Jag känner bara att jag måste skriva ett inlägg till, det som får avsluta dagen... Fick en fråga idag om jag har fått bloggcravings och det är mycket möjligt! Jag har ju cravings på det mesta konstiga (men inte något ätbart vad jag kan komma på) så att varför inte cravings på att skriva blogg? Skära tomater och skriva blogg, det är nog mina cravings!

Nu måste jag börjar skrika lite om något som jag blir lite irriterad på. Har stött på både ris och ros om denna bild och nu känner jag att jag också måste säga min mening. Detta är bilden vi pratar om:

 

De som inte vet vem denna skönhet är så är det Miranda Kerr som har publicerat en bild på sin blogg när hon ammar hennes och Orlando Blooms son. Denna bild skapar ju skriverier eftersom det är bröst med i bilden! Det är jättehemskt för jag håller med om att man nästan ser tutten. Hade man tagit bort bebisen och allt runt omkring så skulle det kunna vara en bit av exempelvis en överarm men nu vet vi ju att det är hennes bröst som hon "viftar" med i sin egen blogg så visst är det hemskt då! Folk skriver att man mår illa när kvinnor ammar sina barn offentligt och jag kanske inte heller vill ha en tutte i ansiktet när jag sitter på restaurang men har någon lagt upp en bild i sin blogg så kunde jag inte bry mig mindre. Varför det? Jo för att jag har valmöjligheten att bara klicka bort bloggen och fortsätta till en annan sida. Sitter jag på en restaurang så tycker jag det är lugnt om man kanske försöker att amma så lite uppseendeväckande som möjligt eftersom det ändå är ett ställe där folk äter och har man betalat för sin mat vill man inte behöva gå därifrån. MEN jag kan förstå att bebisar behöver äta dom med och därför tycker jag det är ok om man i alla fall försöker kanske vrida kroppen lite in mot väggen mer och bara har bröstet framme som bebisen ligger vid. Man behöver inte klä av sig hela tröjan för att amma och man behöver inte ha brösten framme om bebisen inte ens ligger vid de (jo jag har sett det mesta). Annars bryr jag mig inte. Men detta är för att man ska respektera folk i sin omgivning. Därför ska man också hålla även snälla hundar kopplade för respekt för dom som faktiskt är hundrädda.

Nu tillbaka till brösten. Om man nu söker på Miranda Kerr, exempelvis Googlar henne och enbart kikar på bilder, så får vi se en hel drös med bilder som också BORDE VARA uppseendeväckande. Någon bild står hon i bara trosorna och den är det en fotograf som tagit så den borde väll nästan vara lite värre? Men nej, trots att den bilden är offentlig och mer naken så är det ingen som lyfter ögonbrynet åt den. Nu när Miranda lägger ut en amningbild i bloggen DÅ måste vi istället reagera. Så om jag förstår det rätt så är det ok om det är offentligt i en tidning eller på en reklamplansch och där alla barn och vuxna kan se dom men lägger hon in en bild i sin blogg (som visserligen också är offentlig men den måste du söka dig till för att hitta) så är det inte ok längre.

 

Här har vi en bild från Rolling Stones tidning men den är ju tydligen okej för den har jag inte hört någonting om. Inga skriverier, inga som ropar om att hon är ute efter att visa upp sig eller någonting. Folk kan nog till och med säga att hon är fin på den här bilden, trots att hon är naken. Det är ju tydligen ok att vara naken så länge som en fotograf har tagit bilden och den sitter på framsidan av en tidning. Så måste det ju vara... helt klart...

Har ni förresten sett att John Mardens bok "Imorgon när kriget kom" (Tomorrow, when the war began) nu har filmatiseras?
Själv så älskade jag dom böckerna när jag var yngre och tror jag har alla ligger någonstans nerpackad i en låda. När jag nu fick reda på att det så blev jag ganska så glad just eftersom jag verkligen älskade dom böckerna. Nu vill jag att bara hela serien ska komma ut så att min filmfrossa kan börja!
John Marsdens "Imorgon när kriget kom" i mitt hjärta!

