. Anmälde mig nyss så jag har inte hämtat ut paketet än med om ni, liksom jag, är lite av en sucker för gratisprylar när vi går här i väntans tider så har jag ett paket att tipsa om. Det är Apoteksgruppen som har kommit med
Baby to be box. Detta är ett paket med varuprover med ett värde av ca 500:-.

Annars har vi ju Liberos startväska som man kan få. Har dock ingen erfarenhet kring denna heller eftersom en inte fanns när jag fick sonen, men tillhör du en förlossning som har den så är ju det toppen! Där emot så var jag anmäld i Liberoklubben och fick ett Up&Go paket och en massa andra erbjudanden därifrån så är ni inte medlemmar där så kan det alltid vara värt att anmäla sig!

Pampers har också en babybox som du kan hämta ut. Här får ni bland annat en blöjhink som både har fått ris och ros, själv så tycker jag att den är toppen. Använder den fortfarande till sonens blöjor eftersom den stänger bort lukten riktigt bra. Ett tips är att bara kasta bajsblöjorna i den så behöver ni inte byta refill så ofta eftersom refillen tyvärr kostar lite, men kastar ni bara blöjorna med nummer 2 där i så behöver man inte byta refill speciellt ofta. Minns inte när vi fick köpa ny refill här och det kastas ju ändå blöjor i hinken dagligen. Kom ihåg att när du registrerar dig här måste du ha en dator som är kopplad till skrivare för att du ska kunna skriva ut kvitto!

Har ni fler tips där ute om liknande saker för blivande/nybliva föräldrar eller även tips för någon helt annan kategori så säg gärna till så kan jag skriva om det i bloggen här så att fler kan få chansen att få gratisprover m.m.

Nu är det badrummet och att göra mig i ordning som gäller!



Min kropp är INTE mitt tempel just nu

25 dagar kvar till bf och jag är trött på att vara gravid nu! Förlåt men jag måste skriva ännu ett inlägg om min graviditet då jag känner att jag snart kommer ta livet av mig om jag kommer få gå allt för länge till med den här kroppen. Älskar bebisen som rör runt där inne men HATAR allt annat som har med min kropp att göra.
Just nu är jag trött på:


- Att aldrig få sova en hel natt utan att kissa.
- Känslan att vandra runt på två stora vattenblåsor.
- Att varje gång man tappar något så överväger man om det är värt att ta upp det för att det är för omständigt att böja sig ner.
- Att halsbränna och sura uppstötningar är en del av vardagen, som att andas ungefär.
- Trodde inte att ryggen kunde göra mer ont men ryggslutet gör... eeeh... ont.
- Att magen känns som att den ska spricka när som helst.
- Att det bränner invändigt längst ner på magen.
- Att om man ska göra något så banalt som att gå i mataffären så måste man planera hela rutten i huvudet för att absolut inte behöva gå någon omväg för det är allt för jobbigt att "vandra fel håll runt bananerna"....

Några av de få sakerna som jag är trött på. Om en vecka så kommer jag krysta! Förut så har jag sagt att bebis kommer att komma den 20:e men nu har jag ändrat mig med si sådär 10 dagar så den 10:e lockar jag ut bebisen till livet utanför magen.

Imorgon fyller Simon år. Någonting som inte har med min graviditet alls att göra i alla fall! Igår var jag och pappa iväg och letade efter födelsedagspresenten till honom, en popcornmaskin. Detta var inte det lättaste att hitta. På butikerna så lät det som om dom höll på att sluta sälja denna manick, varför det? Den är ju underbar ju!
Simon råkade ha sönder sin för några månader sen och efter det så har vi fått köra med micropopcorn så han vart glad över sin present.
Varför jag kan skriva här vad det är för något är för att Liam hjälpte mig att slå in presenten när vi kom hem. Massa tejp överallt, finfint. Sen var han väldigt stolt över sitt mästervärk och sa till sin pappa flera gånger att han hade en present. Imorgon kommer Liam att sova hos farmor så att vi bestämde att Simon kunde öppna presenten lite tidigare så att Liam fick vara med.

