Fest
Nu var det äntligen dax för middag. Alla började leta upp sina platser. En del hade spanat lite innan på bordsplaceringskartan och en del andra hade varit inne i lokalen och letat upp just sitt namn men fort gick det i alla fall för alla att hitta sin plats. Jag och Simon placerade oss vid våra kort som hade en lite annan touch än de andras placeringskort. De var lite större och hade små kronor på.
Middagen som serverades var två olika sorters potatissallader, en grönsallad och en melonsallad, grillat nötkött och fläskkött, två olika sorters ajvar, tzaziki och grönsaksspett till vegetarianer och veganer. Supergott var det verkligen! Niklas hade verkligen lyckats med köttet och alla sa att de tyckte det var jättegott så jag tror det vart lyckat.
Middagen fortlöpte och först ut att hålla tal var min pappa som höll ett fint tal. Han sa efteråt att han glömde säga vissa bitar men det gjorde inte så mycket utan jag tyckte det var fint gjort av honom ändå.
Efter att ha ätit en stund till var det dax för mig att trotsa min sjuka hals och hålla mitt tal som jag hade skrivit ett tag på. Jag ville inte hålla något sockersött om hur mycket jag älskar Simon osv för sånt är bara jobbigt för andra att sitta och lyssna på så jag skrev ihop en dikt med både humor och kärlek. Det vart lite nervöst eftersom min röst höll på att brista ett antal gånger men det var skönt när det var avklarat.
Efter middagen så vart det en liten mingelpaus. Tårtan stod på kylning hos Simons bror så att några fick åka iväg för att hämta den (ca 35 kilo tårta) och sen så kom vi på att vi helt hade glömt veganglassen hemma hos mig så att det var också tvunget att ordnas. Under tiden som detta ordnades så spelade Simons barndomskompis och hans flickvän för oss. Det var jättebra!
Under minglet så började en del skriva i vår gästbok som vi hade. Vi beställde en från internet och sen åkte jag till Panduro och hittade lite material för att göra den lite snyggare så den passade oss lite bättre.
När tårtan anlänt så fick vi sätta ihop ställningen och sen lägga ut veganglass och jordgubbar på tallrikar. Då kom en av gästerna fram och berättade att dom kom på att dom glömt att berätta att en var laktosintolerant så den personen fick också glass och jordgubbar då det var det som vi hade att erbjuda.
Tårtan ställdes fram och det var tid för oss att gå fram och skära upp den första biten. Längst upp på tårtan hade vi en caketopper som jag själv hade köpt på Panduro och som hade varit helvit men nu hade jag gjort om den så att den skulle se ut som mig och Simon. Jag hade till och med suttit och målat dit alla mina tatueringar och allt och jag tror jag fick till det helt ok ändå.
Tårtan var riktigt god. Det var vanilkcreme och chokladmousse och den verkligen smällte i munnen. Skulle lugnt kunna köpa en till och bara ha hemma och gå och äta på en fredagskväll. Värt varenda krona! Jag är inte den som är så himla mycket för tårta annars men den här var riktigt god.
Under tiden som tårtan vandrade ner i magen och whiskeyn och sheridan avnjöts vid sidan av kaffet så hölls det några till fina tal, ett från mina tärnor. Det var supergulligt. Jag är lite besviken på mig själv att jag inte såg till att alla talen filmades utan det var bara något tal som kom med då filmkameran helt glömdes av i början. Men jag är glad för det jag fick med i alla fall! Här någonstans hade också vår son vaknat till liv igen och vart med på en jättefin bild som vår fotograf tog. Vi hade ju den fantastiska förmånen att ha en fotograf hos oss under hela middagen så det vart mycket fina kort att sätta in i albumet för framtiden.
Efter tårtan var det mingel igen och sen böt jag klänning till en annan lite kortare variant som jag kunde dansa i. Det hade varit totalt omöjligt för mig att dansa i den klänningen jag hade innan. Släpet hade nog varit iväg hela tiden och jag kan slå vad om att min make då hade trampat på min klänning minst en gång. Men jag är nöjd med den andra brudklänningen jag köpte. Hittade den i en 50-tals butik. Det var små "tygrosor" på hela överdelen men de syns tyvärr inte så bra på korten men den var väldigt fin i alla fall, och lätt att dansa i som sagt.
Kameran ställdes i ordning, för det här ville vi i alla fall filma. Sen så gick jag och Simon ut och väntade i hallen och då fick jag världens black out så jag mindes inte ett enda valssteg. Så det var bara för mig och Simon att öva lite snabbt innan vi gick ut på dansgolvet. Det gästerna inte visste var att vi bara några få veckor innan kommit fram till att vi ville göra en rolig dans och hade gjort en liten dans blandat med vals, pult fiction, bird is the word och this boots are made for walking. Kan jag få ut den på youtube så kan jag dela med mig av den någon dag, men nu får ni se lite kort på det istället.
