Tyvärr måste jag skriva, Familjen Otur slår till igen
Tiden går så fort nu så det är sjukt! Trist att appen som man kunde blogga med fortfarande strular för annars hade man kunnat blogga oftare. Blir att överväga om man ska byta portal så att man kan börja blogga från mobilen igen.
Sen senast har familjen Otur varit framme igen... Eller Herr Otur lättare sagt. Han ramlade på jobbet och landade på knät som svullnade upp som en kokosnöt. Ringde sen till vårdcentralen som sa "Man kan inte skada sig av att ramla så ta en alvedon och gå hem och vila" (jag ska också börja jobba på vårdcentralen för att jag kan också ordinera det!) vilket han sedan gjorde. Han kunde inte ens lyfta på benet men alvedon är som vanligt vårdcentralens mirakelmedicin som ska hjälpa.... Det gjorde det inte. Dagen efter ringde en vän och sa att hennes arbetskamrat som är sjukgymnast vill titta på hans knä så han fick pallra sig dit. Det var bra det för den arbetskamraten tyckte att Simon skulle åka direkt till akuten så det blev att lämna barnen hos deras "mormor" och sen åka till frakturmottagningen. Där tappade dom knät på 7,5 ml blod och sen skickade honom till röntgen. Tre och en halv timme senare var vi på väg från akuten med ett besked om att han hade två frakturer i knät och en stålställning a´la forrest gump som satt över benet. Tar rollspelet till helt andra höjder! Nu har han hunnit vara tillbaka på återbesök och det har nu visat sig att han till och med hade tre frakturer i knät och alvedon och vila var inte det som det skulle botas med. Sjukgymnasten har ringt i efterhand och frågat om det är ok att han anmäler vårdcentralen för felbehandling och det sa vi inte nej till. Nej, vi vill inte att någon annan ska behöva genomlida samma sak. Dom kanske inte har samma tur som oss att ha en sjukgymnast i sin närhet och då ligger de väll hemma i flera veckor och knaprar alvedon och vilar och inte förstår varför det aldrig bra i det svullna, blodfyllda knät.
Ungefär
en vecka kvar till lucia,
två veckor kvar till julafton och
tre veckor kvar till nytt år.
Oj vad tiden går fort!
Skönt att julklapparna är inslagna, julafton planerad och julgardinerna är uppe så det är bara att luta sig tillbaka i soffan och vända lite försiktigt på cidern så att den börjar glittra och titta på sina underbara barn som skriker och kastar ner saker ner för trappen för det är såååå roligt. Nu är det fredag folk! Idag serveras det biffwok.
Men vi säger väll vattkoppor igen...
Nu har det gått några dagar igen. En helg är förbi och en hel del har hänt. Vu börjar med otursfredagen sin började med att ringa vårdcentralen då Nemo fått ännu fler prickar. Fick en tid och Simon kom hem från jobbet och vi åkte dit. Väl där så kan dom inte säga varför han har prickar utan ger oss en remiss till Barnkliniken på USÖ. Japps. Först skjutsar vi iväg Liam till hans farfars jobb så han får meka truck medan vi åker iväg mot Barnkliniken. Det låter ju enkelt? Njae. Vi kom fram till att det passerat lunch och vi inte hade hunnit äta något på hela dagen. Svänger in på Lidl och köper choklad till oss och Smootie till Nemo för att stilla den värsta hungern. När vi sedan svängt ut från parkeringen är Simon fullt upptagen i huvudet med annat och missar ett stort hål i vägen som han dunsar i. Familjen Otur är framme igen och punkan är ett faktum. Svänger in på en väg brevid där Simon får gå ut och börja meka. Rödtott som ligger i gassande stol och svär och tokar svetten ur pannan medan jag står hanfallen och försöker trösta Nemo som är förbannad för att bilen står stilla och bara skriker. Efter många om och men får vi på reservdäcket och vi får puttra fram i 70 km/h de två milen. Väl där inne så får vi träffa flera olika läkare och vi har ny räknat ut att under Nemos "pricktid" har han träffat fem sjuksystrar, två läkare och en överläkare och ingen har sett såna prickar förut. Till slut säger överläkaren att det är "vartkoppor som inte ser ut som vattkoppor eller beter sig som vattkoppor och trots att han haft vattkoppor innan så är det det... Men han kan fortsätta med pencillinen och komma tillbaka när kuren är slut om inte prickarna försvunnit". Sen var det tack och hej och så fick vi återvända hemåt. Jao, det är väll som vanligt med vår familj.
I lördags var det i alla fall roligare. Barnen var hos farmor och farfar medan jag och Simon åkte på bröllop. Jättefint bröllop med ett väldigt sött brudpar. Maten var god och sällskapet trevligt, kan inte klaga där inte. Tyvärr fick jag migrän senare på kvällen och vi fick åka hem där jag sedan fick sån tryckande huvudvärk att jag var tvungen att spy. Tråkigt slut på en annars så fin dag. Men tack för att vi fick vara med och dela er fina dag!!
Kort från när jag och Simon inväntar skjuts mot bröllopet.
Elektriker och otur... igen eller hur var det nu?
Jag älskar vår elektriker! Det finns ingen bättre och mer kompetent människa på denna jord. Han har varit här 5 gånger för något som kanske behövdes 2 gånger för. Han skulle flytta en knapp och sen så skulle han sätta dit rätt knapp. Svårt svårt.. tydligen. Det krävs tydligen att man i trappuppgången måste ta ner handtaget för att byta ut knappen som sitter brevid dörren i hallen. Sånt tror man inte när man inte jobbar med det. Då tror man att man bara måste vara på och peta där man ska byta ut osv men tji fick vi... Eller så är gubben bara lite inkompetent och egentligen borde ha gått i pension vid det här laget, men men. Jag behöver ju inte vara orolig för att vara utan vuxet sällskap på dagarna i alla fall, då elektrikern springer här om vart annat. När han sedan gick för dagen sa han att han skulle komma tillbaka nästa dag. Dagen efter ringde han och sa att han var fullbokad och skulle komma tillbaka dagen där på och sen har jag inte hört något mer från honom. Vid det här laget blir jag inte speciellt förvånad.
Nu har vi börjat riva ner köket. Det ska bli riktigt skönt att få nytt kök och jag tycker att vi fick en fantastisk start på det hela. Fick hem sakerna och satte ihop de ganska så fort då vi valde att sätta ihop allt och sen plocka ner köket när allt är ihopsatt. So far so good. Men med vår otur kan ju ingenting bara få bli bra så att när vi börjar riva ner en täcklist så inser vi att det går ett väldigt stort rör bakom täcklisten så att våra skåp är nu för höga. Perfekt att vi satt ihop alla skåp för då får vi inte heller byta ut de mot mindre. Jaha, hur gör vi nu då? Då är det bra att vi har Sveriges bästa plåtslagare i släkten så vi fick ringa hit honom och nu jobbar han på att försöka få upp röret på något bra sätt närmare taket så att vi sen kan höja skåpen lite och eventuellt kommer vi få sänka skåpen ett par centimeter men det är bättre än något annat. Imorgon får vi fortsätta med vårt projekt. Spännande att se hur långt vi kommer och hur allt kommer gå när vi väl satt igång. Hur dyrt kommer det bli i slutändan? Mycket spännande att se.