Nu ska jag äntligen få äta lite mat! Simon kom precis innanför dörren. Han har varit iväg och skruvat med bilen så nu blir det mat. Äntligen! Så nu avslutar jag detta.

Absolut INGA studenter!

Är lite dålig på att svara på kommentarer just nu, men ska försöka göra det så snart som möjligt!
Idag blir det bara en snabb uppdatering om vad som hänt osv.

Jag skickade ett mail till bovärden för att fråga vad det var för regler som gällde här vad gäller ljudnivån osv. Dom ringde upp idag och sa att dom skulle prata med grannarna och att vi ska kontakta dom på dagen om det kommer låta något mer och på natten ska vi ringa "störningsjour". De var väldigt noga med att vi skulle göra det så det känns bra, men jag hoppas att dom sänker ljudnivån i framtiden.
För att förklara lite mer så handlar det inte om att det är lyhört här, för det är det verkligen inte! Här har man aldrig tidigare hört grannarna, inte ens om de haft fest. Enda gången man hört dom är om dom varit ute i trappuppgången och skrikit och då har vi inte ens brytt oss utan tänkt att de kommer sluta med det. Dom här grannarna drog på så hög musik att det överröstade vår tv! Har man så högt ljud på i lägenheten så måste man själv förstå att grannarna faktiskt hör dom. Förstår faktiskt inte hur dom själv klarar av att vara i lägenheten med den ljudnivån, och jag är ändå en sån som själv skulle kunna dra på musiken ganska så bra om jag inte bodde i lägenhet, men nu respekterar jag grannarna och gör det inte.

Blir mer och mer irriterad ju mer jag tänker på gårdagens besök hos barnmorskan också. Visst var hon som tog emot oss igår trevlig, men det kändes inte som att hon lyssnade på vad man sa och alltihop kändes lite konstigt ändå. Om det är en student som tar emot på möte så ska man väll bli tillfrågad av sin ordinarie bm om det är ok om studenten gör det istället? Jag såg inte skymten av henne som jag brukar ha! Sen så gick vi igenom vad hon skulle skriva och skicka vidare till förlossningen. Dom skriver hur man vill ha det och så skickar dom över det elektroniskt till förlossningen så att de snabbt får en överblick över eventuella önskemål. Jättebra MEN den där studenten lyssnade ju inte på vad jag sa och skrev vad jag ville!
Vi pratade om smärtlindring och sånt och det lyssnade hon på, men sen så sa jag att på förlossningen vill jag INTE ha några studenter för det känns som att man blottar sig nog ändå och jag skulle inte känna mig trygg med det. Detta har jag hört att man kan säga nej till och jag vill verkligen INTE ha några studenter på rummet när jag ska föda. Men då sa hon att

1) Men det kan ju vara med såna som snart har läst klart.
Jag vill fortfarande inte ha studenter för de är fortfarande inte klara!

2) Dom frågar inte alltid om man vill ha studenter utan tar med dom in på rummet ändå.
Men om jag har skrivit upp det så att dom kan se det så hoppas jag ju att dom respekterar detta för jag tänker kicka ut studenterna därifrån ändå!

3) Dom hinner inte alltid läsa det här så att då kanske dom inte ser dina önskemål ändå.
Och vad är anledning till att jag ska skriva upp önskemålen om de ändå inte tänkt läsa det? Hinner dom inte läsa så får jag väll meddela när de sticker näsan innanför förlossningsrummet då!

