Idag är Liam på dagis, trots att det är måndag. Han ska vara på dagis imorgon med så den här veckan ser lite annorlunda ut. Pappa (som också är min chef) ska åka iväg till skåne och huvudkontoret som ligger där så att jag får ha hand om ruljansen under tiden. Hoppas på att inte allt för många blir sjuka (för det är ju aaaldrig någon som blir sjuk nu, ha ha) och att inte allt för många bilar håller på och krånglar. Men det ska nog gå bra.

Är lite irriterad på min "räknare" som jag har på sidan. Alltså den som räknar hur många som besöker min sida. Den stämmer ju inte alls. Visar alltid fel med ca 20-30 stycken så jag funderar på att ta bort den igen. Någon som vet någon annan räknare som funkar bra för er?
Försöker också fixa till så att ni som kör Explorer kan se min blogg som den egentligen ska se ut. Var inne på min explorer och kikade på bloggen genom den och insåg att hela min högersida hoppar ner nedanför huvudrutan. Så ska det ju inte riktigt se ut. Har testat ändra lite nu men verkar inte funka riktigt men jag ska försöka vidare.

Idag ska jag packa ner det sista i min bb-väska. Hade bestämt att jag skulle gjort det i helgen men blev av någon anledning aldrig av. Har sett att jag knappt har några batterier i kameran så det kanske man ska åtgärda idag och sen har jag kommit på att jag kanske vill ha med mig ett par tofflor till förlossningen. Är det blaskigt väder ute är det säkert lite småblött på golvet och hålla på och dra på och av ytterskorna är nog inte något för mig.

Snart förlossning folket! Längtar!

• Jag har världens underbaraste familj.
• Allt med bostadsrätten är klart.
• Vi börjar närma oss Pyrets födelse.
• Liam sover hela nätterna nu igen.

Måste dock få klaga lite också... Jag är inte så glad över att jag förmodligen har sträckt en muskel i magen och har ännu ondare mot vad jag brukar ha, men punkt 3 gör att jag kan tänka positivt ändå.

Idag har jag ont, som i stort sätt alla andra dagar just nu. Magen känns ännu mer som ett "blåmärke" nu när bebisen börjar röra sig neråt än vad den tidigare har gjort. Men nu är det inte lång tid kvar alls. Härligt härligt!

Annars har dagen börjat helt ok. Liam sov till halv 8 imorse, något som jag själv faktiskt inte märker så mycket av då jag har en snäll kille som går upp med honom på morgonen och ger mig sovmorgon eftersom jag sover tokdåligt på nätterna. Men det var skönt att han inte vaknade tidigare än så så att Simon fick sova lite längre i alla fall.
Liam har varit på ok humör hela dagen. Att söva honom gick som en dans också. Jag la mig i sängen och läste Pricken för honom och efter det så somnade han snart. Tycker den boken är så otroligt mysig. Vet att jag läste den när jag var liten och älskade den så att när vi fick erbjudande om att köpa ännu billigare böcker än bokreans erbjudanden så hamnade den självklart den i "nya samlingen". Köpte också en bok om Nicke Nyfiken, Mamma Mu, Bajsboken och någon mer men minnet sviker just nu.

Har ni några favoritböcker som ni tycker om att läsa för era barn och som era barn älskar att höra?

Jag är så trött på folk som tror att dom är bättre än alla andra. Jag är så trött på folk som måste snacka skit om andra bara för att dom lever ett annat liv än det som dom själva lever. Vem har bestämt vad som är rätt och vad som är fel i livet? Så länge man lever ett liv som man känner sig lycklig med så gör man väll rätt, eller? Varför ska man leva "någon annans liv" och sen kanske må dåligt för det? Varför kan inte folk bara låta alla får vara som dom själva vill vara?!

Det är så roligt att läsa om det här med genustänket bland föräldrar också. Enligt vissa föräldrar SKA det vara på vissa sätt, något annat är helt fel. Sen kan man alltid skylla på förskolan om deras barn sen kommer och säger att "rosa är en tjejfärg" till exempel. Att skylla på förskolepersonal verkar vara det nya svarta, för allt som barnen lär sig som är fel måste komma från förskolepersonalen och att dom inte är tillräckligt utbilade i genustänk eller vad det nu kan vara. Att något annat barn på förskolan kan ha lärt sig att "rosa är en tjejfärg" hemifrån och sen gått runt och lärt dom andra barnen det på förskolan sen är helt uteslutet för detta MÅSTE komma från förskolepersonalen.
Nu säger jag inte att förskolepersonalen alltid är änglar men jag tror nog att dom får ta skit som inte alls är befogat.

Nej nu ska jag sluta gnälla. Har huvudvärk och är trött, vet egentligen inte vad jag skriver längre. Glöm det och ha en bra dag!!

Ändrar lite i min design på bloggen.. igen! Kommentera gärna om ni tycker att det blir bättre eller sämre.

Har också hört att vissa (som kikar på min blogg via iphone bland annat) tycker att min blogg är svår att läsa med Å, Ä och Ö. Detta problem har även jag upptäckt när jag läst andras bloggar via min iphone. Det är väldigt lätt att rätta till detta. Uppdatera sidan så kommer det snart "hoppa rätt" och det går att läsa utan krångel igen. Ibland kan det behövas att man uppdaterar mer än en gång men problemet ska lösas automatiskt genom detta!

Hoppas att ni i fortsättningen har lite lättare att se vad jag skriver, och kommentera som sagt gärna om vad ni tycker om bloggens design och hur jag ska förbättra den. Fantasin här börjar ta slut och jag verkar ju aldrig bli riktigt nöjd.

Tack för alla gratulationer osv! Tackar här så att jag inte missar någon!

Jag tror att min omgivning snart börjar tröttna på mig eftersom jag nästan bara kan prata om lägenheten vi ska flytta in i sen. Åh så roligt det ska bli! Längtar verkligen som en tok till sommaren nu, men först så längtar jag självklart till Pyret som förhoppningsvis kommer anlända snaaaaart!

Under tiden som jag har gått runt här hemma och pratat lägenhet och varit tjock så har jag också testat på lite nya (nya för mig i alla fall) smaker som jag tänkte berätta om nu.


Root beer
Detta är en dryck som alla tycks dricka i USA. Har spanat lite på den ett tag men det har aldrig blivit av att den åkt ner i korgen när jag har varit ute och handlat. Det har den i och för sig fortfarande inte gjort men min fina Felix hade med sig den hit när hon och Aleks kom för vår Fringekväll (en kväll i veckan då vi tittar på två Fringeavsnitt). Fick smaka av henne och jag har svårt att bestämma vad jag tycker om drycken faktiskt. Den var absolut inte äcklig eller så men den smakar (och LUKTAR!) Jenka, tuggummit. Jag älskar ju Jenka så att dricka det borde vara en hit för mig men det blev något avskalat. Det känns som att man tuggar Jenka och eftersmaken är som att jag har tuggat det men jag har inte tuggat på någonting. Det känns bara.... konstigt. God dryck men är fortfarande tveksam till om den kommer få hoppa ner i min kundkorg någon dag.


Kexchoklad med blåbärssmak
Jag älskar ju kexchoklad så att självklart så har jag spanat på denna nya smaksensation flera gånger när jag vandrat genom matbutikerna och nu har den fått följa med mig hem.
Jag kan tycka att det ibland är riktigt spännande och roligt med nya smaker för att det ibland verkligen kan funka riktigt bra, den här gången tycker jag väll inte riktigt att dom har lyckats. Det smakar absolut både kexchoklad och blåbär men tillsammans så smakade det mest annorlunda, och tyvärr inte annorlunda på ett bra sätt. Har visserligen ätit upp påsen med kexchoklad (hittade enbart påsar med flera små kexchoklad i) men tycker ändå att det är långt ifrån så bra som orginalet smakar. Tyvärr Cloetta, bättre lycka nästa gång!

Äntligen!! Idag är jag glad! Nu har vi äntligen gjort det som jag skrivit om tidigare, eller det som jag inte skrivit om lättare sagt eftersom jag inte vill jinxa det. Vi har skrivit på papper för en bostadsrätt! Vi har alltså vunnit en budgivning och skrev imorse kl 8.00 på papprena för den! Känns hur skönt som helst. Vart lite nervös ett tag för att det skulle hända något så att det inte skulle bli av. Skulle egentligen ha skrivit på papprena i måndags men då ringde mäklaren och sa att säljaren blivit sjuk, riktigt jobbigt. Hade vunnit budgivningen redan på torsdagen så vi hade gått och väntat hela helgen på att få skriva på och sen vart det inte förrän idag, men NU äntligen är det klart! Papprena är påskrivna och i sommar blir det flytt!

Det vi ska flytta till är en tvåvåningslägenhet med stor veranda och en liten gräsplätt utanför det. Det är en fyra på 108 kvadrat och är i riktigt bra skick med parkettgolv i stort sätt överallt. Det är bara på två ställen vi vill tapetsera om men dom ytorna är så små (hall med en massa dörrar + trappuppgången) så att det kommer inte gå åt så mycket tapeter. Längtar verkligen till vi ska flytta nu!

Och min lösning till i sommar med katterna har att göra med det nya boendet. Antingen kan man "stänga av" halva lägenheten så de inte kan gå in i sovrummen och föra oljud eller så kan man sätta upp spärrar på dörrarna så de inte kan öppna dom så pass mycket att de kan komma in. Ska också bli såååå skönt!! Men nu har faktiskt katterna lugnat ner sig lite igen. Var bara en liten period där, men det var också då det var fullmåne och jag har hört att dom kan bli lite knasiga vid fullmåne så det kanske var därför.

