Gott nytt år!

Nu är det inte lång tid kvar på detta år, och detta betyder kanske att man spenderar i alla fall halva dagen lite i stress än att njuta av den allra sista dagen på året, så är det i alla fall här. Men trots halvstress här hemma så tänkte jag ändå ta mig lite tid till att uppdatera här och sen ska jag kasta mig in i duschen... eller eftersom jag är gravid och vi har ett badkar så verkar det bättre att jag försiktigt ställer mig i badkaret och hoppas på att jag inte hinner bli allt för yr så jag måste sätta mig ner. Sätter jag mig ner kommer jag väll aldrig upp, ha ha.

Dagarna fram till idag har man planerat lite om vad man ska äta, dricka och handla allt för detta. Vi ska spendera nyårsafton hos Simons bror och hans sambo så det blir god mat och mys. Dom har hand om förrätten, efterrätten samt potatisgratängen som ska vara till varmrätten och sådant och vi har fixat lite saker att dricka, sallad och köttet som vi ska ha till potatisgratängen. Och så här kommer maten se ut:


Vår meny

Dryck: De båda drinkarna som jag skrev om i tidigare inlägg samt båda alkoholfria mousserande. Även päroncider, äpplecider, Fanta och Cola finns att välja mellan.

Sallad: Vi har valt att göra två sallader. Den ena innehåller tomat, rödlök, honungsmelon och fetaost och den andra är en mer "vanlig" sallad med tomater, gurka och bladsallad.

Kött: Här blir det kyckling som vi redan lagt i marinad och som vi snart ska tillreda i ugnen, sen blir det bara att ta med den dit när det väl är dax och värma upp den i ugnen hos dom igen.


Vi börjar där och sen får vi se vad mer som kommer ske, men det blir nog ett händelserikt år!

Gott nytt år och hoppas att nu har världens bästa år framför er! <3

Har suttit och tänkt en massa på vad man ska dricka under nyårsafton. När man inte är gravid så är ju valet ganska så lätt, vitt vin. Älskar vitt vin! Det ska vara ett sött vitt vin och inte för torrt. Tycker att Riesling har mycket goda viner. Är själv ingen vinexpert så jag kan tycka att ett hundrakronorsvin kan vara lika gott som ett för flera hundra, jag dricker det om det är gott och faller mig i smaken. Vid tolvslaget är jag inte heller någon som dricker champange och måste ha "äkta vara" utan jag klarar mig bra på ett gott mousserande. Själv har jag tokfastnat för Asti Martini, men då man är gravid kan man ju inte dra i sig en flaska Asti utan att det kan påverka barnet. Jag tror inte att jag skulle skada barnet om jag tog ETT litet glas Asti, men Simon ska inte dricka alkohol så han kommer inte köpa det och då får jag leta bland de alkoholfria alternativen.

Har kikat runt lite på internet och googlat och letat kommentarer på alkoholfria drinkar. Jag vill ha en alkoholfri drink som inte behöver MASSOR av ingredienser men som ändå låter god. Är inte heller något fan av apelsinjuice så försöker hitta någon drink som inte ser ut att innehålla en grund av det heller. Här är ett par av de drinkar som jag hittat:



Björnbärsdrink

125 g mogna björnbär
25 g socker
1 msk silad citronjuice
1 isbit
sodavatten

Skaka bär, socker och citronjuice tillsammans med is i en cocktailshaker.
Häll i ett vinglas, konjakskupa eller highball-glas.
Fyll upp med soda.
Garnera med en citronskiva eller, som på bilden med ett björnbär.
Servera med sugrör.


Min kommentar: Den låter enkel men ändå svalkande och god.

----

Kon-Tiki

12,5 cl mjölk
2 cl ananasjuice
1 stor msk apelsinglass
1 nypa vaniljsocker
Cola

Skakas
Servera i highball-glas
Toppa med Colan
Glöm inte sugröret!


Min kommentar: Jag älskar ju Colafloat (Coca-cola och vaniljglass) så att den här kombination kan se heltokig ut men låter ganska så god tycker jag. Har även läst mycket bra kommentarer om denna drink så jag höjer den lite extra till skyarna utan att själv ha testat den. Trots apelsinglassen och anansjuicen så hoppas jag på att Colan ska ge ifrån sig så pass mycket smak att den kommer falla mig på läppen.



Något som jag känner lite cravings av just nu och som faktiskt passar riktigt bra in på nyår är cider. Alkoholfri päron- eller äppelcider. Den ska vara riktigt kall, så det nästan isar i tänderna, och lätt bubblig från kolsyran.
Annars har ju också Systembolaget ett alkoholfritt sortiment som man gärna ser över. Den alkoholfria ölen som annars kan gå hem hos mig skippar jag över nyår då jag av någon anledning aldrig dricker öl på nyår och känner inte riktigt att det är "min nyårsdryck". Mousserande viner är min grej, och det är vad jag ska satsa på till tolvslaget. Här är Systembolaget generösa och ger oss ett litet urval av alkoholfritt. Här är några mousserande viner som kanske kan passa till tolslaget:


Chapel Hill (1926)   750 ml   37:-
Min kommentar: Jag drack ju lite Chapel Hill även när jag inte var gravid fast då med alkohol i. Köpte denna alkoholfria variant en gång för några månader sedan och jag blev glatt överaskad.