Efter att jag sagt flera gånger att jag ändå inte vill ha studenter på rummet för att jag inte vill ha en massa folk inne på rummet så skrev hon tillslut att jag "inte ville ha mer folk än nödvändigt på rummet". Ingenting om studenter! Sen när vi skulle gå så fick jag reda på att när mitt bf är så har hon börjat på förlossningen (fortfarande som student) och sa att "då kanske vi ses där". NEJ det gör vi inte för jag vill ju som sagt INTE ha några studenter på rummet! Känns som att hon inte skrev ner det om studenter just av den anledningen att hon själv är student och tycker det är helt ok då.
Jag brukar aldrig annars klaga om studenter är med. Hade det när dom undersökte huvudet på mig och vid en massa andra tillfällen. Har aldrig sagt nej annars (trots att jag önskar i efterhand att jag gjort det när den där studenten fick klippa trådarna när Liam skulle sy ögonbrynet eftersom hon klippe alldeles för korta trådar så när dom skulle ta bort stygnen fick dom gräva i såret med saxen för att komma åt! En student ska nog inte göra något för första gången på en unge som är 2 ½ år och vettskrämd!). Men på förlossningen vill jag inte ha några studenter. Absolut inte. Nej nej nej. Inget fel på studenter men när jag ska föda så vill jag inte ha någon som står brevid och tittar och försöker lära sig något. Absolut inte. Respektera detta!
Ska snart börja med mitt förlossningsbrev där jag kommer stryka under detta och även Simon har blivit informerad. Och fan om dom på förlossningen inte läser vad jag har för önskemål för jag har också tagit upp att jag inte vill ha morfin heller för att jag bara spyr av det, vill inte ha ännu en förlossning i spyornas tecken. Nej tack.

Barnmorskan

Idag är det 34 dagar kvar till beräknad förlossning.
Om vi säger att Pyret tittar ut exakt samtidigt i graviditeten som Liam tittade ut så är det 21 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen tittar ut den dagen då de flesta barn inte behöver ligga kvar på bb för kontroller utan klarar sig bra ändå så är det 13 dagar kvar.

Är i v 36 nu. Dagarna tickar på fort. SKÖNT! Igår var vi till affären men det gick inget vidare. Fick hur ont som helst och kunde knappt gå, hoppas att det lugnat ner sig lite. Idag har jag inte gått alls så mycket utan kört på att ta det så lugnt som möjligt så jag har inte provat om det är samma sak den här gången. Ska väll iväg en snabbis till affären så fort som Simon slutat så vi får väll se hur det går den här gången.

Idag har jag varit till barnmorskan också. Eftersom Simon varit ledig en del från jobbet den sista tiden pga olika anledningar så bestämde vi att han skulle stanna på jobbet och så frågade jag pappa om han kunde åka med mig istället, vilket han gjorde. Det gick bra där men jag fick inte den barnmorskan som jag brukar ha utan en student tog hand om mötet idag. Gjorde inte så mycket, och hon var trevlig. Sf-måttet idag var 35 cm, låg på 36 cm när jag väntade Liam. Allt såg bra ut och bebisens huvud låg neråt och var ruckbart. Enda saken som var riktigt jobbig var när hon skulle mäta sf-måttet samt lyssna på hjärtljuden för jag blev helt svimfärdig, blek och fick lock för öronen. Låg inte på rygg speciellt länge (smörjer ju magen liggandes på rygg varje kväll och det tar längre tid!) så det var lite jobbigt. Men efter lite vatten och fått sitta upp en stund så mådde jag lite bättre igen. Efter det åkte jag med pappa till jobbet och jobbade några timmar eftersom jag kommer missa lite på torsdag.

Nu ska jag försöka hasa mig upp ur soffan. Snart slutar Simon och då ska vi hämta Liam och sen åka till affären och ikväll kommer Aleks och Felix på Fringekväll. Mys!