Och något som är unikt med min blogg som jag tänker på nu när jag ännu en gång lägger ett inlägg där är min mapp "När allt går fel" där en del av alla fel som händer i vår familj, all otur ligger. En del kan man skratta åt, andra skaka på huvudet åt och vissa vill man helst bara grina åt. Min alldeles unika mapp. Håll till godo!
Nu har vi börjat riva ner köket. Det ska bli riktigt skönt att få nytt kök och jag tycker att vi fick en fantastisk start på det hela. Fick hem sakerna och satte ihop de ganska så fort då vi valde att sätta ihop allt och sen plocka ner köket när allt är ihopsatt. So far so good. Men med vår otur kan ju ingenting bara få bli bra så att när vi börjar riva ner en täcklist så inser vi att det går ett väldigt stort rör bakom täcklisten så att våra skåp är nu för höga. Perfekt att vi satt ihop alla skåp för då får vi inte heller byta ut de mot mindre. Jaha, hur gör vi nu då? Då är det bra att vi har Sveriges bästa plåtslagare i släkten så vi fick ringa hit honom och nu jobbar han på att försöka få upp röret på något bra sätt närmare taket så att vi sen kan höja skåpen lite och eventuellt kommer vi få sänka skåpen ett par centimeter men det är bättre än något annat. Imorgon får vi fortsätta med vårt projekt. Spännande att se hur långt vi kommer och hur allt kommer gå när vi väl satt igång. Hur dyrt kommer det bli i slutändan? Mycket spännande att se.
Och något som är unikt med min blogg som jag tänker på nu när jag ännu en gång lägger ett inlägg där är min mapp "När allt går fel" där en del av alla fel som händer i vår familj, all otur ligger. En del kan man skratta åt, andra skaka på huvudet åt och vissa vill man helst bara grina åt. Min alldeles unika mapp. Håll till godo!
Familjen otur slår till igen
Nu har det gått ett litet tag och man kan väll säga att den senaste veckan har inte varit familjen oturs vecka precis. Eller ja, med lägenheten har det gått bra då vi har haft ett givande samtal med försäkringsbolaget, mäklaren och dess chef men om man säger i hälsans tecken så har det varit mindre bra.
Först förra veckan så skulle jag laga mat. Hade kokat upp pasta och skulle hälla av pastavattnet men drar åt mig grytan lite för snabbt så hela benet får en stor våg av kokande vatten över sig. Var bara att slita av sig byxorna, på med kylklampar och hoppas på det bästa. Det gick bra. Slutade bara med en liten blåsa efteråt, kunde varit betydligt värre.
Sen någon dag senare så vaknar jag mitt i natten av att jag har svårt att andas. Får bara svårare och svårare och till slut måste jag hålla upp huvudet för att kunna få luft. Som tur var kastade sig min pappa in i bilen och åkte med mig till sjukhuset och stannade inte trots att blåljuset åkte efter oss. Men dom förstod att det var lite bråttom när vi kom fram och dom hörde hur jag kippade efter luft. Fick bedövning i näsa och hals, dom körde ner en kamera och jag spydde som en tok. Sen vart det mycket bättre. Dom kunde dock inte komma på vad det kunde vara men händer det igen får jag åka in igen. Men vi håller väll tummarna för att vi slipper det!
Igår var det dax igen, fast denna gången var det Simons tur att åka in till jourvårdcentralen. Han skulle laga mat, hade i lite för mycket olja i pannan och när han kastade i köttfärsen i pannan så hände något (såg inte) så halva hans underarm fick en våg av stekhet olja över sig. Skölja skölja, på med kylklampar (underbara kylklampar!) och sen fick hans bror skjutsa in honom till jourvårdcentralen där dom plåstrade om och bandagerade armen. Tyvärr hade det blivit ganska så djupa brännskador så just nu hoppas vi på att han inte får några bakterier i det som kan spöka, men med vår otur så är det väll bara att invänta dom. Lite skrattretande åt all tur vi alltid har.
Nu ska jag försöka plocka upp efter helgens röra. Om en timme ska stora pojken hämtas hem från dagis. Håller tummarna för ytterligare en dag med roliga, lillgamla kommentarer från den mannen som kan förgylla hans mammas dag.
Först förra veckan så skulle jag laga mat. Hade kokat upp pasta och skulle hälla av pastavattnet men drar åt mig grytan lite för snabbt så hela benet får en stor våg av kokande vatten över sig. Var bara att slita av sig byxorna, på med kylklampar och hoppas på det bästa. Det gick bra. Slutade bara med en liten blåsa efteråt, kunde varit betydligt värre.
Sen någon dag senare så vaknar jag mitt i natten av att jag har svårt att andas. Får bara svårare och svårare och till slut måste jag hålla upp huvudet för att kunna få luft. Som tur var kastade sig min pappa in i bilen och åkte med mig till sjukhuset och stannade inte trots att blåljuset åkte efter oss. Men dom förstod att det var lite bråttom när vi kom fram och dom hörde hur jag kippade efter luft. Fick bedövning i näsa och hals, dom körde ner en kamera och jag spydde som en tok. Sen vart det mycket bättre. Dom kunde dock inte komma på vad det kunde vara men händer det igen får jag åka in igen. Men vi håller väll tummarna för att vi slipper det!
Igår var det dax igen, fast denna gången var det Simons tur att åka in till jourvårdcentralen. Han skulle laga mat, hade i lite för mycket olja i pannan och när han kastade i köttfärsen i pannan så hände något (såg inte) så halva hans underarm fick en våg av stekhet olja över sig. Skölja skölja, på med kylklampar (underbara kylklampar!) och sen fick hans bror skjutsa in honom till jourvårdcentralen där dom plåstrade om och bandagerade armen. Tyvärr hade det blivit ganska så djupa brännskador så just nu hoppas vi på att han inte får några bakterier i det som kan spöka, men med vår otur så är det väll bara att invänta dom. Lite skrattretande åt all tur vi alltid har.
Nu ska jag försöka plocka upp efter helgens röra. Om en timme ska stora pojken hämtas hem från dagis. Håller tummarna för ytterligare en dag med roliga, lillgamla kommentarer från den mannen som kan förgylla hans mammas dag.
Vattenskada
Nu har det hänt lite saker så jag kommer tyvärr vara lite dålig med att uppdatera bloggen ändå, men ni kanske kommer att förstå.
När vi köpte den här bostadsrätten så var det en vattenskada i golvbrunnen i badrummet på bottenvåningen. Vi köpte bostaden i februari och skulle få tillträde den 1:a augusti så att tills dess skulle badrummet vara ordnat.
