Jag är så glad idag! Solen skiner och man känner att våren är på väg. Liam var på bra humör imorse och berättade för mig att han tycker om dagis, vilket värmde lite i hjärtat eftersom jag då kände ännu mer att jag gör helt rätt i att låta honom gå 15 timmar i veckan.
Allt fungerar utmärkt med Nemo med. Han äter, sover och bajsar mest hela dagarna. Amningen går hur bra som helst, har inte varit något som helst krångel. Han får bra grepp och har haft sen första gången på förlossningen.
På nätterna så sover han riktigt bra. Vi är väldigt bortskämda med hur mycket han sover! Inatt åt han en gång runt midnatt och sen så sov han till klockan blev halv 5 och sen så somnade han igen och sov enda tills jag väckte honom vid halv 9. Hade jag inte väckt honom hade han lugnt kunna sova till halv 11 för det har han gjort förut, men nu skulle jag lämna Liam på dagis vid kl 9 och då får man gå upp lite tidigare.

Liam och Nemo funkar utmärkt tillsammans också. Det märks verkligen att Liam tycker om sin lillebror för han ska fram och pussa och krama på Nemo hela tiden. Blir nästan lite avundsjuk här för när man ska hämta Liam från dagis så springer han fram till Nemo och pussar och kramar och ger mig max en hastig kram innan han vänder all sin uppmärksamhet mot lillebror igen. På kvällarna när han ska säga godnatt så ger han mig en hastig kram och puss för att sedan vända sig till Nemo och verkligen mysa in sig innan Liam går och lägger sig. Men det känns riktigt bra att det går så bra och jag hoppas att det kommer fortsätta framöver.

En timme kvar tills jag ska hämta hem Liam från dagis. Undrar om jag ska unna mig att sitta i soffan och slappa under den timmen. Har under den här tiden som Liam befunnit sig på dagis kört 3 tvättmaskiner och en diskmaskin. Då förtjänar jag väll att sitta en stund? Jo, det tycker jag.

Idag har vi fått hem paketet från Libero! Det var ett helt ok paket med blöjor, våtservetter, bebismössa, leksak och lite annat smått och gott. Här fick vi inte det på förlossningen som man kan få på vissa sjukhus utan jag skickade ett mejl om det efter att Nemo föddes och det gick på bara några dagar och sen så stod det utanför dörren här hemma. Perfekt!

Felix har varit här på besök idag också. Alltid lika trevligt när hon kommer på besök! Tyvärr har Aleks fått bältros, stackaren, så att han får komma och besöka oss nästa vecka då han blivit frisk igen.

Har blivit ett besök på bvc idag med Nemo också. Det har ändrats lite sen han föddes. Helst sjukt vart fort de små bebisarna växer! Nu väger han 3310 g och är 50,5 cm lång.
Nemo har haft lite röd och irriterad rumpa sen han föddes och det har inte blivit bättre. Varje blöjbyte är lite skrik och panik och nu så frågade jag bvc vad vi kan göra åt det. Hon kikade så att det inte var svamp först och sen så fick vi tips om en salva som vi nu ska testa och förhoppningsvis blir det bättre med det!

Har idag kikat på "Biggest loser" så nu har vi beställt hem pizza och kebabrulle... Vet inte om det är det som är tanken med programmet (att man ska bli sugen på fetmat) men det är så det funkar för oss. När orken är utebliven också så är det ännu lättare att gå in på onlinepizza.se och klicka hem vad man vill ha.
Nu kommer den nog så nu blir det mat! Ha en fortsatt trevlig kväll!

Hur ser egentligen programtablån ut idag? Allså inte idag idag utan mer nu för tiden. Vad sänds egentligen på tv?
Det känns som att det går "modevågor" i tv-världen. Det har gått vågor med en massa Hemmafruar som tittade upp i rutan i våra hem och även vågor med "Lekprogram" och en massa annat. För några år sedan så visade dom på förmiddagarna övervägande "Spelprogram". Det var i ett sånt här program som hon Eva spydde i direktsändning (fast det kanske var på natten hon gjorde det?) och sen så minns jag att Erik och Mackan var med och höll i ett sådant program. Folk ringde in som galningar och hoppades att vinna pengar. Tanken att bara sitta hemma och ringa hem lite pengar lockade, speciellt då orden man skulle få fram var så enkla.

När man tänker tillbaka en massa år så gick det en våg av program där man skulle hitta kärleken eller då man skulle tävla för att få sitt drömbröllop. Program som "Kär och galen" och "Tur i kärlek" rullade på i våra hem och vi satt framför teven med uppspärrade ögon, hejandes på vårat favoritpar. Hoppet om den eviga kärleken fanns där samtidigt som vänners föräldrar skiljde sig från höger till vänster. Hos oss tog det längre tid innan mina skiljde sig. Då hade programmen slutat sändas och hoppet om den eviga kärleken var långt borta.