Den människan

Om ca en månad så kommer jag att träffa på en helt ny människa. Denna människa kommer jag kanske kunna älska på två sekunder och bara dess närvaro kommer lysa upp rummet. Jag kommer att få lära mig om den nya människans personlighet, vad den verkar gilla i livet.
Även om vi skulle få ett dåligt första bemötande så är det denna människa som jag kommer få spendera massor av tid med och som jag kommer få många fler bemötanden med som både kommer vara bra och dåliga beroende på vilken sida båda av oss vaknat på.
Den här människan är en väldigt liten sak, det är sällan man har ork att lyfta en hel människa med bara ena armen. Eftersom den är liten så är den väldigt skör, men den kommer tuffa till sig med åren.
Jag kommer få visa den här människan en massa saker som den aldrig har sett förut. Snö på vintern, värme på sommaren och som en simpel sak som vad vatten är för något. Saker som vi tar för givet är något som kan vara väldigt skrämmande för den här människan eftersom den aldrig stött på något liknande förut.
Redan nu så har jag fattat stort tycke för denna människa, till och med älskar, men det är en kärlek som kommer kunna gro. Att få träffa en sån här människa är verkligen lycka, det är inte något man ska ta för givet. Hur ofta i livet får man möjligheten att träffa en människa som man redan älskar?
Om en månad så kommer jag få träffa dig. En månad till innan du kommer klampa in i mitt liv och förändra hela min familj totalt. En månad. Kan knappt vänta.

Vecka 35

Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.


Källa:
Familjeliv



Snart är du här hos oss!

Men just ja, det gör ju ont att föda!

Dom senaste dagarna har jag börjat känna ett enormt tryck neråt och det är inte skönt. Emellanåt känns det som att allt håller på att spricka sönder och man vill helst bara sitta ner hela tiden för då gör det inte lika ont. Bebisen är fortfarande som mest aktiv på kvällen så jag väntar väll en liten kvällunge igen. Skulle inte göra mig något alls eftersom jag själv är mer kvällspigg än morgonpigg.

Jag har faktiskt längtat till förlossningen. Har inte varit nervös alls utan känt att det här med förlossning är ju a piece of cake. Dagarna har gått och jag har bara tänkt på allt bra från Liams förlossning, som när jag stod i duschen och faktiskt inte hade så värst ont eller efter att jag hade fått ryggmärgsbedövningen och jag satt och åt godis i en fåtölj. Inte så dåligt alls det här med förlossning... sen kom gårdagen. Hade verkligen tokont efter att jag ställt mig upp för att gå på toaletten och helt plötsligt fick jag en aha-upplevelse - "Just fan, det gör ju faktiskt ont att föda!". Det var som om jag hade helt glömt bort den biten, biten då jag faktiskt låg och kved i duschen för att den inte längre hjälpte som smärtlindring eller då man låg i sängen och skakade för att man hade så ont och inväntade läkaren som skulle ge mig ryggmärgsbedövningen. Att föda är ju faktiskt ingen dans på rosor. Hur kunde jag glömma bort det?
Nu har jag börjat bli lite nervösare för förlossningen, men inte så att jag får ångest över den utan lite lagom nervös. Kanske det är bra för mig att ha lite ont just nu för det verkar som att jag behöver den påminnelsen.

39 dagar kvar till bf...

Nya gissningslistan

Nya gissningslistan:

Bella gissar på pojke den 20:e mars.
Simon H gissar på pojke den 22:a mars.
Emmy gissar på flicka den 24:e mars.
Hanna gissar på pojke den 25:e mars.
Sofie gissar på pojke den 26:e mars.
Christian S gissar på flicka den 26:e mars.
Erika S gissar på flicka den 27:e mars.
Magdalena gissar på flicka den 27:e mars.
Jonas K gissar på flicka den 29:e mars.

Rebecca T gissar på flicka den 1:a april.
Malin G gissar på flicka den 1:a april.
Sabina S gissar på flicka den 2:a april.
Daie gissar på pojke den 2:a april.
Anna S gissar på flicka den 5:e april.
Jenny S gissar på flicka den 9:e april.



Fortsätt att gissa så vi får se vem av er som har mest rätt när resultatet väl är här!

