Åh vackra underbara vårväder. Äntligen här! Dax att leta fram lite vårkläder och gassa sol medan man kan.

Hittade lite vårtecken under gårdagens promenad.

Idag har varit en lång dag. Det känns i hela kroppen, helt slut, men kan som vanligt ändå inte somna.
Jag började dagen med att lämna Liam på dagis. Sedan blev det en tur till Öppna förskolan för sång och lek med Nemo. Efter det vart det en räkmacka tillsammans med Lina och hennes son på bibliotekets café. Guld! Efter det tog vi en promenad. Efter att ha vandrat runt i ca två timmar så var det dax att hämta Liam igen. Väl där så hittade vi inte hans älskade gosedjurshund, Nånstans! Blev att gå där ifrån utan hunden och med en småledsen pojk. Som tur var blev han genast på bättre humör då vi gick samtidigt som två av hans kompisar som bor på gården brevid. Bestämde oss för att ta mellisen ute eftersom det var toppenväder och så fick barnen leka av sig lite.
Runt klockan fyra började det bli lite kyligt och vi gick inåt. Då slutade även Simon jobbet så snart efter det kom han hem och då gjorde vi varma mackor i ugnen och Liam fick ett nytt pussel som han hade köpt med. 40 bitar var pusslet på och Liam klarade det galant. Han har ett riktigt pusselsinne, min stora kille.
Nu ska jag väcka gubben som ligger och sover i soffan och sedan lägga oss i sängen. Det är en dag imorgon med.

Måste börja med att skryta lite om min treåring som är bäst på att lägga pussel. Idag fick han ett nytt pussel med 25 bitar. Själv tyckte jag att bilden såg lite halvsvår ut men han kunde ju få försöka. Fem minuter senare var han klar, stolt som attan. Stolt var även mamma och pappa som satt brevid.

Vid den tiden är han underbar men samtidigt börjar man fundera på om han inte har kommit i tonåren lite för tidigt. Han har börjat svära som få, är allmänt kaxig och stöddig och banne den som vågar gå in på toaletten när Liam sitter där! Sen blir det kväll och då blir han min mysiga treåring igen som bara vill krypa upp i famnen och kramas och vara en bebis igen. Ibland är dom roliga, våra småstora.

Någon som sett att jag stavar värre än någonsin? Det beror inte på för stort alkoholintag om dagarna och inte heller om något vitt pulver som dras upp i näsan utan det beror på min iphone. Jag bloggar genom iphonen för att jag inte hinner släpa fram min dator (stressiga samhälla, ha ha). Så min iphone i kombination med klumpiga fingrar är lika med stavfel. Sen är det uruselt att man inte kan ändra sitt inlägg i efterhand genom telefonen, men det är inget jag kan göra något åt, tror jag inte i alla fall. I så fall måste jag starta upp datorn, och som sagt så har jag inte tid... Och lust. Så det får se ut som om jag är lite berusad när jag skriver ibland. Så är det. Vi vet ju sanningen.

Idag lever vi i ett stressat samhälle, eller vi tror att vi gör det i alla fall och skapar oss det omkring oss. För att hinna med allt så ska allt gå snabbt, riktigt snabbt, och vi människor är bra på att skapa snabba lösnigar. Vill vi ha energi så trycker vi i oss en energidryck och sen är vi fit for fight igen. Känner vi att vi skulle vilja träffa någon för en dejt så behöver vi inte längre lämna hemmet för att detta ska vara möjligt. Samtidigt som du plockar i och ut diskmaskinen så kan du genom datorn klicka dig fram till ett passande internetforum och börja spana, puffa och skriva "flirtgubbar" tills dejten är i hamn.
På tal om "passande forum" så finns det också forum där du gratis kan hitta någon att idka älskog med om det enbart är det du är ute efter. Bodycontact och Klubb6 har fullt med virila människor som söker någon att bränna lite svett med.
Men hut snabbt är snabbt egentligen? När är vi nöjda? Att bantningspiller säljer stort världen över är väll ingen som missat men när blir snabbt för snabbt och egentligen totalt ohälsosamt? Går gränsen vid bantningspillerna eller borde vi egentligen hejda oss långt före det? När ska vi säga stopp? Är vi verkligen så stressade att vi behöver allt som går snabbt för att hinna med så mycket mer? Känner att stressen börjar infinna mig bara jg skriver om det. Nu ska jag trycka i mig en energidryck och sen ut och promenera. Min gräns gick någonstans efter energin och före viktnedgången. Vart går din gräns egentligen?