(Bröllopsvals)
(Pulpfictioninspiration)
(Bird is the word)
(This boots)
Detta får avsluta min uppdatering om bröllopet, festen är en helt annan historia som bara ni som var där får ta del av. Jag hoppas att ni som frågat efter den är nöjda över min uppdatering, själv känns det som om jag har genomgått lite av dagen ytterligare en gång.
Fotografering
Innan chauffören stängde dörren bakom oss så öppnade han vår champangeflaska som vi tjejer tidigare slitit med. Vi hällde upp varsitt glas åt oss alla och skålade. Det tog inte lång tid innan vi var framme vid fotoplatsen som vi valt ut. Ännu en gång var jag lättad över det fina vädret som vi hade eftersom det hade varit lite mer problematiskt om det hade regnat vid vår utomhusfotograferingen, men vi hade lite back up planer om det hade varit så. Men nu var det i alla fall fint väder, lagom varmt och barnen hade också anlänt till platsen tillsammans med farmor. Nemo hade inte sovit än och hade börjat bli trött men han var ändå på gott humör, kunde inte vara stoltare.
Vi gjorde oss i ordning för fotografering och började med barnen eftersom dom var otåligast. Liam gjorde allt som fotografen sa till honom och agerade verkligen modell!
Fotografen sa att han tyckte att det var roligt att ta kort på honom just för att han lyssnade så mycket också, och så är det ju självklart världens finaste motiv, ha ha. Nemo var som sagt trött men han skrattade och höll igång ändå under fotograferingen. Han gav väll allt han kunde för att sedan kunna åka tillbaka till festplatsen, lägga sig i vagnen och somna gott på två röda.
Efter att barnen fotograferats så var det dax för hela följet att bli med på kort och även för mig och Simon att ta våra enskilda kort. Det kändes väldigt avslappnat och vi tog inte bara kort där vi stog rakt upp och ner utan vi tog lite roligare, avslappnade kort och det kändes som att alla tyckte att det var skönt att det inte hela tiden behövde vara så allvarligt.
(Denna bild tog vi till vårat tackkort.)
Efter fotograferingen så tog vi limousinen tillbaka till vigsel- och festplatsen. Dessa platser var på samma ställe vilket var smidigt och bra för alla parter. När vi kom fram så hade alla fått små snittar och bål medan vi var borta och nu var det tid för en gemensam skål med alla så det serverades mousserande till alla parter. Hade ordnat med både alkoholfri och vanligt mousserande så det fanns något bubbligt för alla att skåla med.
Vår toast madame Maria höll ett litet kort tal och höjde glaset för oss och alla föll in i en gemensam skål.
Efter detta hade vi bestämt att vi ville försöka få med alla på bild så vi ställde upp oss utanför festlokalen och vår fotograf backade långt ut på gärdet för att få med alla. Till och med Nemo som låg och sov i vagnen fick vara med på ett litet hörn. Han syntes inte så mycket men vi vet att han var med i alla fall och det kändes bra.
Efter att fotot togs så fick alla mingla lite. Vi hade tre par som väntade barn inom väldig snar framtid alla tre och det ena paret kom fram till oss direkt och berättade att hon hade fått värkar så de var tvugna att åka. Väldigt förstårligt men det var roligt att de orkade vara med så länge som de var!
Efter att dom åkt fortsatte vi med kramar och mingel och en del fyllde på sitt glas med det goda mousserande.
Vår grillmästare Niklas gick tillbaka till grillarna och fortsatte med maten. Han hade i uppdrag och grilla allt som skulle grillas och vår servitris för kvällen gick in och började plocka fram maten och allt som skulle ordnas.
... Fortsättning följer...
Vigsel
Limousinen kom och hämtade oss och en trevlig chaufför hjälpte oss in till våra platser. Jag kände mig fortfarande stressad och hade nog inte riktigt fattat att det faktiskt var nu det snart var dax.
Vi satt i alla fall och pratade och skrattade en massa och chauffören tyckte att vi allt kunde låta dom vid vigseln vänta lite på oss så han tog en liten omväg.
