Oj vad dålig jag är på att uppdatera bloggen just nu, men jag kanske är förlåten med tanke på att vi måste riva hela bottenvåningen nu pga vattenskada. Imorgon kommer dom och påbörjar rivningen i vardagsrummet så nu har vi snart flyttat upp allting på övervåningen. Trots att vi har ett kombinerat sovrum och matsal och Nemos rum har också gett plats och blivit ett vardagsrum så känns det ändå inte SÅ trångt. Det är ju faktiskt bara ca 15 kvm mindre än hela våran förra lägenhet och sen så handlar det bara om en vecka så det kommer nog gå bra.
En bra sak är att vi har blivit beviljade den summan vi begärde från säljaren så att pengarna borde komma in på kontot inom en snar framtid. Härligt. Men dom pengarna är snart spenderade på renovering och en annan del är öronmärkt för annat ändamål.

Nu måste jag betala lite räkningar, för tydligen måste man göra sånt fortfarande.

Ha en trevlig dag allesammans!

Just ja. Kommer ni ihåg att jag skrev om att Nemo "tappade huvudet" för ett litet tag sen? Var iväg med honom till bvc som sen fixade en tid till läkaren. Här fortsätter vår otur med ALLA läkarkontakter som den här familjen möter på. Kom in, satte min lilla 5 månaders son i knät och läkaren tittar på honom och frågar:
- Kan han gå?
- Eeeh.. Va?
- Kan han gå? Promenera runt?
- Eeeh.. Nej.
- Nehe....
Sen tittar han på Nemo som om han skulle vara lååångt efter i utvecklingen.
Snälla läkaren. Visa mig en 5 månaders bebis som kan promenera runt så ska jag försöka få tillbaka förtroendet för dig igen. Tills dess... Njae, vi söker nog en annan läkare till nästa gång.

Nu har det gått ett litet tag och man kan väll säga att den senaste veckan har inte varit familjen oturs vecka precis. Eller ja, med lägenheten har det gått bra då vi har haft ett givande samtal med försäkringsbolaget, mäklaren och dess chef men om man säger i hälsans tecken så har det varit mindre bra.
Först förra veckan så skulle jag laga mat. Hade kokat upp pasta och skulle hälla av pastavattnet men drar åt mig grytan lite för snabbt så hela benet får en stor våg av kokande vatten över sig. Var bara att slita av sig byxorna, på med kylklampar och hoppas på det bästa. Det gick bra. Slutade bara med en liten blåsa efteråt, kunde varit betydligt värre.
Sen någon dag senare så vaknar jag mitt i natten av att jag har svårt att andas. Får bara svårare och svårare och till slut måste jag hålla upp huvudet för att kunna få luft. Som tur var kastade sig min pappa in i bilen och åkte med mig till sjukhuset och stannade inte trots att blåljuset åkte efter oss. Men dom förstod att det var lite bråttom när vi kom fram och dom hörde hur jag kippade efter luft. Fick bedövning i näsa och hals, dom körde ner en kamera och jag spydde som en tok. Sen vart det mycket bättre. Dom kunde dock inte komma på vad det kunde vara men händer det igen får jag åka in igen. Men vi håller väll tummarna för att vi slipper det!
Igår var det dax igen, fast denna gången var det Simons tur att åka in till jourvårdcentralen. Han skulle laga mat, hade i lite för mycket olja i pannan och när han kastade i köttfärsen i pannan så hände något (såg inte) så halva hans underarm fick en våg av stekhet olja över sig. Skölja skölja, på med kylklampar (underbara kylklampar!) och sen fick hans bror skjutsa in honom till jourvårdcentralen där dom plåstrade om och bandagerade armen. Tyvärr hade det blivit ganska så djupa brännskador så just nu hoppas vi på att han inte får några bakterier i det som kan spöka, men med vår otur så är det väll bara att invänta dom. Lite skrattretande åt all tur vi alltid har.

Nu ska jag försöka plocka upp efter helgens röra. Om en timme ska stora pojken hämtas hem från dagis. Håller tummarna för ytterligare en dag med roliga, lillgamla kommentarer från den mannen som kan förgylla hans mammas dag.