Billabong Sparkling (1945)   750 ml   44:-
Min kommentar: Har aldrig testat denna men har hört mycket bra kommentarer om denna från flera håll. Kan vara värd att prova på?
Detta är det som jag har kommit fram till. Kanske jag hjälpt någon där ute att hitta något intressant i den alkoholfria djungeln? Blir en runda till systemet och sedan till matvarubutiken för att handla ingredienser till god mat samt alkoholfria drinkar. Senare kan lägga upp ett gott recept på en maträtt som jag ska laga till och bjuda på på nyårsafton. Har bjudit kompisar på detta förut och det har varit uppskattat. Annars är jag varken någon "matmamma" eller "bullmamma" så att lägga ut recept är inte riktigt det min blogg är till för. Men självklart så lägger jag ut något som jag tycker är gott, det tillhör ju en del av min vardag.

Igår vart den en lite omtumlande dag. Första delen av dagen gick bra och jag tog det lugnt och strosade runt här hemma. Sen var det dax för mig att hämta Liam på dagis och så fort som jag reste på mig ur soffan så kände jag att det inte riktigt var som det skulle.
Efter en evighet så fick jag på mig jacka och skor och efter många vilopauser på väg mot dagis (vi har dagis på gården och är alltså inte någon lång bit alls att gå, tar ca en minut att ta sig dit annars) kom jag äntligen fram. Där fick jag sätta mig en stund och vila på deras soffa innan jag kunde gå in i rummet där barnen var och hämta Liam. Hela tiden sen när jag skulle ta på Liam kläderna så satt jag i soffan och klarade inte riktigt att resa mig från den för att det gjorde så katastrofalt ont. Efter lång tid så kom vi slutligen ut i kylan igen och började gå hemåt. Detta var inte helt utan problem eftersom jag bara inne på dagisgården var tvungen att stanna 3 gånger för att ta andan och vila mig för hur ont jag hade, trots detta gick jag verkligen i snigelfart. Bannade mig själv att jag inte hade tagit med mig telefonen utan lämnat den hemma och kände hur skönt det hade varit om jag hade kunnat ringa någon efter hjälp. Men vad för hjälp skulle jag få? Liam är ju ingen man behöver bära på och ingen kan ju direkt bära mig hela vägen hem så vad hade mobilen gjort för nytta?

Efter ca en halvtimme kom vi äntligen innanför dörren och det kändes skönt att Liam är så pass gammal att han kan ta av sig det mesta själv och skorna som han inte fick av sig själv fick han hjälp med genom att han la sig på golvet och sträckte upp fötterna mot mig så jag inte behövde böja mig. Detta var något eget påfund, men ack så bra påfund! La mig sen ner i soffan och försökte vila. Istället för att det skulle bli bättre så blev det bara värre och värre och jag hade orerhörda smärtor och magen var stenhård. Efter ca 2 timmars resultatlös vila så ringde jag till sjukvårdsrådgivningen som kopplade vidare mig till förlossningen så jag kunde fråga om hur dom tyckte jag skulle göra. Jag är inte den som klagar annars och jag vill verkligen inte åka in i onödan, men efter att ha beskrivit var smärtan satt och hur den tedde sig så ville dom att jag skulle komma in så snart som möjligt.
En del kan få smärtor och liknande på magen fast mer åt höger sida som är helt ofarliga, men inte såna smärtor som jag hade och mina satt mer i mitten av magen och den nedre delen.
Ringde till Simon som precis hade blivit klar med bilen (ja, bilen gick ju inte igenom besiktningen igår så han var tvungen att åka iväg och byta ut en del) så han åkte genast hem. Sen blev det ett samtal till pappa om att han var tvungen att hämta Liam. Skönt att ha en pappa som kan vara hos än på kort tid.
När Simon sedan kommit hem och pappa hämtat Liam så åkte vi in till förlossningen. När vi kom in så var smärtorna inte lika onda, men dom ville ändå kolla upp allt ordentligt och se så bebisen mådde bra. Kollade hjärtljuden i en timme (vilka visade sig vara bra) samt min smärta och så fick jag också tablett för att ta bort en del av smärtan och lugna ner värkarna. Kikade sedan på livmodertappen så att den inte hade ändrats något pga smärtorna och som tur var så hade den inte gjort det! Kändes riktigt skönt. Efter ett tag så hade sammandragningarna och värkarna som jag hade haft slutat och efteråt hade jag bara en hård, öm mage med konstant men svag värk. Blev ombedd att åka in igen om det skulle ändra sig och om det skulle bli likadant igen och nu så försöker jag mest vila.
Idag skulle jag egentligen ha jobbat men har tagit ledigt och Liam är hos pappas fru som är ledig idag. Känner av magen idag med, men inte alls på samma sätt som igår. Försöker vila så mycket som möjligt så att magen kan bli bättre igen.
Det "roliga" är att när vi låg inne på förlossningen så insåg jag att vi faktiskt hann med ännu ett sjukhusbesök innan detta år var över. Det kunde inte ha väntat i några dagar till i alla fall?

Men tack för att det slutade och inte blev värre. Vi vill inte ha ett barn 2010 i alla fall!

Ett tag så kändes det som att alla mina saker bara försvann, men efter gårdagen så hittade jag 2 av dom 3 saker som försvunnit de senaste dagarna så nu är jag glad igen! Hittade ett papper jag skulle skicka iväg samt min kamera, nu är det bara mina diadem och örhängen som jag hade köpt till jul som är helt totalt borta. Har nog vänt upp och ner på lägenheten minst tio gånger utan resultat. Väldigt störande. Men nu har jag hittat det andra (eller jag och jag, S är väll den som brukar hitta saker åt mig till slut och så var det även denna gången). Sen har jag också kommit ihåg att ringa ett samtal om dagisavgiften och efter att hört en upptagetton ca femton gånger så kom jag tillslut fram och fick snabbt ett svar på min fråga. Glad!