Budgivningen gick förresten också bättre än vad vi trodde att den skulle göra där ett tag. Hade först tänkt att lägga ett bud men redan på visningen så var det en annan tjej som la ett bud på så mycket som vi hade lånelöfte för. Men vi pratade med banken och fick höjt lånelöfte och sen har vi fått låna pengar till kontantinsats både av svärföräldrarna och pappa och hans fru (TACK!) och sen kunde vi buda igen. Vi hade bestämt att vi skulle gå upp max till ett visst pris, något som vi ett tag trodde att vi verkligen skulle få gå upp till. Men som hon som vi budade mot (många var intresserade av lägenheten men hoppade av när de såg att budet gick upp så mycket) hoppade av budgivningen och lät oss ta lägenheten för 40.000:- mindre än vad vi trodde. Inget vi klagar över precis!

Ikväll ska vi fira lite med potatissallad och kött till mat. Sen ska vi öppna en flaska alkoholfri mousserande och äta ost, kex och vindruvor. Lite måste man får fira såklart!

Vår första bostadsrätt är nu vår, och den är underbar!

Är lite dålig på att svara på kommentarer just nu, men ska försöka göra det så snart som möjligt!
Idag blir det bara en snabb uppdatering om vad som hänt osv.

Jag skickade ett mail till bovärden för att fråga vad det var för regler som gällde här vad gäller ljudnivån osv. Dom ringde upp idag och sa att dom skulle prata med grannarna och att vi ska kontakta dom på dagen om det kommer låta något mer och på natten ska vi ringa "störningsjour". De var väldigt noga med att vi skulle göra det så det känns bra, men jag hoppas att dom sänker ljudnivån i framtiden.
För att förklara lite mer så handlar det inte om att det är lyhört här, för det är det verkligen inte! Här har man aldrig tidigare hört grannarna, inte ens om de haft fest. Enda gången man hört dom är om dom varit ute i trappuppgången och skrikit och då har vi inte ens brytt oss utan tänkt att de kommer sluta med det. Dom här grannarna drog på så hög musik att det överröstade vår tv! Har man så högt ljud på i lägenheten så måste man själv förstå att grannarna faktiskt hör dom. Förstår faktiskt inte hur dom själv klarar av att vara i lägenheten med den ljudnivån, och jag är ändå en sån som själv skulle kunna dra på musiken ganska så bra om jag inte bodde i lägenhet, men nu respekterar jag grannarna och gör det inte.

Blir mer och mer irriterad ju mer jag tänker på gårdagens besök hos barnmorskan också. Visst var hon som tog emot oss igår trevlig, men det kändes inte som att hon lyssnade på vad man sa och alltihop kändes lite konstigt ändå. Om det är en student som tar emot på möte så ska man väll bli tillfrågad av sin ordinarie bm om det är ok om studenten gör det istället? Jag såg inte skymten av henne som jag brukar ha! Sen så gick vi igenom vad hon skulle skriva och skicka vidare till förlossningen. Dom skriver hur man vill ha det och så skickar dom över det elektroniskt till förlossningen så att de snabbt får en överblick över eventuella önskemål. Jättebra MEN den där studenten lyssnade ju inte på vad jag sa och skrev vad jag ville!
Vi pratade om smärtlindring och sånt och det lyssnade hon på, men sen så sa jag att på förlossningen vill jag INTE ha några studenter för det känns som att man blottar sig nog ändå och jag skulle inte känna mig trygg med det. Detta har jag hört att man kan säga nej till och jag vill verkligen INTE ha några studenter på rummet när jag ska föda. Men då sa hon att

1) Men det kan ju vara med såna som snart har läst klart.
Jag vill fortfarande inte ha studenter för de är fortfarande inte klara!

2) Dom frågar inte alltid om man vill ha studenter utan tar med dom in på rummet ändå.
Men om jag har skrivit upp det så att dom kan se det så hoppas jag ju att dom respekterar detta för jag tänker kicka ut studenterna därifrån ändå!

3) Dom hinner inte alltid läsa det här så att då kanske dom inte ser dina önskemål ändå.
Och vad är anledning till att jag ska skriva upp önskemålen om de ändå inte tänkt läsa det? Hinner dom inte läsa så får jag väll meddela när de sticker näsan innanför förlossningsrummet då!

Efter att jag sagt flera gånger att jag ändå inte vill ha studenter på rummet för att jag inte vill ha en massa folk inne på rummet så skrev hon tillslut att jag "inte ville ha mer folk än nödvändigt på rummet". Ingenting om studenter! Sen när vi skulle gå så fick jag reda på att när mitt bf är så har hon börjat på förlossningen (fortfarande som student) och sa att "då kanske vi ses där". NEJ det gör vi inte för jag vill ju som sagt INTE ha några studenter på rummet! Känns som att hon inte skrev ner det om studenter just av den anledningen att hon själv är student och tycker det är helt ok då.
Jag brukar aldrig annars klaga om studenter är med. Hade det när dom undersökte huvudet på mig och vid en massa andra tillfällen. Har aldrig sagt nej annars (trots att jag önskar i efterhand att jag gjort det när den där studenten fick klippa trådarna när Liam skulle sy ögonbrynet eftersom hon klippe alldeles för korta trådar så när dom skulle ta bort stygnen fick dom gräva i såret med saxen för att komma åt! En student ska nog inte göra något för första gången på en unge som är 2 ½ år och vettskrämd!). Men på förlossningen vill jag inte ha några studenter. Absolut inte. Nej nej nej. Inget fel på studenter men när jag ska föda så vill jag inte ha någon som står brevid och tittar och försöker lära sig något. Absolut inte. Respektera detta!
Ska snart börja med mitt förlossningsbrev där jag kommer stryka under detta och även Simon har blivit informerad. Och fan om dom på förlossningen inte läser vad jag har för önskemål för jag har också tagit upp att jag inte vill ha morfin heller för att jag bara spyr av det, vill inte ha ännu en förlossning i spyornas tecken. Nej tack.

Idag är det 34 dagar kvar till beräknad förlossning.
Om vi säger att Pyret tittar ut exakt samtidigt i graviditeten som Liam tittade ut så är det 21 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen tittar ut den dagen då de flesta barn inte behöver ligga kvar på bb för kontroller utan klarar sig bra ändå så är det 13 dagar kvar.

Är i v 36 nu. Dagarna tickar på fort. SKÖNT! Igår var vi till affären men det gick inget vidare. Fick hur ont som helst och kunde knappt gå, hoppas att det lugnat ner sig lite. Idag har jag inte gått alls så mycket utan kört på att ta det så lugnt som möjligt så jag har inte provat om det är samma sak den här gången. Ska väll iväg en snabbis till affären så fort som Simon slutat så vi får väll se hur det går den här gången.

Idag har jag varit till barnmorskan också. Eftersom Simon varit ledig en del från jobbet den sista tiden pga olika anledningar så bestämde vi att han skulle stanna på jobbet och så frågade jag pappa om han kunde åka med mig istället, vilket han gjorde. Det gick bra där men jag fick inte den barnmorskan som jag brukar ha utan en student tog hand om mötet idag. Gjorde inte så mycket, och hon var trevlig. Sf-måttet idag var 35 cm, låg på 36 cm när jag väntade Liam. Allt såg bra ut och bebisens huvud låg neråt och var ruckbart. Enda saken som var riktigt jobbig var när hon skulle mäta sf-måttet samt lyssna på hjärtljuden för jag blev helt svimfärdig, blek och fick lock för öronen. Låg inte på rygg speciellt länge (smörjer ju magen liggandes på rygg varje kväll och det tar längre tid!) så det var lite jobbigt. Men efter lite vatten och fått sitta upp en stund så mådde jag lite bättre igen. Efter det åkte jag med pappa till jobbet och jobbade några timmar eftersom jag kommer missa lite på torsdag.

Nu ska jag försöka hasa mig upp ur soffan. Snart slutar Simon och då ska vi hämta Liam och sen åka till affären och ikväll kommer Aleks och Felix på Fringekväll. Mys!

• Vissa saker i livet som kommer förändra framtiden lite verkar gå åt rätt håll, än så länge.
• Jag har en omtänksam kille som tar hand om mig när jag har ont.
• Jag har världens finaste son.
• Pyret sprattlar och verkar må bra.
• Vi har hittat ytterligare ett spel till wii som jag och Simon kan spela tillsammans på kvällarna när teven inte har något att erbjuda oss.
• Det är 35 dagar kvar till bf.

HATAR min nya granne!! Just nu vill jag bara flytta härifrån! Hur jävla respektlös får man vara som granne? Tror man att grannarna vill lyssna på samma musik som man själv lyssnar på vilken tid på dygnet som helst? Grannen flyttade in hit för bara några veckor sedan och han går redan mig på nerverna. På dagarna när man är hemma så hör man hans musik strömma genom golvet och på helgerna så är det hög musik till sent på nätterna... eller helgerna, varför inte vardagarna också? Han visar inte någon respekt om han sätter på hög musik kl 11 på kvällarna. Flertalet gånger har han överröstat vår tv, ska man verkligen behöva ha det så?
Igår när vi nattade Liam runt 8 så strömmade musiken nerifrån rätt upp i Liams sovrum. Alltid trummor, alltid bas.
Nu sitter jag och tittar på tv genom datorn och trots att datorn står i avstånd så att jag kan skriva samtidigt som "teven" går på så överröstar hans musik min dator.

Någon som vet något med regler hur det är med störning osv? Hur mycket får man väsnas i lägenheten? Vart ringer man om man vill få tag på någon form av störningsjour?