Även en våg av b-kändisar som skapade rubriker i tidningar Sverige över dök upp i program som "Baren", "Villa Medusa", "Big brother" och "Expedition Robinson". Alla dessa okända personer blev våra största samtalsämnen runt bordet för att efter bara några månader blev totalt bortglömda. Detta får mig att tänka på dom människor som inte tycker att vi kan döpa Nemo till Nemo för att någon idiot i "Kungarna av Tylösand" hette så. Själv så såg jag inte programmet och förknippar inte namnet Nemo till någon i det programmet, och ärligt talat, hur många kommer komma ihåg den där personen om ett år? Minns ni själva honom ordentligt när ni tänker på honom nu?

Idag vet jag inte om man kan peka ut en speciell våg av program som går. Tycker att det är ganska så blandat bland programmen för tillfället. Fast även om det är en stor blandning så vet jag inte om det är så mycket sevärt som går på tv ändå. Ibland kanske man bara skulle säga upp teven och införskaffa sig ett gäng sällskapsspel istället. När jag tänker tillbaka så minns jag ändå bäst av allt hur man satt med sina vänner och spelade "Den försvunna diamanten" och "Monopol". Mer mysfaktor i det än ett avsnitt med fulla och spyor som Big brother har att erbjuda. Och kanske om jag byter ut teven mot sällskapsspelen så kan jag behålla hoppet om att människan inte är så tokig ändå, och kärleken övervinner allt.

Vilket underbart väder det är ute idag! Solen skiner och det är helt vindstilla, jag gillar!
Idag har jag och Nemo varit till Öppna förskolan. Det var ganska så lugnt där borta och det var skönt för jag själv är riktigt trött. Förstår inte varför jag är så trött hela tiden. Spelar ingen roll hur mycket man sover för jag är ändå toktrött på dagen och morgonen ska vi inte ens tala om! Att kika på Nemo när han ligger och sover gör ju inte direkt att man blir piggare heller. Oj vad det smittar av sig att titta på bebisar som sover, och dom ser alltid ut att ligga så skönt. Allt blir så stort också. Stora täcken, stora kuddar... lite avundsjuk faktiskt.

Igår gjorde jag hel kyckling i lergryta. Det vart gott och riktigt mört faktiskt. Väldigt nöjd eftersom jag mest chansade när jag gjorde det, har enbart gjort det kanske tre gånger i livet. Ibland lyckas man.

Håller nu på och försöker laga till lite mat så jag hinner äta lite innan det är dax att hämta hem Liam från dagis. Ska hämta honom vid 14.00 och klockan 15.15 ska vi befinna oss på vårdcentralen för då ska Nemo vägas igen. Det känns inte så roligt att ta av Liam ytterkläderna för att en timme senare dra på honom dom igen. Ibland längtar man verkligen till sommaren.

K: Kille
T: Tjej

 

Har spanat in en av mina favoritsidor med onödiga saker och nödvändiga saker som du inte ens visste att du behövde!
Nu har jag kikat vad som finns att införskaffa inför påsken och hittade då den här lite onödiga men billiga prylen som gör att man nästan måste köpa hem den.
Visst är det lite tråkigt och 1990-tal över runda ägg? Helt klart ute med den runda äggformen (ha ha) så nu ska vi ha fyrkantiga former!

Nu håller jag på och ändrar och strular lite med min design igen så jag hoppas att ni kommer ha överseende med att min sida kommer ändras lite och kanske ha sina stunder igen som den inte är så jättesnygg. Man har inte alltid hur mycket tid i världen som helst att lägga på sidan men jag försöker göra den klar så snart jag kan!

Född: 2011-03-15
Var: Universitetssjukhuset Örebro
Tid: 02.04
Födsel vikt: 3245 gram
Födsel längd: 48 cm
"Nemo" betyder: Ingen

 

Det här kan jag inte sova utan: Nappen och Nicke, en gosedjursapa

 

 

 

 

 

 

Idag är Nemo 2 veckor gammal! Helt sjukt vad tiden går fort! Egentligen så var han ju beräknat till igår och det känns jättekonstigt att tänka på idag. Nu känns det nästan som att han alltid har funnits här. Det är inte klokt vad fort man kommer in i rollen som tvåbarnsmamma. Men det kanske är också för att Nemo är så otroligt snäll och allt gå så väldigt bra. Liam älskar sin bror och visar inte det minsta svartsjuka och Nemo äter, sover och bajsar bara. Katterna för mer liv och tar mer plats än vad Nemo gör!

Liam har sagt några roliga saker till som vi kan lägga till listan.

Strax efter att vi kommit hem från förlossningen så frågade jag Liam om jag inte kunde få en kram varvid han svarar:
"Nej, jag är stor!"
Men efter några timmar så fick jag min efterlängtade kram. Då var han inte för stor för att krama mamma längre.

I lördags så pumpade jag ur mjölk för att vi skulle testa att ge Nemo flaskan så jag kunde ta ett par glas vin. När man pumpar så kan det ju ta några sekunder innan det kommer någonting och Liam fick syn på att det inte kom någonting i flaskan och säger då:
"Mamma, vällingen slut!"