Jag vill börja inlägget med att säga att detta är inte något jag skriver för att jag är gravid och som Ni kan skylla på en masa hormoner om (jag skylle aldrig på några gravidhormoner utan det gör andra åt mig så fort som jag säger vad jag tycker och tänker och inte bara nickar snällt och håller med allt och alla). Detta jag skriver är något som alltid har funnits där och som inte handlar på något sätt om graviditet och hormoner. Det roliga är också när folk (som inte känner mig speciellt mycket då) påstår att det är mina hormoner det handlar om när Simon som jag i stort sätt bor med 24/7 säger att han inte märkt av några speciella hormonförändringar. Ibland så kan man faktiskt säga vad man tycker och tänker utan att det måste ha med hormoner att göra. Jag tycker inte om när folk försöker trampa på än och jag är inte tyst när ni försöker er på det heller. Inse bara att jag faktiskt inte tycker att erat beteende är okej och utgå ifrån det och sluta skyll på min graviditet för att få det att sätta er i bättre dar eller något!

Det jag nu tänker klaga på är min sk familj, eller vad man nu ska kalla den för. Alltså inte den delen av familjen som jag pratade om i tidigare inlägg utan den andra delen som jag faktiskt inte skriver någonting om för att jag inte vill lägga ut allt för runt alla ni femtio som dagligen läser min blogg men har nu insett att jag faktiskt inte behöver hålla käften och förstår inte varför jag gjort det hittills. Min mamma klagade på det en gång för att folk inte ska läsa om allt. Själv så tycker jag att jag kan försvara mig med att de som läser min blogg är mina vänner och dom har redan hört allt och ni andra som läser som jag inte känner irl är folk som inte ens vet vem jag skriver om. Min sk mamma sitter faktiskt och berättar för släktingar om allt och sitter och beklagar sig, något så lågt som jag aldrig skulle sjunka till. Hade mina misstankar om att så var saken och fick det bekräftat när jag besökte en släkting som antydde lite som min mamma hade sagt. Själv så tycker inte jag att dom har något med det som händer mellan mig och min mamma att göra så jag sjönk inte lika lågt genom att sitta och beklaga mig inför dom (för ärligt talat så skiter jag egentligen i henne så att beklaga mig är väll inte rätt ord heller) utan jag satt bara och nickade och låtsades som ingenting. Tror dom ville höra med "skvaller" om hela situationen men då är dom välkomna att få det från min mamma som nog inte tackar nej till att berätta en massa som hon faktiskt inte ens har något underlag till eller vet om det är sant.

Jag ska inte skriva om allt som jag har varit med om under hela mitt liv och hur min mamma många gånger inte alls betett sig som man kan tro att en mamma kanske skulle göra. Men jag är ju hennes "svarta får" och har alltid varit. Jag visste för 15 år sedan att jag inte betyder lika mycket för min mamma som hennes andra barn och det är ganska så lång tid så att jag byr mig inte alls om det längre. För 10 år sen blev jag lite ledsen en gång när jag hörde hur hon sa till sina andra barn att hon älskar dom men inte till mig. Hon har aldrig sagt det till mig, men jag tror inte heller att hon älskar mig så varför skulle hon?
Hon har aldrig gett mig en kram (kanske när jag var så liten att jag nu inte minns dom) men jag får kramar av andra så att kärlek har jag aldrig varit utan.
Hon har aldrig frågat hur jag mår och när jag väntade Liam frågade hon aldrig hur jag mådde eller någonting om graviditeten alls och hon brydde sig inte alls förrän Liam väl kommit ut. Då vart hon jätteintresserad. Träffade henne flera gånger sen men inte för att hon vill träffa mig utan för att hon vill träffa sitt barnbarn. Har alltid vetat det för det är så otroligt genomskinligt men jag har inte bytt mig tidigare.
Nu beklagar hon sig över att hon inte får träffa Liam något men hon tänker inte på att Liam är i den åldern att han själv kan åka hem till henne utan att hon faktiskt måste ha kontakt med mig för att kunna ha kontakt med mitt barn. När Liam är runt 10 år och själv kan säga om han vill träffa henne och åka till henne själv så kan han få göra det, men nu så är han för liten.