Upptäckte nu att det är 90 dagar kvar till bf och att jag nu är i v 28! Om ca 6 veckor är det dax att börja packa BB-väskan. Vill vara säker på att jag har den klar tills det är dax att åka in, och eftersom Liam kom 13 dagar före bf så vill man ju inte vänta till sista stund med att packa den.
Detta vet jag att jag ska ha med i alla fall: 

1. Legitimation m.m.
2. Dryck
3. Godis
4. Tidningar
5. Musik
6. Babykläder
7. Schampo och balsam
8. Kamera

Detta hade jag med sist och fick användning av allt detta så jag tänker köra på samma saker även denna gång och om jag inte behöver allt så är det ju ingen skada skedd. De flesta sakerna kan man packa ner flera veckor innan och det är inget man kommer behöva förrän det är dax att åka in. Mest legitimationen som man kanske får snappa åt sig innan man springer ut genom dörren.
Inte lång tid kvar nu. Nu börjar det närma sig!

Bjuder på lite julbilder eftersom jag hittade kameran (fler bilder finns på http://bellasoderek.bilddagboken.se):

Eftersom jag inte jobbar heltid så händer det att jag får en del tid över till att sitta på olika forum och läsa om när folk ventilerar sina åsikter. Nu när man själv skaffat sig en egen liten familj så är det oftast just familjeforum som jag hamnar vid. Ibland kan man läsa något roligt, ibland tokigt och ibland så kan man också få råd vad gäller olika saker i vardagen. Tycker det är perfekt, speciellt när man som förstagångsmamma inte alltid har någon att fråga och man vill ju inte sätta barnmorskan som snabbnummer. Ibland när man kikar runt på dessa forum så får man också tillfället att läsa om folk och deras åsikter som man knappt tror är sanna men som man vet existerar då man själv hört dessa åsikter även irl. Barn är ett väldigt hett ämne där man ibland måste skaka lite på huvudet. Speciellt barn och barnens föräldrar. Det funkar inte alltid bra när föräldrarna bor tillsammans. Då ska det gnällas om att den ena föräldern aldrig tar hand om sitt barn osv, men man vågar aldrig säga något öga mot öga utan bara gnäller bakom ryggen om denna. När barnens föräldrar sedan flyttar isär så blir det en riktigt het potatis. Då blir det smutskastning åt båda håll och vem som ska ha barnen mest är den stora frågan. Jag kan förstå att vissa separationer är riktigt svåra. Det kan handla om otrohet eller andra saker som verkligen sårat. Jag förstår verkligen att man kan vara ledsen, MEN jag kan ändå inte förstå hur folk som säger "Jag tänker ta vårdnaden från honom/henne. H*n förtjänar inte att ha barnen efter att ha varit otrogen. Detta för barnens bästa!". VAD är det som är barnens bästa? Är barnens bästa att först se sina föräldrar flytta åt olika håll och sedan helt förlora den ena föräldern? Ärligt talat, är det barnens bästa eller förälderns bästa? Ibland tror jag att tanken på hämnd och att såra tillbaka där det gör som ondast gör att man helt förlorar greppet om vad som faktiskt är barnens bästa. Så länge inte barnet får utstå psykiskt eller fysiskt lidande så är det (enligt mig) alltid barnens bästa att dom fortfarande ska få ha sina båda föräldrar i sitt liv.

Har också hört besvikelsen från föräldrar där dom haft en tråkig separation men som tillför att dom har gemensamma vänner. Dessa vänner hamnar genast i kläm och det är inte alltid dom kan få fortsätta vara vän med båda föräldrarna utan de ska Välja sida, som det så fint heter. Jag har också varit med om tråkiga separationer (där det inte funnits barn inblandade dock) och där vi haft gemensamma vänner, men jag har aldrig begärt att någon av mina vänner ska "välja sida". Bara för att jag inte vill träffa denna personen så betyder det inte att mina vänner inte ska få göra det. Har personen inte gjort dom illa så varför måste dom välja sida i något bråk som faktiskt inte har med dom att göra? Här har jag också flera gånger (där det funnits barn inblandade) där man frågat om anledningen till varför vännerna måste välja sida att det är för... ja just det.. Barnens bästa! Nu börjar jag genast fundera på hur detta kan vara för barnens bästa. Märker ens barnen av att vännerna fortfarande är vän med barnets bägge föräldrar (om vårdnaden nu tillfallit den ena föräldern) och hur mycket bryr sig barnen om att dom kanske träffar på dessa vänner hos bägge föräldrarna lite då och då (om de har gemensam vårdnad)? Är det inte bättre att säga "Du får självklart fortsätta vara vän med h*n om du vill det eftersom detta bråk inte ens har med dig att göra. Men jag skulle vara tacksam om du inte berättade något om denna personen när du är hos mig eller berättar något om mig för den". Bryter denna personen detta förtroende sen har du ju själv en anledning att tacka nej till fortsatt vänskap.

Jag vet att jag med detta inlägg kommer få en massa sura blickar. Men tänk efter, är det för barnens bästa eller är det egentligen för din egen skull? Kan man sköta detta på annat sätt än att behöva dra in barnen i det hela? För när man kastar skit på varandra och vill ta vårdnaden från den andre föräldern för att den är taskig mot just dig, vem tänker egentligen på barnen?

Nu har julafton varit förbi och magen är fortfarande fullpropp med godsaker. Har inte känt riktig hunger på flera dagar nu känner jag, ha ha.
Julafton firades först i Hällabrottet hos Simons familj. Där blev det julmat, Kalle Anka och julklappsöppning. När klockan närmade sig fem på eftermiddagen så åkte vi vidare till Kumla där min pappa bor. Där befann sig också min kusin med man samt min farbror med fru. Blev fika och så kom tomten och hälsade på. Liam blev ännu en gång överöst av julklappar och han tyckte det var riktigt kul. Innan tomten gick sin väg igen fick den även en liten kram, tyvärr så hade jag inte kameran framme så det blev aldrig förevigat på min kamera, får se om någon annan vänlig själ fick det på sin så jag kanske kan snika ett kort från dem.
Här tänkte jag lägga in en bild från jul men då jag inte hittar min kamera så får jag lägga in en bild på mig själv, visserligen tagen julafton men kanske inte allt för rolig.