Dagens bästa!

Liam: Vad ska vi dricka?
Jag: Vi snor en av pappas must.
Liam: Är det SNOR på pappas MUST?!?

Igår var vi iväg till Simons bror och hämtade lite saker som vi har förvarat där ute, bland annat en Nalle Puh traktor med läten och som småbarn kan åka runt på. Idag kröp Nemo fram till den och var väldigt intresserad. Jag satte honom på den och han sken upp och blev riktigt stolt, speciellt när han insåg att han kunde få traktorn att röra på sig om han rörde på benen. Tog fram kameran och då gav han till sin nya favoritmin som är att knipa ihop ögonen, munnen i ett streckleende och kasta bak med huvudet. Prutt!

I helgen blev Nemo stor, riktigt stor. Han har tagit sina första steg! Först vart det ett steg och sen efter det drog han till med fem stycken på raken. Nu när han har bevisat att han kan gå vägrar han att göra något nytt försök, pruttunge. Men stor är han ändå. Borde inte dröja länge innan han knallar runt här hemma på egen hand.

Något mer oväntat som hände i helgen var att vi fick besök av farmor. Hon har aldrig nånsin varit hemma hos mig, eller oss men helt plötsligt bestämde hon sig för att hon ville hit. Hon var såklart inte ensam utan pappa och Maria var med men det var ändå förvånande. Ännu mer förvånad blev jag när hon pratade om att hon ville att vi skulle komma och hälsa på henne och att hon tänkte att hon kunde komma hit och hälsa på någon mer gång sen. Mycket förvånande. Men det är väll kanske aldrig försent att lära gamla hundar sitta.... Eller nått sånt. Ganska så trevligt var det faktiskt ändå.

Nu ska jag snart besöka sängen. Ikväll har jag intagit årets första jordgubbar. Mumsigt värre. Blev jordgubbar istället för semlor dagen till ära, men det gjorde inte så mycket. Försöker komma i form. Nån form förutom klotrund vore fint till sommaren.

Snart fyller min käre sambo 30 år. Det ska firas med pompa och ståt precis som han vill ha det. Det blir vänner och bekanta, familj och nära och allt i en drös i flera dagars firande. Det kommer nog bli trevligt. Men nu till mitt problem, vad ska man ge i födelsedagspresent egentligen? När man fyller 30 år så tror jag man har växt ifrån stadiet då en Barbie eller en leksaksbil kunde göra hela ens dag. Jag tror att man har växt ifrån stadiet då en hundralapp och en godispåse gör hela ens månad. Jag tror att mab kanske, kanske vill ha något annat. Frågan är bara vad. Så någon som har någon idé så säg gärna till! Här står det stilla.

Imorse frågade jag Liam om han hade sovit gott och fick till svar att ja men han hade sovit lite. Frågade så vidare om varför han sovit lite och då förklarar han att det är töntigt att sova mycket.
Jag känner att min treåring har mer koll än mig på vad som är inne och vad som är ute för detta hade jag missat totalt. Själv tycker jag att det är superskönt att det är lördag imorgon för så kan jag kanske få sova lite längre och ligga och dra mig lite längre i sängen men med dagens "inne och ute" så är jag ganska så pinsam då. Liams omoderna morsa som skämmer ut honom totalt genom att ta en töntig sovmorgon. Fy fy. Tycker redan synd om honom för att han ska behöva komma till förskolan och förklara hur hans mamma tagit sovmorgon!
Lite lättad är jag ändå av detta fenomen. Detta är för att jag länge haft svårt att sova och sover väldigt få timmar vilket borde leda till att jag blir en ganska så cool morsa tillslut ändå.
Om detta sker nu när han är 3 1/2 år så vill jag inte veta vad jag har för "krav" att stå emot om 10 år.

Vaknade idag av hosta, halsont, förkylning, huvudvärk och feber. Inte precis det optimala. Snart ringde Liams förskolefröken och fråkade om det var lugnt om Liam var hemma idag då de tydligen hade extrem personalbrist. Det var det såklart. Det var mest Liam som suckade och stönade lite av det hela men snart glömde han bort det.
I alla fall.
Idag har både jag och Nemo varit sjuka och Simon sa att han inte heller kände sig helt hundra. Liam känns ganska så frisk ändå men skulle inte bli förvånad om han vaknar upp imorgon med samma sjuka som oss andra. Han är ju förkyld i alla fall. Men vi får hoppas på att det stannar där.