Nu vill jag bara flytta! Saknar mina gamla grannar!!!

Nehe, då blir inte det inplanerade av idag. Har väntat hela helgen och trodde att idag ska jag slippa den här väntan men nej, så blev det så klart inte så. Vår lilla familj är förföljd av otur! Detta är anledning till varför jag inte riktigt vill berätta vad det är vi håller på med här, för det känns som om man jinxar det om man går ut med det till alla. Trodde jag skulle få släppa allt och bara berätta ikväll men sån tur ska vi ju inte ha. Sjukdom förstörde allt och det blev flyttat till torsdag. Massor av dagar kvar och massor av tid att någonting ska kunna hända.

Helgen har mest varit en transportsträcka till att det ska bli måndag känns det som. Har verkligen ingenting att uppdatera om helgen då den var sådär lagom seg och oplanerad.

Nej nu ska jag stoppa in lite mat i ugnen. Börjar bli huuuungrig!!

35 dagar kvar till bf!

Undrar hur lång tid det dröjer innan han ger upp? Simon är inne på Liams rum och försöker natta honom och jag hör att inte Liam är den som verkar vilja vila nu, oavsett hur trött han än är. Vad barn vill och vad barn behöver är verkligen två helt skilda saker. Vad föräldrar vill och vad barn vill brukar inte heller alltid stämma överens.

Igår vart det en heldag, vilket kändes ordentligt i magen när jag kom hem på kvällen sen igen. Men det är skönt att vara borta och se något annat än lägenheten ibland med. Det behövs för att man ska orka med.
Först blev det ett besök hemma hos Anna och hennes Siri och efter det så åkte vi till Hällabrottet där det blev tacobuffé. Man äter nästan lite för mycket på såna där bufféer men det är ju så gott! Efter det hade klockan hunnit bli ganska så mycket så det blev en tur till affären och sen åkte vi hem. Gjorde lite hallonbladste och satte oss sedan framför en actionkomedi med Bruce Willis. Simon somnade i soffan, själv såg jag resten av filmen innan jag väckte honom för att vi sedan skulle borsta tänderna och lägga oss.

Även denna natt har katterna varit oerhört jobbiga och inte låtit oss sova som vi vill. Men jag hoppas på att vissa faktorer kan göra så att vi inte kommer få något besvär med dom från och med i sommar i alla fall. Har lite tankar om hur man kan göra vissa saker om de fortsätter och inte vill sluta (nej, vi ska inte göra oss av med dom!). Inget som man riktigt kan göra nu men till sommaren så går det kanske. Vi får vänta och se.

Nu är det diskussioner om att folk vill att Foppa ska hamna på 200-lappen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Alltså visst är Foppa en riktig idrottsman men jag vet inte riktigt om jag vill ha honom på en av våra sedlar. För mig ska någon som sitter på sedeln vara någon som faktiskt gjort någonting för Sverige, mer än att vinna några matcher i en idrott som inte alla är intresserade av. Eller mer än någon som har gjort en förskräckligt ful toffel som egentligen inte är "hans verk" utan som han mest har satt sitt namn på och fått in en massa pengar för.

Jag vill absolut inte ha Zlatan på någon sedel heller. Inte bara för att jag verkligen inte klarar av den människan utan för samma anledning som ovan, är man inte sportintresserad så vet du ingenting alls om vad han gjort. Själv så tycker jag som sagt inte om människan och har därför inte satt mig in så mycket i vad han har gjort för framgångar för Sveriges räkning utan de gångerna jag har sett honom har jag mest tyckt att han spelat själviskt och efter vissa intervjuer har han mest betett sig kaxig och arogant vilket jag inte ser som en förebild som jag vill ha på en sedel.

Vem vill jag ha då? Jag röstar helt klart för att få dit Astrid Lindgrens nuna på en sedel. Hon är en av de kändaste barnboksförfattarna i Sverige och ALLA har i stort sätt läst någonting av henne eller sett någon film eller något som handlar om en karaktär som hon skapat. Hon har gett glädje till massor av barn och fortsätter även efter sin död att göra det. Vad jag har sett om läst om henne så verkar hon varit en varm människa och som verkligen värnade om de allra minsta. Hon kommer leva vidare i våra minnen i en massa år framöver. Hon kommer leva vidare i Pippi, Emil, Tjorven och alla karaktärerna i många generationer. Hon har även satt Sverige på kartan i olika länder där bland annat Pippi etablerat sig, där barn som inte pratar vårat språk kan läsa om en karaktär som har sitt ursprung i vårt avlånga land.

Hur länge tror vi att Zlatan och Foppa kommer vara bevarade i våra och våra barns minnen efter deras död? Hur många generationer kommer att minnas någonting av vad de gjort efter deras död?
DÄRFÖR röstar jag för att Astrid Lindgren ska sättas på 200-lappen. Allt annat vore i mina ögon fel.

Vad har ni själv för tankar kring vem som ska sitta på sedeln? Vem röstar ni för?

Om ca en månad så kommer jag att träffa på en helt ny människa. Denna människa kommer jag kanske kunna älska på två sekunder och bara dess närvaro kommer lysa upp rummet. Jag kommer att få lära mig om den nya människans personlighet, vad den verkar gilla i livet.
Även om vi skulle få ett dåligt första bemötande så är det denna människa som jag kommer få spendera massor av tid med och som jag kommer få många fler bemötanden med som både kommer vara bra och dåliga beroende på vilken sida båda av oss vaknat på.
Den här människan är en väldigt liten sak, det är sällan man har ork att lyfta en hel människa med bara ena armen. Eftersom den är liten så är den väldigt skör, men den kommer tuffa till sig med åren.
Jag kommer få visa den här människan en massa saker som den aldrig har sett förut. Snö på vintern, värme på sommaren och som en simpel sak som vad vatten är för något. Saker som vi tar för givet är något som kan vara väldigt skrämmande för den här människan eftersom den aldrig stött på något liknande förut.
Redan nu så har jag fattat stort tycke för denna människa, till och med älskar, men det är en kärlek som kommer kunna gro. Att få träffa en sån här människa är verkligen lycka, det är inte något man ska ta för givet. Hur ofta i livet får man möjligheten att träffa en människa som man redan älskar?
Om en månad så kommer jag få träffa dig. En månad till innan du kommer klampa in i mitt liv och förändra hela min familj totalt. En månad. Kan knappt vänta.

Tokont i huvudet och har vaknat med ett hat mot katter just idag. Dom har verkligen hållt igång heeeela natten! Dom har blivit värre de senaste dagarna. Stänger man till dörren till sovrummet så är Bamse på och ska hoppa upp och försöka få tag på dörrhandtaget och det är ju inte precis ljudlöst han utför detta så det är lika störande om de är utanför sovrummet som inne hos oss. Vad ska man göra? Längtar till man bor i en bostad man ÄGER så man kan sätta upp fästen på dörrar osv så man kan ha lite öppet men ändå inte ha katterna inne hos oss. Jag vill ju få soooova! Mitt huvud vill vila, min kropp vill vila - den BEHÖVER det!

Idag har jag kommit fram till två saker. "Dunderklumpen" är verkligen en skitfilm, men Liam ser nöjd ut i alla fall. Sen så har jag efter ca 3 år kommit fram till hur man ska komma ur en film från minnet till att hamna i mapparna istället när man kör minnet genom dvdn. Känner mig sååå teknisk idag! Ska skryta för Simon sen när han kommer hem för han har inte heller vetat hur man ska göra. Uj uj uj, jobb inom något riktigt tekniskt nästa?

I eftermiddag ska jag och Liam gå iväg och träffa Anna och hennes Siri. Trevlig start på helgen!

Dom senaste dagarna har jag börjat känna ett enormt tryck neråt och det är inte skönt. Emellanåt känns det som att allt håller på att spricka sönder och man vill helst bara sitta ner hela tiden för då gör det inte lika ont. Bebisen är fortfarande som mest aktiv på kvällen så jag väntar väll en liten kvällunge igen. Skulle inte göra mig något alls eftersom jag själv är mer kvällspigg än morgonpigg.

Jag har faktiskt längtat till förlossningen. Har inte varit nervös alls utan känt att det här med förlossning är ju a piece of cake. Dagarna har gått och jag har bara tänkt på allt bra från Liams förlossning, som när jag stod i duschen och faktiskt inte hade så värst ont eller efter att jag hade fått ryggmärgsbedövningen och jag satt och åt godis i en fåtölj. Inte så dåligt alls det här med förlossning... sen kom gårdagen. Hade verkligen tokont efter att jag ställt mig upp för att gå på toaletten och helt plötsligt fick jag en aha-upplevelse - "Just fan, det gör ju faktiskt ont att föda!". Det var som om jag hade helt glömt bort den biten, biten då jag faktiskt låg och kved i duschen för att den inte längre hjälpte som smärtlindring eller då man låg i sängen och skakade för att man hade så ont och inväntade läkaren som skulle ge mig ryggmärgsbedövningen. Att föda är ju faktiskt ingen dans på rosor. Hur kunde jag glömma bort det?
Nu har jag börjat bli lite nervösare för förlossningen, men inte så att jag får ångest över den utan lite lagom nervös. Kanske det är bra för mig att ha lite ont just nu för det verkar som att jag behöver den påminnelsen.

39 dagar kvar till bf...

Har faktiskt klarat av min utmaning hyfsat idag. Tänkte lägga upp lite bilder men tyvärr vill inte min dator och iphone kontakta varandra så att det krånglar just nu. Lägger upp så snart jag kan. Jag återkommer...