Har nu gjort en tredje omgång av kokosbitarna. Dom har blivit riktigt poppis här hemma och tar slut som smör i solsken. Tänkte dela med mig av receptet om det är någon annan där ute som vill testa. De smakar lite som Co-Co, om ni gillar dom.

Vad lägger du pengar på? Den frågan hörde jag nyligen på teven och jag började genast tänka på vad jag lägger pengar på. Vet att jag lägger en del pengar på mat, men när jag har läst hur andras budgetar ser ut så har jag insett att jag inte lägger mer pengar på det än någon annan. Liam lägger jag lite pengar på, men det är inga större summor eftersom vi har turen att han har en kusin som är ett år äldre och som han får ärva saker från, samt en farmor som inte kan hålla sig borta från låga priser, så att vi behöver oftast inte köpa så mycket till honom. Han har allt. Han har kläder och han har leksaker och köper vi fler leksaker så skulle vi inte få plats. Gjorde en snabbrensning bland hans leksaker och tänkte att jag skulle plocka bort dom sakerna som han börjar bli lite stor för, men han var snabbt nere i påsen och drog upp en del igen. Barn!
Jag lägger inte speciellt mycket pengar på mig själv. Varje gång som jag ska köpa något klädesplagg eller liknande åt mig själv så får jag lite ångest och börjar tänka hundra gånger om jag behöver det eller inte, men jag vet att jag oftast faktiskt behöver det och visste det innan jag ens började ifrågasätta mig själv.
Förutom hyra, el och telefon har jag inte mycket till räkningar. Eftersom jag inte har något körkort äger jag ingen bil som jag skulle ha lån på och jag äger ingen bostad heller.
Så vad lägger jag pengar på? Vart tar mina pengar vägen? Kanske jag istället skulle ha låtit den frågan bero och svaret var ju egentligen ganska så enkelt genast från första början, jag lägger inte mina pengar på någonting för jag har inga pengar. Jag lägger mina pengar på hyran, mina få räkningar och mat och den hundringen som blir över efter det... ja... den går nog till Liam.

Så hur har min dag sett ut då? Det har faktiskt blivit en heldag idag med massor att göra. Började dagen med att åka iväg och införskaffa en del till en julklapp som jag hade kvar. Efter det så vart det ett besök till Toys`r´us för att köpa en liten julklapp till Simons brorsbarn. Väl där inne fick jag lite nostalgikänslor när jag fick syn på förpackningar med gips och formar så att jag var tvungen att ta med det hem som pyssel åt Liam. När vi sedan kom hem var klockan runt 12 och då satte jag igång att blanda gips och hälla i formarna så att Liam skulle kunna måla några figurer senare under dagen. Liam fick själv välja ut 2 av figurerna i högen, han valde att göra ett lejon och en elefant. Strax efter att gipset var klart så kom Liam och sa att han ville lägga sig så jag bäddade ner honom i sängen. Lönlöst visade det sen när han efter 40 minuters strul var väldigt pigg och sen somnade inte han något mer.

 

Idag var jag ganska så duktig vad gäller maten också. Gjorde världens största gryta av spagetti och köttfärsås så det räckte till lunch, middag, mat till Simon när han kommer hem ikväll och minst 2 matlådor, förmodligen fler än så. Sen fick jag till lite smak på köttfärsåsen också, annars är jag duktig på att krydda massor men ändå smakar det ingenting. Men nu fick jag smak på det hela och jag är helnöjd. Efter att jag och Liam fått mat i magen blev det att måla gipsfigurerna som nu hade torkat i 2 timmar. Trodde att jag skulle lyckas med att bryta av snabeln på elefanten eller något, men det gick galant och så här blev Liams figurer:

 

 

Sedan började klockan krypa närmare fyra och då var det bara att tvätta av oss, byta om och sedan kom pappa och hämtade oss. Andra turen mot Marieberg och denna gång var det Simons julklapp som skulle införskaffas. Hittade också ett packe med tandborstar åt Liam som fick följa med hem. Liam var helt överlycklig och jag kände att det är skönt att han är så liten att han inte börjat kräva mer för att bli så glad. När vi sedan kom hem och Liam fått gröt i magen var det väldigt enkelt att få honom att borsta sina tänder. Han fick välja vilken tandborste han ville ha själv (fanns tre olika färger: rosa, orange och grön) och han ville ha den gröna så att få honom att öppna munnen sen när den gröna tandborsten närmade sig var en barnlek.

 

Nu sover min lilla korv och jag sneglar lite mot teven på "Vem kan slå Filip och Fredrik". Har slagit in Simons julklapp så det är klart och snart ska jag ta ytterligare ett tag i köket då jag ska göra Kokosbitar, SEN ska jag sjunka ner i soffan för en liten stund. För det tycker jag nog att jag är värd. Imorgon är det arbete igen.