Jag har alltid haft svårt att säga mamma till henne utan ibland inför folk så säger jag hennes namn istället. Detta är för att jag inte riktigt känt att hon är sån som en mamma ska vara. Hon är säkert jättebra mot sina andra barn men inte mot mig.
Har också hört att jag inte är välkommen hem till henne nu när hon fyller 50 år för att hon inte tycker om hur jag beter sig mot andra. Jag vill inte ens komma till henne så jag rycker mest på axlarna åt det. Vad hon menar är "hur jag beter mig mot andra" är det här:

- Jag såg till att min lillasyster fick ett sommarjobb. Som tack för det ljög min syster en massa om mig och s
nackade enbart en massa skit om mig. Jag tyckte det var dålig stil och vill inte prata med henne om hon inte själv ber om ursäkt. Min mamma ställde sig på min systers sida (utan att ha några som helst bevis borde man väll inte kunna ställa sig på någons sida?!? Något som jag försökt påtala för henne). Hon sa att hon var tvungen att ställa sig på min syster sida för att "hon är hennes dotter". Frågan poppade först upp om vad JAG egentligen är, men skakade mest av mig det eftersom jag vet att jag faktiskt inte riktigt räknas som hennes dotter.

- Hon gnäller inför andra om att jag inte har någon kontakt med min storasyster som bor ett X antal mil härifrån. Varför det blev en kil mellan mig och henne tänker jag inte ta upp men efter detta har jag faktiskt träffat henne när hon kommit på besök här. Jag har också skickat dvd:er på Liam när han var liten för att hon skulle kunna se hur han utvecklas osv. Har aldrig fått ett tack för detta eller något och jag har skickat julkort till min storasyster men aldrig fått ett kort eller mail eller något tillbaka så hur kan det hela vara mitt fel? Men jag bryr mig inte. Jag och min syster pratar när vi hamnar på samma ställe men inte så att vi har någon större kontakt och det är så det bara är.

Detta är hur jag beter mig mot andra. Sen kan hon själv bete sig hur hon vill själv och har gjort det så länge jag kan komma ihåg. Hon är ganska så duktig på att försöka få det att låta som att det är synd om henne också så att självklart så vet inte hennes man om hur hon faktiskt betett sig flera gånger och hon skulle själv aldrig erkänna det. Hon skulle aldrig vad hon egentligen säger om hennes son som inte bor hos dom nu när maken inte är i närheten men det är ju mellan dom så att jag bryr mig inte. Tycker mest synd om dom som inte kan försvara sig.

Det roligaste av allt i hela historien är att hon och hennes make satt här och drack Cola och tittade på tv, pratade och umgicks med Liam och allt verkade bra och de åkte härifrån. Efteråt har hon inte hört av sig till mig och sagt något utan jag har fått reda på från omvägar att hon snackar en massa skit om mig och att hon är arg på mig eller vad hon nu är (jag vet ju inte då hon inte ens sagt något till mig utan bara valt att inte höra av sig efteråt). Har hört att hon blev sur för att hon inte fick vara barnvakt en gång men då hade vi redan fixat barnvakt så det handlade inte om att Hon inte skulle Få vara det utan mer om att vi redan hade en då.

Jag kände bara för att skriva av mig lite nu när Simon är i duschen. Vet att min mamma läser i min blogg och vill nu bara skriva att du behöver inte åka hem till mig och åka hit och gorma för att jag orkar inte med det. Jag kommer inte ändra mig i det jag tycker och det jag känner och varit med om är faktiskt så och du kan inte försöka lura i mig något annat för jag vet sanningen. Jag vill inte heller att du ska hit och skrika och få igång min förlossning tidigare, nej tack! Jag vet också att efter att du kom och skrek en annan gång så vet jag att du lyssnar på vad folk runt omkring dig säger. Påtalade flera gånger om att Liam sover så du kan prata i normal ton och inte skrika och då skrek du att det struntade du i (oerhört respektlöst!!). Sen så sa jag att jag hade världens huvudvärk, hade inte ätit på hela dagen och mådde verkligen skit och inte orkade just då. Hade ingen Citadon mot huvudvärken heller. Frågade om vi inte kunde ta det en annan gång men det kunde vi absolut inte göra för att DU ville ta det nu och brydde dig inte om vad jag tyckte. Kändes som att jag mest gav med mig sen för att jag faktiskt mådde skit när du var här och jag orkade inte med en diskussion.