Två veckor innan vi skulle flytta in fick vi komma till bostaden och mäta lite. Då såg vi att badrummet fortfarande inte var fixat! Hon sa att det förhoppningsvis skulle vara fixat till vi flyttade in och vi hoppades på det eftersom det var sagt så och att det står så i kontraktet. När vi sedan fick tillträde till lägenheten så var badrummet fortfarande inte fixat! Det har nu gått minst ett halvår och hon sa något om något försäkringsstrul eller något, vi vet inte riktigt vad problemet är egentligen. Hon sa att dom skulle komma och fixa badrummet sen och hon kommer stå för alla kostnader. Ok då, vi har ju ändå ett till badrum tänkte vi.
Nu har dom äntligen satt igång men det visade sig snart att det krypit ut och in till vardagsrummet men att det förhoppningsvis stannat under trappen. Dom borrade upp hål över hela vardagsrummet för att tre dagar senare mäta. Skulle det vara hög procent på fukten i hålen sen så finns det hög risk att det även krypit ut i kök och hall. Nu har dom varit här och mätt och det visade sig vara 100% så att nu har dom borrat i köket också. Detta betyder att dom kommer få riva ut hela bottenvåningen och vi kommer enbart har övervåningen att leva på. Men eftersom vi förmodligen kommer stå utan kök ett tag så vet vi inte hur det kommer bli.
Ja så nu står vi här och stampar och inte riktigt vet vad den närmaste framtiden har att erbjuda och vilken ersättning vi kan kräva för allt detta. Det hade ju varit lugnt om det bara var jag och Simon (eller ja, lugnare i alla fall) men nu har vi två små barn och två innekatter också. Någon som vet något alls om vad man kan kräva i den sitsen som vi är?
Just nu så svär man mest över säljaren i alla fall. J*vla skitkärring som inte ordnat allt detta innan vi flyttade in.
När vi köpte den här bostadsrätten så var det en vattenskada i golvbrunnen i badrummet på bottenvåningen. Vi köpte bostaden i februari och skulle få tillträde den 1:a augusti så att tills dess skulle badrummet vara ordnat.
Två veckor innan vi skulle flytta in fick vi komma till bostaden och mäta lite. Då såg vi att badrummet fortfarande inte var fixat! Hon sa att det förhoppningsvis skulle vara fixat till vi flyttade in och vi hoppades på det eftersom det var sagt så och att det står så i kontraktet. När vi sedan fick tillträde till lägenheten så var badrummet fortfarande inte fixat! Det har nu gått minst ett halvår och hon sa något om något försäkringsstrul eller något, vi vet inte riktigt vad problemet är egentligen. Hon sa att dom skulle komma och fixa badrummet sen och hon kommer stå för alla kostnader. Ok då, vi har ju ändå ett till badrum tänkte vi.
Nu har dom äntligen satt igång men det visade sig snart att det krypit ut och in till vardagsrummet men att det förhoppningsvis stannat under trappen. Dom borrade upp hål över hela vardagsrummet för att tre dagar senare mäta. Skulle det vara hög procent på fukten i hålen sen så finns det hög risk att det även krypit ut i kök och hall. Nu har dom varit här och mätt och det visade sig vara 100% så att nu har dom borrat i köket också. Detta betyder att dom kommer få riva ut hela bottenvåningen och vi kommer enbart har övervåningen att leva på. Men eftersom vi förmodligen kommer stå utan kök ett tag så vet vi inte hur det kommer bli.
Ja så nu står vi här och stampar och inte riktigt vet vad den närmaste framtiden har att erbjuda och vilken ersättning vi kan kräva för allt detta. Det hade ju varit lugnt om det bara var jag och Simon (eller ja, lugnare i alla fall) men nu har vi två små barn och två innekatter också. Någon som vet något alls om vad man kan kräva i den sitsen som vi är?
Just nu så svär man mest över säljaren i alla fall. J*vla skitkärring som inte ordnat allt detta innan vi flyttade in.
Det blir aldrig som man tänkt sig
Midsommarhelgen har inte alls varit våran helg. Det började i och för sig ganska så bra med midsommarfirandet då vi åkte iväg och kikade på en midsommarstång och lite finklätt folk. Det tråkiga var att vi missade "Små grodorna" vilket Liam ville vara med på, men det fick han ta igen sen. För senare så åkte vi vidare till några släktingar och åt lite mat, fikade och sen gick vi till midsommarstången för att dansa där. En av de första låtarna de sjäng var "Små grodorna" så Liam var överlycklig, tyvärr öppnade sig himlen strax efter detta så vi fick springa allt vad vi hade till bilen eftersom vi också hade glömt regnskydd till barnvagnen. Så vi hoppade in i bilen och snart efter det vart vädret lite bättre (så som det alltid brukar vara när man sätter sig i skydd va?).
Efter detta åkte vi snart hemåt och där började allt skit. Grannarna under oss såg att vi kom bärandes på två sovande barn men ändå bestämde dom sig för att ha fest och dra upp ljudet och basen på max och sedan stå och dunka någonting i taket (vårat golv) enbart för att störa oss, detta för att dom fick böta en gång när störningsjouren kom ut pga oss. Så barnen var rädda och inte kunde sova och vi var förbannade. Sedan (efter ett telefonsamtal en av dom gjorde som vi råkade höra) upptäckte vi också att våra grannar inte riktigt är som dom ska vara och vi känner inte riktigt att det känns bra för oss att vara kvar här.
Där slutade inte allt utan vi ringde ju störningsjouren men dom kom inte ut förrän grannarna skulle på krogen. Då vart det lugnt en stund. Sen kom de såklart hem klockan halv fyra igen för att ha efterfest. Då väckte de Liam så han fick lägga sig mellan oss i vår säng och där låg han rädd i i alla fall en halvtimme innan jag lyckades få honom att somna om igen. Fy fan för dessa idioter rent utsagt!
Dagen efter började det bra när vi skulle åka med att först upptäcka att grannarna har spritt en massa pantflaskar utanför porten och sedan att vi hade fått böter för att Simon hade glömt att lägga upp parkeringslappen.
Sen for vi iväg och var borta hela dagen. Vi blev erbjudna att sova hos pappa en natt men bestämde oss för att först åka och titta om grannarna hade fest den kvällen med och hade de inte det skulle vi sova hos pappa. Som tur var så hade dom inte det och kvällen/natten vart lugn.
Dagen efter kom vi ut till bilen och upptäckte ännu en parkeringsbot för att Simon glömt lägga upp parkeringslappen. Fan, fan. Nu har vi i alla fall satt dubbelhäftande tejp så nu kan vi inte glömma lappen!
Nu har vi blivit erbjudna att få ta ett rum hos Simons bror, mamma och pappa. Skulle vara hur skönt som helst att få bo där tills det är dax att flytta (ca en månad) eftersom grannarna inte verkar riktigt kloka men tyvärr är Simons bror kattallergiker så vi kan inte ta med oss katterna. Får se vad som händer nu. Hade varit skönt att hitta kattvakt tills vi flyttar så att vi kan få komma härifrån snart. Mest för barnens skull. Så är det någon som känner för att ställa upp där ute så säg gärna till!
Nu ska jag försöka äta lite medan Nemo fortfarande sover. Liam är iväg till dagis, sista veckan nu.