Nya gissningslistan:

Bella gissar på pojke den 20:e mars.
Simon H gissar på pojke den 22:a mars.
Emmy gissar på flicka den 24:e mars.
Hanna gissar på pojke den 25:e mars.
Sofie gissar på pojke den 26:e mars.
Christian S gissar på flicka den 26:e mars.
Erika S gissar på flicka den 27:e mars.
Magdalena gissar på flicka den 27:e mars.
Jonas K gissar på flicka den 29:e mars.

Rebecca T gissar på flicka den 1:a april.
Malin G gissar på flicka den 1:a april.
Sabina S gissar på flicka den 2:a april.
Daie gissar på pojke den 2:a april.
Anna S gissar på flicka den 5:e april.
Jenny S gissar på flicka den 9:e april.



Fortsätt att gissa så vi får se vem av er som har mest rätt när resultatet väl är här!

Nu kommer jag och är lite tråkig och gör lite reklam för en sida, men kan inte rå för det för att jag älskar verkligen den här sidan! Jag tycker om sidor där man hittar roliga saker man kan köpa för en liten peng och som man ha själv lika gärna som man ger bort. Ni som har läst min blogg vet att jag varit inne och kikat på den här sidan och beställde lite saker därifrån innan jul. Riktigt bra sida!




Klicka på bilden ovanför så kommer ni direkt till en av mina favoriter!

Insåg att det var länge sen jag uppdaterade min "gissningslista" så här kommer den igen:

Bella gissar på pojke den 20:e mars.
Simon H gissar på pojke den 22:a mars.
Emmy gissar på flicka den 24:e mars.
Hanna gissar på pojke den 25:e mars.
Sofie gissar på pojke den 26:e mars.
Christian S gissar på flicka den 26:e mars.
Erika S gissar på flicka den 27:e mars.
Jonas K gissar på flicka den 29:e mars.

Rebecca T gissar på flicka den 1:a april.
Malin G gissar på flicka den 1:a april.
Sabina S gissar på flicka den 2:a april.
Anna S gissar på flicka den 5:e april.
Jenny S gissar på flicka den 9:e april.


Är ni fler som vill gissa så är det bara att köra på. Sätt en kommentar med er gissning så sätter jag dit dig sen!

Ni har väll inte glömt att rösta på min omröstning om Pyrets kön här till höger? Sen har jag också uppdaterat med en till omröstning bara för att den är lite "i tiden" just nu. Kommer dyka upp lite omröstningar här vid sidan av sen så håll utkik!

Ni vet om att ni kan följa mig på Bloglovin också? Följ mig så kan jag följa dig vet jag!

En kommentar i gästboken är också alltid trevligt och välkommet!

Sitter och kikar runt på internet och hamnar framför en som beskriver om hur hon skämt ut sig och gått in i en glasdörr här om dagen. Det är såna där pinsamheter som ALLA verkligen kan råka ut för. Själv så har jag bara en pinsam sak som handlar om att gå in i saker/personer som etsats fast i mitt minne och som jag tänkte att jag kunde berätta för er.

Det var på gymnasitet som jag och en kompis hade bråttom till tåget. Vi var ute i sista sekunden och sprang så fort vi kunde mot tåget som vilken sekund som helst skulle lämna stationen. Just då, självklart, så har inte jag ögonen riktigt på hur jag springer utan springer självklart in i en person och det blir världens krock och jag ramlar i backen. Fortfarande är jag väldigt stressad och jag börjar muttrar/snäsa/skälla något om att HAN borde se sig för och sen lite svordommar som följde (trots att det i allra högsta grad var mitt eget fel). Sen sprang jag vidare in till tåget som bara sekunden efteråt lämnade perrongen. Där inne slog sig jag och kompisen ner på varsitt säte och precis när vi satt oss ner så kom det förbi två tjejer som talade med varandra.
- Såg du vem det var, säger den ena tjejen till den andra. Det var ju Göran Persson! Någon stackare som sprang in i honom också!

Japps, den stackaren var självklart JAG. Alltså var det jag som sprang in i våran dåvarande statsminister och istället för att be om ursäkt för att JAG faktiskt sprungit in i HONOM så skäller jag ut honom tillsammans med en massa svordommar som jag aldrig annars brukar använda.

Så om du ser det här Göran Persson så FÖRLÅT!

Två roliga/söta saker som Liam sagt nu:

Igår
Katterna låter ute i hallen när jag och Liam ligger i sängen och försöker vakna till på morgonen.
- Mamma spöken! säger Liam då och spärrar upp ögonen (inne i en "spökperiod").
- Nej men det vet du ju att det finns inga spöken.
- Sssch.. låtsas!

Idag
Jag håller på och byter blöja på Liam när han ligger på golvet och leker med en leksaksmobil som han tappar på sig själv.
- Aj, fick du ont i huvudet? frågade jag Liam vars ögon började bli tårfyllda.
- Nej, snyftar han. I PANNAN!

Varför ringer inte folk när dom säger att dom ska ringa!?! Blir tokig av allt väntade just nu. Känns som allt hela tiden handlar om att vänta, vänta och vänta. Vänta på samtal på aldrig kommer, vänta på besked som aldrig dyker upp och vänta på bebis som måste mogna till sig. Vänta, vänta och vänta.
Jag tror inte att vänta är min stora styrka. Det är inte direkt något kraft jag har som en superhjälte kan visa upp. Det känns mer som kryptonit för mig. Vänta gör mig svag och nervös. Jag målar alltid upp bilder av det värsta under min väntan och har svårt att tänka positivt och ta positiva besked förrän dom verkligen är där framför mig och stirrar mig i vitögat. Då kanske, kanske jag kan börja ta det till mig. Då kan jag försöka förgöra alla mina dåliga tankar och ta till mig att något bra faktiskt har hänt. Nu är inte den här lilla familjen känd för att ha speciellt mycket tur av sig, snarare tvärt om, men ibland så har även vi lyckan på vår sida. Skulle inte vara tråkigt om det skedde lite oftare bara, men så länge som vi har hälsan med oss så är jag lycklig... Eller ja, så lycklig jag kan vara medan min kryptonit förgör mig inifrån.

Oj vad fort den här dagen har gått! I och för sig så vägrade Liam (ja, Liam!) att gå upp ur sängen förrän klockan blev runt halv 11. Innan det så ville han bara ligga i sängen brevid mamma och mysa och titta på barnkanalen. Missförstå mig inte, det var jättemysigt!, men efter att ha tittat på barnkanalen sen klockan åtta på morgonen så börjar man tröttna lite. Men efter att Byggar Booobie (eeeh, ja, Liams version av Byggare Bob) visats så lyckades jag övertala honom att gå upp för att få lite yoghurt i magen. Självklart hade han fått en flaska välling vid 8 på morgonen så han var ju inte helt tom i magen.
Men sen blev det lite yoghurtätande och strax efter det var det mat. Det fanns lite rester från gårdagens kvällsmat så det slank ner i våra magar. Efter detta så gjorde vi chokladbollar och sen pusslade vi det stora golvpusslet som vi har, Bamsepusslet. Liam har självklart varit helnöjd hela dagen eftersom han bara fått gjort saker som han tycker är roligt idag.
För ca en timme sen så la vi oss i hans säng och läste Lejonkungen. Mitt i boken somnade prinsen. Det är då man känner sig lite dum. Jag är en sån som inte kan släppa saker och ting utan (trots att jag självklart vet hur boken slutar) känner mig tvungen att ligga och läsa ut resten av boken. Man läser på i hundranittio för egentligen är man inte så intresserad av den men ändå kan man bara inte lägga ifrån sig den förrän man läst till sista sidan.

Nu när Liam har sovit så åt jag lite av resterna från efterrätten vi hade igår, chokladpudding och grädde. Så simpelt men oj så syndigt gott det är! Vi äter sällan det så det känns verkligen lyxigt med chokladpuddingen tillsammans med en klick grädde brevid. Kanske inte det nyttigaste men jag låtsas som om jag kommer gå bort det sen så att jag äter på utan skuldkänslor.

Varje år som det är Alla hjärtans dag så vet jag att det kan röra upp känslor. Antingen så är man lycklig och euforisk eller så är man nedstämd och deppad, om man bryr sig över huvud taget vill säga. Jag tycker att Alla hjärtans dag kan vara mysig. Det är en dag då man vill vara nära dom man älskar och visa hur mycket som dom betyder för än. Det tragiska i denna dag är att egentligen "behöver" existera över huvud taget. Alla borde komma ihåg att spendera tid och ge varandra en massa kärlek oavsett dag, men tyvärr så tror jag att vi i dagens stressade samhälle glömmer bort varandra. Man tar varandra lite för givet. Då kan en sån här dag vara bra att ha, en dag då man påminns om att man ska tänka på dom man älskar.
Alla har ju dess värre inte någon att älska, om man ska se det som en partner. Själv när jag har varit singel så har jag spenderat denna dag med någon vän och lagat lite god mat. Det har varit riktigt mysiga dagar det med och absolut inget jag inte skulle kunna göra om, men nu så vill jag helst spendera dagen med lilla familjen.

Jag vet att det finns en del singlar där ute som helt totalt deppar ihop och glömmer bort sig själva när den här dagen kommer. Det är verkligen synd. Varför ska vi sitta hemma och tycka synd om oss själva? Varför kan vi inte bara gå ut och köpa en blomma till oss själva för att vi faktiskt vill ha en blomma, eller köpa en ask choklad för att vi faktiskt är såna gottegrisar så vi vill ha den där chokladen! Det bästa för dom som varken har partner eller vän eller någon annan att spendera dagen med är att spendera den på sig själva. Gör saker som DU tycker är roligt och ät något riktigt gott som faktiskt DU älskar. Ha en ego dag! Alla hjärtans dag är till för ALLA hjärtan och inte bara dom som delar det med någon! Kom ihåg att LYCKA ÄR EN RÄTTIGHET så glöm inte att vara lyckliga!

