Möhippa!

Igår vart jag hippad! Mina vänner kom och tog mig hemma. Jag hade misstänkt lite att det skulle bli igår men vart ändå väldigt förvånad. Jag fick en lapp om att jag skulle packa badkläder, handuk, övernattningssaker och varm tröja/jacka. På huvudet satte dom en krona och sen fick jag även ögonmask, hårdpännen och en stor toffs, alla i riktigt rosa färg. Efter att jag hade packat åkte vi ut mot flygplatsen där det blev en picnic med jordgubbar, skumpa, brieost och kex. Jättemysigt! Efter picnicen var det dags för mig att sätta mig i ett litet flygplan och åka upp i luften. Två av mina vänner fick också följa med. Det var superroligt! Fick testa att flyga själv och vi hade en supertrevlig pilot med oss. När vi väl landat så åkte vi till Karlskoga och Bodaborg (massor med rum med hinderbanor och klurigheter där man ska samla stämplar). Utanför där dukade vi upp och det bjöds på en supergod pastasallad som en vän som är kockutbildad hade gjort. När maten var klar var vi inne på Bodaborg och sprang runt. Vi fick dela upp oss i två lag och så tävlade vi lite mot varandra. Mitt lag vann, he he. När det var klart så satte vi oss i bilen och körde ut mot ett par av tjejernas släkts sommarstuga (dom är kusiner). När vi kom dit mötte en annan vän upp oss som inte hade kunnat vara med på dagen men ville ändå hälsa på på kvällen. Kul! Vi började med att grilla grillspett och så fick vi hemmagjord potatissallad till. Sen vart det bad, kubbspel, vin och en massa mys. Alla sov inte kvar men fem av oss gjorde det i alla fall. På morgonen satt vi och pratade en stund och sen åkte två av tjejerna hem medan jag och mina två svägerskor åkte och tog en lunch på lyxiga McDonalds, ha ha. Hade en supertrevlig dag i alla fall! Tack så mycket tjejer!! Jag har inte så mycket bilder att dela med men två bilder har jag från flygningen så jag bjuder på dom så länge!


Min älskade son

Vissa mornar är det underbart att vara mamma. Som idag när man vaknar av att Liam ligger och klappar en på kinden och utbrister "Du är jättesöt mamma!" Då dunkar hjärtat lite extra. Tätt följt av denna kommentar säger han "Jag älskar dig!" Han är underbar min son! Jag älskar honom så otroligt mycket! Sen går vi ner och fixar lite och Nemo ställer sig i en rolig ställning på golvet. Då gapar Liam och säger "Titta mamma! Nemo är duktig! Vad duktig du är Nemo som tränar." Snäll är han. Omtänksam är han. Älskade son.


Nemo

Nu är helgen och påsken förbi, hann knappt fatta att den börjat innan den var slut. Det mesta var bra. Har varit och käkat hos Simons bror och sen har vi firat att det är 5 år sen vi träffades och 1 år sen vi förlovade oss. Mysigt. Sen det som är mindre bra är att Nemo ramlade från soffan och hamnade såklart med huvudet på bordskanten och slog upp ett jack så det vart en tur till akuten där det vart tejpning. Men han var duktig vår lille hjälte. Men jag är glad att vi slapp sy för det skär i hjärtat när man måste sy på så små barn. Vi har ju lite erfarenhet från Liam som valde att göra ungefär samma sak för ca ett år sedan. Mina barn, soffor och bord går tydligen inte alls ihop. Får väll plocka bort alla bord här hemma snart så bröderna bus inte behöver fler turer till akuten av den anledningen.
Här kommer en bild på lillen från när vi var på väg hem från akuten. Då var allt som bortblåst och han var på bra humör igen.