Nu har det gått några dagar då jag varit dålig på att uppdatera igen. Illa. Får försöka bättra mig nu när det är dax att börja hitta tillbaka lite till vardagen igen. Simon har börjat jobba och Liam har idag varit till dagis så det har bara varit jag och Nemo hemma, lite ensamt faktiskt. Känns lite konstigt att vara hemma hela familjen i två veckor och sen är det bara jag och en liten fis som ligger och sover i stort sätt hela dygnet, men det går bra ändå. Mer mys för mig och Nemo och om en timme ska jag hämta hem min stora vilde också.

I lördags var Simons bror och sambo här. Vi köpte kinamat och sen satt vi och pratade och kikade lite på teven. Allt var bra förutom att grannarna under spelade hög musik. Runt halv 11 så ringde vi till störningsjouren (så som vår bovärd sagt att vi ska göra). Simon behövde inte ens berätta vilket nummer vi bor på för de förstod redan vilken lägenhet vi ringde om, vilket kanske säger en hel del? En timme efter samtalet (klockan halv 12 på natten) så ringer det på vår dörr. Då står två av grannarna utanför. Jag öppnade dörren.
"Hej. Vi vill be om ursäkt för att vi har stört er men ni kostade faktiskt oss 1000 spänn!"
Vadå vi kostade? Hade dom inte spelat så hög musik så hade dom inte fått någon böteslapp från störningsjouren så hur kan det vara vårat fel?
"Sen så jobbar en av oss natt och behöver sova om dagarna och ni GÅR faktiskt i lägenheten!"
Eeeh, va? Klart man ska få GÅ i lägenheten om dagarna, hur dumma i huvudet är dom egentligen? Jag försökte i alla fall vara trevlig och förklara att det faktiskt inte bara är vi som stör oss på dom utan att det finns fler grannar i trappuppgången som stör sig på deras musik. Dom sa att dom visste det och att dom hade pratat med dom grannarna. Men då borde dom ju veta att dom själva faktiskt stör grannarna och borde lära sig att dra ner ljudet på sin musik? En granne hade till och med satt upp en lapp i trappuppgången efter att de störande grannarna hade haft högljudd fest på en fredag. Hur visade grannarna deras respekt? Jo de drog ner lappen som grannarna skrivit och hade högljudd fest på lördagen med.
Dom pratade på och ville att VI skulle visa DOM respekt men hur visar dom själva sina grannar respekt?
Tycker det är toppen att man ringer på och ber om ursäkt för hur man betett sig, men då ska man sluta prata efter ursäkten och inte klaga på att grannarna går i deras lägenhet på dagarna (vilket är fantastiskt att dom hört eftersom jag och Simon har jobbat om dagarna och Liam har gått på dagis full tid så de har en jäkla hörsel, men det sa jag inget om). Sen borde man väll fatta att man inte kan ringa på hos en småbarnsfamilj mitt i natten utan dom kunde istället vänta till dagen efter och komma och be om ursäkt istället. Då kanske de hade både fått ur alkoholen ur kroppen samt det som dom rökt på.
Vissa grannar är bra dumma i huvudet, och JA, jag kommer att ringa till störningsjouren nästa gång med. Vill dom har dom full rätt att ringa till ÖBO och klaga på oss över att vi går i lägenheten på dagarna. Lovar att jag kan ta det!

Varför längtar jag till sommaren?

1. Man får grilla, grilla, grilla! Älskar grillad mat. Älskar doften av grillad mat.
2. Vi kommer få flytta in i vår nya bostadsrätt.
3. Man får kasta av sig jackan och njuta av värmen.
4. Att sitta på balkongen med ett glas vin och njuta på kvällen är ju inte fy skam.
5. Man kan gå ut och gå långa promenader utan att pälsa på sig en massa kläder eller frysa.
6. Jag och Liam kan spendera tid i lekparken utan att bli kalla av fuktig sand m.m.
7. Vi får lite lediga dagar tillsammans.

Längtar verkligen till sommaren nu. Finns nog fler anledningar  till varför man längtar till sommaren men det här är vad jag kommer fram till just nu, och inte en enda av dom punkterna vill jag plocka bort. Mys, sommar, sol och bara få njuta. Det är väll så sommaren ska vara?

En bild på Liam från förra sommaren.

 

Härliga vårdag, härliga lördag!
Idag har jag haft lite besök från Malin. Hon har spanat in den nya familjemedlemmen och pratat lite skit, det var trevligt. Annars så bor hon i Göteborg (ca 30 mil härifrån) så var trevligt att träffa henne igen.
Nu ska jag fira vidare denna härligt soliga dag med att betala lite räkningar och sen ska vi laga lite mat. Ser ut som att det är pannkaka som står på menyn.
Ikäll kommer Simons bror och hans sambo på besök. Vi ska äta lite mat och dricka lite vin faktiskt. Ska bli riktigt gott med ett glas kallt vitt vin. Har pumpat ur lite mjölk så att det är klart inför kvällen. Bara att luta sig tillbaka och njuta sen då.

Glöm inte att ställa om klockan inatt!

Nu måste jag börja betala räkningarna här hemma. Hoppas ni alla får en riktigt härlig dag ute i solen!!

"Ju fler vi är tillsammans ju gladare vi blir..."
Har nu kikat på skatteverkets hemsida hur mycket jag kommer att få tillbaka på skatten och det var ett glatt besked! Extra härligt att Simon också får tillbaka lite på skatten, pengar som är välbehövliga!