Var förresten till en ny förskola och hälsade på igår. Det verkade bra och Liam har möjlighet att eventuellt byta förskola med en tjej som egentligen går där Liam går nu. Har frågat Liam efteråt vart han skulle vilja gå och han valde den nya förskolan, hur mycket man nu kan lita på en 3 1/2 åring. Får suga lite på karamellen och se vad som händer.

Tog kort på min fina familj, mina fina killar nu ikväll. Delar med mig.

Igår kväll blev Nemo dålig. Nästan 39 graders feber och hård mage, lille parveln. Så idag blir det mycket bebismys då han bara vill att man ska bära honom och ha honom i famnen när han sover. Men det är mysigt. Har bestämt mig för att låta tvätt och diskmaskin stå tills Simon kommer hem. Ibland får man göra så då andra saker är viktigare.
Han vet hur man firar sin första alla hjärtans dag, med sjukdom. Hans första jul firade han ju med ögonfluss så han fortsätter tydligen i de stuket.

Glömde ju skriva att jag och Nemo varit iväg idag och tagit alla hjärtans dag fika med Lina och Elis. Alltid lika trevligt men extra trevligt på en mysig dag som denna, märks att Nemo älskar att träffa Elis också.

Gått ca 8 km idag också. Inte illa pinkat då jag inte känner mig helt hundra i kroppen.

Jag har varit den som svurit ganska så mycket åt denna dag men i år tycker jag den är helt ok, kanske för att jag inte hade den minsta förväntning. Jag bjöd Simon på thaimat och tårta med hallon- och vit chokladmousse och jag fick tillbaka att han torkade upp en jattspya. Sen blir det ett glas vin i soffan och bara ta det lugnt.
Det bästa jag har fått på hela dagen har jag fått från min son Liam. Imorse när han vaknade så väckte han inte mig (vilket visserligen ledde till att jag försov mig) och när jag kom ner berättade han stolt att han dukat fram frukost helt själv. Mitt lilla hjärta! Han visar också att han tagit fram ett rån och när jag säger att han är jätteduktig och att han kan äta upp rånet så säger han ifrån och berättar att rånet är faktiskt till Nemo! Världens snällaste storebror!
Han har även idag varit blöjfri på dagis och det hade inte kommit en droppe i kalsongerna. Toppen!

Summa summarum så har jag fått världens bästa alla hjärtans dag för att min son är så totalt underbar! Hoppas ni alla har haft en bra dag där ute!!

Har nu kommit på att vi har ju faktiskt golv så då är det väll inte mer än rätt att Nemo får testa att äta på egen hand så i helgen vart det pannkakor. Lillen glufsade i sig rätt så bra, en och en halv pannkaka åkte ner i den lilla magen innan han var nöjd och skinnet var spänt. Bra gick det och mätt och nöjd vart han.

I helgen har också Liam nått en målstolpe med sitt kissande. Han klarar det nu på egen hand och man måste inte säga till honom att besöka pottan. Även toaletten har han nu testat på och insett att det är faktiskt ganska så kul att sitta på den med. Skönt. Var också blöjfri på besöket till farmor samt när vi lämnade hem kompisens son två mil bort. Gick bra. Vart ett par droppar kiss i kalsongen hos farmor men vi satte på ett par andra och sen vart det torrt. Stora killen.

Idag är jag trött, väldigt trött. Men vi lyckades ändå ta oss till Öppna förskola två gånger idag. Först var vi där på förmiddagen och sen hem för att äta och sedan iväg för att spendera eftermiddagen där med. På em så var även Lina där med sin son och det var trevligt. Var ett tag sen man såg henne nu.

Nu på kvällen lagade jg till en kenyansk gryta med kryddor från marocko och en liten svensk touch på det hela. Vet inte vilket land jag hamnade i sen men det är ju allmänt känt att jag är värdelös på orientering så det göe mig detsamma.

I säng med stora prutten och sen kanske somna i soffan.
Såg förresten Cowboys and Aliens igår. Är ni intresserade av att se Indiana jones slåss mot utomjordingar så är det bara att kika. Dock är jag själv varken något fan av vare sig cowboys eller utomjordingar så att jag kikade klart på hela trots att Simon somnade i soffan väldigt tidigt i filmen är kanske lite konstigt, men jag står ut. Sätter filmen på en ok-skala och lämnar den där.

God kväll mina vänner!