När vi väl började närma oss kom den fruktade hostattacken från mig som aldrig ville ta slut. Självklart hade jag inget vatten eller några halstabletter åt min sjuka hals med mig i limon och det enda vi kom på att vi hade var champangen som vi egentligen hade bestämt att hela följet skulle ta och dricka av när vigseln var över. Men nu var det bråttom. Ena tärnan tog champangen och slet i korken och försökte få upp den utan resultat. Nu var vi snart framme så det var bara att ge upp och en av de andra tärnorna hittade till slut ett tuggummi som jag fick tugga lite snabbt på och kasta för nu öppnades dörrarna och en best man väntade på att första tärnan skulle hoppa ut.
Till tonerna av "Somewhere over the rainbow" hoppade alla tärnor hoppade ut lite smidigt, själv tog det lite längre tid eftersom jag hade klänningen och allt som skulle ut men det gick väldigt bra ändå. Utanför bilen stod min pappa som tog emot mig. Han var jättefin och såg lite lagom nervös ut när han stod där i sin rosa slips och var beredd på att leda fram sin dotter till hennes blivande. Än såg jag inte Simon men när jag kommit fram till tältet där alla vackra gästerna satt vid varje sida och vi steg på den röda mattan vi lagt ut så såg jag Simon stå där framme och såg lite lagom nervös ut även han och det var nära på att jag började bli lite tårögd där. Han var superfin.
Tärnorna ställde sig på vänster sida om mig och best mans på höger sida om Simon. Vår vigselförrättare (som också är en vän till Simons familj, Per Holm) stod i mitten och såg fin och lugn ut. Sneglade lite åt sidan och kunde se att Liam satt brevid sin "mormor" och Nemo satt och såg lite lagom trött ut hos farmor och farfar.
Pappa räckte över mig till Simon och sen vände vi oss om och vigelsförrättaren började tala. Han talade inte så länge för redan tidigt under vigseln skulle min underbara vän Felix läsa en dikt för alla. Hon gick fram i sin blommiga klänning och läste dikten på ett jättefint sätt. Hon sa själv att hon var nervös men det var absolut ingent som märktes.
Sen pratade Per vidare om oss, att det snart är sex år sen som vi träffades och om våra barn Liam och Nemo. Sedan kom den stora frågan.
- Tager du, Bella Anna Margaretha, Simon Peter?
Jag vet inte varför men själva frågan fick mig att bli helt ställd och jag fick för mig att hela frågan och allt lät väldigt komiskt. Men jag kom snart till sans och med min krassliga röst fick jag fram ett
- Ja.
Dock så var inte riktigt min röst med mig så tydligen tyckte både Simon och en av hans best mans att jag sa "nja" men om det är någon som läser det här och som också tyckte jag sa det så var det min sjuka röst som svek mig lite.
Sen var det ringbyte. Jag hade inte planerat något alls om min brudbukett men insåg fort att jag var tvungen att ge den till någon så min ena tärna tog snabbt emot den och Simons bror räckte över ringarna till honom.
Äntligen satt ringarna på plats! Vigselförrättaren förklarade oss man och hustru och vi fick ett vigselbevis och sedan vände vi oss om så att alla som ville kunde fotografera oss. Efter en liten stund kom också första kyssen som man och hustru och det kändes hur bra som helst! Ett års slit var nu över och nu kunde vi bara slappna av.
Tonerna från Colbies låt "I do" ljudade och snart började alla blåsa såpbubblor som delats ut strax före vigseln. Nu var det bara för oss att gå tillsammans mot limousinen och börja fira.
Alla tärnorna och best mans tog dagens partner under armen och vandrade efter oss mot limousinen. När vi kommit utanför tältområdet så började man äntligen slappna av och känna hur all stress och allt bara for av en och nu var det bara att njuta och fira. Även följet var väldigt lättat över att det hade gått så bra och tärnorna var mest glada över att ingen av dom hade ramlat. Vi hade skämtat lite om det innan och hade "bestämt" att skulle en ramla så skulle resten bara kasta sig mot backen efter. Nästan lite synd att ingen snubblade till för det hade varit en ganska så rolig syn kan jag tänka mig!
Vi stod en stund vid limousinen och inväntade att gäster skulle ta sig ut från tältet och att chauffören skulle öppna åt oss så vi kunde sätta oss i limousinen och åka iväg och fotograferas. Vi hade valt ett ställe alldeles i närheten och så hade vi bestämt att farmor skulle ta med Liam och Nemo i sin bil och åka iväg och möta upp oss där borta.
... Fortsättning följer...
Bröllopsmorgonen
Har suttit och kikat lite på min blogg och kommit fram till att jag aldrig kom med den där uppdateringen kring vårt bröllop så här kommer den!
