Nu har det gått några dagar igen. En helg är förbi och en hel del har hänt. Vu börjar med otursfredagen sin började med att ringa vårdcentralen då Nemo fått ännu fler prickar. Fick en tid och Simon kom hem från jobbet och vi åkte dit. Väl där så kan dom inte säga varför han har prickar utan ger oss en remiss till Barnkliniken på USÖ. Japps. Först skjutsar vi iväg Liam till hans farfars jobb så han får meka truck medan vi åker iväg mot Barnkliniken. Det låter ju enkelt? Njae. Vi kom fram till att det passerat lunch och vi inte hade hunnit äta något på hela dagen. Svänger in på Lidl och köper choklad till oss och Smootie till Nemo för att stilla den värsta hungern. När vi sedan svängt ut från parkeringen är Simon fullt upptagen i huvudet med annat och missar ett stort hål i vägen som han dunsar i. Familjen Otur är framme igen och punkan är ett faktum. Svänger in på en väg brevid där Simon får gå ut och börja meka. Rödtott som ligger i gassande stol och svär och tokar svetten ur pannan medan jag står hanfallen och försöker trösta Nemo som är förbannad för att bilen står stilla och bara skriker. Efter många om och men får vi på reservdäcket och vi får puttra fram i 70 km/h de två milen. Väl där inne så får vi träffa flera olika läkare och vi har ny räknat ut att under Nemos "pricktid" har han träffat fem sjuksystrar, två läkare och en överläkare och ingen har sett såna prickar förut. Till slut säger överläkaren att det är "vartkoppor som inte ser ut som vattkoppor eller beter sig som vattkoppor och trots att han haft vattkoppor innan så är det det... Men han kan fortsätta med pencillinen och komma tillbaka när kuren är slut om inte prickarna försvunnit". Sen var det tack och hej och så fick vi återvända hemåt. Jao, det är väll som vanligt med vår familj.

I lördags var det i alla fall roligare. Barnen var hos farmor och farfar medan jag och Simon åkte på bröllop. Jättefint bröllop med ett väldigt sött brudpar. Maten var god och sällskapet trevligt, kan inte klaga där inte. Tyvärr fick jag migrän senare på kvällen och vi fick åka hem där jag sedan fick sån tryckande huvudvärk att jag var tvungen att spy. Tråkigt slut på en annars så fin dag. Men tack för att vi fick vara med och dela er fina dag!!

Kort från när jag och Simon inväntar skjuts mot bröllopet.

Bröjar med att säga tummen upp till detta superfina, härliga väder! Har dock inte haft tid att vara ute så mycket jag velat men en stund i alla falloch det var riktigt härligt.

Idag har jag och Simon besökt banken. Där startade vi upp två sparkonton åt våra små grisar. Det kändes bra att man fick det gjort nu också. Någonstans att stoppa in en liten slant vid födelsedagar och så. Toppen också om det är någon annan som vill stoppa in en slant för framtiden.

Nu inväntar jag Simon som ska komma hem med nysnaggad frilla och sen blir det ut på en joggingtur för mig. Härligt.

Känns som att den här perioden i mitt liv inte alls är min period. Först får grabbarna vattkoppor och under tiden vi håller på och väntar ut det blir min morfar sjuk. Sen frisknar grabbarna till men tyvärr inte morfar som den 17:e maj lämnade oss. Min älskade lilla morfar. Sen hamnar Simons mamma på sjukhuset för hjärtbesvär. Som tur var gick det bra och hon är nu hemma igen. Sen blir Nemo sjuk igen. Ena örat blir dubbelt så stort mot normalt, vätskefyllt och kliar. Sen får han prickar över precis hela kroppen igen. Iväg till vårdcetralen där dom inte riktigt kan ge något klart besked utan vi får åka hem med fyra olika besked och ett recept att hämta ut på Apoteket. Skulle det inte bli bättre till senast fredag blir det att åka tillbaka igen. Så nu kliar det på lillkillen så han har svårt och sova utan ligger bara och drar i det stackars örat.

Nej ursch. Den här perioden är inte min period. Inte om man ser det ur mina älskades hälsosynpunkter i alla fall. *Peppar peppar* har jag själv varit frisk hela tiden så jag orkat ta mig igenom allt. Men fan (ursäkta uttrycket). Nu vill jag ha tur. Hälsa. Och något så omöjligt som att få min älskade morfar tillbaka igen.