Efter detta åkte vi snart hemåt och där började allt skit. Grannarna under oss såg att vi kom bärandes på två sovande barn men ändå bestämde dom sig för att ha fest och dra upp ljudet och basen på max och sedan stå och dunka någonting i taket (vårat golv) enbart för att störa oss, detta för att dom fick böta en gång när störningsjouren kom ut pga oss. Så barnen var rädda och inte kunde sova och vi var förbannade. Sedan (efter ett telefonsamtal en av dom gjorde som vi råkade höra) upptäckte vi också att våra grannar inte riktigt är som dom ska vara och vi känner inte riktigt att det känns bra för oss att vara kvar här.
Där slutade inte allt utan vi ringde ju störningsjouren men dom kom inte ut förrän grannarna skulle på krogen. Då vart det lugnt en stund. Sen kom de såklart hem klockan halv fyra igen för att ha efterfest. Då väckte de Liam så han fick lägga sig mellan oss i vår säng och där låg han rädd i i alla fall en halvtimme innan jag lyckades få honom att somna om igen. Fy fan för dessa idioter rent utsagt!
Dagen efter började det bra när vi skulle åka med att först upptäcka att grannarna har spritt en massa pantflaskar utanför porten och sedan att vi hade fått böter för att Simon hade glömt att lägga upp parkeringslappen.
Sen for vi iväg och var borta hela dagen. Vi blev erbjudna att sova hos pappa en natt men bestämde oss för att först åka och titta om grannarna hade fest den kvällen med och hade de inte det skulle vi sova hos pappa. Som tur var så hade dom inte det och kvällen/natten vart lugn.
Dagen efter kom vi ut till bilen och upptäckte ännu en parkeringsbot för att Simon glömt lägga upp parkeringslappen. Fan, fan. Nu har vi i alla fall satt dubbelhäftande tejp så nu kan vi inte glömma lappen!
Nu har vi blivit erbjudna att få ta ett rum hos Simons bror, mamma och pappa. Skulle vara hur skönt som helst att få bo där tills det är dax att flytta (ca en månad) eftersom grannarna inte verkar riktigt kloka men tyvärr är Simons bror kattallergiker så vi kan inte ta med oss katterna. Får se vad som händer nu. Hade varit skönt att hitta kattvakt tills vi flyttar så att vi kan få komma härifrån snart. Mest för barnens skull. Så är det någon som känner för att ställa upp där ute så säg gärna till!
Nu ska jag försöka äta lite medan Nemo fortfarande sover. Liam är iväg till dagis, sista veckan nu.
Hej då på dig med!
Igår var jag förresten till jobbet igen. Tanken var ju att det här skulle bli min sista vecka som jag jobbar men nu är det ändrat så jag kommer i alla fall jobba till augusti.
Innan jag gick till jobbet så lämnade jag självklart av Liam på sitt dagis. Jag stod och höll Nemo i famnen och pratade med Liams dagisfröken. Hon hälsade på Nemo som hon brukar göra och vi bubblar i någon minut innan jag ska gå.
- Hej då, säger hon då högt och glatt.
Det var då jag blev lite förvirrad av att vara en trött två barns mamma. Det var nog en blandning av att jag brukar få säga till Liam att han ska säga hej då när vi är någonstans och att jag dagarna bubblar på med Nemo när vi sitter hemma för jag vänder mig till Nemo och säger på allra finaste bebisspråk:
- Haj då saj... (hej då säg)
Vände sedan på klacken och gick. Vuxna som komunicerar genom sina barn (och speciellt på bebisspråk!) måste vara det pinsammaste som finns!
Innan jag gick till jobbet så lämnade jag självklart av Liam på sitt dagis. Jag stod och höll Nemo i famnen och pratade med Liams dagisfröken. Hon hälsade på Nemo som hon brukar göra och vi bubblar i någon minut innan jag ska gå.
- Hej då, säger hon då högt och glatt.
Det var då jag blev lite förvirrad av att vara en trött två barns mamma. Det var nog en blandning av att jag brukar få säga till Liam att han ska säga hej då när vi är någonstans och att jag dagarna bubblar på med Nemo när vi sitter hemma för jag vänder mig till Nemo och säger på allra finaste bebisspråk:
- Haj då saj... (hej då säg)
Vände sedan på klacken och gick. Vuxna som komunicerar genom sina barn (och speciellt på bebisspråk!) måste vara det pinsammaste som finns!
Vår vanliga otur
I förrgår kväll när vi var ute och åkte bilen så tyckte vi att det luktade lite kattpiss. Vi tänkte att det säkert är någon av våras skor eftersom katterna alltid är ute efter våra skosnören. Efter att ha luktat av skorna och märkt att det inte var dom så glömde vi snart bort lukten. När jag sedan skulle ta ut Liams dagisväska från bilen fick jag svaret på varför det luktade. En av katterna har kissat på Liams väska vilket resulterat i dålig lukt på väska och innehåll. Detta betydde då att igår när jag skulle gå iväg med Liam till dagis fick jag byta ut alla bra dagissaker mot reservsaker som jag hittade hemma. Även Liams bästa gosedjurshund hade legat i väskan och fått ta del av den underbara odören så den fick vi också byta ut mot en annan. Tänkte att detta är tillfälligt så då går det ju bra.
Igår kväll stoppar vi in alla saker i tvättmaskinen och sätter på den. När vi sedan ska kolla till maskinen så upptäcker vi att den har stannat (!!) och står med vatten. Så alla Liams dagissaker ligger fångade i ett hav av vatten och tvättmaskinen får vi inte igång!!
I natt så var Nemo vaken och krånglade en massa. Han åt mängder av mat som han sedan (såklart) valde att spy upp i en alkadspya. Efter blöjbyte valde han också att bajsa på en av handdukarna. Så inte nog med att vi har en massa kattpissaker som är fångade i tvättmaskinen utan vi har också mängder med saker som är täckta av bebisspyor + en handduk som är vackert brunt färgat. Vår vanliga otur känns det som!
Pappa och Simon ska försöka laga tvättmaskinen sen så vi får se hur det går. Håller tummarna för att vi får ordning på det för att tvättmaskinen behövs verkligen och vi vill inte köpa ny nu då vi har en annan tvättmaskin som vi får när vi flyttar in i bostadsrätten om två och en halv månad.
Har fått en annan överraskning idag också. Simon var iväg och lämnade in katterna för sterilisering och kastrering imorse och det visade sig att Vargen tydligen hade ett par kulor gömda så det är två killar vi har. Gör inte oss något då det blir billigare vid kastreringen och Vargen inte är ett så feminimt namn men lite förvånande. Kommer bli konstigt att se Vargen som en kille och inte en tjej i framtiden, men det är väll en vanesak.
Igår kväll stoppar vi in alla saker i tvättmaskinen och sätter på den. När vi sedan ska kolla till maskinen så upptäcker vi att den har stannat (!!) och står med vatten. Så alla Liams dagissaker ligger fångade i ett hav av vatten och tvättmaskinen får vi inte igång!!