Överaskning för 30 åring

Nu är jag trött. Känner att all sömn jag missat i helgen vill tas igen, och helst nu med en gång. Helgen har varit fullspäckad av aktiviteter, som vanligt känns det som nu för tiden. Fredagen har jag för mig vart hyfsat lugn men lördagen vart det att gå upp tidigt. Då kom Malin och Erika och hämtade mig och så tog vi sikte mot Degerfors. Skulle sy upp en klänning där och sen åkte vi vidare till Marieberg och spenderade några timmar där. Efter det vart det mat på Rosalis i Örebro och skjutsa hem Malin. Ingen rast och ingen ro efter det för sen vart det att åka hem och byta om och slå in en present för att hinna tillbaka in till Örebro igen. Den här kvällen var det planerat att överraska min vän Lina som har fyllt 30 år. Överaskningen startade på Kinamuren där det vart mat och dryck. Forsatte sedan mot O'learys för att sedan avslutas på Harrys. Det var mycket trevligt i alla fall och jag tror att Lina också hade ganska så kul.

Söndagen var kommen och jag gick upp med barnen klockan tjugo i nio så Simon fick dra sig lite extra i sängen denna morgon. Frukost och mysförmiddag vart det och sedan lagade jag till spagetti och köttfärsås innan det var dax för stt besöka granngården för en fika. Med granngården pratar jag om Annika, Martin och deras tre guldgossar. Efter fika där tog vi sikte mot Hällabrottet där det i snön vart grillning och Simons bror Jonas och Erika. Som sagt, full fart hela helgen men riktigt trevlig var den. Tack för den här helgen alla ni!


Påskpyssel

Idag har jag och Liam påskpysslat lite. Det får rykten om att det snart är påsk. Det blev att måla lite snygga plastägg som vi ska hänga i lite påskris. Det blir nog finfint när det blir klart. Fisen engagerade sig till tusen i målandet och det slutade med ett lite halvdystert ägg men ändå så fint eftersom det är min prins som har målat det.

Idag har tanken också slagit mig. Bara fyra månader kvar. Helt otroligt. Vad tiden går fort. Nyss var det ju ett helt år kvar men nu är det ynka fyra månader!?!

Nu ska vi försöka ta oss ut på gården en stund. Ett annat rykte som går är att det ska bli snö i helgen så jag vill njuta av snöfri backe en liten stund idag. Om mina söner bara vill ta på sig kläder nån gång.


Bebisvila

Idag är det tisdag igen. Tisdag betyder dagis och även att man oftast kan få lite saker gjorda här hemma, men inte idag. Idag ligger jag i soffan med en bebis sovandes på mig. Han vägrar ligga ensam i sängen så det var bara att ta upp honom. Men kan inte klaga för mycket eftersom det är riktigt mysigt också. Tänk om man inte hade barn, då hade man gått miste om dessa underbara stunder. Kärlek.


Liam mitt hjärta

Liam har ju dragit några roliga kommentarer som jag lika gärna kan dela med mig av här med, som den småbarnsmamman jag är.


När pappas fru Maria kom hit så sa han till henne:
- Jag har letat ÖVERALLT efter dig!
Gullunge!

Senare så ville jag att Liam skulle gå på pottan men han protesterade för han var absolut inte kissnödig. Försökte då med att han kunde visa Maria sin potta och då suckar han och stönar och säger:
- Okeeeej då... En liiiiiten stund då.
Pruttunge! Sen när han kom in på toaletten så insåg han att han i alla fall borde kissa.

Liam gjorde något som jag inte tyckte om och sa åt honom att han skulle sluta med det och då fick jag till svar:
- Det kan du glömma, lilla du.
Kände att jag verkligen hade respekten.

Vi sitter i bilen då Liam pekar på ett barn och säger.
- Titta en pojke!
- Nej det är nog en tjej, rättar Simon honom.
- Jag gillar tjejer... Mamma är tjej.
Mammahjärtat smälte i baksätet.



Tokbarn och brandbilar

Nu har jag varit lite inaktiv här igen men ni kanske förstår att det kan bli lite så nu när det är sommar?
Idag har jag och barnen träffat Josefina och hennes barn. Först lite bus och fika hemma hos dom, sen blev det bad i Tegnérparken och till sist blev det en pizza hemma hos dom och sen kom Simon hem från jobbet. En skön heldag med barnen med andra ord.