Natten till bröllopet sov mina tärnor över hos mig och Simon sov över hos en av sina best mans. Redan då jag vaknade så kände man av att det skulle bli en stressig morgon och förmiddag trots att jag vaknat i god tid. Jag tittade i alla fall ut och insåg att det skulle bli fint väder idag vilket var underbart eftersom vädret varit lite smådåligt hela veckan. Tog en dusch och tog på mig lite myskläder att gå runt i så länge. Jag började känna efter i kroppen och insåg att jag (förutom halsen) faktiskt var frisk. Hade varit sjuke hela veckan och gjort att för att bli frisk och nu var det bara rösten som var väldigt hes.
Dagen innan hade vi gjort potatissallad till in på natten och allt var ännu inte riktigt klart så det sista som skulle skivas och göras klart var bara att börja fixas med.
En av mina tärnor hade i uppdrag att åka iväg och hämta upp brudbukett samt tärnornas blommor och sen åka iväg till Simon och lämna över ett litet paket från mig som innehöll lite kort och lite andra saker. Ett av korten hade jag gjort en lite större förstoring av och det var det här kortet:
Det skulle ju inte vara så svårt att lämna över det där paketet men det var lättare sagt än gjort. Simon fanns inte på det stället som han sa att han skulle finnas när tärnan dök upp och hon hade själv glömt sin telefon så det var bara att åka runt och leta rätt på honom. Till slut fann hon honom hos hans föräldrar där det knöts slipsar för fulla muggar. Det tog som sagt lite längre tid för henne att fixa det vilket gjorde att vi bara var tre stycken kvar hemma med resten av förberedelserna så det var lite stressigt men det gick. När hon väl dök upp så ringde Simon till hennes telefon och sa att hans bror som skulle hämta tårtan också hade hämtat upp grillmästaren inne i stan och på vägen mot oss (dom skulle komma förbi hemma hos oss och hämta upp maten vi höll på att förbereda) så lyckades något spillas över hans kostymbyxor så vi var tvugna att leta fram Simons andra kostymbyyxor han hade hemma. Hon sprang iväg och började leta och när hon stod i letandet så upptäcker min andra tärna att hennes tärnklänning saknades! Den var som bortblåst. Vi visste att den låg i en påse tillsammans med hennes skor som hon hade haft dagen innan vid repetitionen men nu var den som bortblåst. Vi vände upp och ner på HELA lägenheten samt var jag och en tärna ute och rotade i soporna för att se om den hamnat där kvällen innan men hittade den inte någonstans. Paniken började blåsas upp då det inte fanns någon mer sådan klänning att få tag på samt att vi skulle behöva hinna åka till köpcentret för att hitta en ny klänning som matchade de andras. Vi var lite i upplösningstillstånd då en av de andra tärnorna kom på att hon kan ha sett en påse som låg i några backar som plockades ur bilen dagen innan och nu befann sig i festlokalen en mil bort. Vi höll tummarna för att det stämde och jag fick ringa till pappa som fortfarande var hemma och gjorde sig i ordning och fick be honom att åka till lokalen och leta.
Nu fanns det ingenting vi kunde göra åt saken, bara att avvakta så tärnan med den saknade klänningen fick hoppa in i duschen. Jag och en tärna började jobbet med att få på mig lösögonfransarna vilket var lättare sagt än gjort med lösnaglarna men till slut så satt dom. Simons bror och grillmästaren kom strax därefter och hämtade upp mat samt en lapp som ena tärnan hjälpt mig att knåpa ihop på morgonen med beskrivning för vad hon vid serveringen skulle göra. Kom även på att bålskål saknades men hade som tur var några extraskåla stod så vi valde ut den finaste av dom och skickade med grabbarna.
När dom åkt började jag att föna mitt hår som skulle vara torrt tills frisören kom hem till mig. Detta hanns inte utan det var bara halvtorrt när han kom innanför dörren men det gick bra ändå. Sen var det bara för mig att sätta mig och försöka lugna ner mig och få håret i ordning. När det gått ungefär en halvtimme ringde pappa och sa att han hade hittat klänningen! Lättnad! Nu kunde vi pusta ut vad gällde det i alla fall.
När frisyren var klar, tärnorna duschade och klara och frisören åkt vidare till Simon (ja han var också best man) så satte vi oss ner en liten stund och avnjöt ciabatta, jordgubbar och lite mousserande. Det gick inte direkt att pausa så mycket för tiden var fortfarande knapp och vi hade en hel del kvar att göra.