Sen måste jag skryta lite över våran syskonvagn som vi har köpt för jag tycker att den är riktigt bra! Lätt att köra med och Liam är riktigt nöjd när han får sitta i den. Glada barn är härliga barn!

• Jag har världens bästa familj! (jag vet att jag tjatar men jag har det)
• Nemo är till synes frisk.
• Mina två underbara barn sov faktiskt riktigt mycket inatt (Liam vaknade kl 10, Nemo ammade sista gången kl 02.30 och sen sov han till kl 8.30 ammade och somnade om)
• 12 av mina 22 gravidkilon är borta. Det här med att vara sjuk funkar utmärkt för kroppen, men nu vill jag gärna bli frisk igen.
• Liam är världens bästa och omtänksammaste storebror.

Simon kommer in och lägger en bunt med dagens skörd av reklam och andra saker. Högst upp i högen ligger ett lite mjukt kuvert från Semper. Han frågar om han får öppna det då det var adresserat till mig och det fick han. Inuti fanns ett litet provpaket med gröt från 6 månader. Med fanns ett brev som började med orden "Ditt barn har nu blivit 6 månader...". Visst har jag varit sjuk den senaste tiden och kanske är lite förvirrad. Jag tittade ner på det lilla knytet som låg i min famn. Han är alldeles för lelös för att kunna åla sig fram. Han verkar inte speciellt stadig i nacken för att vara sex månader och är han inte lite liten? Antingen så har min sjukdom gjort att jag varit i något komaaktigt tillstånd och att det är något totalt fel på mitt barn, eller så är det så att Semper helt enkelt har fel den här gången. När Simon flinade och skakade på huvudet så förstod jag att jag kan dra en lättad suck.

Den här dagen har bestått av läkarbesök med Nemo och sedan en tur till köpcentret för att införskaffa lite bra amningströjor. Läkarbesöket gick bra. Han hör på båda öronen och han hade inte gått ner för mycket i vikt. Dock är han lite gul så vi ska tillbaka om två dagar igen och se om gulnaden går neråt, men det var inget alarmerande just nu.

Någonting som jag insåg under vår bilresa till köpcentret idag var att Simon hade högre volym på musiken än vad han brukar ha. Eftersom jag har tappat rösten och enbart kan viska just nu så tolkar jag det att han njuter av min tystnad och gör allt för att slippa höra mitt tjat. Ja ja, med tanke på vilket fint stöd du varit den senaste tiden så låter jag det här glida förbi älskling!

Alla säger samma sak, Liam och Nemo är väldigt lika! Hittade en bild på Liam från när han var bebis och det kunde faktiskt ha varit Nemo på den bilden. Riktigt roligt. Får se om Nemo blir lik min bror Emil också eftersom Liam stundtals har varit otroligt lik Emil när man tittat på kort från när han var mindre. Nu har jag dock inte kikat om jag har något kort från när Emil är i samma ålder som Liam är i nu så jag vet inte om det fortfarande gäller, men förut gällde det i alla fall.
Om Nemo eller Liam är lika mig eller Simon tycker jag är omöjligt att svara på. Tycker sånt är riktigt svårt att säga. Får se om man ser något när de blir lite äldre.

Inte en rolig dag att vakna upp till. Eller ja, det är ju roligt eftersom jag har två underbara söner och en fantastisk sambo att spendera dagen med men det var inte roligt med tanke på att jag har gått och blivit rejält sjuk. Runt 39 graders feber, huvudvärk, ryggvärk, frossa, hosta och total avsaknad av röst. Inte roligt! Sen så efter middasluren så kommer Liam och har feber han med igen så han är lagom rödmosig och orkar inte så mycket mer än att sitta nersjunken i soffan och titta på film. Simon och Nemo är i alla fall friska än så länge *peppar peppar*. Vill inte ha en sjuk liten färsking här, det räcker med mig och Liam!

Imorgon ska vi tillbaka till sjukhuset för att Nemo ska läkarundersökas. Han hade ju lite slapp höft så att vi hoppas att den blivit bättre nu. Sen tyckte barnmorskan när hon var här på hembesök att Nemo har blivit lite gul så att vi får undersöka det med och se om Nemo kommer behöva sola eller något. Hoppas att han inte behöver det! Får även hoppas att jag är tillräckligt frisk för att följa med imorgon, men just nu så känns det inte som det. Men Nemo klarar sig nog bra med pappa också, det är väll mest för min egen del, att man vill vara med på så mycket som möjligt eftersom man var det med Liam också.

Nu ska vi sjuklingar proppa i oss mediciner och mat här! Hoppas ni andra har haft en friskare dag!

Ibland kan man inte låta bli att sitta med kameran och bara ta kort på det nya vidundret som landat här i våran familj. Det känns så otroligt konstigt men ändå som om en saknad pusselbit funnit sin plats. Det är svårt att förstå hur något så otroligt kan skapas i magen och utvecklas till något så vackert och fulländat.
Jag är också otroligt tacksam över hur bra Liam har tagit allting. Han verkar tycka väldigt bra om sin nye lillebror. När Nemo blir ledsen och piper för att han inte tycker om att byta blöja kommer Liam och räcker fram nappen och vill trösta. Han är framme flera gånger om dagen och klappar och pussar på lillebror så att någon rivalitet har vi än så länge inte fått se utan det har verkligen gått hur bra som helst.
Tänk att man kan skapa något så vackert och fulländat. Och tänk att jag lyckats två gånger! De bästa i livet, mina små älsklingar!