Liams nya favoritmening är "har jag sagt". Vet inte varifrån han har fått det. Samtidigt använder han hans andra favoritord "måste" ganska så flitigt. Här är två tillfällen då det har använts:

Igår gjorde jag mat åt mig och Liam. Efter att jag ätit upp skulle jag ta bort min tallrik (Liam hade ätit ytterst lite då) så säger Liam:
- Tack för maten!
- Lite mer kan du väll äta?
- Nej! Tack för maten har jag sagt!
Tokbarn!

En kväll för ett par veckor sen ville Liam inte alls sova. Han var uppe flera gånger och hade olika ärenden som han skulle göra. När jag lagt honom för tionde gången i rad säger Liam:
- Jag ska städa!
- Nej du ska inte städa nu, städa får du göra imorgon.
- Men jag MÅSTE städa!
Är nog första och enda gången som jag kommer få höra den meningen.

En annan sak som är lite roligt med min underbara son är när han leker med brandbilar och han ska låta som en brandbil. Han har missuppfattat lite med det där om hur en brandbil låter för han brukar alltid ljuda:
- Brand-bil, brand-bil, brand-bil.

Svarsleenden

 

Underbara svarsleenden från underbara barn!

 


En riktig cykel

Nu har det gått några dagar sen jag skrev men jag kanske blir förlåten eftersom det ändå har varit påsk.
Påsken här har firats med att äta laga mat och äta tillsammans med några av Simons bröder och partners. Det var väldigt trevligt. Åt en massa och spelade sedan kubb. En härlig och lugn dag blev det.

Annars under de här lediga dagarna har vi köpt en cykel till Liam. Det känns som om det är första cykeln man köpt till honom trots att han haft trehjulingar innan. Nu har vi köpt en riktig cykel. Hittade en fin på blocket som tanken var att vi skulle köpa stödhjul till men fick några stödhjul som hade blivit över efter Liams kusin. Han hade nämligen också fått en cykel nyligen men innan dom hann sätta på stödhjulen så fick han testa att sitta på cykeln och helt plötsligt cyklade han iväg utan stöd och allt så då var det ingen mening att sätta på stödhjulen.
Liam är lite rolig. Funderar lite på vad dom vi köpte cykeln tänkte. Vi tog cykeln och sen fick Liam sätta sig på cykeln och åka på den (med hjälp av pappa) till bilen. När vi kommer fram till bilen sträcker Liam upp händerna i luften, hoppar och skriker av lycka "Den funkar, den funka!". Sötnosen. Efteråt åkte vi till Liams farmor och satte på stödhjulen och sen fick han prova cykeln. Hade dock inte med oss någon hjälm då men dagen efter fick han cykla igen och då var vi bra föräldrar och satte på hjälm på huvudet (där av bilden där han sitter på cykeln utan hjälm).




Det känns verkligen att det har varit vår. Solen har ju strålat hela helgen och det har varit riktigt skönt ute. Man har inte behövt klä på sig hundra lager med kläder men samtidigt har det varit lite svårt att klä på barnen då man inte riktigt vet hur mycket de behöver ha på sig. Liam är en sak men Nemo är jättesvår att klä, men det blev nog bra till slut.
Tog en fin bild på Nemo när vi satt i bilen på vägen hem från Liams första provtur med cykeln.





1 månad <3

Idag blir min lilla skrutt en månad. En hel månad! Det är helt sjuk att tänka på vad fort det har gått. Två veckor hade jag kunnat gått med på men EN MÅNAD? Måste titta flera gånger på datumet och se om det verkligen är sant. För en månad sen föddes min andra lilla fantastiska prins. Nu väger han nästan ett kilo mer och har växt flera cm på längden. En del kläder börjar redan sitta lite tajt på honom och andra kläder drunknar han fortfarande i.
Märks att han börjar bli lite större nu i hans beteende också. Han börjar vara vaknare om dagarna och det känns som att han försöker följa än mer med blicken än tidigare. Omgivningen verkar göra mer intryck på honom än tidigare och idag har jag till och med fått bytit en blöja utan att han ens verkade fundera på att gnälla. Han bara låg där och kikade och stretade inte emot på något sätt. En månad... Helt sjukt!