Så snälla, kom inte hit och gorma för jag tänker nog inte släppa in dig ändå. Skicka inte hit din make för att han vet inte heller hur allt ligger till. Jag tycker väldigt bra om honom men han vet som sagt inte allt som hänt när han inte varit i bilden osv. Vill du något så kan du alltid kommentera här eller skicka ett mail med mitt för och efternamn som sitter ihop och Ö gör du om till O. Sen så skriver du @hotmail. com och när jag har tid så kan jag besvara det. Kommer du hit och ställer dig och skriker utanför så tänker jag nog hellre ringa polisen och få dig bortforslad härifrån än att du kommer in hit och får min förlossning att starta. Du respekterar inte oss när du är här så jag tänker inte respektera dig heller.

Har egentligen massor med mer som jag tänker på men som jag inte orkar ta upp här. Att ta upp allt om min mamma skulle bli en novell... Kanske jag borde skriva en sådan? Jag har ju dock inga erfarenheter om att hon kastat ut mig när jag bodde hemma (så som min lillasyster sagt flera gånger att hon gjort, både till mig och hennes kompisar). Nyfiken på om den delen verkligen är sann men det är ju inte mellan mig och henne så att jag lämnar det. Tycker bara att allt kring allt detta är så komiskt.

Nej nu har jag skrivit allt för mycket om min familj. Härligt att man faktiskt inte behöver umgås med dom utan att man själv kan välja det.
Någon mer som har en så otroligt knepig familj som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt ibland?

Och nej ni behöver inte tycka synd om mig eller någonting för jag själv är inte ledsen över detta. Detta är bara en sak i mitt liv som jag känner för att skriva om just nu och jag skiter i vem som ser det. Jag bryr mig verkligen lika lite om min mamma som hon bryr sig om mig, därför tar ingenting på mig längre och har aldrig gjort. Skulle hon någon gång fråga hur JAG mår och inte hur Liam mår så skulle jag bli väldigt förvånad då detta aldrig skett. Vet att hon själv skulle säga att hon gjort det för hon skulle aldrig erkänna det för andra men vet ni att det gör mig verkligen ingenting. Jag vet sanningen om henne och jag bryr mig inte om att jag inte pratar med henne längre. Den kärleken som en mamma annars kan ge till sitt barn får jag från annat håll så jag går verkligen inte miste om det. Jag har underbart folk omkring mig och min riktiga mamma får gärna prata skit om mig för jag kan inte göra annat än att skaka på huvudet åt det. Jag vet vad som är sant och sen tycker jag det är beklagligt att hon känner behov av uppmärksamheten kring allt. Men får hon någon kick av det så låt henne hållas. Jag har mina nära och kära som alltid ställer upp för mig, jag går verkligen inte miste.

Och när Du läser detta och funderar på ditt arga mail som du ska skicka till mig så får du gärna skriva med ett PS i ditt mail också och beskriva om vad jag har gjort mot DIG sen sist vi träffades och varför du helt plötsligt inte kunde prata med mig. Vore intressant att höra från dig och inte från alla andra.
Och som sagt, åk inte hit för det tjänar verkligen ingenting till. Och JA, Liam kommer få träffa dig när han själv kan välja det och när han själv kan åka hem till dig utan mig. Runt 10 år kanske han kommer vara då. Vet inte hur Pyret kommer vilja göra eftersom den aldrig kommer att ha träffat dig men vill den så får den självklart samma val.