• Det förhoppningsvis spirar lite kärlek runt om i landet då det är Alla hjärtans dag idag.
• Vi är hyfsat friska och krya just nu.
• Vädret är soligt.
• Simon har klarat alla sina prov.
• Vi är en vecka närmare bf.

Och för er som är nyfikna på dagarna i min graviditet så kan jag uppdatera lite om det med.

Idag är det 42 dagar kvar till beräknad förlossning.
Om vi säger att Pyret tittar ut exakt samtidigt i graviditeten som Liam tittade ut så är det 29 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen tittar ut den dagen då de flesta barn inte behöver ligga kvar på bb för kontroller utan klarar sig bra ändå så är det 21 dagar kvar.


Det börjar ticka på, och det känns! Igår kändes det som om allt i kroppen skulle gå sönder, INTE skönt. Men när man ligger där i smärtor får man tänka postivit: Det är bara si och så många dagar kvar nu.
Liam har ännu inte somnat så jag tror att vi får hoppa det där chokladbollebakandet. Det är verkligen inte kul att försöka baka eller göra något över huvud taget med honom när han inte har sovit eftersom han blir på sånt dåligt humör så fort som han är lite trött. Nu hör jag att han roar sig med att plocka ut sina leksaker i hallen och jag känner att så länge som han är nöjd med det så orkar jag inte gå dit och bråka.. Det känns som om släpper mycket som han gör just nu för att kroppen och knoppen verkligen inte pallar att ta allt just nu. Men det är för en kort period.

Nu är jag tillbaka igen. Har varit väldigt dålig på att skriva nu i helgen men det har varit fullt upp. I lördags blev det en heldag hos Simons bror och sambo. Dom håller på och flyttar så vi hjälpte till. Eller ja, jag hjälpte så gott jag kunde men det blev väll mest att hålla de andra sällskap. Igår så var det fullt upp på dagen med lite allt möjligt och på kvällen kom Felix och Aleks förbi och vi hade våran Fringekväll som vi skjutit på i evigheter. Vi har ju bestämt att vi ska titta på Fringe typ en gång i veckan men sen när julen kom så blev det fullt upp för bägge parter så vi har inte träffats något alls i år. Men nu får vi se om vi kan skärpa oss och hitta lite mer tid för det, det är ju faktiskt riktigt trevligt.

Idag är det alla hjärtans dag. Den kommer i år inte att firas något nämnvärt. Det känns som att vi har en massa andra hål som vi måste stoppa våra pengar i just nu så att det kommer nog bli som vilken annan dag som helst.

Nu ligger Liam och skriker för att han vill att jag ska komma in och lägga mig vid honom. Känner inte alls för att lägga mig och låtsassova brevid honom med den huvudvärken och ryggen som jag har och sen har jag inte hunnit äta något alls än idag!! Hade hoppats på att grabben kunde somna så att han kunde vara pigg nog för att göra lite chokladbollar sen, men det verkar som att vi får glömma den idén.

Måste springa iväg och kika hur min kyckling som står i ugnen ser ut och sen hålla tummarna hårda för att lilleman kommer somna!

- ... inte spytt på hela dagen!
- ... lyckats fått till en virrig header på min blogg pga tristess.
- ... dåligt samvete över att jag inte gjort så mycket idag, men har ju tagit det lugnt pga sjukan.
- ... hittat en syskonvagn som jag tror skulle passa oss, tyvärr finns den inte på blocket.
- ... precis insett att det är fredag och önskar er alla fredagsmys!

Tack för alla era kommentarer! Dom värmer!
Mår lite bättre nu men mår absolut inte bra. Har suttit och pinat i min Resorb för att få ordning på vätskebalansen och man mår ju genast lite bättre när den blir lite bättre. Men jag vill inte hoppas på för mycket så jag får se hur den här dagen går. Ska försöka få i mig lite mat sen och se vad min kropp tycker om den och sen får jag nog utgå någonstans därifrån.
Har kommit fram till två saker sen igår. Resorb är absolut inte gott när man är magsjuk och mår illa hela tiden och handsprit luktar så otroligt illa att jag skulle kunna spy enbart av den lukten (och gjorde också igår). Försöker man att inte lukta något när man tar handspriten utan enbart andas genom munnen så känns det som om hela munnen uppfylls av någon äcklig smak så det funkar inte bra det heller.

Hade i alla fall en jättesnäll kille och son som åkte och handlade åt mig igår. Simon berättade för Liam att "mamma ligger hemma och är sjuk" och då propsade Liam på att jag skulle ha glass. Stolt son som kommer in till mig när han kommer hem och berättar att han köpt glass åt mig, nästan så att man vill gråta en skvätt åt hur bra jag har det. Tror att jag någonstans har lyckats i hans uppfostran än så länge, trots att det absolut inte känns så när han är inne i sin värsta tvåårstrots.
Igår ville Liam pussa mig på munnen också men jag tyckte inte att han skulle det eftersom det räcker med en sjukling i familjen. Då frågade han om bebisen var sjuk. Förklarade att bebisen mådde bra men att mamma var sjuk. Då drog han ner min tröja, pussade mig på magen, la armarna om magen och kramade ordentligt samtidigt som han ljudade "mmmmm" som om han riktigt njöt. Sötnosen!

Nu ska jag försöka fortsätta arbeta på att bli friskare. Detta gör man genom att kura ner sig i soffan under en filt, titta på gamla komediserier som går i repris som till exempel Ellen och dricka Resorb till det står mig upp i halsen.

Nu har man gått och blivit magsjuk ockå!
Springer fram och tillbaka för att spy på toaletten, får inte i mig nån vätska så jag blir bara yr och svimfärdig. Så fort jag försöker sippra i mig lite lite så måste jag springa och spy upp det!

Först förlorar jag pengar för att jag inte kan gå till jobbet och bara är timanställd, sen går farfar bort och nu magsjuka. Klockan har ju bara blivit strax efter ett så fler saker kan ju hända, men får man tycka synd om sig själv lite nu?!

Början på den här dagen har inte varit den bästa. Först så ringde inte min klocka som den skulle så jag försov mig. Vaknade med huvudvärk och spyorna i halsen idag med men kände ändå att jag måste försöka ta mig till jobbet, kan ju bli bättre.
Ringde till pappa som skulle hämta mig efter att han dragit loss en kille som fastnat i snön. Tittade mig sedan i spegeln och insåg att det var ett stort misstag att inte föna håret igår efter duschen så det blev att dra fram plattången för att ta det värsta. När man sedan kände att man såg ut lite mer som en människa så ringde pappa. Farfar har gått bort. Nu är det ungefär en timme sen som han lämnade oss. Vet inte hur det känns riktigt. Vi hade inte direkt någon kontakt sådär och han var sjuk den sista tiden så jag tyckte mest synd om honom att han fick ligga där men vissa dagar har ju varit bättre än andra och då har det ju varit ok. Men det är jobbigt att höra att ens pappa låter ledsen, trots att han nog försökte att låta normalt.
Nu ska jag lägga mig ner, ta ännu en Citadon och sen inte göra någonting. Det förtjänar jag nog efter den här morgonen.

Idag har verkligen varit en lång dag och jag har inte alls mått bra. Har haft huvudvärk hela dagen och när jag äter Citadon så tar den inte bort så mycket av värken som den brukar göra. Annars brukar jag äta ca 1 tablett om dagen, annars försöker jag klara mig med huvudvärken när jag är hemma men idag så är jag uppe i 3 tabletter och jag är inte säker på att det är den sista! Sen har jag varit jätteyr och helt svimfärdig idag, vilket under en period under dagen var lite läskigt. Fick lägga mig på soffan på jobbet för att försöka få rätt på huvudet igen. Kände också som om jag skulle kräkas när som helst. Jag var inte illamående men det kändes som om spyorna låg och kittlade i halsen. Riktigt jobbigt. Min snälla pappa kom med matlåda som han hade köpt till mig och denna lyckades jag pina i mig nästan hälften av och då mådde jag lite bättre för en stund och klarade av att städa och göra lite arbete. Nu mår jag dock dåligt igen, har legat i sängen här hemma och vilat mig tills det vart mat.

Simon har förresten klarat sitt sista prov! Vad duktig han är! Jag trodde ju att han skulle klara det men allting kan ju faktiskt hända.

Igår när jag hämtade ut min Citadon så var det en sak som slog mig, en sak som stod tillsammans med namnet osv som inte tidigare stått. Där stod det att jag inte skulle äta Citadon dom två sista veckorna innan förlossning (fast i finare ord). När vet man att man ska sluta? När är "två veckor före förlossning"? Ska man räkna från då Pyret är beräknat? Fast Liam var ju 13 dagar tidig så att vad säger att den här inte vill kika ut tidigare? Hur länge vågar man äta Citadonen? Vet inte hur allvarligt det är om jag äter min tablett heller för max.antalet som jag får äta är 8 tabletter om dagen men så mycket försöker jag att inte äta eftersom de är väldigt beroendeframkallande. Försöker att inte ens äta en tablett om dagen. Jag vill inte heller gå runt och ha tokont i huvudet och behöva bli sängliggandes för att jag inte kan få ta min tablett, kommer inte göra mig speciellt utvilad till förlossningen heller.
Någon som kan berätta för mig hur ni skulle göra om ni var i min situation?
Kanske får åka in till sjukhuset av en annan anledning snart ändå (måste ringa iväg och titta om dom vill ha in mig) så då kanske man kan fråga, men tyvärr så verkar ju kunskapen om graviditet + Citadon minimal. Alla säger ju olika.