Nu har man börjat komma in i lite rutiner och man har börjat infinna sig i att man numera är tvåbarnsmamma. Mycket har hänt också, fast ändå inte. Vi har försökt komma in i allt vad amningsrutiner, bebismys och allt vad det innebär med ny bebis. I torsdags var också jag och Nemo på min farfars begravning. Helt klart var Nemo den yngsta deltagaren där men han var väldigt duktig och sov mest igenom alltihop. Efter begravningen blev det minnesstund och efter ett tag där så hörde Simon av sig och berättade att Liam hade spytt så att dom hämtade oss och vi åkte hem istället. Liam spydde två gånger och hade lite feber men framåt kvällen så var han pigg och kry igen.

Äntligen kan jag skriva att

2011-03-15 02:04 kom vår son Nemo till världen.
Han vägde 3245 g och var 48 cm lång.

Mycket var väldigt lika när man jämför när och hur sonen Liam kom till världen, men ändå var det så olika födslar. Det här var lika:

1. Under båda graviditeterna gick jag upp 22 kilo.
2. Öppnade mig enbart en cm först.
3. Fick smärtlindring bägge gångerna som gjorde att jag spydde en hel del.
4. Båda var 48 cm långa (Nemo vägde enbart 45 g mer än Liam, annars hade det också varit lika) när de kom till världen.
5. Båda födslarna började med starka, jobbiga och täta förvärkar men inget vattenavgång.
6. De tog hål på hinnorna bägge gångerna.
7. Fick EDA vid båda tillfällena.
8. Det var två snabba förlossningar efter att vattnet gått.
9. Vid båda tillfällena hade jag massor av vatten, barnmorskorna häpnade båda gångerna över hur mycket vatten jag faktiskt hade.
10. Behövde inte sys ett stygn efter någon av förlossningarna.
11. Båda kom till världen 13 dagar före bf!

Jag kan skriva lite om hur förlossningen gick till men kommer att få uppdatera detta senare när jag får hem papper från förlossningen om hur allt gick till. Just nu så kan jag bara skriva mest om vad jag minns och hur allt kändes just då.
Det började redan i förra veckan. Började krypa fram sammandragningar redan på onsdagen men på torsdagen satte de igång ordentligt. Dock satte de aldrig igång till några värkar förrän på lördagen då de från ingenstans satte igång och då hade jag enbart 3 minuter mellan värkarna. Eftersom jag hade väldigt ont och blivit tillsagd att ringa på en gång till förlossningen (första barnet ska man ringa när man har ca 5 min mellan värkarna och eftersom Liams förlossning enbart tog 2 ½ timme etfter vattenavgång så ville de att jag skulle ringa så fort som möjligt). Dock svarade en otrevlig personal som helst ville att jag skulle se att huvudet var på väg ut innan hon ville ha in mig men om jag kände att jag inte orkade vara hemma så skulle jag väll få åka in.
Eftersom vi trodde att förlossningen snart skulle starta redan på fredagen så sov Liam redan hos morfar så det var bara att ta de sista sakerna som inte var packade och åka in. Väl där inne så träffade jag en ganska så trevlig barnmorska men det var snart skiftbyte och efter detta så fick jag en barnmorska som både jag och Simon kände försökte verka trevlig som mest tyckte det var jobbigt att vi var där.
Efter att dog tagit tester osv och det enbart var en minut mellan värkarna fick jag Brikanyl (?) för att stanna av värkarna så att jag kunde sova. Hade bara öppnats en cm (precis som med Liam) så att de ville inte göra något mer. Trots att värkarna avstannade fick man världens hjärtklappning, hela kroppen darrade och sen när man sover borta så har man svårt att sova ändå så att sova var en klar underdrift av vad jag fick göra. Runt kl 9 på morgonen dagen efter så skickade dom hem oss från förlossningen eftersom värkarna inte kommit igång än. De sa att "jag kunde ju ringa om värkarna kommer igång igen men vi får väll se om du får åka in". Det kändes verkligen som att vi var så ovälkomna dit som man bara kunde vara och att om inte vattnet gick hemma så ville de helst inte att vi skulle ringa in. De visste också hur jobbiga värkar jag haft men sa om och om igen att "vissa kan gå med värkar i flera veckor" så jag skulle väll egentligen inte klaga...