Nu kommer jag och är lite tråkig och gör lite reklam för en sida, men kan inte rå för det för att jag älskar verkligen den här sidan! Jag tycker om sidor där man hittar roliga saker man kan köpa för en liten peng och som man ha själv lika gärna som man ger bort. Ni som har läst min blogg vet att jag varit inne och kikat på den här sidan och beställde lite saker därifrån innan jul. Riktigt bra sida!




Klicka på bilden ovanför så kommer ni direkt till en av mina favoriter!

Gissningslistan!

Insåg att det var länge sen jag uppdaterade min "gissningslista" så här kommer den igen:

Bella gissar på pojke den 20:e mars.
Simon H gissar på pojke den 22:a mars.
Emmy gissar på flicka den 24:e mars.
Hanna gissar på pojke den 25:e mars.
Sofie gissar på pojke den 26:e mars.
Christian S gissar på flicka den 26:e mars.
Erika S gissar på flicka den 27:e mars.
Jonas K gissar på flicka den 29:e mars.

Rebecca T gissar på flicka den 1:a april.
Malin G gissar på flicka den 1:a april.
Sabina S gissar på flicka den 2:a april.
Anna S gissar på flicka den 5:e april.
Jenny S gissar på flicka den 9:e april.


Är ni fler som vill gissa så är det bara att köra på. Sätt en kommentar med er gissning så sätter jag dit dig sen!

Ni har väll inte glömt att rösta på min omröstning om Pyrets kön här till höger? Sen har jag också uppdaterat med en till omröstning bara för att den är lite "i tiden" just nu. Kommer dyka upp lite omröstningar här vid sidan av sen så håll utkik!

Ni vet om att ni kan följa mig på Bloglovin också? Följ mig så kan jag följa dig vet jag!

En kommentar i gästboken är också alltid trevligt och välkommet!


När är "två veckor före förlossning"?

Idag har verkligen varit en lång dag och jag har inte alls mått bra. Har haft huvudvärk hela dagen och när jag äter Citadon så tar den inte bort så mycket av värken som den brukar göra. Annars brukar jag äta ca 1 tablett om dagen, annars försöker jag klara mig med huvudvärken när jag är hemma men idag så är jag uppe i 3 tabletter och jag är inte säker på att det är den sista! Sen har jag varit jätteyr och helt svimfärdig idag, vilket under en period under dagen var lite läskigt. Fick lägga mig på soffan på jobbet för att försöka få rätt på huvudet igen. Kände också som om jag skulle kräkas när som helst. Jag var inte illamående men det kändes som om spyorna låg och kittlade i halsen. Riktigt jobbigt. Min snälla pappa kom med matlåda som han hade köpt till mig och denna lyckades jag pina i mig nästan hälften av och då mådde jag lite bättre för en stund och klarade av att städa och göra lite arbete. Nu mår jag dock dåligt igen, har legat i sängen här hemma och vilat mig tills det vart mat.

Simon har förresten klarat sitt sista prov! Vad duktig han är! Jag trodde ju att han skulle klara det men allting kan ju faktiskt hända.

Igår när jag hämtade ut min Citadon så var det en sak som slog mig, en sak som stod tillsammans med namnet osv som inte tidigare stått. Där stod det att jag inte skulle äta Citadon dom två sista veckorna innan förlossning (fast i finare ord). När vet man att man ska sluta? När är "två veckor före förlossning"? Ska man räkna från då Pyret är beräknat? Fast Liam var ju 13 dagar tidig så att vad säger att den här inte vill kika ut tidigare? Hur länge vågar man äta Citadonen? Vet inte hur allvarligt det är om jag äter min tablett heller för max.antalet som jag får äta är 8 tabletter om dagen men så mycket försöker jag att inte äta eftersom de är väldigt beroendeframkallande. Försöker att inte ens äta en tablett om dagen. Jag vill inte heller gå runt och ha tokont i huvudet och behöva bli sängliggandes för att jag inte kan få ta min tablett, kommer inte göra mig speciellt utvilad till förlossningen heller.
Någon som kan berätta för mig hur ni skulle göra om ni var i min situation?
Kanske får åka in till sjukhuset av en annan anledning snart ändå (måste ringa iväg och titta om dom vill ha in mig) så då kanske man kan fråga, men tyvärr så verkar ju kunskapen om graviditet + Citadon minimal. Alla säger ju olika.