Nu väntar jag på att Simon ska ha sövt Liam (vilket betyder att han förmodligen sövt sig själv efter bokläsningen) och sen ska jag hoppa in i duschen. Vågar inte duscha när jag är helt ensam då jag annars kan bli svimfärdig och yr i duschen och nu när jag är det redan innan jag hoppar in i duschen vill jag nog inte vara ensam om jag tuppar av.

Eftersom jag skrev en positiv måndagslista igår så får jag väll ändå skriva ett riktigt negativt kladoinlägg nu?
Jag måste klaga på min huvudvärk först och främst! Har varit och hämtat mina Citadon och fick reda på att jag har ytterligare ett recept liggandes och väntar på mig *yeeey*. Inget mer strul till nästa gång och ingen oro för att det ska ta slut nu i alla fall. När jag kommer hem från Apoteket så börjar jag känna mig svimfärdig, huvudvärken blir värre och mer tryckande trots Citadon och jag mår riktigt illa. Får lägga mig i sängen i en timme och vila men det hjälpte föga.
Trodde att maten sen skulle hjälpa (tack för en kille som kan laga mat åt än när man mår dåligt!) men tyvärr så gjorde det inte det.
Nu känns det som att huvudvärken börjar släppa lite men jag mår absolut inte bra. Hoppas jag mår bättre till imorgon för då är det jobbdag igen!

Oj, dax för Cougar town igen! Det får försöka pigga upp mig lite.

Nu är man hemkommen från ett besök hos min barnmorska. Det gick jättebra. Alla värden såg bra ut och jag hade ett sf-mått på 34 cm (tror jag att det var). Låg i överkant på den "fantastiska kurvan" men det gör inte så mycket. Ligger på ungefär samma mått nu som när jag väntade Liam och han vägde bara 3200 gram så det behöver inte betyda att det är en stor bebis som ligger här inne och vill ut.

Jag vägde mig också. Har gått upp ca 14 kilo sen jag blev gravid. Känner ingen panik alls inför det eftersom jag gick upp 22 kilo när jag väntade Liam. Jag känner inte heller att jag behöver stressa upp mig för något som en vikt heller eftersom jag ändå är gravid och efter att bebis, fostervatten och allt vad det nu är vill lämna min kropp så kan jag börja tänka på vad jag äter och sånt sen.

Frågade min bm om nytt recept för Citadon. Självklart hade hon glömt att höra med läkaren efter vårat sista besök så hon la upp det i datorn i början på detta och innan vi skulle gå därifrån var det godkänt och receptet finns nu på Apoteket. Måste säga att det är otroligt skönt att veta att man har ett recept som ligger och väntar där borta! Ett tag blev jag lite orolig att det skulle dra ut ännu mer på tiden och jag har inte alls många tabletter kvar nu så det var med något lättare steg man gick därifrån idag.

Pratade med pappa igår också. Han hade pratat med säljaren till bostadsrätten som vi inte fick. Dom pratade lite om mäklaren och säljaren var INTE glad. Han tyckte också att mäklaren hade betett sig väldigt illa + att han hade också fått sms i sin telefon under budgivningen och också blivit fundersam när det aldrig kom ett sms om att budgivningen var avslutad.
Papprena som skrevs på (och därför vi inte kunde lägga vårat sista bud) skrevs faktiskt bara på av mäklaren och köparna och har än så länge inte skrivits på av säljaren. Så mäklaren gjorde helt fel där med eftersom hon sa att dom var tvugna att skriva papper just då och då var ju inte ens säljaren själv på plats.
Har också börjat fundera lite på om när budgivningen väl var. Då måste ju dom andra budgivarna redan ha suttit hos mäklaren när vi hade budgivningen för annars skulle dom aldrig hunnit skriva på papper så fort. Är det verkligen ok att ett par som är med i en budgivning sitter under detta skede redan hos mäklaren? Känns som att mäklaren kan påverka en hel del då.
Jag är inte sur för det här med bostadrätten. Visst hade den varit perfekt men man kan inte få allt man vill ha. Jag är sur på mäklaren för att hon inte gjorde sitt jobb ordentligt och för att vi efteråt ska kännas orättvist behandlade. Säljaren sa att han också kunde skriva under på om vi gick vidare med "fallet" till mäklarsamfundet eller vad det nu heter dit man vänder sig om man inte känner att något gått rätt till.
Världens sämsta mäklare och inga rekomendationer från oss i alla fall! Tror aldrig att säljaren kommer ta hjälp från henne något mer heller och skadeglad som man är så kan man inte låta bli att hoppas på att hon kommer få en varning sen.

 

Född: 2008-08-18
Var: Universitetssjukhuset Örebro
Tid: 21.25
Födsel vikt: 3200 gram
Födsel längd: 48 cm
"Liam" betyder: Stadig, fast försvarare

 

Favorit bus: Alltid något nytt på gång så det är olika för varje vecka.
Favorit mat: IKEAS korv, ha ha
Favorit leksak: Traktorer, grävmaskiner, brandbilar och spel.
Favorit film: Legofilmen eller Tom och Jerry
Sover i: Sin säng

Det här kan jag inte sova utan: En gosedjurshund som han haft i stort sätt hela livet

 

 

 

Idag är det 49 dagar kvar till beräknad förlossning.
Om vi säger att Pyret tittar ut exakt samtidigt i graviditeten som Liam tittade ut så är det 36 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen tittar ut den dagen då de flesta barn inte behöver ligga kvar på bb för kontroller utan klarar sig bra ändå så är det 28 dagar kvar.
Om vi säger att bebisen skulle klara sig bra utanför magen utan någon längre vistelse på bb och att jag fick bestämma hur många dagar det är kvar innan jag vill på bebisen utanför magen är det 3 dagar kvar. Då har Simon hunnit gjort sina prov och jag har blivit ännu mer trött på att vara gravid.

Ligger hemma just nu med huvudvärk men eftersom jag inte får träffa min bm förrän imorgon så vet jag ännu inte hur det ligger till med mitt recept så att jag ligger och försöker undvika ett Citadonintag just nu. Någon som vill byta plats för en timme eller två?
Annar har morgonen inte gått alls som jag har tänkt mig. Katterna har varit extremt jobbiga hela natten och hela morgonen så att sova är det inte på tal om. Hoppas på att det blir bättre när katterna blir äldre samt att det knippsats lite här och där... Sen så skulle jag starta datorn för att gå in på tv4play för att se de avsnitten jag missat av htg innan det började på tvn. Det gick inte speciellt bra. Först satt jag och försökte få kontakt mellan min dator och internet i ca 45 minuter innan jag gav upp och tog Simons dator. Efter att Simons dator startat och jag kommit in på play en timme senare än vad jag tänkt så upptäcker jag att play har problem med sin sida så jag kan bara se ett avsnitt av tre! Inte riktigt min dag alltså.

Det är så roligt att sitta och surfa runt på internet och se vad folk skriver i bloggar och vad folk pratar om på olika forum. Man får verkligen se vilka konstiga idéer folk har och vilka fördommar folk har om det som är okänt. Man får alltid igång tankegången hos sig själv och funderingar på hur man själv står till saker som man aldrig förut tänkt på.

Dagens fråga är: Hur många barn är för många barn?
Vissa verkar tycka att två barn är lagom och att ha 10 barn är hemskt medan andras mål är att minst skaffa sig 8 barn som springer runt för att det är en storfamilj som de är ute efter. Själv så har jag faktiskt inte satt upp någon "siffra" för hur många barn som jag vill ha (trots att jag brukar säga 8 barn bara för att folk brukar spärra upp ögonen och titta lite extra länge på mig då). Jag vet inte om jag kommer känna att två barn räcker för mig eller om jag känner att jag vill ha fler längre fram. Oavsett så tycker jag inte riktigt om folks fördommar vad gäller storfamiljer.
Ok att du inte vill vara i en storfamilj men det finns dom som verkligen vill det. Att vara barn i en storfamilj måste inte betyda att du alltid kommer få ta hand om dina småsyskon och att dina föräldrar aldrig kommer ha tid över till dig, det har mer att göra med vad du har för föräldrar än hur många barn som finns i just din familj. En familj som enbart har två barn kan ha sämre ekonomi och använda storasyskonet som barnvakt betydligt oftare än familjer där det finns tio barn. Vissa verkar ha svårt att förstå detta. Visst kostar det mer ju fler barn det finns i familjen men föräldrarna kanske har bra jobb med bra inkomst eller så har de sparade pengar som de kan ta utav. Kanske dom är väldigt dukiga på att lägga upp en budget och inte slösar lika mycket som en familj med två barn?
En familj anpassar sig efter den situationen som dom har. En familj anpassar utgifterna efter plånboken. En familj stöttar varandra. En familj tar hand om varandra. DET är en riktig familj. Sen så spelar det ingen roll hur många barn man har.

Skriv gärna er åsikt om saken. Är jag helt ute och cyklar? Är två det ultimata antalet och är alltid tiobarnsfamiljerna fattiga och är det i dessa familjer där de äldre syskonen blir "extraföräldrar" åt de yngre? Sker detta aldrig i tvåbarnsfamiljen?
Jag tror att en familj kan se olika ut på grund av hur föräldrarna är som personer och hur dom själva lägger upp sin vardag. Jag tror inte att antalet barn är det som styr allt. Kanske jag har helt fel, men kanske jag faktiskt har rätt den här gången?

