Min lilla plutt gjorde något som chockade mig nyligen. En glad chock. Varje dag så brukar vi testa och se om han vill krypa eller gå lite om han får hålla i våra händer. Som max har han gått 5 steg men inte visat sig märkbart intresserad.
I helgen har vi inte övat alls och idag så tänkte jag att vi får väll se om det blir något steg åtminstonde. Nej men min lilla herre drog på och gick ända från köket till ytterdörren. Det var som om han inte hade gjort något annat. När jag chockat berömde honom så tittade han på mig som om jag var helt dum i huvudet som berömde honom för något han alltid har kunnat. Vad knäpp han är!

Oj, nu drog han omkull en skål som jag inte visste att han kunde nå. Och nu for tuggummipaketet in i munnen. Nej, nu kallar mamma.

Och ännu en helg är passerad. Varför går helgerna alltid så fort? Lite för fort tycker man. Den här helgen har inte varit den roligaste heller. Har haft vääääldigt ont i magen sen i fredags. Men trots det onda så är man envis som en åsna och vill inte sitta hemma och rulla tummarna hela helgen. I fredags åkte vi hem till Simons föräldrar och hälsade på, och stannade även till och fikade hos morfar och hans sambo. I lördags var vi till kinamuren och åt med Simons bror och hans flickvän. Efter det åkte vi hem till oss och släckte ner för Earth hour. Någon mer än vi?
I söndags åkte vi hem till Simons andra bror och hans sambo och hälsade på och efter det åkte vi till mamma och hennes gubbe. Var trevligt. Som sagt, man höll igång hela helgen. Idag har man fortfarande ont + lite domnande känsla i armen. Men det går väll över.

Nu vaknar min lilla prins. 2 timmar kvar till Simon slutar och jag kan lägga mig i soffan och slöa.

Vad tyckte ni förresten om att Magnus vann "Let´s dance"? Några reaktioner?

Jag vet inte varför, men idag känns det faktiskt som en ganska så bra dag. Helgen har varit trevlig med kinamat och bio. I söndags åkte vi till pappa för att fira han och Marias födelsedag och igår träffade vi dom igen för att dom skulle köpa en sängstomme till oss. Skitsnygg, svartbrun sådan. Liam fick med sig en krokodil också. Hemma lagade jag till kotlett, revbensspjäll, hemagjorda klyftpotäter och morötter till hela gänget. Bra dag för alla tror jag.

Veckan känns fullspäckad. Idag ska vi åka och fira Simons lillebror som fyller 21 år. Grattis Daniel! Imorgon är det visning på ett hus och på torsdag är det babysim och matlagningskursen. Till helgen ska vi förmodligen hämta den lilla ulltussen Smilla som ska bo hos oss. Mystjejen. Ska bli trevligt.

Någon som har något bra tips om hur man gör rent en ugn på bästa sätt? Funkar inte alls med såpa och vatten och värma upp ugnen som Rent hus påstår. Förmodligen har väll vi käkat något med mirakelfett som aldrig vill försvinna... hm... Om det fastnar så i ugnen vill man väll inte veta hur det ser ut inne i kroppen på en själv?

Idag känner jag mig lite på krigsstigen mot alla vuxna människor som vägrar att bli vuxna och mot alla perfekta människor som inte är så perfekta. Jag är irriterad, lite arg och till viss del förbannad på dessa människor. Dessa människor som man alltid har trott så mycket mer om och som vänder och blir så... så... annorlunda. Så förbannat jävla annorlunda. Och varför? För att dom inte trivs med livet kanske. Det är så jag ser det. En människa som tar upp stor del av min ilska (nästintill allt) går knappt att beskriva i ord. Han är överviktig och har högt blodtryck och diabetes, ändå så vägrar han att försöka gå ner i vikt för att läkaren har sagt att han behöver det, endast på trots. Som en liten åttaåring beter han sig. Någon som vet bäst själv och det andra säger att man ska göra försvinner ut i sanden. Sen har han hundar som han mycket väl skulle kunna ta en långpromenad med om dagen, men inte då. Eftersom andra tycker det är en bra idé så gör han det han är bäst på, sätter sig på tvären och bestämmer sig för att göra sig av med hundarna. Det är väll lättare så tycker han. Den enda hunden kanske så småningom kommer hamna hos oss. En väldigt snäll liten hund som verkligen inte gör en fluga för när. Den andra hunden hoppas vi på att vi kommer finna en lösning till. Tyvärr finns ju inte möjligheten att vi ska ta båda, även om båda hundarna är helt underbara.