2 veckor

Idag är Nemo 2 veckor gammal! Helt sjukt vad tiden går fort! Egentligen så var han ju beräknat till igår och det känns jättekonstigt att tänka på idag. Nu känns det nästan som att han alltid har funnits här. Det är inte klokt vad fort man kommer in i rollen som tvåbarnsmamma. Men det kanske är också för att Nemo är så otroligt snäll och allt gå så väldigt bra. Liam älskar sin bror och visar inte det minsta svartsjuka och Nemo äter, sover och bajsar bara. Katterna för mer liv och tar mer plats än vad Nemo gör!

Liam har sagt några roliga saker till som vi kan lägga till listan.

Strax efter att vi kommit hem från förlossningen så frågade jag Liam om jag inte kunde få en kram varvid han svarar:
"Nej, jag är stor!"
Men efter några timmar så fick jag min efterlängtade kram. Då var han inte för stor för att krama mamma längre.

I lördags så pumpade jag ur mjölk för att vi skulle testa att ge Nemo flaskan så jag kunde ta ett par glas vin. När man pumpar så kan det ju ta några sekunder innan det kommer någonting och Liam fick syn på att det inte kom någonting i flaskan och säger då:
"Mamma, vällingen slut!"

"Va försiktig"

Jag måste nog ha världens mest omtänksammaste son ibland. Imorse när Simon skulle gå till jobbet låg Liam brevid mig i sängen och kastade slängpussar åt honom. Men precis innan han skulle gå så säger Liam från ingenstans:
- Pappa, va försiktig!
Vet inte varifrån han fick det men det värmde det här mammahjärtat i alla fall!
På eftermiddagen så hämtade vi Liam på dagis och då frågade Simon om Liam kommer ihåg att han hade sagt det till honom imorse.
- Ja, halt ute! svarar då Liam.
Hur söt kan man vara?

Har som sagt jobbat idag. Varit lite tungt men det går ändå. Det är ju tungt vad man än gör just nu men när man sitter vid kontoret så klarar man det bra, det är värre när man försöker sig på städandet. Men det är skönt att man kan ta lite pö om pö och variera arbetsuppgifterna lite, behövs.

Har blivit utmanad av
Emmelie. Imorgon ska jag ta ett kort i timmen som jag sen lägger upp på bloggen. Ska verkligen försöka komma ihåg det imorgon! Ett kort i timmen imorgon. Vi får se hur jag klarar det!

Idag blir det inte så mycket skrivet. Är trött efter jobbet och klockan tickar på. Får uppdatera mer imorgon!

Ha en trevlig kväll!

Barnprat

Två roliga/söta saker som Liam sagt nu:

Igår
Katterna låter ute i hallen när jag och Liam ligger i sängen och försöker vakna till på morgonen.
- Mamma spöken! säger Liam då och spärrar upp ögonen (inne i en "spökperiod").
- Nej men det vet du ju att det finns inga spöken.
- Sssch.. låtsas!

Idag
Jag håller på och byter blöja på Liam när han ligger på golvet och leker med en leksaksmobil som han tappar på sig själv.
- Aj, fick du ont i huvudet? frågade jag Liam vars ögon började bli tårfyllda.
- Nej, snyftar han. I PANNAN!


Min lilla prins har nu blivit stor

Hittade lite filmer på min externa hårdisk som jag kikade igenom och brände ut lite från. Det mesta är på Liam när han var en liten prutt och när man kikar på filmerna är det så konstigt att tänka på att han en gång har varit så här liten och att det nu ska in en till liten plutt i familjen.
Här är ett klipp som jag hittade på Liam när han är ca ett halvår gammal:





Fina killen!

Vem äter batterier?