Varför skrev jag det tidigare inlägget? Jo det hela har och göra med att jag håller på och gör om lite i min blogg så därför skrevs detta inlägg. Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om en snyggare blogg! ("Kanske du borde det" tänker säkerligen en del nu, men jag tycker faktiskt att det är ganska så kul att fixa och trixa lite.)

Har idag börjat fundera på det här med färger och om de har kön. Flera gånger i veckan får man höra att rosa och rött är tjejfärger och blått och grönt är killfärger. Jag förstår det verkligen inte, har färger kön eller vad har jag missat? Jag trodde att en färg bara var en färg men nu är en färg ett kön eftersom rosa tydligen ska vara en tjej. Hur vet man vilket kön det har? Hur ser man det? Finns det transexuella färger? Blir barnet som har en färg av "fel kön" homosexuell eller varför är det så tabu att sätta på en kille en rosa tröja? Eftersom det är så tabu är det då fel att vara homosexuell eller varför ska vi vara så rädda för allt som kan "ändra barnets läggning"?

Nu ska jag trixa vidare med min sida och se om svaret om färgen och könet kommer upp på internet någonstans. Man hittar det mesta på internet så varför inte svaret på den frågan...

Har precis läst en lista på en annan gravid mammas blogg där det stod "Du vet att du är höggravid när...". Detta fick mig att börja tänka på vad man faktiskt gör för något som man nu har lagt till vana att göra men som man inte annars behöver tänka så mycket på. En sak är när man ska parkera bilen utanför affären. Varje gång man ska parkera så måste man tänka på om det finns stor plats brevid på min sida så att jag kan gå ur, annars så måste jag gå ur tidigare. Detta är inget man tänker så mycket på annars utan då kör man in och är det lite trångt håller man ju bara in magen.
Att raka något annat än under armarna får man be om hjälp med. Jag är så stor och osmidig så att bara raka benen är någon sort osmidig akrobatik i badkaret. Nej tack.
Här har vi också trappor upp till lägenheten och ingen hiss. Härligt att vara höggravid och bo på tredje våningen ibland! Som vana så har man att jag aldrig bär någonting upp för trappen (eller så lite som möjligt) eftersom jag har fullt upp med att försöka få upp mig själv. När man kommer upp så måste man sätta sig ner och flåsa ut som om man sprungit ett maraton och inte allt för sällan känns det som om man inte får in ordentligt med syre och att man kommer tuppa av när som helst. Inte den härligaste känslan och inte heller någonting som man känt av när man inte är gravid.

Läste en punkt i listan där det stod "Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp något är för omständigt". Detta får än att börja skratta lite eftersom detta verkligen stämmer! Det ska verkligen löna sig om man ska ta upp den saken och varje gång man lägger handväskan på golvet så står man och bannar sig över att man inte hängt upp den nästa gång man ska ha den och man är ensam hemma. Annars är det perfekt att ha en tvååring som älskar att göra saker för mamma så att när man frågar om han kan ta upp en sak så blir han överlycklig. Frågar man honom om han kan hjälpa mamma av med skora så ler han stort och ställer upp på två röda. Ibland känns det som om man kanske utnyttjar honom liiiiiite för mycket men han ser ju alltid så nöjd ut när jag frågar honom så att så länge han inte säger nej så får han gärna hjälpa mig.

Nu ska jag inte gå igenom hela listan då jag inte riktigt har tid till det utan nu ska jag fixa maten så att jag och Liam får lite i magen. Simon jobbar idag med men jag och Liam ska inte sitta hemma för det utan om en timme så ska vi gå iväg till några andra som bor här i Baronhills. Liam ville gärna leka med deras son idag så det var ju tur att dom bara satt hemma och inte gjorde så mycket.

Dax att börja göra sig i ordning. Bloggen får vara lite i oordning idag med, jag tar tag i det nån annan gång.

Ni som är nya läsare här på min sida (eller om ni bara kikar förbi) och tycker att min blogg ser lite "konstig" ut i design osv emellanåt så kan jag förklara det med att den kan se lite "konstig" ut när jag håller på och uppdaterar den. Då jag är ganska så mycket nybörjare på det här med bloggdesign så tar det kanske lite längre tid än vad det gör för veteranerna, och sen så är jag även småbarnsmamma vilket betyder att det kan ta ett par dagar för mig att få den tiden som det tar för mig att få ordning på det. Hoppas ni har överseende med detta! Trevligt att ni ville kika in i vilket fall som helst. Följ mig gärna via Bloglovin och ge mig även eran blogg så jag kan följa er.
Lämna gärna en kommentar i gästboken innan ni går!
Tack så mycket och ha en bra dag!

Ursch vilken jobbig dag det här är. Har haft huvudvärk precis hela dagen och jag vill inte käka för många Citadon heller då barnmorskan fortfarande inte har hört av sig om nytt recept för det och här börjar Citadonen sina. Vet inte alls hur lång tid det kommer dröja innan jag får fler utskrivna och jag kommer inte klara mig resten av graviditeten utan en endaste Citadon att ta till när jag måste. Ska iväg till barnmorskan på tisdag så att jag får fråga henne IGEN om vad som händer med mitt förnyande av recept.

Jag har börjat förstå varför jag nog är med hundmänniska än kattmänniska. Visst tycker jag jättemycket om våra katter och dom kan vara helt underbara men fördelen med hundar är att man kan LÄRA dom något och dom fattar. Katter fattar inte att dom inte ska tigga konstant osv, sådant som gör mig tokig just nu!

Idag har jag och Liam spenderat dagen en del ensamma. Simon jobbar mellan kl 10-16 både idag och imorgon. Så nu på förmiddagen har jag och Liam pusslat Bamsepusslet och läst "Mammaboken". Sen var tanken att Liam skulle sova men jag hann nog sova en halvtimma innan jag blev väckt av en övertrött Liam som fortfarande vägrade att sova. Lyckades övertala honom om att vara tyst och sluta ögonen och somnade sen själv om och vaknade en kvart senare och då så sov i alla fall lille mannen.

Nu ska jag snart äta lite mat och kika lite på det jag inte hunnit ikapp med på tv4play. Men först ska jag nog strypa en av katterna som nu står och skriker om att hon ska ha mat för det räcker tydligen inte med kattmaten hon redan har + att hon fått blötmat en gång idag. Bara jag som har en katt som måste skrika HELA TIDEN när man sätter på plattan och ens kokar upp lite vatten?

Ha en bra helg!

Här är anledingen varför jag hatar mäklare och varför humöret har pendlat lite upp och ner dom här dagarna:

I förra veckan så hittade vi en bostadrätt som vi blev intresserade av. I måndags så ringde vi till mäklaren och bokade tid för visning och vi fick en tid fredag (idag) kl 15.30. Allt var jättebra och vi tänkte kika på bostadsrätten för att i början på nästa vecka gå iväg och se om man kan få något lånelöfte från banken. Igår började strulor och irritationen!
Jag var på jobbet då jag fick ett samtal från Simon på förmiddagen om att mäklaren hade ringt till honom. Hon hade sagt att det var några som hade lagt bud på bostadsrätten och att dom dagen efter skulle skriva papper på den så ville vi ha den så var vi tvugna att lägga bud idag (läs torsdag!). Vi hade ju inget lånelöfte från banken så att något bud kunde vi ju inte lägga och vi hade ju ännu inte fått se bostadsrätten! Mäklaren sa att då fick vi strunta i den och var allmänt otrevlig. Jag berättade detta till min pappa (som jag jobbar med) och han tyckte ändå inte att vi skulle ge upp eftersom vi faktiskt var väldigt intresserade av den. Han ringde till mäklaren och frågade henne hur allt låg till och hon förklarade läget. Då sa pappa att vi skulle försöka se om vi kunde få ett lånelöfte under dagen och om vi i så fall kunde få till det så kunde vi få hämta nycklarna och se lägenheten på kvällen och sedan lägga ett bud om vi fortfarande var intresserade.
Då vi inte hade fått in vår kontantinsats på kontot än så var det tur att pappa hade lite buffert och kunde låna ut dom så länge. Eftersom Simon och pappa har olika konton fick vi först åka iväg till pappas bank och fixa en postväxel, sen skynda iväg till Simons bank och sätta in pengarna. Sen kunde Simon ringa banken. Dom kunde inte boka in oss för ett möte under dagen utan tidigast kl 12.00 dagen efter. Då fick Simon försöka se om han kunde få ett lånelöfte genom telefonen eller något (jag vet inte riktigt hur det där fungerar). Vi fick då ett nej eftersom Simon sa att jag fick in mindre pengar än vad jag får..

Mäklaren hade sagt att vi var tvungen att lägga budet ikväll och vi trodde ju att vi skulle få ett lånelöfte om vi fick träffa banken men det skulle vi ju inte hinna. Pappa ringde då till säljaren (pappa hade fått hans nummer för att det var honom vi skulle få låna nycklarna av då mäklaren inte ens skulle med på visningen utan vi skulle få sköta det helt själva). Säljaren visste inte ens att vi existerade (!?!) och att det fanns fler som var intresserade av lägenheten! Detta borde väll mäklaren ha talat om för honom??? Samt att mäklaren borde ha talat om för oss redan när vi ringde på måndagen att det fanns andra som var intresserade??? Säljaren sa att dom skulle skriva på papper kl 14.00 dagen efter så vi hade fram tills dess på oss att komma med ett bud, något som mäklaren inte alls sagt till oss!
Då ringde jag banken och kollade om dom fortfarande hade någon ledig som kunde ta emot oss. Det hade dom, dom hade EN ledig tid med EN person innan kl 14.00. Dom hade också en av de två bankmännen som vi blivit rekomenderade av Simons pappa så vi var mycket nöjda.