 

Glömde skriva om kvällen och natten förresten!
Jag och Simon var ju på bio i lördags, Harry Potters nya film. Insåg då att vi inte hade sett den filmen som var innan (smartskaft!), Harry Potter och Halvblodsprinsen. Igår hade vi i alla fall fixat den och eftersom tv-utbudet var lika dåligt som det alltid brukar vara så kikade vi på den. Eller vi och vi, Simon somnade som vanligt efter ungefär halva filmen, men det är ju skönt att ha ite sällskap första halvan i alla fall. Jag tar vad jag kan få! Efter det var jag fortfarande jättepigg och det tog lång tid innan vi gick och la oss i sängen så att klockan hann bli mycket. Då börjar självklart katterna att föra världens liv. Gaaaah. Tokig jag blir på er ibland! De skulle busa, hoppa runt i sängen, äta upp en lampa som jag har och göra en massa annat dumt.
Sen satte Liam igång och började hosta inne på sitt rum. Hans hosta lät riktigt ansträngd och efter ett tag så lät det nästan som att han hade fått krupp. Såg framför mig hur vi var tvugna att dra upp honom ur sängen, sticka ner honom i overallen och ut i kylan för att ta bilen till akuten. Eftersom vi inte har varit någonting på akuten den senaste månaden (ha ha) så tänkte jag direkt att det skulle vara våran otur att något sådant skulle hända. Som tur var så gick det mest ansträngda över och bara hostan var kvar under resten av natten, samt att han hade lite feber. Men på morgonen när han vaknade var han pigg och kry och inga sjukdomstecken i sikte *peppar peppar*.

Natten blev alltså ganska så sömnlös, men vi klarade oss från ett sjukvårdsbesök och det gör att jag inte kan vara allt för ledsen över sömnbristen. Men som sagt, vi klarade oss den här gången *peppar peppar*.

Idag är en ganska så produktiv dag. Har hunnit med en del hittills. Började dagen med att storhandla på Maxi. Har ÄNTLIGEN fått barnbidrag så nu kunde vi fylla på matförrådet här. Sen köpte jag en massa ingredienser till julgodiset jag ska göra. Efter det så åkte vi hem, jag gjorde potatis- och köttfärsgratäng med kantarellsås som Liam och jag åt och sedan var det läggning av liten man. Det gick också över förväntan så jag är glad. Efter det så började jag lite smått med att göra julgodis. Blev två sorters ischoklad. Det ena var vinterischoklad och det andra var ischoklad med schweisernöt. Jättegott!

Du är i vecka 26.
Du har gått 25 fulla veckor och 5 fulla dagar (v25+5).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 28 mar 2011
Du har 99 dagar kvar till beräknad förlossning.

Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer och lungorna utvecklas. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret.


Mindre än 100 dagar kvar till beräknad förlossning, och om två dagar är jag inne i vecka 27. Helt tokigt!
Tack för Familjeliv där man kan hålla koll på förlossningen, annars hade jag varit totalförvirrad vid det här laget.

Nu tror jag att jag ger upp mitt designande för idag. Ser i alla fall bättre ut än vad det tidigare gjorde, att jag inte lagt ner någon energi alls i detta tidigare är oförstårligt!
Blev i alla fall ny header osv samt lite snö som gör min sida lite juligare (som ni kanske ser).

Nu kan jag kanske skriva om något annat som hänt än att jag designat lite snabbt på min sida, ha ha.
Igår fick Liam sova hos farmor. Simon hade fått biobiljetter från jobbet så vi tänkte att det var bäst att utnyttja de nu, unna oss något nu när vi känner att vi behöver det. Farmor verkar inte tycka att det var allt för jobbigt att ta Liam heller. Han är ju en lugn kille och igår kväll så var farmor själv lite så det var nog bara skönt för henne att ha lite sällskap. Var bra för mig också eftersom Simon jobbar idag och jag sitter ensam hemma. Gårdagen hade jag tokont i magen och blev blödde lite, men idag är det lugnt, men jag tror inte att det hade varit lika lugnt om jag hade behövt stressa upp mig med att ta Liam ensam redan idag. Det får bli till kommande vecka istället då Simon jobbar till 22 i stort sätt varje kväll, men jag har försökt lägga upp en plan över veckan om vad jag ska göra så att jag inte blir hemmasittandes i min ensamhet.
Idag slutar Simon kl 15 och sen blir det en tur till Marieberg och trängseln, som jag antar att det kommer vara. Har en julklapp till Liam kvar att fixa och sen så måste jag köpa en annan sak också.

Nu ska jag försöka göra mig i ordning lite. Hoppas ni haft en trevlig helg!

Sitter ensam hemma idag. Liam är hos farmor och Simon är på jobbet och slutar inte förrän kl 15. Tänkte att jag skulle försöka ägna lite tid till att få ordning på min blogg, som jag inte orkat lägga ner någon energi alls på än så länge. Gjorde ett litet snabbt ryck i fredags, men hann långt ifrån klart. Får se hur länge jag orkar nu innan jag ger upp, men det borde bli lite bättre än vad den såg ut från början i alla fall.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 6... Idag är jag ledig så nu sitter man och räknar snöflingor. Har ju varit lite snökaos de senaste dagarna, själv tycker jag att det är en blandning av mys och elände.
Idag ska jag inte bara sitta och räkna snöflingor. Nej, jag har satt igång en tvättmasknin och ska försöka att plocka lite här hemma. Har skrivit en liten lista för vad jag ska försöka åstadkomma idag, får se om min kropp vill arbeta med mig eller mot mig.

Igår var jag på sista vattengymnastiken för i år. Älskar vattengymnastiken och den gör undervärk för min rygg! Ska ringa till min sjukgymnast nu (eftersom det tråkigt nog inte är hon som håller i vattengymnastiken utan en annan sjukgymnast) och fråga om jag kan låna TENS. Ska testa om det kanske kan hjälpa min rygg då jag inte har vattengymnastik och min rygg vill strejka.

Man kan tro att katterna inte får någon mat här. Nyss satt Vargen och åt på en blomma och nu sitter Bamse och äter på lamporna i adventsstaken som står i fönstret.