I bilen på vägen hem så startade värkarna igen. Tack tack. Hade sedan två minuter mellan värkarna men var ju inte så välkommen till förlossningen igen då det inte var förlossningsvärkar jag kände utan enbart förvärkar som enligt dom är helt normalt. På måndagen gick jag till barnmorskan för att prata med henne om de inte kunde diskutera igångsättning eller till och med kejsarsnitt för jag hade så ont så jag kände att jag verkligen blev deprimerad och hade inte fått sovit sen onsdagen. Man kände lite att man till och med ville ta livet av sig lite för att bara bli av med det onda (men detta sa man ju inte). Sen hade jag inte känt fosterrörelser som jag brukade på hela dagen så att jag frågade också om hon kunde lyssna på hjärtljuden.
Min barnmorska tog mig i alla fall på allvar vilket verkligen kändes skönt! Äntligen någon som tog mig på allvar! Hon lyssnade på hjärtljuden och förstod att jag faktiskt hade väldigt onda förvärkar. Sen så skickade hon mig till förlossningen (jag som nyss hade hämtat hem Liam från dagis fick nu skicka honom till morfar igen, men han verkade inte bry sig så mycket) eftersom hon ville att dom skulle göra ultraljud samt diskutera igångsättning eller något med mig. Kika om det hade hänt något mer i förlossningen.

På förlossningen träffade jag en trevlig barnmorska, men hon tog ändå inte riktigt min smärta på allvar och sa hon med att "vissa kan gå med förvärkar i två veckor". Sen så frågade hon om en student fick kika om jag öppnat mig något mer. Hon sa att den här studenten var i stort sätt klar med sin utbildning och jag kände lite förtroende för henne ändå så att trots att jag varit helt emot studenter innan så tänkte jag att hon kunde i alla fall få kika om något hänt, det är ju inte förlossningen hon ska vara med på... Detta fick jag helt klart ångra. Hon sa att jag var öppen en cm och när barnmorskan frågade om tappen var mjuk eller hård svarade hon "jaaa... någonstans mitt emellan kanske". Kändes inte speciellt proffessionellt men barnmorskan som hade hand om det hela nöjde sig tydligen med det svaret utan att kika själv en gång. Sen fick jag prova på olika smärtlindringar innan de tänkte skicka hem mig igen. Först så fick jag testa Tens vilket inte alls fungerade för mig och sen Akupunktur som även detta var värklöst. De ville väll sedan att jag skulle ta morfin men eftersom jag låg och spydde hela natten när jag fick Liam så ville jag helst nte vara med om samma sak igen. Sedan erbjöd de mig att jag skulle få testa något annat som inte var morfin men som påminde lite om det. Tänkte att jag hade så ont att jag till och med faktiskt kunde överväga morfin och sitta och spy ett dygn för att slippa smärtorna så att det andra smärtlindrande tackade jag ja till. Efter en kvart började jag spy även åt denna smärtlindring. Skillnaden mot morfinet var att den här smärtlindringen inte hjälpte mig alls utan jag hade fortfarande lika ont.
Efter detta så vart det skiftbyte, något som blev lite min räddning!

In kom en supertrevlig barnmorska som tog en titt på mig och sa på en gång att "så där kan du inte ligga! Har du verkligen haft så här ont hela tiden? Det kan man verkligen inte ha!". Sen kikade hon om jag öppnat mig något och jag var öppen nästan 3 cm (något som hon trodde att jag tidigare varit med men som studenten missat). Sen såg hon till att jag fick EDA för att hon ville verkligen inte att jag skulle få gå en enda sekund till med dom smärtorna. Jag kände att hela jag sken upp och fick energi så fort hon sa ordet "EDA" eftersom jag visste att det betydde vattenavgång och sedan skulle bebis komma så jag skulle få slippa gå runt med smärtor veckan ut, vilket jag faktiskt förväntat mig.

Ca klockan 00:30 satte de sedan hål på hinnorna. Det var två barnmorskor med vid detta tillfälle, en så som höll ner bebisen så den inte skulle vända sig i magen utan åka ner med huvudet före och en som satte hål på hinnorna. Båda stod efter att hinnorna spräckts och bara gapade för att jag hade så mycket vatten. Ingen av dom hade varit med om detta. Efter att dom trodde att allt var ute och jag fick på mig trosor och sätta mig i sängen igen så kom det ännu mer vatten! Så mycket att jag fick ställa mig upp på några skydd och sen fick dom ta bort allt i sängen och bädda om. Efter ett tag var allt ute och jag fick sätta mig i sängen igen.
Sen gick allt väldigt fort. Jag kan inte säga några klockslag alls men kort efter att vattnet gått så sjönk Nemos hjärtljud väldigt hastigt. Barnmorskan blev väldigt orolig och ringde på läkaren och in kom det in ett litet gäng med folk som alla stod beredda på att det skulle bli akutsnitt om inte hjärtljuden ökade. Tycker det tog evigheter innan Nemos hjärtljud sakta vände och gick uppåt igen. Han hade tydligen fått navelsträngen runt halsen. Hjärtljuden sjönk ytterligare en gång och ännu en gång stod vi oroliga och väntade på att det skulle vända, vilket det turligt nog gjorde! Sen fick jag trots EDAN riktigt riktigt ont. Fick lustgas som hjälpte mig en del men efter detta så minns jag mest smärtorna som jag försökte andas igenom och att jag fick vända på mig hit och dit för att Nemos hjärtljud skulle öka. Sen så tog läkaren ett prov på Nemos huvud för att se hur han faktiskt mådde i magen, om vi skulle behöva ta ut honom eller inte. Men detta behövdes inte för snart stod huvudet långt nere och sen var han efter kort stund ute. Det gick otroligt fort på slutet och efter vattenavgången så tog det ca 1 ½ timme innan Nemo väl låg på mitt bröst. Helt underbart och jag kände mig otroligt tacksam mot barnmorskan som till slut tog min smärta på allvar, faktiskt tittade, undersökte och såg att jag hade riktigt ont (så ont som man inte ska gå runt med!) och att det inte var jag som larvade mig. Hon sa även efteråt att hon inte förstod hur jag hade ork att gå runt så länge med dom smärtorna, men vad hade jag haft för val?