Varje gång som jag behöver ett batteri så finner jag aldrig vad jag söker. Förstår inte alls varför. Tycker man köper batterier konstant men de få gångerna som jag behöver det (oftast för att min datamus har dött vilket jag behöver ett nytt batteri i varannan/var tredje månad) så är dom som totalt slukade av jorden. Jag letar och letar och vänder upp och ner på varje sten (vad fan skulle jag ha jag sten inne i lägenheten för?) så hittar jag dom inte. Den här gången fick min son och hans ficklampa stå för batteri. Men frågan kvarstår alltid, liksom frågan om vart alla strumpor försvinner när dom hamnar i tvättmaskinen: Vem äter batterier?

Denna helgen har varit ganska så mysig, men gick alldeles för fort förbi. Simon kom hem i fredags och även min underbara son. Mys! Förutom att jag var iväg en stund och åt med jobbet så har vi mest umgåtts med varandra. Igår tog vi också en snabbvisit och Simons bror Andreas med sambo och det var trevligt.

Även denna gång kan jag lägga till ett par roliga saker som Liam har sagt, tokungen. Båda sakerna var igår:
Jag stod inne i badrummet och gjorde mig i ordning medan Liam sitter inne i vardagsrummet och är helt fascinerad av reklamen på tv. Reklamen för om det var blocket eller lån kom upp och dom säger:
- "Vad ska du köpa?"
Liam:
- Jag ska köpa.. hm.. En BIL!

Jag och Liam satt i bilen och väntade medan S sopade bort snön från rutorna. En väldigt högljudd bil åker förbi på vägen.
Liam: Jag hör!
Jag: Det var en bil.
L: Nej, det var en Motor!
J: Ok, det var en motor som satt i en bil.
L: Mmm... en bilmotor.
Killen med koll!

Liam har börjat med att intressera sig mycket för ljud som han inte kan se varifrån de kommer. Varje gång musik, barnskratt eller en bil låter så sätter han handen mot örat och säger "Jag hör". Om man inte intresserad sig på en gång så säger han alltid "Mamma, Kolla jag hör!".

Nu ska jag kika på det kvarvarande avsnittet av Htg innan det sätter igång här på teven. Kycklingen är inne i ugnen och ska snart vändas på och dagen börjar ta sig en form.

På återseende!

Tokunge

Nu kan man äntligen sätta sig ner vid datorn och försöka sig på en liten uppdatering av bloggen. Efter ca 20 minuter tillät min dator mig att ta sig ut på internet och även sonen sover just nu så att han är inte längre trött och grinig, pust. Han har varit lite jobbig med sovandet den sista tiden. Han vaknar alldeles för tidigt på morgonen och han är inte alltid lika lätt att lägga på dagarna längre trots att han knappt kan hålla ögonen öppna. Nej man ska kämpa tills man faller genomsvett i sömn, det är melodin numera.
Igår somnade han dock ganska så fort i sängen, i alla fall på kvällen. Då hade Aleks och Felix varit här på besök och dom gav bebisen en liten försenad julklapp vilket var en superfin stickad tröja som Felix farmor hade stickat.

Igår vart det inte så mycket "sitta still". Först så åkte Simon till vårdcentralen och fick bekräftat en svår bihåleinflammation, sen vart det besök hos barnmorskan där det var dax för mätning av magen och lite annat och sen så åkte vi till Apotek och affär innan tiden kom då vi hade bestämt med de andra tokarna att dom skulle komma förbi. Ingen rast och ingen ro, men det gick bra.



För ett litet tag sen så skrev jag om roliga saker som Liam har hävt ut sig, och de här dagarna har varit kantrade med den ena roligheten efter den andra. Så jag tänkte ge er en liten uppdatering om saker och ting som förisgått i Liams huvud veckan som gått.

Vi satt i bilen och Liam har en stooor fascination av månen så han satt och letade efter den.
- Månen borta, säger han då han inte hittar den.
- Det är nog för mycket moln på himlen för att vi ska se den, svarar jag honom då.
Han satt tyst en liten stund och sen säger han:
- Månen är hemma.

Vi har hållt på och gjort om en massa i vårat sovrum. Möblerat om och grejat för att få plats med vaggan som vi också skruvat ihop och satt på plats. När vi plockade ur en byrå som stod i sovrummet så hittade vi ett kort på mig från när jag var liten.
- Det här är mamma när hon var en liten bebis, förklarar jag då för Liam och pekar på bilden.
Liam tittar på den och efter en liten stund säger han:
- Nej, det är ju en TJEJ!
Tokunge!