Jag fick hjälp på med min klänning och sen var det dax att börja sminka mig. Kikade lite snabbt på klockan och det var ca 15 min kvar innan limousinen skulle lämna av grabbarna vid vigselplatsen och sen åka och hämta oss. Jag drog snabbt på mig sminket och fick springa ut i dagsljuset och visa tärnorna som fick avgöra om det såg bra ut för belysningen inomhus var bristfällig. Det vart godkänt och sen sprang vi runt och letade efter halsband, örhängen och saker som jag letat fram för att få ihop något blått, något gammalt, något nytt, något lånat och något fått. Tyvärr glömde jag av det blåa strumpebandet mitt i all jäkt men jag anser att min tatuering innehåller tillräckligt med blått för att bli godkänt, ha ha. Nu ringde dom från vigsellokalen till ena tärnan och sa till att dom hoppat ur limousinen och att den nu var på väg mot vårt håll. Vi tog på oss skor och allt och gick ut till parkeringen för att vänta. Då kom jag på att jag glömt att tagit en whiskey som jag hade lånat av pappa. Detta skulle jag göra för att min röst kanske skulle kunna hålla under vigseln så jag fick lämna brudbuketten till ena tärnan och ta den andra tärnan med mig i släptåg och springa tillbaka till hem. Tärnan sprang in och letade efter whiskeyn medan jag stannade ute, detta för att hon hade en mycket bättre klänning att springa runt i. Sen kom hon med den, jag halsade i mig en skvätt ur flaskan och sen var det bara att springa tillbaka till tjejerna vid parkeringen. Limousinen hade ännu inte kommit men den var på väg.
... Fortsättning följer...
Nu är vi gifta!!!
Äntligen!! Nu är vi gifta och jag och min gubbe har nu blivit ett och jag kan här med kalla mig för Fru Frostklint! Hur underbart är inte det?Jag kan verkligen inte säga att jag vill ändra på någonting! Vi hade fantastiskt väder, vigselplatsen vart helt underbar efter att pappa och svågrar gjort satt sin sista touch på stället och både tärnor och best mans var såååå otroligt vackra!!! Alla gäster verkade trivas och maten som vår grillmästare gjorde i ordning smakade superb. Idag har vi även fått se lite bilder som fotografen tagit under dagen och de vart också helt otroligt fina! Lägger upp en massa bilder som vår underbara fotograf tog och så får ni njuta av dom så som vi har gjort under kvällen.
Inmarsch.
Vigsel.
Ringbyte.
Utmarsch.
Kärlek.
Äntligen gifta!!!
Vårat fantastiska bröllopsfölje! (Han längst till vänster är han som kan ta åt sig äran för mitt hår.)
Mina vackra och fantastiska tärnor!! Utan er hade det jag gått under! Kärlek!
Helcoola best mans!
Mina underbara söner Liam och Nemo!
Liam gör allt som fotografen säger åt honom. Fotomodell nästa?
Trots att Nemo inte sovit middag ännu och verkligen var hur trött som helst så bjöd han på leenden och var hur snäll som helst under fotograferingen.
Äntligen sitter dom på våra fingrar (jag har två ringar och gubben en).
Ett sista kort innan paret Frostklint återvänder till festen.
Vid festlokalen väntade alla underbara gästerna!
Grillmästaren la sin sista touch på köttet innan han svidade om till kostym.
Under middagen höll min fina pappa ett jättefint tal.
Lite senare trotsade jag min sjuka hals och höll ett tal för min make.
Efter middagen vart det "lite" tårta.
Hade själv målat vår egen caketopper.
Efter tårta och allt bytte jag om till brudklänning nr 2 och så kickade vi igång festen med en egenkomponerad bröllopsvals.
Tack alla ni som gjorde vår dag möjlig! Det finns inte ord för hur mycket alla små till stora ansträngningar betyder för oss! Tack också för era gåvor i form av pengar till vår bröllopsresa. Senare i veckan kommer den ske och det kommer bli fantastiskt, helt ER förtjänst! Ett jättetack till alla er som gav gåvor trots att ni inte var med som gäst på vår dag. Hur underbara är inte ni då!?!
Som sagt. Jag är bara lycklig, glad, euforisk och allt vad det nu är. Men vår dag gick ju inte helt smärtfritt kan man säga då problem nr 1 uppstod då ena tärnan innan kunde hitta sin tärnklänning!! PANIK! Men till slut hittade min pappa klänningen ute i festlokalen och glädjetjut utbröt!
Efter vigsel och fotografering kommer ett par fram till oss och säger att dom måste åka då kvinnan i fråga fått värkar! Dom ilade iväg och sen fick middagen börja. Där flöt allt på otroligt bra. Mycket hjälp från olika håll och ni vet nog vilka ni är utan att vi nämner namn.
Tack i alla fall! Vi kommer ALDRIG att glömma er!!!