Nu har jag i alla fall världens underbaraste bebis här hemma! Liam har tagit rollen som storebror riktigt bra och 8 timmar efter förlossningen så fick vi äntligen sätta oss i bilen från förlossningen, MED bebis denna gång!

Ursch vilken natt. Har inte sovit många timmar denna natten heller. Känner mig helt sjuk av sömnbrist. Sen så har jag jätteont i ryggslutet och vaderna. Har sammandragningar några gånger i timmen men inget som verkar vilja komma igång till värkar. Det känns lite som att man ger upp faktiskt, eftersom ingenting verkar vilja komma igång ordentligt. Kommer inte bebisen nu snart så struntar jag i det här. Kommer inte bebisen snart så struntar jag helt enkelt i att föda och sen får den hitta ut bäst den själv vill sen bara den inte stör mig.

Nej, nu lägger jag mig ner och dör en liten stund... fast först ska jag dricka lite te.

Har tänkt lite på det här med datum och jag har bestämt mig för att det kanske är roligare att föda imorgon om man ser till datumen. Då skulle Pyret vara född 110311 och Liam är ju född 080818 och då skulle ju året de är födda vara gemensamt med antingen månaden eller dagen på båda barnen. Lite roligt.

Har haft en massa sammandragningar osv idag men inga värkar så att vi får se om det händer något mer idag. Har i alla fall insett att jag HATAR det här vädret som är nu! Det är blött och slaskigt om fötterna och blötsnön som faller gör att även jackan blir genomsur.

Nu ska jag försöka göra mig lite i ordning. Lilla familjen här ska en sväng till Bauhaus eller liknande och kika lite.

Magen känns som att den ska spricka så mycket som den spänner, samtidigt som jag har en molande värk i den hela tiden och ryggslutet börjar göra riktigt ont, det är inte alltid skönt att vara gravid. Har också tokont i vaderna!?! Känns som om jag skulle legat och krampat i dom hela natten och att det är någon form av eftervärk från det. Får hoppas att det blir lite bättre under dagen.

Lite kul är det ändå. Bestämde med några andra som har bf i krokarna att vi skulle bestämma oss för att bebis ska ut idag. Alla bebisar verkar inte ha fått reda på det (och klockan är ju bara 22 än så länge) men två stycken håller på med packning inför förlossning för att dom tror att dom kommer få åka in. Kanske är det så att man bara måste bestämma sig så kommer bebisen i krokarna? Jag hoppas ju på det för då kommer Pyret kika ut inom de närmaste dagarna i alla fall. Hade inte varit fel att snusa bebis snart.

Ny uppdatering om mina dagar:

Idag är det 18 dagar kvar till beräknad förlossning.
Om vi säger att Pyret tittar ut exakt samtidigt i graviditeten som Liam tittade ut så är det 5 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen tittar ut den dagen då de flesta barn inte behöver ligga kvar på bb för kontroller utan klarar sig bra ändå så är det nu på en gång.

Nu känner jag för att verkligen ha en ordentlig matorgasm, men att laga till något ut över det vanliga har man ju inte ork till. Samtidigt som orken är totalt utebliven så sitter man och pinar sig själv med att titta på Halv åtta hos mig. Inte bra att titta på alla goda rätter som ställs fram. Just nu så är det bara mat som gäller för mig, mat mat mat. Kikar runt på goda recept som jag inte kommer tillaga på länge länge och tittar på en massa matprogram för att få tips till hur man ska göra med mat som man inte kommer orka laga på länge länge.
Nej. Tar mig för magen och bestämmer mig för att gå in och väcka Simon till liv så att jag kan få lite kolhydrater att ladda upp med. Tror jag behöver det nu.

Trevlig kväll!

Hej på er! Jag har varken dött eller fött jag har bara haft så otroligt mycket att göra de senaste dagarna att jag inte haft tid. Simon fyllde år i fredags så då hade vi en barnfri myskväll då vi gick ut och åt kinamat och sen gick vi på bio. Vi såg Sanctum 3d. Den var helt ok, men kanske en film som man känner att man bara behöver se en gång. Sen så hade vi världens jobbigaste människor bakom oss så att de förstörde tyvärr lite av bioupplevelsen.
I lördags var vi iväg och jobbade lite på mitt jobb och sen så åkte vi iväg till Simons mamma och pappa och hämtade vår son samt blev bjudna på lite mat. Dagen gick väldigt fort.
I söndags så var det städning som pågick halva dagen och andra halvan bestod av besök från närmaste familjen. Alla kom inte av olika anledningar men vi blev i alla fall 14 stycken så det räckte.
Sen nu i veckan har jag jobbat, gjort i ordning det absolut sista inför bebisens ankomst osv. Men nu är jag i stort sätt klar för att bebis ska kunna komma. Jag har ju bestämt att den ska komma på torsdag så då måste jag ju vara klar (ha ha).
Idag har vi också köpt ett parkeringskort till sjukhusets parkeringar. Skönt då man slipper tänka på det när det är dax men det var inte billigt. Dom har förkortat giltlighetstiden samt dubblat priset sen vi väntade Liam, men det är ändå helt klart värt det.