Någon som har någon bra idé på hur man får katter att lyssna lite mer? Testat att spruta lite med vattensprutan och Vargen svarade genast på det och nu behöver man bara skaka lite på flaskan så går hon ifrån stället där hon inte får vara. Bamse är det värre med. Vattenflaskan funkade toppen i början, men nu när vi kommer med den så sitter Bamse bara still och tittar på oss när han får sig en liten dusch. Fattar inte alls vinken. Flyttar man bara på honom så kan man få sitta hela dagen. Man kan ta ner honom 20 gånger från t.ex. bordet men 10 sekunder senare är han uppe där igen. Det är också han som är värst och inte lika uppfostrad. Han som hittar på allt buset här.
Vi vill ju faktiskt inte ha någon av katterna på borden eller bitandes i våra tår när vi ska sova!
Alla tips är välkommna!
Annars är de verkligen världens mysigaste katter!

Ännu en onsdag förbi. Fattar inte vad fort tiden går! Tror att jag tjatar lite om det men det är faktiskt lite sjukt hur fort det går, bara ca en vecka kvar till jul. Helknasigt!
Igår var jag hos barnmorskan för en kontroll. Det är lite mysigt att allt har kommit igång ordentligt nu, trots att det känns helknäppt att ligga där två år efter sin första graviditet och ha någon annan liten sparkande bebis i magen än Liam. Barnmorskan Ann (samma som jag hade när jag väntade Liam och helnöjd med) frågade om jag tyckte att jag hade blivit större den här gången eftersom de flesta brukar bli det. Varken jag eller Simon kunde riktigt svara på den frågan då det är så svårt att komma ihåg hur stor man var när man väntade Liam, men jag minns att Ann tyckte att jag var ganska så stor då. Hon tyckte att vi skulle mäta och jämföra med mätningarna från när jag väntade Liam, bara för skojs skull. Jag hade denna gång ett sf mått på 28 cm. När Ann sedan kikade hur det såg ut när jag väntade Liam så såg vi att jag ligger på samma startkurva nu som då, lika stor alltså. Tycker det är väldigt kul. Jag ligger ju över "snittkurvan" men eftersom Liam bara vägde 3200 g när han föddes så behöver det inte betyda att denna bebis heller är speciellt stor.
Blodtrycket var bra och mina järnvärden var mer än bra. Har alltid haft dåligt järnvärde och när jag väntade Liam fick jag till och med äta dubbel dos av järntabletter samt järnberikad mat och hade ändå dåligt värde. Den här gången ligger jag låååång över "gränsvärdet". Så långt att Ann först trodde att hon hade sett fel.
Bebisens hjärtljud låg på 130 så allt var normalt där med. Det är väldigt mysigt att lyssna på när hela rummet fylls upp av bebisens hjärtljud. Hade man kunnat så hade man legat hemma men en sån där manick varje dag och lyssna, men tyvärr får det bara bli en dröm än så länge.
Annars var det inte så mycket mer som skedde. Vi inväntar ju mina resultat från sjukhuset så vi får se vad som händer där, annars är allt "som vanligt". Vad vanligt nu är? Pyret är i alla fall mer än välkommen den 20:e mars! (Vet att bf är den 28:e men bebisen SKA enligt mig komma den 20:e!)

Imorse vart det ytterligare en tur till vårdcentralen, fast denna gång med Liam. Det var dax för borttagning av stygn. Liam var verkligen superduktig när han satt i pappas knä. Dock blir vi lite irriterade på dom som sydde honom på sjukhuset (även hon som tog bort stygnen undrade vad det var för nån som sytt) eftersom dom hade sytt med väldigt små stygn samt nästan klippt bort alla trådarna så att det gjorde det hela betydligt mycket svårare att ta bort stygnen mot vad det borde vara. Men vad hade vi räknat med när det handlar om vår tur i allt som gäller sånt nu för tiden? När hon skulle ta bort stygnen kom hon inte riktigt åt heller så hon fick dra i stygnen mer än nödvändigt samt klippa i såret (!) för att hon skulle kunna komma åt. Liam tyckte det var obehagligt och gnydde lite men han fäktade inte så hysteriskt eller blev allt för ledsen. Han var verkligen hur duktig som helst! Efteråt fick han en "gummidelfin" så att han fick snart ett leende på läpparna igen. På dagis kan han nu också stoltsera med en tejpbit som fick sättas över för tillfället. Det åker av i nästa bad.

Nu har jag sagt till Liam att vi inte vill åka något mer i år till vårdcentralen eller sjukhus (för hans räkning). Han gav mig sitt löfte. Visserligen är det inte så lång tid kvar innan det här året är slut, men jag tror inte att jag tar honom helt på orden.

Igår var det luciafirande. Liam var lite trött och inte på det bästa humöret utan ville inte vara med i tåget utan sitta i vårat knä istället. Plutten. Men det gick bra ändå och han blev på bättre humör när han fick en lussebulle och en pepparkaka i handen. Då vart han genast på mycket bättre humör.
Men det var ganska så kul att se småttingarna i tåget ändå. Söta dom små är när dom står där i sina pepparkaks- eller tomtedräkter. Hade med mig filmkameran också och måste säga att det var ganska så kul att kika på efteråt eftersom man först hör hur dom börjar sjunga och sen öppnas dörren till oss förälder och då brister genast hälften av barnen ut i gråt. Gullungar!