En annan människa är väldigt trevlig och sätter sig inte alls på tvären på det sättet utan är helt tvärt om. Hon är ganska så hjälpsam och är hon tillsammans med någon så tillägnar hon all sin tid åt att leva upp till alla förväntningar. Hon åker hem till mannen och städar, hon lagar mat och hon ställer upp på nästintill allt i sexväg för att få denna mannen att stanna hos sig. Hon är i hennes ögon den perfekta flickvännen. Men varje gång jag träffar henne så kan jag inte låta bli att förundras över hur lite hon måste veta om världen, och bli irriterad över hennes skryt över hur perfekt hon är. Varje gång så dyker samma fråga upp i huvudet "Om hon nu är perfekt, varför är hon singel?".

Människor som skryter sig om att bli den perfekta mamman är något som stör mig också. Jag har hört flera kvinnor som gärna skryter om hur bra mammor dom kommer bli, När dom väl Får barn. Hur vet dom hur dom kommer att reagera? Vad vet dom om att ta hand om små när dom kräver all din uppmärksamhet och när de kanske bara låtit dig få sova 3 timmar om natten (de senaste fyra veckorna). Hur fan vet dom att dom kommer bli den perfekta mamman? Och vad är den perfekta mamman? Hur kan man utse sig till att vara något som i mina ögon kanske inte existerar? I mina ögon är den perfekta mamman, om hon nu finns, någon som visar kärlek mot sitt barn och som ger barnet tid till att lära sig att få vara barn samtidigt som hon inte helt glömmer bort sig själv utan tar åt sig av barnvakt ibland för att bara få vara själv. Det är viktigt att få vara själv, samla energi och hitta lite av den man en gång var. Det är nog väldigt viktigt för att man sedan ska orka vara den man vill vara, den perfekta mamman.

Men ta inte åt er av att ni ska uppnå något som förmodligen inte finns, perfekt. Försök inte heller att glömma bort er själva för att vardagen inte funkar som den borde. Försök att bara vara ni, ta det lugnt, se efter vad som sker runt om dig och relaxa. Försök att inte få mig på krigsstigen igen, då kommer jag efter er.... ;)

Imorgon fyller Simon 27 år. Då ska jag väll försöka mig på att ge honom frukost på sängen, men jag är ju inte den som vaknar så lätt på morgonen så att risken är väll större att han går till jobbet utan frukost. Senare på dagen kommer det inte komma några besökande, de kommer istället på lördag då det istället blir fullt hus. Vi räknade väll till att runt 17 personer ska ha plats för tårta, och då enbart närmaste familjen. Kompisarna  var här och hälsade på i lördags. Det var trevligt. Först var vi här hemma och åt lite tårta och drack lite alkoholhaltiga drycker, sedan bar det av till Pitchers. Trevligt trevligt.

I lördags sov Liam över hos min mamma. Det gick bara bra. Han var samma lilla ängel som han alltid brukar vara. På söndagen fick vi se att hans första tand hade ploppat upp, OCH hans andra. Vi har väntat ett tag på det, men vi hade helt missat att det var två på gång och inte bara en. Det ser hur gulligt ut som helst när han ler nu och man ser hans små riskorn kika fram. Roligt också att båda kom på samma dag.

Nu blir det att kika på hemmafruarna på kanal 5 och hålla tummarna för att lillkillen sover länge idag med tanke på att jag ska försöka gå upp och sätta på vattenkokaren klockan 6 imorgon.