I natt så var Nemo vaken och krånglade en massa. Han åt mängder av mat som han sedan (såklart) valde att spy upp i en alkadspya. Efter blöjbyte valde han också att bajsa på en av handdukarna. Så inte nog med att vi har en massa kattpissaker som är fångade i tvättmaskinen utan vi har också mängder med saker som är täckta av bebisspyor + en handduk som är vackert brunt färgat. Vår vanliga otur känns det som!
Pappa och Simon ska försöka laga tvättmaskinen sen så vi får se hur det går. Håller tummarna för att vi får ordning på det för att tvättmaskinen behövs verkligen och vi vill inte köpa ny nu då vi har en annan tvättmaskin som vi får när vi flyttar in i bostadsrätten om två och en halv månad.
Har fått en annan överraskning idag också. Simon var iväg och lämnade in katterna för sterilisering och kastrering imorse och det visade sig att Vargen tydligen hade ett par kulor gömda så det är två killar vi har. Gör inte oss något då det blir billigare vid kastreringen och Vargen inte är ett så feminimt namn men lite förvånande. Kommer bli konstigt att se Vargen som en kille och inte en tjej i framtiden, men det är väll en vanesak.
Pinsamma jag
Sitter och kikar runt på internet och hamnar framför en som beskriver om hur hon skämt ut sig och gått in i en glasdörr här om dagen. Det är såna där pinsamheter som ALLA verkligen kan råka ut för. Själv så har jag bara en pinsam sak som handlar om att gå in i saker/personer som etsats fast i mitt minne och som jag tänkte att jag kunde berätta för er.
Det var på gymnasitet som jag och en kompis hade bråttom till tåget. Vi var ute i sista sekunden och sprang så fort vi kunde mot tåget som vilken sekund som helst skulle lämna stationen. Just då, självklart, så har inte jag ögonen riktigt på hur jag springer utan springer självklart in i en person och det blir världens krock och jag ramlar i backen. Fortfarande är jag väldigt stressad och jag börjar muttrar/snäsa/skälla något om att HAN borde se sig för och sen lite svordommar som följde (trots att det i allra högsta grad var mitt eget fel). Sen sprang jag vidare in till tåget som bara sekunden efteråt lämnade perrongen. Där inne slog sig jag och kompisen ner på varsitt säte och precis när vi satt oss ner så kom det förbi två tjejer som talade med varandra.
- Såg du vem det var, säger den ena tjejen till den andra. Det var ju Göran Persson! Någon stackare som sprang in i honom också!
Japps, den stackaren var självklart JAG. Alltså var det jag som sprang in i våran dåvarande statsminister och istället för att be om ursäkt för att JAG faktiskt sprungit in i HONOM så skäller jag ut honom tillsammans med en massa svordommar som jag aldrig annars brukar använda.
Så om du ser det här Göran Persson så FÖRLÅT!
Det var på gymnasitet som jag och en kompis hade bråttom till tåget. Vi var ute i sista sekunden och sprang så fort vi kunde mot tåget som vilken sekund som helst skulle lämna stationen. Just då, självklart, så har inte jag ögonen riktigt på hur jag springer utan springer självklart in i en person och det blir världens krock och jag ramlar i backen. Fortfarande är jag väldigt stressad och jag börjar muttrar/snäsa/skälla något om att HAN borde se sig för och sen lite svordommar som följde (trots att det i allra högsta grad var mitt eget fel). Sen sprang jag vidare in till tåget som bara sekunden efteråt lämnade perrongen. Där inne slog sig jag och kompisen ner på varsitt säte och precis när vi satt oss ner så kom det förbi två tjejer som talade med varandra.
- Såg du vem det var, säger den ena tjejen till den andra. Det var ju Göran Persson! Någon stackare som sprang in i honom också!
Japps, den stackaren var självklart JAG. Alltså var det jag som sprang in i våran dåvarande statsminister och istället för att be om ursäkt för att JAG faktiskt sprungit in i HONOM så skäller jag ut honom tillsammans med en massa svordommar som jag aldrig annars brukar använda.
Så om du ser det här Göran Persson så FÖRLÅT!
Uppdatering om läkaren
Glömde skriva i förra inlägget att läkaren också sa att Liam inte alls hade ont i ögat eftersom han då hade sagt "Aj" när hon försökte bända upp ögat.
Vi förklarade att Liam sällan säger att han har ont utan är väldigt tålig av sig och att vi tyckte att han ryggade tillbaka när vi kom i närheten av ögat räckte som bevis på att han inte tyckte om det. Sen så har han sagt till oss hemma att han har ont, men vi föräldrar kanske ljuger om det med?
Vi förklarade att Liam sällan säger att han har ont utan är väldigt tålig av sig och att vi tyckte att han ryggade tillbaka när vi kom i närheten av ögat räckte som bevis på att han inte tyckte om det. Sen så har han sagt till oss hemma att han har ont, men vi föräldrar kanske ljuger om det med?
Idiot till läkare!!!
Idag är jag lite sur. Tänker på gårdagens besök på jourvårdcentralen, och det var inte ett lyckat möte så att säga!
Vi skulle åka dit eftersom jag har fått öroninflammation och Liam har problem med sitt ena öga som är jätterött. Ögat har varit det sen i måndags, och trots ögonsalva så har det inte blivit något bättre. Simon tyckte också att han har sett något smuts i ögat men det är svårt att se och ta bort för oss. Ögat har inte heller runnit eller varat någonting utan är bara trött och irriterat och ger obehag för vår lille son.
Först hade i alla fall jag fått tid att få komma in. Möter en ganska så otrevlig läkare som knappt presenterar sig. När hon hämtar mig i väntrummet så känns det som att hon springer iväg till rummet där vi ska sitta (hon vänder sig inte ens om för att möta min blick) och sätter sig genast på sin stol. Själv så vankar man där bakom och går in i rummet och det första hon gör är inte att presentera sig utan att snäsa åt mig att jag ska stänga dörren.
Efter att jag satt mig ner så förklarar jag varför jag är där, men innan hon ens kollar mitt öra så frågar hon om jag äter några mediciner. Säger då att jag äter Citadon vilket följer till att jag får ett förhör till varför jag äter Citadon och inte Alvedon. Jag får sitta och försvara mig angående detta (trots att det inte ens är därför som jag är där!) och hon tystnar inte förrän hon fick reda på att det var neurologen på USÖ som har skrivit ut det åt mig. Man kunde nästan tro att hon trodde att jag självmedicinerade, hur jag nu ska kunna göra det när jag inte har tillgång till att få tag på något sådant!
Slutligen tittar hon till mitt onda öra och konstaterar öroninflammation... Tackar. Sen får jag gå.