 

 

Kan inte låta bli att vara lite skadeglad när man tittar på tv ibland. Jag har ingenting emot att folk gör sina skönhetsoperationer och håller på med botox och allt vad dom nu gör, så länge DOM blir lyckligare av det och att dom gör det för sin egen skull. Men ibland kan man inte låta bli att skratta lite åt dom, speciellt när det är botox som gått liiite för långt.
Varje gång jag sett Idol (är absolut inte den som följer det men ibland när det är reklam på andra kanaler så kan man kika lite på vad som händer och man blir snabbt uppdaterad om vilka som anses vara bra, så att man kan vara med lite i diskussioner som på något sätt alltid hamnar runt detta ämne). En som jag alltid tycker ser så otroligt konstig ut är en i juryn, Andreas Carlsson. När han pratar så rör sig bara munnen och ingenting i hans ansikte gör minsta lilla rörelse. Det är som en vaxdocka som sitter där och pratar, lite läskigt måste jag säga. Detta gör att det är väldigt svårt att gissa åldern på denna mannen. Jag har ingen aning om hur gammal han är men med tanke på hur mycket ansiktsjusteringar han gjort så antar jag att jag skulle gissa på betydligt högre än vad han förmodligen är.
En annan som jag nyss såg på Rachel Ray var Barry Manilow. Han har nog också några liter botox och lite ansiktslyftningar bakom sig. Även här är det vaxdockan som sjunger. Dock kan jag inte låta bli att undra varför han lägger ner så mycket pengar på att vara överslät i ansiktet när hans näsa är så stor att den ändå tar uppmärksamheten från allt annat. Ska man justera något så vore det inte en bra början att börja där?

Finns självklart en hel del tjejer som lätt kan vara uppe på den här tronen av ingrepp som gått lite för långt, men av någon anledning så fastnar dom inte lika lätt i mitt minne som killarna. Förmodligen är man redan lite skadad från 90-talet då alla tjejer skulle ha så mycket silikon i tuttarna att dom fick bygga våningar i dom. Där någonstans så försvann nog mina tankar kring vad som är "att gå för långt" som tjej.

Vad trött jag blir på allt ibland. Nu hade jag planerat att jag skulle in till vårdcentralen och lämna prover vid labbet eftersom jag aldrig hann med att göra det förra veckan. Jag tror självklart att labbet har dropp in även senare under dagen men som tur var så kikade jag på deras hemsida och upptäcker att de bara har dropp in mellan kl 8-9 på morgonen så då blev det inte idag heller. Vet inte vad sjukhuset tycker om det, men jag kan inte göra så mycket åt det och sen så skickade de inte ut etiketter (som ska sitta på mina prover antar jag) förrän i fredags så att jag hade ju inte kunnat gått i fredags heller då jag fick etiketterna på eftermiddagen.

Idag är det lucia också! Ska iväg på Liams första luciatåg i eftermiddag. Ska bli mysigt. Liam ska vara pepparkaksgubbe och han har gått runt i flera veckor och sjungit på "tipp tapp" så han verkar väl förberedd, ha ha. Bra att jag bestämde mig för att uppdatera bloggen för nu kom jag på att jag ska ladda kameror och grejer så att de har lite batterier tills vi ska iväg, är ju bara 2 timmar kvar.

Nej, nu ska jag ge katterna lite mat så de kan fisa lite mer (ja, för fiser det gör dom!) och sen ska jag förbereda lite inför eftermiddagen.

Ha en trevlig lucia folket!

Ikväll har Liam och jag kommit hyfsat överens, förutom några sparkar mot mig och vattensprutande på katterna när dom låg och sov. Vi lyckades också med att se en film "Alvin och gänget 2" samt äta lite popcorn och ha lite småmys i soffan. Efteråt gick Liam runt och sjöng "Oh oh oh, im a single ladie" och viftade med händerna och skakade på rumpan för glatta livet.
Nu har jag lagt honom för kvällen och hoppas att han vill ligga kvar i sängen och sova.
Håll tummarna för mig/oss!

Ibland är barn bra söta. Tror Liam förstår lite att jag inte mår så bra, då han ibland kan göra vissa saker som gör att man kommer ihåg varför man väljer att skaffa ett barn till.
Som imorse, då kom Liam inspringandes till mig. Han började dock med att spruta vatten på mig (har en vattenspruta som står om katterna hoppas upp i sängen på natten och ska busa i sängen). Det var inte så kul. Sa till honom och tog ifrån honom sprutan. Liam började gå mot dörren men stannade helt plötsligt upp och sa:
- Men pussen!
Sen sprang han fram till mig och gav en puss och en kram.
- Älskar dig mamma, sa han sedan och sen gav han mig en puss till innan han gick mot dörren och ut för att busa igen. Då klappar mammahjärtat lite extra här.
Sen har han tyvärr resterande dag varit ett litet djävulsbarn och gjort rackartyg, men idag är det "pappas dag" så jag har mest legat i sängen och samlat energi för att orka med att bara vara. Sen när Simon åkt och det var dax för mig och Liam att äta kvällsmat så bråkade han (som han alltid gör nu för tiden) med maten. Men mitt i allt så går han fram till mig och ger mig en puss och en kram och bara ler så där sött som bara han kan göra, och då glömmer man genast av vad man tidigare bråkat om.

- Vill du operera dig nu eller vill du ta fler tester och höra av dig om du blir värre och opereras sen när bebisen har kommit?
Det var frågan jag fick över telefon. För det första har jag väntat på besked i ca 2 månaders tid och nu är det någon som ringer från sjukhuset och frågar den här frågan rakt ut. Jag har ingen aning om vad en operation innebär och jag har ingen aning om vad som händer om jag vägrar operera mig när jag är gravid utan väntar tills bebisen kommer oavsett vad de nya testerna kommer säga. När dom ringde blev jag bara förvirrad och inte alls beredd på samtalet och nu när jag får det (får också prata med någon som jag aldrig träffat) så måste jag ta ett beslut om att sövas ner och opereras utan att få någon som helst information om det. Ringde idag till min barnmorska för att få fråga lite om det hela + att boka en tid då jag ska komma och vägas och mätas men det fanns ju självklart inga telefontider så där tog det helt stopp med. Samtidigt känner jag att jag inte riktigt orkar lägga ner den energin som krävs för det heller. ALLT verkar ju gå fel just nu så jag orkar inte med någonting, vill bara gräva ner mig och komma fram igen när det är dax för förlossning. Jag orkar inte.

