Jag försöker att hitta en väg ut till det vardagliga livet igen men just nu så känns det tankemässigt avlägset. Den här gången har det tagit tid att ta sig tillbaka igen. Kanske är det för att jag har barn som vissa mornar inte väcker mig förrän klockan 10 på morgonen eller kanske är det så att det hänt så mycket den senaste månaden att jag har svårt att ta in att det faktiskt har blivit vardag igen.

 

Idag har vi hälsat på min goa plastmormor igen. Vi diskuterade bröllopet, bröllopsresa och allt som helt plötsligt börjar kännas som en väldigt avlägsen tid. Tror inte min hjärna hänger med alls nu för tiden. Det kändes i alla fall bra att få hälsa på henne nu för det var några veckor sen sist, har haft alldeles för mycket att göra.

 

På måndag börjar minstingen dagis. Hur sjukt är inte det? Eller ja, inskolningen börjar på måndag. Jag tror att han kommer klara det fint, det är väll kanske mer jag som kommer klara av det sämre, ha ha. Jag minns att när jag började inskolningen med Liam så var jag lugn som en filbunke, kanske för att han själv alltid har varit den lugna killen? Men nu när jag ska börja lämna min lilla bebis på dagis så känner jag mig mest nervös och lite smått gråtfärdig. Jag tror det är för att han aldrig riktigt har behövt vara ensam utan varken mamma, pappa eller Liam som stöd och att han nu ska få ta sina egna kliv ut i världen och få undersöka den på egen hand. Det är skrämmande men jag tror ju att han kommer klara det fint. Det är väll jag som får sitta utanför och gråta sen, ha ha. "Nemo, du får inte börja dagis för mamma är inte känslomässigt redo för det. Ska vi vänta tills du blir tre, eller kanske fyra år istället?" ha ha. Nej det här kommer att gå bra. Jag måste bara inse att min lilla kille håller på att bli stor nu.

 

Nu är vi hemma i Sverige igen och tillbaka till vardagen. Liam har börjat dagis (ja jag säger dagis och sen får ni säga vad ni vill om det!) och Simon har börjat jobba igen så nu är det verkligen vardag igen.

Bröllopsresan har varit underbar. Det var strax under 40 grader dom dagar som vi var där och runt 27 grader i vattnet så värme har vi fått! Vi har också druckit alldeles för mycket drinkar och Mythos och ätit alldeles för mycket souvlaki, men det har det helt klart varit värt! På resan träffade vi på ett annat trevligt svenskt par som visade sig komma bara några få mil från oss, roligt. Spenderade några kvällar med dom sittandes i den fantastiska Cocktailbaren som serverade hur mycket cocktails som helst gjorda på färska frukter och krossad is. Priset för en stor cocktail var 4 euro och för en Mythos (som var Simons favorit) 2 euro. Perfekt!

Vi har också spanat in Afandou, Lindos och Rhodos stad under veckan vi var där så det kändes som att vi fick det mesta avklarat. Har dock inga bilder att dela med mig av just nu för jag hittade inte min kamera innan vi skulle åka så allt är taget med Simons kamera, men det kommer senare.

 

Liam har också hunnit fylla fyra år sen vi kom tillbaka. Stora killen! Så vi har firat honom i flera omgångar sen vi kom tillbaka så mycket tårta har det blivit. Får nog börja mitt nya smalare liv lite senare, ha ha.

Liam var glad över att få bli fyra år men samtidigt var han lite besviken för han var helt säker på att han skulle bli lika stor som pappa när han fyllt fyra.

- Mamma, varför är inte jag lika stor som pappa nu? Frågade han besviket flera gånger.

Plutten! Man vill bara krama om honom och förklara att han inte behöver ha så bråttom med att bli stor, men det kommer nog mest bemötas med en oförstående min och huvudskakningar. Istället får man pedagogiskt förklara att det tar lite längre tid att bli så stor och förklara med fingrarna hur många år som Liam är vs pappa. Nu verkar han i alla fall ha glömt bort besvikelsen för stunden. Kanske beror det på att han fick Skylanders i present och har annat att tänka på?

På söndag blir det i alla fall hans första barnkalas med några kompisar han har valt ut. Som han har längtat! Ska bli spännande att se hur vi ska tackla den dagen.