Jag älskar min vän men just nu ligger inte hennes sambo på någon 10 i topp lista. Vännens son är sjuk och det visade sig redan i fredags natt men bestämde oss för att se om det skulle gå över. Igår kväll bestämde vi oss för att idag får han åka hem och hennes sambo ta över vårdnaden för honom. Så i morse vaknade vi efter en natt av hosta och dåligt sömn, humöret var inte på topp kan ni kanske förstå. Vi bestämde oss för att äta frukost och sen göra i ordning oss och skjutsa hem killen till sambon som hade blivit förvarnad redan igår om att vi skulle komma. Det var lättare sagt än gjort. Jag skickade sms till honom i morse som han inte svarat på och vännen har försökt få tag på honom hela dagen. Han slog av mobilen till slut. Efter dålig sömn och sjuka barn som slåss och bråkar (eftersom dom också är trötta då de också sovit lite halvdåligt) så är jag faktiskt förbannad. Hur fan kan man bete sig så?!? Jag svär inte ofta men nu jävlar så kan jag inte låta bli. Hur är man funtad!?! Ska dricka några energidryck, lugna ner barnen IGEN och dela ut diverse alvedon och hostmedicin. Sen ska det bli bättre. Humöret ska höjas.

Älskar i alla fall dig vännen! Absolut inte ditt fel att du är tillsammans med dagens idiot. Hoppas på bättre tider då han kan visa på bättre sidor för idag är jag mest förbannad.

Den här helgen är inte som alla andra, den här helgen leker vi trebarnsföräldrar. Min fina vän ligger på sjukhus efter en operation så i torsdags åkte vi iväg och hämtade hennes son som kommer vara hos oss till på måndag.
Det går bättre än förväntat, men den här morgonen har varit lite småkämpig med barn som bråkar och skriker. Men nu är de (vad det låter som) sams och är uppe på Liams rum och gör rackartyg.
Liam har varit lite i himlen dom här dagarna. Han tycker det är riktigt roligt att ha en jämnårig kompis här och som sover över och allt. Man ser att han lyser upp och har riktigt roligt. Min lilla prins.
Nu ska vi dricka lite gott wiener melange kaffe som jag fick av en annan fin vän och sen blir det att ordna till lite kyckling. Efter maten ska vi iväg till sjukhuset och hälsa på kompisen. Det blir nog en fullspäckad dag idag med.

Med Nemo går det framåt förresten. Går efter möbler gör han hela dagarna och igår så reste han på sig till stående utan att hålla i något. Tror inte att det dröjer så lång tid innan han börjar knata runt själv. Vad skönt det ska bli! Då kan jag spara lite på min rygg då jag inte behöver gå runt med kutad rygg för att han ska hålla i händerna och gå.

Nej nu ska jag hämta kaffe.

Ni får ha en trevlig helg alla!!

Jag var väldigt sen med att skaffa facebook, helt ärligt. Jag tyckte mest att det var jobbigt att gå ifrån mitt "Lunarkonto" som jag nyss hade lärt mig för att börja använda någonting som bara måste vara en tillfällig fluga, och vad fan ska JAG ha facebook till? Folk försökte övertala mig om vilka fördelar det var men nej du, aaaaaldrig i livet att jag kommer ägna en sekund åt det där. Det dröjde lång tid innan jag var besegrad, innan jag var inne i träsket. Någonting hände och nyfikenheten tog över och sen så sitter jag nu här med en telefon som har en app som till och med heter facebook. Ja den där lilla onödiga modeflugan hittade in i min dator, sen mitt hjärta och sen min telefon (eller om de två sista sakerna egentligen är samma sak?). Nu sitter jag om dagarna och skriver löjliga statusuppdateringar så jag vill spy lite på mig själv, men någonstans så kan jag inte låta bli. Jag vet inte vad som hände, när gav jag upp så totalt egentligen.

När jag var mammaledig när första sonen så fick jag tid över när ungen sov så då skaffade jag mig kor, grisar, hästar och ett stort land som måste skördas och sås och allt vad det nu innebar. Nej jag flyttade inte till landet. Nej jag luktade inte kobajs och hästhår dagarna i ända, jag hade facebook. Jag hade farmville.
Efter ett par månader insåg jag att jag hade sålt min själ och ville nu ta tillbaka den från facebookdjävulen. Det gick bra, det gick fort. Lät alt gro igen och djuren dö en grym och långsam död av svält och kobajs. Idag, tre år senare har jag ingen farm men däremot så skriver jag fortfarande de där meningslösa statusuppdateringarna som ger mig kräksmak i munnen. Men det är sån jag är.