Vad mer har hänt? Jo, den här månaden har jag ca 100:- att leva för för det var vad soc tyckte räckte för mig och sonen den här månaden. Hyran har jag kunnat betala eftersom Simon fick föra över pengar till mig och skriva att det var lån för hyra, annars hade den stått obetald också. Varför får jag inga pengar? Jo för att jag i augusti månad valde att inte söka pengar från dom utan att jag istället jobbade. Har fått 1500:- från pappa (tack!!) som tur är, för nu kan jag börja med att betala räkningar och sådant. Simon har ju tyvärr inte heller några pengar och det känns inte kul att det är jul nu och att man inte köpt de julklappar man tänkt sig. Inget mer julbak eller någon julskinka blir det heller, pasta och potatis är ju billigt så det får bli den näringsrika (?) kosten. Ska också försöka snåla på mina huvudvärkstabletter så att jag kan spara några sådana så jag slipper ligga nergrävd i sängen i ett mörkt rum på julafton och nyår.

Hur står Liams hälsa till då? Jo, ögat är ju helt ok nu. Efter mycket möda och besvär (och MASSOR av tjat på vården) fick ju Liam den behandling han behövde och ser nu riktigt fin ut i ögat. I onsdags blev det tyvärr ett besök till sjukhuset i alla fall, eller akuten rättare sagt.
Jag hade jobbat hela dagen och var jättetrött osv så jag ville verkligen bara sätta mig ner i soffan efter att ha hämtat Liam på dagis. Tyvärr gick inte dagen som planerat (oväntat, eller hur?). Efter att ha varit hemma en liten stund så bajsade Liam i blöjan. Jag började då göra i ordning på hans rum för ett blöjombyte och medans jag håller på och pysslar inne på hans rum hör jag världens duns och sen ett illvrål. Springer in i vardagsrummet och upptäcker att Liam har ramlat ner från soffan och ligger mellan soffan och bordet. Jag ser framför mig hur jag lyfter upp honom och blodet kommer spruta ur ögonbrynet. Jag bara visste. Självklart när jag lyfter upp honom så sprutar blodet, han har slagit sig i bordet! Jag ser genast att det är ett djupt jack han fått, ringer till Simon och säger att han får åka från jobbet NU för vi måste åka iväg och sy. Sen får jag bära runt på Liam (aj aj min rygg!!) och leta efter napp och hund och sen sätter vi oss i soffan och vaggar och sjunger tills han blir lugn och Simon ramlar in genom dörren. Då blir det blöjbyte, bandagering och sen sätter vi oss i bilen och kör mot akuten. Där inne möter vi trevliga läkare och sjuksystrar (tack ännu en gång!). Liam håller sig lugn medan dom gör rent såret och han får ett Bamseklistermärke som han är överlycklig för. Allt går bra tills han måste lägga sig ner för att få sprutan, då börjar han skrika hysteriskt och vi får hålla fast honom medan dom ger spruta och syr 5 stygn. Liam var helt röd och svettig när allt äntligen var över, det var verkligen jobbigt att se Liam ligga där och man inte kan förklara varför han måste ligga och man måste göra allt detta mot honom. Efteråt fick han ännu ett klistermärke och sen en "tapperhetsmedalj". Liam bad och vatten och han fick det och efter några klunkar sånt lugnade han ner sig och efter det gick allt bara bra. Han fick plåster på och detta går han runt och visar för ALLA han träffar.
Efter detta har jag kommit fram till en sak: Liam är min hjälte. Tänk om han inte hade varit så tålig som han faktiskt är utan han hade skrikigt och varit i panik hela tiden, då hade allt varit mycket svårare och mitt mammahjärta hade brustit ännu mer än vad det gjorde denna gång när jag fick se honom lida. Också efter att ha sett hur allt gick till när han fick bedövningssprutan och sy sina stygn och vara fasthållen hela tiden och inte förstå vad som händer, han är min hjälte. Min söta, underbara, lilla blonda hjälte.

Oj vad fort den här dagen har gått!
Idag började vi dagen med ett återbesök på ögonmottagningen. Träffade ännu en gång en superbra läkare. Fick också beskedet om att vi nu kan sluta med ögonsalvan. Skönt att slippa besvära honom med det varje kväll, nu kan vi förhoppningsvis lägga detta bakom oss.

Efter middagen kom Princess på besök. Det var jättekul att se henne igen. Blir tyvärr inte så ofta nu och när man är gravid vill man helst inte sätta sig och åka 30 mil bort. Får försöka ta ett besök hos henne när förlossningen är avklarad och bebisen blivit lite större så den kan vara hemma med pappa en helg.

Liam är rolig. Dom senaste timmarna har han varit lite högt och lågt här hemma och ovanligt härjig, är väll en sån dag antar jag. Så ringde Simon och sa att han hade slutat jobbet nu. Då ville Liam prata med honom i telefonen. Det gick bra och dom pratade lite. Sen sa Simon att Liam var tvungen att vara snäll mot mamma, då svarar Liam med ett "Hej då!" och tog bort telefonen från örat.. Tack för det skitunge!

Du är i vecka 24.
Du har gått 23 fulla veckor och 3 fulla dagar (v23+3).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 28 mar 2011
Du har 115 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 24

Kroppen: Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.

 

 

 

Källa: Familjeliv.se

 

 

Magbild i v 23