Nästa tur är Liam. Tyvärr hamnar vi hos samma läkare. Denna gång är den Simon som får höra att han måste stänga dörren på ett mindre snälllt sätt. När vi kommer in och sätter oss så förklara vi situationen och varför vi aboslut inte tror att det är ögonfluss. Vi säger också att Liam har svårt för ljus och verkar tycka det är obehagligt och gör lite ont. När undersökningen börjar är man då van att läkaren som tittar till barn går fram och försöker kontakt så att barnet inte blir skrämt. Inte den här läkaren! Hon går fram och trycker upp en stark ficklampa i ögat på honom vilket han självklart reagerar med att bli lite skrämd och kniper ihop ögat så mycket han kan. Sen försöker hon tvångsöppna ögat och säger sen (efter att ha sett en liten liten glipa från Liams öga) att han är röd men att det verkar inte vara något skräp. Förstår inte alls hur hon kan se detta då hon inte ens fått se HELA ögat! Sen säger hon att eftersom han är lite förkyld (ja, det är ju förkylningstider och var och varannan unge har förkylning) så måste det vara ögonfluss. Trots att ögat inte har blivit bättre med ögonsalva sen i måndags och inget var eller rinnande kommer från det, och trots att det inte smittad över till andra ögat (som det brukar göra vid ögonfluss) så gör hon bedömningen att det är ögonfluss för att han är lite förkyld!?! Så man kan alltså enligt henne inte vara förkyld och kanske ha något skräp i ögat eller någonting annat samtidigt? Jisses.
När undersökningen är klar försöker Liam själv ta på sig overallen och allt och sen kastar han sig mot utgången trots att hon inte ens pratat klart. Bra att hon inte skrämde barnet som skulle undersökas!
Går därifrån utan att känna mig speciellt nöjd. Är nöjd över att jag fått recept för medicin till mitt öra så det förhoppningsvis blir bättre, sen har vi också receptet till ögondroppar som vi inte har någon som helst aning om vi kommer trycka i ögat var tredje timme helt i onödan. Tack så mycket för trevligt bemötande också! *morr*
Vi skulle åka dit eftersom jag har fått öroninflammation och Liam har problem med sitt ena öga som är jätterött. Ögat har varit det sen i måndags, och trots ögonsalva så har det inte blivit något bättre. Simon tyckte också att han har sett något smuts i ögat men det är svårt att se och ta bort för oss. Ögat har inte heller runnit eller varat någonting utan är bara trött och irriterat och ger obehag för vår lille son.
Först hade i alla fall jag fått tid att få komma in. Möter en ganska så otrevlig läkare som knappt presenterar sig. När hon hämtar mig i väntrummet så känns det som att hon springer iväg till rummet där vi ska sitta (hon vänder sig inte ens om för att möta min blick) och sätter sig genast på sin stol. Själv så vankar man där bakom och går in i rummet och det första hon gör är inte att presentera sig utan att snäsa åt mig att jag ska stänga dörren.
Efter att jag satt mig ner så förklarar jag varför jag är där, men innan hon ens kollar mitt öra så frågar hon om jag äter några mediciner. Säger då att jag äter Citadon vilket följer till att jag får ett förhör till varför jag äter Citadon och inte Alvedon. Jag får sitta och försvara mig angående detta (trots att det inte ens är därför som jag är där!) och hon tystnar inte förrän hon fick reda på att det var neurologen på USÖ som har skrivit ut det åt mig. Man kunde nästan tro att hon trodde att jag självmedicinerade, hur jag nu ska kunna göra det när jag inte har tillgång till att få tag på något sådant!
Slutligen tittar hon till mitt onda öra och konstaterar öroninflammation... Tackar. Sen får jag gå.
Nästa tur är Liam. Tyvärr hamnar vi hos samma läkare. Denna gång är den Simon som får höra att han måste stänga dörren på ett mindre snälllt sätt. När vi kommer in och sätter oss så förklara vi situationen och varför vi aboslut inte tror att det är ögonfluss. Vi säger också att Liam har svårt för ljus och verkar tycka det är obehagligt och gör lite ont. När undersökningen börjar är man då van att läkaren som tittar till barn går fram och försöker kontakt så att barnet inte blir skrämt. Inte den här läkaren! Hon går fram och trycker upp en stark ficklampa i ögat på honom vilket han självklart reagerar med att bli lite skrämd och kniper ihop ögat så mycket han kan. Sen försöker hon tvångsöppna ögat och säger sen (efter att ha sett en liten liten glipa från Liams öga) att han är röd men att det verkar inte vara något skräp. Förstår inte alls hur hon kan se detta då hon inte ens fått se HELA ögat! Sen säger hon att eftersom han är lite förkyld (ja, det är ju förkylningstider och var och varannan unge har förkylning) så måste det vara ögonfluss. Trots att ögat inte har blivit bättre med ögonsalva sen i måndags och inget var eller rinnande kommer från det, och trots att det inte smittad över till andra ögat (som det brukar göra vid ögonfluss) så gör hon bedömningen att det är ögonfluss för att han är lite förkyld!?! Så man kan alltså enligt henne inte vara förkyld och kanske ha något skräp i ögat eller någonting annat samtidigt? Jisses.
När undersökningen är klar försöker Liam själv ta på sig overallen och allt och sen kastar han sig mot utgången trots att hon inte ens pratat klart. Bra att hon inte skrämde barnet som skulle undersökas!
Går därifrån utan att känna mig speciellt nöjd. Är nöjd över att jag fått recept för medicin till mitt öra så det förhoppningsvis blir bättre, sen har vi också receptet till ögondroppar som vi inte har någon som helst aning om vi kommer trycka i ögat var tredje timme helt i onödan. Tack så mycket för trevligt bemötande också! *morr*
Inte vår vecka alls!
Forsättning om gårdagen...
Jag har haft ont i ryggen en tid, och sängen vi har har absolut inte hjälpt mig. Vi har en 160 madrass och en sängstomme till denna. Det dummaste man kan ha enligt mig då jag vill ha mjukare madrass än Simon, och speciellt nu när man är gravid. Att köpa två nya madrasser kostar massor av pengar, pengar som vi istället behöver lägga på babyskydd och syskonvagn. Men när jag var hemma hos pappa sist så såg jag att han hade två mjuka madrasser ståendes i hans extarum. Frågade honom hur breda dom var och han sa att de var 80 cm breda. Toppen! Vi kom då överens om att jag skulle ta den ena av dom madrasserna i extrarummet och Simon skulle få ta pappas madrass som också är 80 cm bred. Pappa vill ha mjukare madrass och kunde då byta med den kvarvarande madrassen i extrarummet. Vår madrass som vi då har hemma skulle vi ställa in i extrarummet, perfekt lösning för alla.
Igår skulle vi göra slag i saken.
Vi började med att åka till Hällabrottet för att hämta ett bilsläp. Väl där kom vi på att vår 160 madrass förmodligen inte kommer upp för pappas trappa. Ringde pappa och kom överens om att vi istället skulle ta min gamla 110 madrass som står i Hällabrottet och ställa i pappas hus, hämta madrasserna hos pappa och sen köra hem dom till oss och ta 160 madrassen till Hällabrottet. Mycket krångel men det skulle det vara värt. Allt gick bra enda tills vi kom hem till oss med madrasserna och skulle lägga ner dom i sängstommen. Då märkte vi att de inte alls passade! Den ena madrassen var 80 cm men den madrassen som jag skulle ha var 90 cm, alltså 10 cm för stort! Den stora och tunga 160 madrassen stod redan nere i släpet och ingen orkade släpa upp den igen. Så vi hade inget val. Fick låta madrasserna stå och åka iväg med den stora madrassen till Hällabrottet.