Idag är min födelsedag. Denna har jag spenderat med nära och kära och några hemmagjorda tårtor innehållande blåbär och smörkräm. Fick fina presenter både av vänner på dagen samt familjen på kvällen. Det har varit fullt hus här med andra ord. Nu är klockan snart midnatt. Ska plocka in det sista från dagen som spenderades på altan och sen väcka grabbarna Nemo och Simon som ligger och sover i soffan. Eller nja, Simon väcker jag men Nemo ska vi nog klara av att bära upp ändå.

Tack för sen här fina dagen!

Idag fick känna smaken av frihet. Precis så kändes det när jag var ute och gick med Nemo efter att ha lämnat av Liam på förskolan. Efter att i stort sett har suttit hemma i dryga månaden pga vattkoppor så kändrs det riktigt bra att alla äntligen är friska och att vi fick ta en tur till Öppna förskolan idag också. Härliga dag. Underbara frihet.

Upptäckte idag att vår katt Bamse har fått stryk efter en utepromenad. Började misstänka att det var något lurt efter att ha legat och tryckt bakom toaletten i ett dygn. Lockade fram honom och Simon såg att han hade ett sår på ryggen, troligen från slagsmål och att han haltade lite smått på ena bakbenet. Tror dock inte att det är någon fara med det utn ger det en dag till och ser om det inte blir bättre av sig självt. Han ser inte ut att ha så ont ändå. Lilla plutten. Får hoppas han piggnar till till imorgon. Han testade i alla fall att gå ut ett par gånger men lämnade inte vår lilla framsida en enda gång. Modet kommer nog tillbaka om några dagar igen. Ger han lite tid.

Sitter och kikar på någon halvkass film på trean i väntan på att bli lite tröttare. Resten av familjen ligger redan och sover, jag är som alltid sist.

Idag har vi varit lite utanför dörren i alla fall. Skönt. Först en tur till kumlamarken, sen systemet för att inhandla till Malins inflyttnigsfest och sen en tur till affären och handla med lite saker. Efter det åkte vi vidare till morfars sambo och lämnade lite saker vi köpt med till henne samt åt lite smörgåstårta. Lyx. Fick också reda på att morfar har fått bättre värden så att förhoppningsvis kan han snart väckas ur respiratorn. Underbart!

Nej nu ska jag försöka varva ner. Lägga mig i sängen och kika vidare på filmen där i väntan på John Blund.

"Man ska ge barn pengar att kunna göra något, inte pengar så att dom inte behöver göra nånting."

Igår åkte jag och Simon och hälsade på min morfar som ligger på sjukhus. Han hade ju vaknat upp men sen blev han sämre och ligger just nu i respirator igen. Det kändes bra att åka dit och se honom. Det är klart att det var jobbigt men det kändes ändå på något konstigt, obeskrivligt vis bra att få se honom och inte bara tänka på honom. Min älskade lilla morfar.

Skriver från iphonen och då blir det lite som det blir ibland. Tyvärr måste man ha en dator för att rätta felen.

Det tidigare inlägget blev såklart fel (har ni nog märkt). Det första kortet är från idag och det andra från igår och inget annat!

Nu är det dax igen. Den här gången har Liam fått vattkoppor och det syns verkligen! Nemo hade turen och fick bara max tio stycken men Liam har verkligen ÖVERALLT. Några vattenfyllda sitter tyvärr på könet också. Funderar på hur det blir när det blir sårskorpor sen eftersom det är en massa bakterier där nere. Nu har han nämligen blöja på sig också för att han inte ska klia där. Någon som vet?
Synd är det om honom i alla fall, trots att dom inte börjat klia så farligt än. Men han har bara haft kopporna i snart 2 dygn så han har väll inte nått kulmen av kliandet än. Ja, vattkopporna sprids som en löpeld över kroppen i alla fall. Undrar hur han ser ut om en vecka.

Första bilden är från igår och den andra bilden från idag:

Idag är det tre månader kvar tills jag och Simon ska slå våra påsar ihop på riktigt. Om tre månader kan jag kalla mig för Fru Söderek. Vad Simon kommer kalla sig för får vi se med tiden.

Tiden går fort nu. Har egentligen inte hänt så mycket den senaste tiden, mer än att det har blivit vår men det tror jag ingen där ute har missat? Valborgsmässofirandet var lugnt. Blev en tur till en brasa där Liam fick spela på lite lotter och fiska upp godis med metspö, han var nöjd. Den andre herren satt mest i vagnen och halvsov. Envis är han och vägrar somna till ordentligt.
Har i alla fall världens bästa barn. Älskar Liams kommentar för en vecka sedan då jag precis hade sminkat klart mig.
- Vilka fina ögon du har!
Då dunkar mammahjärtat lite hårdare.