Tack för alla era kommentarer! Ska försöka svara på dom så snart som jag kan!

Fick lite bra tips från er också angående gratisprylarna för oss gravida som jag skrev om sist. Ett tips för er som inte får Liberos paket på förlossningen är att man kan maila till dom och säga att man inte fått någon för då skickar de ut en gratis! Det sägs att det ska finnas mycket bra saker i den också så att det är ju aldrig fel!

En av er underbara bloggläsare berättade att hon hade gått med i Allt för föräldrar och då fick hon en gratisbody från Kappahl som hon själv fick välja ut och några krämer från Hälsokraft. Så tips tips!

Skriv gärna om ni kommer på fler tips! Det behöver inte enbart handla om oss som är gravida eller har nykomlingar eller ha något med barn alls att göra utan skriv gärna så får jag se om jag tycker det verkar vara ett bra tips så delar jag med mig!

Hoppas ni klarar er på denna uppdatering idag. Imorgon ska jag försöka mig på lite mer för då ska jag inte jobba.

Ha det så underbart!!

25 dagar kvar till bf och jag är trött på att vara gravid nu! Förlåt men jag måste skriva ännu ett inlägg om min graviditet då jag känner att jag snart kommer ta livet av mig om jag kommer få gå allt för länge till med den här kroppen. Älskar bebisen som rör runt där inne men HATAR allt annat som har med min kropp att göra.
Just nu är jag trött på:


- Att aldrig få sova en hel natt utan att kissa.
- Känslan att vandra runt på två stora vattenblåsor.
- Att varje gång man tappar något så överväger man om det är värt att ta upp det för att det är för omständigt att böja sig ner.
- Att halsbränna och sura uppstötningar är en del av vardagen, som att andas ungefär.
- Trodde inte att ryggen kunde göra mer ont men ryggslutet gör... eeeh... ont.
- Att magen känns som att den ska spricka när som helst.
- Att det bränner invändigt längst ner på magen.
- Att om man ska göra något så banalt som att gå i mataffären så måste man planera hela rutten i huvudet för att absolut inte behöva gå någon omväg för det är allt för jobbigt att "vandra fel håll runt bananerna"....

Några av de få sakerna som jag är trött på. Om en vecka så kommer jag krysta! Förut så har jag sagt att bebis kommer att komma den 20:e men nu har jag ändrat mig med si sådär 10 dagar så den 10:e lockar jag ut bebisen till livet utanför magen.

Imorgon fyller Simon år. Någonting som inte har med min graviditet alls att göra i alla fall! Igår var jag och pappa iväg och letade efter födelsedagspresenten till honom, en popcornmaskin. Detta var inte det lättaste att hitta. På butikerna så lät det som om dom höll på att sluta sälja denna manick, varför det? Den är ju underbar ju!
Simon råkade ha sönder sin för några månader sen och efter det så har vi fått köra med micropopcorn så han vart glad över sin present.
Varför jag kan skriva här vad det är för något är för att Liam hjälpte mig att slå in presenten när vi kom hem. Massa tejp överallt, finfint. Sen var han väldigt stolt över sitt mästervärk och sa till sin pappa flera gånger att han hade en present. Imorgon kommer Liam att sova hos farmor så att vi bestämde att Simon kunde öppna presenten lite tidigare så att Liam fick vara med.

Nu ska jag äntligen få äta lite mat! Simon kom precis innanför dörren. Han har varit iväg och skruvat med bilen så nu blir det mat. Äntligen! Så nu avslutar jag detta.

Oj vad trött jag är! Tårarna rinner konstant här för jag är sååå trött. Har jobbat idag. Tog ju över "chefsrollen" lite och det gick ganska så bra, trots att förmiddagen var lite i kaos där ett tag men det ordnade sig ju tillslut. Men det är inte bara därför som jag är så trött utan det är för att man sover riktigt dåligt om nätterna och sen blir man ju inte pigg av att vara höggravid precis.

Den här veckan får man inte ligga på sofflocket precis heller. Jobbar, har Liam hemma dom dagar jag inte jobbar och sen så fyller Simon år så då blir det att fira honom. I "vanliga familjer" går det oftast ganska så fort att fira, men att planera in ett firande för någon som den närmaste familjen bara består av 20 pers pga att han har 5 bröder kräver lite planering. Men det är kul också. Trevligt att träffa alla.

Nu ska jag kika runt lite vad nätet har att erbjuda och sen ska jag bara koppla av framför teven. Känns som att det är precis det som orken räcker till. Härligt skönt ska det bli.