Nu väntar jag på att Simon ska ha sövt Liam (vilket betyder att han förmodligen sövt sig själv efter bokläsningen) och sen ska jag hoppa in i duschen. Vågar inte duscha när jag är helt ensam då jag annars kan bli svimfärdig och yr i duschen och nu när jag är det redan innan jag hoppar in i duschen vill jag nog inte vara ensam om jag tuppar av.

Barnmorskebesök och mäklarprat

Nu är man hemkommen från ett besök hos min barnmorska. Det gick jättebra. Alla värden såg bra ut och jag hade ett sf-mått på 34 cm (tror jag att det var). Låg i överkant på den "fantastiska kurvan" men det gör inte så mycket. Ligger på ungefär samma mått nu som när jag väntade Liam och han vägde bara 3200 gram så det behöver inte betyda att det är en stor bebis som ligger här inne och vill ut.

Jag vägde mig också. Har gått upp ca 14 kilo sen jag blev gravid. Känner ingen panik alls inför det eftersom jag gick upp 22 kilo när jag väntade Liam. Jag känner inte heller att jag behöver stressa upp mig för något som en vikt heller eftersom jag ändå är gravid och efter att bebis, fostervatten och allt vad det nu är vill lämna min kropp så kan jag börja tänka på vad jag äter och sånt sen.

Frågade min bm om nytt recept för Citadon. Självklart hade hon glömt att höra med läkaren efter vårat sista besök så hon la upp det i datorn i början på detta och innan vi skulle gå därifrån var det godkänt och receptet finns nu på Apoteket. Måste säga att det är otroligt skönt att veta att man har ett recept som ligger och väntar där borta! Ett tag blev jag lite orolig att det skulle dra ut ännu mer på tiden och jag har inte alls många tabletter kvar nu så det var med något lättare steg man gick därifrån idag.

Pratade med pappa igår också. Han hade pratat med säljaren till bostadsrätten som vi inte fick. Dom pratade lite om mäklaren och säljaren var INTE glad. Han tyckte också att mäklaren hade betett sig väldigt illa + att han hade också fått sms i sin telefon under budgivningen och också blivit fundersam när det aldrig kom ett sms om att budgivningen var avslutad.
Papprena som skrevs på (och därför vi inte kunde lägga vårat sista bud) skrevs faktiskt bara på av mäklaren och köparna och har än så länge inte skrivits på av säljaren. Så mäklaren gjorde helt fel där med eftersom hon sa att dom var tvugna att skriva papper just då och då var ju inte ens säljaren själv på plats.
Har också börjat fundera lite på om när budgivningen väl var. Då måste ju dom andra budgivarna redan ha suttit hos mäklaren när vi hade budgivningen för annars skulle dom aldrig hunnit skriva på papper så fort. Är det verkligen ok att ett par som är med i en budgivning sitter under detta skede redan hos mäklaren? Känns som att mäklaren kan påverka en hel del då.
Jag är inte sur för det här med bostadrätten. Visst hade den varit perfekt men man kan inte få allt man vill ha. Jag är sur på mäklaren för att hon inte gjorde sitt jobb ordentligt och för att vi efteråt ska kännas orättvist behandlade. Säljaren sa att han också kunde skriva under på om vi gick vidare med "fallet" till mäklarsamfundet eller vad det nu heter dit man vänder sig om man inte känner att något gått rätt till.
Världens sämsta mäklare och inga rekomendationer från oss i alla fall! Tror aldrig att säljaren kommer ta hjälp från henne något mer heller och skadeglad som man är så kan man inte låta bli att hoppas på att hon kommer få en varning sen.