Igår lyckades han faktiskt med två roligheter på dagen. Första gången var när jag och Liam satt och tittade på filmen Dumbo. I filmen så får en massa olika djur sina små bebisar och Liam sitter och berättar vad det är för djur han ser:
- En giraff, en fågel, en apa....
Men när han kommer till en tiger så säger han:
- Pappa!
Jag skrattar lite och sen så fortsatte han förklara vilka resten av djuren var och när han kommer till flodhästen utbrister han:
- Mamma!
Om jag inte var gravid hade jag nog tagit lite illa upp, ha ha.

När vi hade varit iväg till barnmorskan och satt i bilen på väg till affären och säger Simon att han ska få en liten present om han är snäll i affären. Liam lovar att han ska vara snäll och Simon ger då Liam en liten lila gummiödla på med glitter som han har fått tag på utanför barnmorskan. Liam skiner då upp och halskriver:
- Åh, WOW! Vacker!
Sötnosen!

Ibland är det bra roligt med barn. Funderar på att köpa mig en liten bok där man kan skriva upp alla roligheter som Liam säger för det kommer ju lite titt som tätt och det är lätt att man glömmer bort. Sen när det är två stycken som ska springa runt och säga tokigheter så kommer man nog lätt att glömma, och man vill ju gärna ta vara på den tiden.
Nu ska jag byta om och göra mig i ordning och sen blir det att väcka Liam ur sin skönhetssömn. Ska försöka ta oss iväg en liten stund till Öppna förskolan innan vi ska åka till affären. Simon ska iväg till Skarpö med jobbet ett par dagar och Liam ska sova hos farmor så vi måste handla hem lite saker så jag har när jag är ensam hemma.

Pinsamma föräldrar

De flesta av oss har nog några minnen från den tiden, den tiden då våra föräldrar var enbart pinsamma. Dom trodde säkert att dom gjorde helt rätt medan en annan helst ville sjunka genom jorden. Detta är nog något som de flesta barn är med om, förr eller senare. Jag och Simon är duktiga på att dra detta till sin gräns och började banan som pinsamma föräldrar redan innan Liam ens har hunnit ut från förlossningen. Inte ens till bb får han komma innan vi börjar skämma ut honom, stackaren. Vi tycker dock att det hela (nu i efterhand) var väldigt roligt och det är ju ändå något som man kan berätta om när Liam blir större, men frågan är om Liam kommer tycka att det är lika roligt som oss. Så här var det...
Liam hade kommit till världen och var väll inte ens en timme gammal när det var dax för mätning och vägning. Simon stod som en stolt far och filmade hela förloppet. Allt skulle filmas, utom när det var dax för Liam att få sin första tempen tagning och detta tas så klart i rumpan. Detta ville vi inte ha med på film för det kändes lite taskigt mot Liam att föreviga det på film. Kameran las bort och då kommer Simon på att vi skulle ju ta lite kort som vi kunde skicka till familj och vänner. Detta gjordes och vi valde ut ett av de fina korten som togs och skickade runt till alla möjliga som vi hade lovat att vi skulle höra av oss till med bild så snart vi kunde. Vi var lyckliga. Fick en massa sms tillbaka om att han var jättesöt osv. Senare tog vi fler bilder som vi sickade vidare till ännu fler vänner. Lite senare började vi titta på kortet vi skickat vidare och upptäckte att vi redan hade gjort en stor miss och nu hade "alla" denna bild.
Även mormor fick denna bild och tyckte han var jättefin och dagen efter visades bilden upp för alla på jobbet. Det var då som någon upptäckte samma misstag som vi också hade upptäckt, vad hade han i rumpan egentligen?!
Ja, självklart då Simon la ifrån sig filmkameran så tog han upp mobilen och tryckte av en bild på när Liam får tempen i rumpan och denna bild har vi nu skickat runt till släkt och vänner, den första bilden av vår underbara son.
Jag har en känsla av att Liam inte kommer tycka att det är lika roligt som oss när han i framtiden får reda på att första bilden som alla fick se av honom är när han får tempen i rumpan. Pinsamma föräldrar helt enkelt! Själva så tänker vi hur lockande det skulle vara att ta just denna bild och sätta upp på plakatet när vi står och väntar på att Liam ska springa ut med sina klasskamrater i studenttider. Sjung om studentens lyckliga dar...