Nu till vårat dilemma igen. Vi hade ingen hel säng, HAR ingen hel säng! 80 madrassen kan vi fortfarande låna och ha användning av men nu får vi ändå ta av "bebispengarna" och åka till IKEA och köpa en madrass till mig. Köper vi en madrass vill vi gärna köpa en madrass som vi ska ha ett tag framöver. Har kikat tidigare och den bästa för min rygg kostar ca 2,500:-. Så nu i eftermiddag måste vi åka dit och köpa en madrass så vi har något att sova på inatt!
Hur gick det igår när vi skulle sova då? 90 madrassen låg redan i sängstommen så jag och Simon valde att försöka sova i den. Det gick bra, tills kl 6.00 imorse då sängen brakade ihop lite. Fick till slut upp den ordentligt, Simon drog till jobbet men jag kunde inte somna om, rädd att den ska braka ihop igen. Klockan halv 7 vaknade Liam till. Han som alltid vill sova en timme till i vår säng ville jag absolut inte ha i den ostabila sängen som vi har, så istället fick jag lägga mig med min stora mage i Liams säng. Liam sov vidare ett tag till och en annan var alldeles för pigg för att sova, men samtidigt alldeles för trött för att orka gå upp.
Förutom IKEA ikväll måste vi ringa jourvårdcentralen. Liams misstänkta ögonfluss är ingen ögonfluss och vårdcentralen hade inga tider och tycker vi ska ringa till jouren. Själv har jag (utöver huvudvärken och ryggen) en misstänkt öroninflammation och måste se över det. Gör tokont just nu! Blir ingen vattengymnastik för mig idag och får hoppas att den nya madrassen kommer göra mirakel för min rygg... Toppenvecka för oss!
(sen är dvd-dosan borta också så nu kan vi inte kika på film helller... yes)
Jag har haft ont i ryggen en tid, och sängen vi har har absolut inte hjälpt mig. Vi har en 160 madrass och en sängstomme till denna. Det dummaste man kan ha enligt mig då jag vill ha mjukare madrass än Simon, och speciellt nu när man är gravid. Att köpa två nya madrasser kostar massor av pengar, pengar som vi istället behöver lägga på babyskydd och syskonvagn. Men när jag var hemma hos pappa sist så såg jag att han hade två mjuka madrasser ståendes i hans extarum. Frågade honom hur breda dom var och han sa att de var 80 cm breda. Toppen! Vi kom då överens om att jag skulle ta den ena av dom madrasserna i extrarummet och Simon skulle få ta pappas madrass som också är 80 cm bred. Pappa vill ha mjukare madrass och kunde då byta med den kvarvarande madrassen i extrarummet. Vår madrass som vi då har hemma skulle vi ställa in i extrarummet, perfekt lösning för alla.
Igår skulle vi göra slag i saken.
Vi började med att åka till Hällabrottet för att hämta ett bilsläp. Väl där kom vi på att vår 160 madrass förmodligen inte kommer upp för pappas trappa. Ringde pappa och kom överens om att vi istället skulle ta min gamla 110 madrass som står i Hällabrottet och ställa i pappas hus, hämta madrasserna hos pappa och sen köra hem dom till oss och ta 160 madrassen till Hällabrottet. Mycket krångel men det skulle det vara värt. Allt gick bra enda tills vi kom hem till oss med madrasserna och skulle lägga ner dom i sängstommen. Då märkte vi att de inte alls passade! Den ena madrassen var 80 cm men den madrassen som jag skulle ha var 90 cm, alltså 10 cm för stort! Den stora och tunga 160 madrassen stod redan nere i släpet och ingen orkade släpa upp den igen. Så vi hade inget val. Fick låta madrasserna stå och åka iväg med den stora madrassen till Hällabrottet.
Nu till vårat dilemma igen. Vi hade ingen hel säng, HAR ingen hel säng! 80 madrassen kan vi fortfarande låna och ha användning av men nu får vi ändå ta av "bebispengarna" och åka till IKEA och köpa en madrass till mig. Köper vi en madrass vill vi gärna köpa en madrass som vi ska ha ett tag framöver. Har kikat tidigare och den bästa för min rygg kostar ca 2,500:-. Så nu i eftermiddag måste vi åka dit och köpa en madrass så vi har något att sova på inatt!
Hur gick det igår när vi skulle sova då? 90 madrassen låg redan i sängstommen så jag och Simon valde att försöka sova i den. Det gick bra, tills kl 6.00 imorse då sängen brakade ihop lite. Fick till slut upp den ordentligt, Simon drog till jobbet men jag kunde inte somna om, rädd att den ska braka ihop igen. Klockan halv 7 vaknade Liam till. Han som alltid vill sova en timme till i vår säng ville jag absolut inte ha i den ostabila sängen som vi har, så istället fick jag lägga mig med min stora mage i Liams säng. Liam sov vidare ett tag till och en annan var alldeles för pigg för att sova, men samtidigt alldeles för trött för att orka gå upp.
Förutom IKEA ikväll måste vi ringa jourvårdcentralen. Liams misstänkta ögonfluss är ingen ögonfluss och vårdcentralen hade inga tider och tycker vi ska ringa till jouren. Själv har jag (utöver huvudvärken och ryggen) en misstänkt öroninflammation och måste se över det. Gör tokont just nu! Blir ingen vattengymnastik för mig idag och får hoppas att den nya madrassen kommer göra mirakel för min rygg... Toppenvecka för oss!
(sen är dvd-dosan borta också så nu kan vi inte kika på film helller... yes)
Blondering med kemisk reaktion
Igår tog jag en promenad med kusinen som slutade med att vi hamnade hemma hos henne. På något sätt (som jag hur jag ens funderar inte alls kan minnas) gick jag med på att färga mitt hår. Kusinen som är frisör hade såna tankar i sitt huvud. Visst det är bara hår så jag lät henne hållas. Vi började med att göra en blondering för att ljusa upp mitt ganska så mörka hår lite. Kusinen hade i blonderingen och vi lät det värka. Efter en ganska så kort stund så började jag känna hur det började göra lite ont i huvudet. Tänkte att blondering ska ju kännas lite, har gjort det förut och då har det känts lite så att det var väll som det skulle. Snart började det kännas som att någon hade lagt ett litet element på huvudet. Jag förklarade för kusinen att det började göra lite ont. Hon förklarade att blondering känns lite och vissa tycker att det gör ont. Hon har varit med om kunder som har klagat förut på blondering så det här var ju vardagsmat för henne. Tänkte då att det är nog bara jag som har blivit känsligare efter graviditeten eller något. Men snart började det göra ännu ondare. Förklarade för henne lugnt att det gjorde faktiskt ganska så ont ändå.
"Men det ska göra lite ont. Sticks det eller kittlas det så är det normalt. Men tycker du att det gör för ont så får vi väll skölja ut det, men det bestämmer ju du." Det syndes att hon tyckte att jag var larvig som klagade och jag tänkte igen att jag måste verkligen ha blivit känslig. Då tog jag handen och la på huvudet för att bara känna lite där det var som värst. Då kände jag hur varmt det faktiskt var i huvudet. Tog genast bort handen, det kändes som att bränna mig på en platta.