Hur många dagar är det kvar?

Idag är det 49 dagar kvar till beräknad förlossning.
Om vi säger att Pyret tittar ut exakt samtidigt i graviditeten som Liam tittade ut så är det 36 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen tittar ut den dagen då de flesta barn inte behöver ligga kvar på bb för kontroller utan klarar sig bra ändå så är det 28 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen skulle klara sig bra utanför magen utan någon längre vistelse på bb och att jag fick bestämma hur många dagar det är kvar innan jag vill på bebisen utanför magen är det 3 dagar kvar. Då har Simon hunnit gjort sina prov och jag har blivit ännu mer trött på att vara gravid.


Detta behöver man inte tänka på om man inte är gravid

Har precis läst en lista på en annan gravid mammas blogg där det stod "Du vet att du är höggravid när...". Detta fick mig att börja tänka på vad man faktiskt gör för något som man nu har lagt till vana att göra men som man inte annars behöver tänka så mycket på. En sak är när man ska parkera bilen utanför affären. Varje gång man ska parkera så måste man tänka på om det finns stor plats brevid på min sida så att jag kan gå ur, annars så måste jag gå ur tidigare. Detta är inget man tänker så mycket på annars utan då kör man in och är det lite trångt håller man ju bara in magen.
Att raka något annat än under armarna får man be om hjälp med. Jag är så stor och osmidig så att bara raka benen är någon sort osmidig akrobatik i badkaret. Nej tack.
Här har vi också trappor upp till lägenheten och ingen hiss. Härligt att vara höggravid och bo på tredje våningen ibland! Som vana så har man att jag aldrig bär någonting upp för trappen (eller så lite som möjligt) eftersom jag har fullt upp med att försöka få upp mig själv. När man kommer upp så måste man sätta sig ner och flåsa ut som om man sprungit ett maraton och inte allt för sällan känns det som om man inte får in ordentligt med syre och att man kommer tuppa av när som helst. Inte den härligaste känslan och inte heller någonting som man känt av när man inte är gravid.

Läste en punkt i listan där det stod "Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp något är för omständigt". Detta får än att börja skratta lite eftersom detta verkligen stämmer! Det ska verkligen löna sig om man ska ta upp den saken och varje gång man lägger handväskan på golvet så står man och bannar sig över att man inte hängt upp den nästa gång man ska ha den och man är ensam hemma. Annars är det perfekt att ha en tvååring som älskar att göra saker för mamma så att när man frågar om han kan ta upp en sak så blir han överlycklig. Frågar man honom om han kan hjälpa mamma av med skora så ler han stort och ställer upp på två röda. Ibland känns det som om man kanske utnyttjar honom liiiiiite för mycket men han ser ju alltid så nöjd ut när jag frågar honom så att så länge han inte säger nej så får han gärna hjälpa mig.

Nu ska jag inte gå igenom hela listan då jag inte riktigt har tid till det utan nu ska jag fixa maten så att jag och Liam får lite i magen. Simon jobbar idag med men jag och Liam ska inte sitta hemma för det utan om en timme så ska vi gå iväg till några andra som bor här i Baronhills. Liam ville gärna leka med deras son idag så det var ju tur att dom bara satt hemma och inte gjorde så mycket.

Dax att börja göra sig i ordning. Bloggen får vara lite i oordning idag med, jag tar tag i det nån annan gång.

Smakprov av ateljébilderna

Här kommer ett litet smakprov från fotograferingen vi var iväg på i tisdags! Blev genast ännu lite gladare nu när jag fick se att dom kommit.













Var med i min omröstning!

Nu har jag startat en liten omröstning. Vill du vara med?
Min omröstning hittar du till här till höger "Vilket kön tror du Pyret har?". Bara att trycka och rösta. Enkelt va?
Så vilket kön tror du att bebisen som döljer sig i min mage har?

Kom igen och låt rösterna hagla!!

Tidigare inlägg