- Pinsamma ni är!


Han kan prata han

När man har ett barn som kommer upp i den åldern att dom börjar prata och man förstår mer och mer av vad dom säger så kan man hamna i ganska så roliga situationer. Det är roligt att se hur den lilla hjärnan fungerar.

För ett tag sen hade vi varit borta i stort sätt hela dagen och var nu på väg hem. Liam började bli grinig och hungrig och Simon skulle hoppa in i affären och handla lite och vi bestämde då att vi skulle köpa med en banan till Liam för att dämpa hans hunger. Jag och Liam satt och pratade ett tag i bilen då jag hörde hur min mage gav ifrån sig ett kurrande ljud.
- Mamma börjar också bli hungrig, sa jag då.
Då lägger Liam huvudet på sidan och tittar på mig och säger:
- Du också ha en nanan?
Tackade nej till bananen men oerhört sött att han frågade.

För ett par veckor sedan var vi ute och åkte bil och då kom det en bildåre som kom utkörandes precis framför oss.
- Vad är det för dåre som är ute på vägarna, säger då Simon lite argt.
- Kicki! svarar då Liam honom.
Kicki är Simons brors sambo och Liam har aldrig åkte med henne i bilen så jag vet inte varifrån han fått det.

I helgen var vi till Liams gammelmorfar, men Liam har lite svårt att säga hela "gammelmorfar" säger bara morfar. När gammelmorfar ska gå ut och hämta något på ballkongen skriker Liam från ingenstans:
- Mooorfar! Gubbe!
Vet inte vad han fått det ifrån men man kan inte göra annat än att skratta.

Igår kom det också upp ett sånt där samtal där man sitter brevid och inte kan hålla sig för skratt. Liam satt och pratade med Simon i telefonen då han säger:
- Trumpan, en anka.
Simon frågar då om Liam har landat på rumpan på en anka.
- NEJ! Trumpan, en anka!!
- Har du slagit dig på rumpan?
- NEJ!! Trumpan, en anka!!!
Vid det här laget var Liam riktigt frustrerad över att hans pappa inte förstod vad han menade så jag fick ta över telefonen och förklara. Liams strumpa hade hasat ner så det såg ut som om han hade ankfötter och det var detta han försökte förklara för sin förvirrade far.

Finns massor av såna här goa tillfällen som man vill komma ihåg för alltid bara för att de var så underbara då. Redan förra sommaren så sa han något som var lite roligt. Då var vi på Kålmården och när vi åkte igenom safariparken så får Liam syn på en älg och genast började han skrika:
- Liten hund!
Började efteråt fundera på hur stor en stor hund är för honom.

Man vill ju ha med sig filmkameran överallt och som tur var hade vi det i den sista situationen men tyvärr inte i de andra. Man kan ju tyvärr inte stå med filmkameran jämt. Nu så längtar jag bara tills ännu fler funderingar och söta meningar kommer från honom. Nu kan man föra konversationer med honom men tyvärr så glömmer man snabbt bort allt roligt han säger. Snart blir det två små liv som man ska hålla koll på roliga konversationer från, då är det bra att skriva upp och filma massor. 81 dagar kvar till beräknad förlossning och ca 2 år efter det så blir det att hålla ordentlig koll.... får införskaffa anteckningsblock tror jag.

Mitt barn

"Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig

Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm

Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst

Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små

Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt

Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju
din mor

Jag räddar för spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten

Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig som förr var så len

Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter

Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting

Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt

Jag står där i fönstret och ser hur du går
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår

Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan

Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder

Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ

Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig

Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök

Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad

Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar
till

Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått

Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått"




Tidigare inlägg