"Det är ganska varmt" sa jag då till henne. Hon förklarade då vidare att det ska vara varmt och jag tänkte igen att jag larvade mig och har blivit känslig. Men nu började det faktiskt göra ganska så ont. När jag stog där och funderade på om jag skulle skölja ur håret eller inte så tittar kusinen till på mig. Sen börjar hon gå lite närmare. Hon såg ganska så chockad ut och förklarade lugnt att vi måste nog duscha ur håret på en gång ändå. När jag gick förbi spegeln förstod jag vad hon menade. Det rök om håret! Det var inte lite rök heller. När jag böjde mig framåt så såg kusinen att det hade blivit någon form av kemisk reaktion på färgen jag hade i huvudet innan så att blonderingen hade börjat koka! Hela håret bubblade och rök och då kanske det inte var så konstigt att jag tyckte att det kändes lite.
Efter att vi sköljt ur håret sa hon att hon aldrig varit med om något liknande tidigare och att hon inte kan förstå hur det kunde hända. Hon sa också att nästa gång jag klagade lite så är det faktiskt för att det gör riktigt ont och att hon då ska ta det på allvar. Du är ju inte riktigt som normala människor som skulle ha skrikit om det började koka i huvudet.
Så nu i efterhand så har jag kommit fram till att jag inte har blivit känsligare. Det ska faktiskt göra ganska så ont när det börjar koka i huvudet på en. Bra att veta till nästa gång!
"Men det ska göra lite ont. Sticks det eller kittlas det så är det normalt. Men tycker du att det gör för ont så får vi väll skölja ut det, men det bestämmer ju du." Det syndes att hon tyckte att jag var larvig som klagade och jag tänkte igen att jag måste verkligen ha blivit känslig. Då tog jag handen och la på huvudet för att bara känna lite där det var som värst. Då kände jag hur varmt det faktiskt var i huvudet. Tog genast bort handen, det kändes som att bränna mig på en platta.
"Det är ganska varmt" sa jag då till henne. Hon förklarade då vidare att det ska vara varmt och jag tänkte igen att jag larvade mig och har blivit känslig. Men nu började det faktiskt göra ganska så ont. När jag stog där och funderade på om jag skulle skölja ur håret eller inte så tittar kusinen till på mig. Sen börjar hon gå lite närmare. Hon såg ganska så chockad ut och förklarade lugnt att vi måste nog duscha ur håret på en gång ändå. När jag gick förbi spegeln förstod jag vad hon menade. Det rök om håret! Det var inte lite rök heller. När jag böjde mig framåt så såg kusinen att det hade blivit någon form av kemisk reaktion på färgen jag hade i huvudet innan så att blonderingen hade börjat koka! Hela håret bubblade och rök och då kanske det inte var så konstigt att jag tyckte att det kändes lite.
Efter att vi sköljt ur håret sa hon att hon aldrig varit med om något liknande tidigare och att hon inte kan förstå hur det kunde hända. Hon sa också att nästa gång jag klagade lite så är det faktiskt för att det gör riktigt ont och att hon då ska ta det på allvar. Du är ju inte riktigt som normala människor som skulle ha skrikit om det började koka i huvudet.
Så nu i efterhand så har jag kommit fram till att jag inte har blivit känsligare. Det ska faktiskt göra ganska så ont när det börjar koka i huvudet på en. Bra att veta till nästa gång!
Det hela slutade med en klippning också. Så mitt långa hår blev helt plötsligt axellångt, något som känns väldigt konstigt just nu. Kändes helt ok igår men idag så börjar jag ändra mig och faktiskt saknar mitt gamla hår. Men nu har kusinen fått exprimenterat på mig och även fått koka hårbotten så nu måste hon vara nöjd. Och ärligt talat, det är ju bara hår och den röda hårbotten går nog snart ner till normal ton igen.
Inte min vecka, inte min vecka alls
97 dagar kvar. Eller en evighet kanske man kan säga. Är så som det känns, men det känns samtidigt väldigt bra när man ser att dagarna tickar neråt på mätaren på familjeliv. Har lite av en hatkärlek till den där mätaren, ha ha.
Idag är det bara tisdag men jag måste ändå säga att den här veckan inte är min vecka. Igår så hade jag planerat in att jag skulle få en nostalgitrip och spela ice climber och super mario 3 på ett gammalt nintendo 8-bitars. Det gick inget vidare. Det gick inte alls med andra ord. Först så blev jag tvungen att söka efter kanalen, vilket gjorde att alla tevekanaler mellan 1 och 8 bytte plats och hade ett eget liv. Sedan så ville spelet ändå inte hoppa igång, utan ville bara visa en grå ruta över hela skärmen.
Sen så hade jag tänkt att laga mat tills sambon kom hem från jobbet. Hade planerat in en kebabgryta och ris. Kebabgrytan både luktade och såg god ut, tills jag fick den "braiga" ideén att hälla i finkrossade tomater med chilismak. Det både luktade och såg ut som något som kan komma ut efter en lördag fylld av alkohol. Sen kom Simon hem. Han fixade till kebabgrytan till en någorlunda gryta, och efter att ha tryckt på spelet två gånger så hoppade det så fint igång. Sedan fick han även nöjet att lägga alla kanaler till rätta, själv kommer jag aldrig mer peta på teven så länge det inte står en siffra på knappen.
Idag så gjorde jag som alla uttråkade gravida gör, får otroligt dåliga ideér. Jag kom på den "fantastiska" idén att färga håret svart på mig själv, kan väll inte vara så svårt? Bytte tröja, och tog av mig byxorna och ställde mig framför handfatet i badrummet för att se bra. På med handskar och börja gno. Det fungerade ganska så bra, tills 3/4 av flaskan var tömd och jag tittade ner på golvet som jag självklart glömt att skydda. Svarta fläckar överallt. Sen har jag långt hår som jag självklart har viftat glatt med under tiden som jag färgade, vilket gjorde att även väggen, ett par vita byxor och en jeanskjol fick stryka med. Genast släppte jag håret, gick ut i köket och letade i städskåpet efter en flaska med rengöringsmedel. Sedan var det bara att börja skrubba. När jag väl var klar och tittade ner på mina fötter och ben så insåg jag att även de var nedstänkta av färg och självklart hade jag klivit i färgen innan jag gick ut i köket, så spår fanns det några stycken hela vägen till skåpet. Ner på golvet och skrubba igen (vet ni hur jobbigt det är gör gravida att krypa runt på ett golv och gno!?!) och sedan hoppa i badet och tvätta fötterna innan någon mer olycka sker. När jag sedan tittade mig i spegeln hade såklart det svarta håret färgat hela halsen och ja.. jag såg förj*vlig ut rent ut sagt. Böjde mig fram över handfatet för att ta lite vatten och tvätta av mig, välte såklart färgburken med den kvarvarande färgen som självklart hamnade på golvet. Så, ner och skrubba.. igen! Och resultatet av håret.. ja.. jag vet att anledningen varför jag inte har färgat håret på mig själv tidigare inte hade med lathet att göra i alla fall...