 

 

Om ett dygn så har jag och min man äntligen landat i Rhodos dit vår bröllopsresa bär. Det ska bli underbart! Ca 35 grader varmt och i vattnet kan vi "svalka" oss i 27 grader. Härligt! Det ska bli helt underbart att få åka iväg bara vi två i en vecka och bara få koppla av utan en massa måsten. Självklart kommer vi sakna ihjäl oss efter våra barn men dom kommer vara i tryggt förvar hemma hos min vän Lina som ska ha hand om dom. Verkligen hur snällt dom helst att hon vill ställa upp så för oss! Tack så mycket vännen!

 

Nu har vi snart packat ner allt i väskorna och jag känner att jag nog borde väga min väska bara för att vara på säkra sidan. Men imorgon kl 17.30 bär det av. Mot nya äventyr och så ses vi om en vecka igen!

 

 

Äntligen!! Nu är vi gifta och jag och min gubbe har nu blivit ett och jag kan här med kalla mig för Fru Frostklint! Hur underbart är inte det?Jag kan verkligen inte säga att jag vill ändra på någonting! Vi hade fantastiskt väder, vigselplatsen vart helt underbar efter att pappa och svågrar gjort satt sin sista touch på stället och både tärnor och best mans var såååå otroligt vackra!!! Alla gäster verkade trivas och maten som vår grillmästare gjorde i ordning smakade superb. Idag har vi även fått se lite bilder som fotografen tagit under dagen och de vart också helt otroligt fina! Lägger upp en massa bilder som vår underbara fotograf tog och så får ni njuta av dom så som vi har gjort under kvällen.

 

 

 

Inmarsch.

 

Vigsel.

 

Ringbyte.

 

Utmarsch.

 

Kärlek.

 

Äntligen gifta!!!

 

Vårat fantastiska bröllopsfölje! (Han längst till vänster är han som kan ta åt sig äran för mitt hår.)

 

Mina vackra och fantastiska tärnor!! Utan er hade det jag gått under! Kärlek!

 

Helcoola best mans!

 

Mina underbara söner Liam och Nemo!

 

Liam gör allt som fotografen säger åt honom. Fotomodell nästa?

 

Trots att Nemo inte sovit middag ännu och verkligen var hur trött som helst så bjöd han på leenden och var hur snäll som helst under fotograferingen.

 

Äntligen sitter dom på våra fingrar (jag har två ringar och gubben en).

 

Ett sista kort innan paret Frostklint återvänder till festen.

 

Vid festlokalen väntade alla underbara gästerna!

 

Grillmästaren la sin sista touch på köttet innan han svidade om till kostym.

 

Under middagen höll min fina pappa ett jättefint tal.

 

Lite senare trotsade jag min sjuka hals och höll ett tal för min make.

 

Efter middagen vart det "lite" tårta.

 

Hade själv målat vår egen caketopper.

 

Efter tårta och allt bytte jag om till brudklänning nr 2 och så kickade vi igång festen med en egenkomponerad bröllopsvals.

 

 

 

Tack alla ni som gjorde vår dag möjlig! Det finns inte ord för hur mycket alla små till stora ansträngningar betyder för oss! Tack också för era gåvor i form av pengar till vår bröllopsresa. Senare i veckan kommer den ske och det kommer bli fantastiskt, helt ER förtjänst! Ett jättetack till alla er som gav gåvor trots att ni inte var med som gäst på vår dag. Hur underbara är inte ni då!?!

Som sagt. Jag är bara lycklig, glad, euforisk och allt vad det nu är. Men vår dag gick ju inte helt smärtfritt kan man säga då problem nr 1 uppstod då ena tärnan innan kunde hitta sin tärnklänning!! PANIK! Men till slut hittade min pappa klänningen ute i festlokalen och glädjetjut utbröt!

Efter vigsel och fotografering kommer ett par fram till oss och säger att dom måste åka då kvinnan i fråga fått värkar! Dom ilade iväg och sen fick middagen börja. Där flöt allt på otroligt bra. Mycket hjälp från olika håll och ni vet nog vilka ni är utan att vi nämner namn.

 

Tack i alla fall! Vi kommer ALDRIG att glömma er!!!