Nu började klockan ticka på och vi bestämde med säljaren att vi skulle fixa med visningen på kvällen. Detta gjorde vi. Vi blev inte lika kära i lägenheten när vi fick se den på nära håll men vi kom ändå överens om att vi kunde lägga ett visst bud om vi skulle få lån på det.

Dagen efter (läs idag) så åkte vi till banken. Där blev vi varmt mottagna och snabbt fick vi ett besked om att vi kunde få lånelöfte på den summan som vi ville ha. ÄNTLIGEN lite medvind! Vi blev väldigt glada för att även om det inte skulle bli något med den här bostadsrätten så har vi ett lånelöfte som gäller i ett halvår framöver! Detta är vad som också ska firas lite ikväll. Vi har fått ett lånelöfte i alla fall!!!
Vi ringde till mäklaren och la ett bud. Hon var väldigt grinig när Simon ringde och verkade mest tycka att vi besvärade henne eftersom hon nu måste ringa och prata med dom andra som budade vilket verkade vääääldigt jobbigt, men ärligt talat så är det ju hennes jobb!
Senare la dom andra ett bud över vårat och vi la ytterligare ett bud. Efter det tog det en timme innan vi fick svar om att dom bjöd över oss igen. Vi la ytterligare ett bud väldigt snabbt och två minuter i två så blev vi överbjudna.

Man får reda på hur budgivningen går genom sms och när vi fick det sista budet så hann jag precis läsa budet för mig själv och sen när jag skulle berätta för Simon så ringde mäklaren (alltså kanske 5 sekunder efter smset!!) och frågade hur vi skulle göra. Jag sa att jag precis hunnit läsa så vi måste prata lite först och att vi skulle höra av oss.
Min pappa hade sagt att han skulle gå in med lite mer än vad vi hade lånelöfte för så jag ringde till honom och Simon gick på toaletten. Då ringde mäklaren igen men eftersom Simon var på toaletten så missade han samtalet.
Pappa sa att vi skulle bjuda lite till över och Simon ringde mäklaren men hon svarade inte. Försökte sedan ringa igen men utan svar. Klockan 14.40 ringer mäklaren upp igen och säger att nu är affären avslutad för att hon har skrivit papper med de andra som budade!

Hon hade inte berättat för oss att dom skulle träffas klockan 14.00.
Hon hade inte väntat tills vi fick lägga vårat sista bud.
Hon svarade inte när vi ringde.
Hon berättade inte någonting om att det var avslutat förrän dom andra redan skrivit på papprena.

Blir väldigt arga. Inte för att vi inte fick bostadsrätten för att vi visste att det inte var säkert att vi skulle få den och allt kan ju hända under en budgivning. Vi var arga för att mäklaren betett sig som en skit heeeeela tiden. Säljaren hade inte heller ens vetat om att vi existerade om inte VI hade ringt honom och mäklaren hade inte ens fått se vart budgivningen skulle sluta innan hon helt plötsligt avslutade allt utan att meddela oss. Hur fan kan man bete sig så som en mäklare?!?
Simon sa till henne att han försökt att ringa henne två gånger men att hon inte svarade. Detta besvarade hon med att "du svarade inte när jag ringde". Börjar ju fundera på om hon sket i att svara när vi ringde för att Simon gick på toaletten och missade hennes samtal. Oerhört oproffessionellt!

Nej nu är vi arga på denna mäklare! Det känns inte alls som att budgivningen eller någonting hade gått rätt till! Det hela känns helt sjukt! När pappa ringde till säljaren så frågade han också när dom andra hade tittat på bostadsrätten och han sa att dom andra hade varit där på söndagen och kikat. Vi ringde på måndagen och bokade tid!

Rätta mig gärna om jag fattat detta fel men är det inte mäklarens jobb att se till så att säljaren ska få ut så mycket pengar som möjligt vid en försäljning?
Det som känns mest surt just nu är att om inte vi hade ringt till säljaren och berättat att vi existerat och sett till att vi hade fram till kl 14.00 på oss att skaffa fram ett lånelöfte så hade inte säljaren fått upp budet på lägenheten till så mycket som det sedan slutade på. Dessa pengar som VI faktiskt har hjälpt dom med får mäklaren ut en viss procent av. Hon som enbart har försökt motarbeta oss hela tiden får sedan en ännu större bit av kakan och vi är mest förbannade här.

Men samtidigt är vi lite glada. Vi har fått ett lånelöfte och idag har vi även fått se våra bilder från fotograferingen som vi gjorde tidigare i veckan. Klart vi inte låter detta förstöra all glädje för oss! Men det vi vet nu är att det finns en mäklare som vi aldrig i livet skulle rekomendera för någon själ. Förhoppningsvis kommer hon inte alls vara med på något hörn i nästa budgivning vi bestämmer oss för att vara med i.

Här kommer ett litet smakprov från fotograferingen vi var iväg på i tisdags! Blev genast ännu lite gladare nu när jag fick se att dom kommit.

Den här dagen har varit en dag som har gått väldigt upp och ner. Ena stunden har man varit jätteglad och i nästa stund jättearg och förbannad för att nu både vara arg och glad på samma gång. Vad detta beror på kan jag berätta sen, just nu behöver jag nog bara få samla lite tankar och surfa runt och tänka på något helt annat för en stund. Men lite firande ska vi ha (därav den glada biten). Har köpt en liten liten flaska mousserande som jag och gubben ska dela på, det får man väll göra när man har något att fira?
Men nu ska jag dricka te. Dricka te och umgås med min lilla familj en liten stund.

Äntligen får man sätta rumpan på soffan. Åh vad skönt! Idag har jag jobbat. Det gick bra, satt på kontoret hela dagen. Fick reda på att jag kanske kan få lite mer tider också, skulle kännas väldigt bra.
Efter jobbet fick jag skjuts hem av min pappa som sedan följde mig till förskolan och hämtade Liam. Jag har ju lite problem med att hämta honom ensam så att det är bra att jag får lite hjälp med det.
När Liam och jag hade vinkat pappa hej då och kommit hem så gick vi direkt och tvättade händerna. Eftersom det inte blev något bakande här om dagen så bestämde jag att vi kunde göra det idag istället. Liam älskar ju att baka och han var jätteduktig med att hälla i alla ingredienser. Efteråt så försökte jag rulla bollarna medan han fick rulla runt dom i pärlsocker. Han tyckte det var jätteroligt och det som är bra när man gör chokladbollar är att man kan sitta vid bordet hela tiden så även min kropp klarar av det. Bakning av chokladbollar blir det nog fler gånger för mig och lillkillen.

Tack för era fina kommentarer. Ska försöka besvara dom så snart som möjligt men vet inte vad som har hänt med min dator, den vill inte riktigt som jag vill just nu.

Igår hade jag verkligen en skitdag så att det känns konstigt att denna dag blev så bra som den faktiskt blev.
Liam hade igår en väldigt bra förmiddag, men efter hans middagslur så gick allting utför. Först hade jag ju lovat honom att baka och vi hade faktiskt köpt hem saker till bakningen och så hade Simons mamma varit snäll och skänkt lite margarin. Självklart har vi glömt att plocka upp margarinet ur skötväskan så den har stått framme hela natten så den var bara att kasta. Då blev Liam på dåligt humör och tjatade, tjatade, tjatade om bakning. Men eftersom jag är höggravid så blir det ett projekt varje gång man ska ut och göra något med sonen, och magen gör ju konstant ont så att gå till affären kändes uteslutet. Det blidde ingen bakning för oss och Liam vart lagom besviken.
Simon kom hem på lunchen med någon form av magsjuka. Det är jobbigt att han mår dåligt och sen så försvårade det också lite för mig eftersom vi skulle gå på 2 ½ års kontrollen på eftermiddagen och Simon skulle hjälpa till. Nu blev det att gå iväg själv. Det började ganska så bra och Liam pratade på för fullt där borta. Sen vart det helt plötsligt stopp och han vägrade. Det vart ingen mätning av hur lång han är eller vikt tagen på honom då han som sagt helt totalt vägrade. Vi bestämde att vi skulle ta det någon annan dag istället, men där var inte problemen slut. Sen så skulle han inte med mig hem. Han skulle inte ta på sig ytterkläderna och han skulle inte gå upp för trapporna när vi väl kom hem. Kände hur min mage bara gjorde ondare och ondare. Till slut kom jag i alla fall hem och la mig på soffan.

Idag hade jag förväntat mig att vi skulle få ringa och avboka vår inbokade fotografering på grund av Simons magsjuka. MEN *peppar peppar* mådde Simon helt ok på morgonen så det som blev igår var bara något tillfälligt. Liam var också på bra humör hela dagen och själv fick jag världens bästa och längsta sovmorgon. Mycket välbehövlig sådan.
Vi var ute i god tid för att göra oss i ordning och trots att vi nog hamnade vid varje rödljus som vi kunde träffa genom stan så kom vi fram i okej tid i alla fall. Liam var på bra humör hela tiden och visst så "strulade" han lite emellanåt men jag tror ändå att bilderna blir fina. Får förhoppningsvis se resultatet snart!

Nu ska jag dricka te och äta chokladglass och sen blir det Cougar town, ett av de bästa programmen som går just nu!