Nu ska jag ta hand om min kära son och ta på honom lite kläder. Min kära son som jag säger till varje dag att jag älskar. Han som jag kramar och pussar på varje dag och som har lärt mig hur kärleken mellan en mamma och ett barn faktiskt kan vara. Och det kan vara helt totalt underbart!

Satt och funderade här om dagen angående det här om att blogga ifrån iphonen. Har inte testat på det än men tänkte att jag kanske kunde göra det. Vet att någon skrev till mig en gång om att man kunde ladda ner en app eller något för att det ska underlätta bloggandet men nu hittar jag såklart inte det tipset och minns inte alls vad det var som jag skulle ladda ner. Är det någon där ute som vet vad jag pratar om och som har några tips och råd på hur man ska underlätta bloggandet från iphone?

Den här helgen har varit lugn också. Kanske inte så konstigt då man är höggravid och det känns som att bebisen ska komma ut vilken sekund som helst. I fredags blev det bara hemmamys med lilla familjen och igår så träffade jag resten av familjen. Först ett besök i Hällabrottet där vi kikade på Jonas och Erikas kök som börjar ta form. Sen ett fikabesök hos Simons mamma och pappa, mycket trevligt. Där diskuterade vi lite om lite saker som kommer hända i framtiden. Sen på eftermiddag/kvällen så kom min pappa, hans fru och min lillebror Emil på besök. Vi gjorde tacos och hade allmänt mys. Liam var högt och lågt och skulle självklart visa alla leksaker, allt han kan och prata stup i ett. Men det är väll så det är att ha barn? Mysmongon är dom trots allt. Vi kikade också lite på Mora Träsk. Tyckte att min bror kunde starta något nytt "Mora Träsk" med någon vän, får se om han nappar på förslaget för han såg tämligen tveksam ut. Tror att om han skulle gjort det så hade han nog varit den absoluta favoritmorbrorn för Liam (hur han nu inte kunde vara det då jag endast har EN bror).

Idag ska jag iväg och jobba lite och sen får vi se vad som händer. Kanske blir ytterligare någon träff med nån kär familjemedlem, who knows... Ska börja dagen med att ta en Citadon i alla fall och sen kan jag börja känna mig lite mer som en människa igen. På återseende!

Nu har jag startat en liten omröstning. Vill du vara med?
Min omröstning hittar du till här till höger "Vilket kön tror du Pyret har?". Bara att trycka och rösta. Enkelt va?
Så vilket kön tror du att bebisen som döljer sig i min mage har?

Kom igen och låt rösterna hagla!!

Hittade nu ett lite bättre program i datorn så nu tänkte jag försöka mig på att ändra designen i min blogg så den blir lite bättre igen. Så ett tag kanske den ser ut lite som skit men det får ni stå ut med för jag vet inte hur mycket jag hinner göra idag.
Vet inte heller hur mycket energi jag orkar lägga ner på min header eftersom vi ska iväg och fotograferas på tisdag och förmodligen kommer jag vilja använda mig lite av dom bilderna sen, men vi får se. Kanske jag inte alls kommer gilla dom men självklart så hoppas jag på att något av korten kommer falla mig i smaken.

Har nu ätit lunch och jag måste säga att jag vet inte alls vad jag gör idag eftersom maten verkligen inte vart bra! Klyftpotatisen blev torr och kvar alldeles för länge i ugnen och köttet vet jag inte vad det smakade. Såsen funkade men man kan ju inte bara äta yoghurtsås precis. Till det blev det ett kallt glas med Cola. Jag vet att jag inte borde men nu är det ju fredag!


----

Åh så håller man på och försöker ändra på designen och då kommer jag inte in på min stödblogg som jag har för att komma fram till vilka koder det är som gäller. Riktigt surt! Hoppas jag kommer in snart igen. Lagom irriterande att ingenting ska fungera just när jag håller på.

Äntligen fredag! Nu är det fredagsmys för hela slanten som gäller, eller vad säger ni tokar där ute?
Vaknade helt utan energi och alldeles för tidigt på morgonen av att ha två skrikande katter som står och kräver uppmärksamhet av mig. Slängde ut katterna ur sovrummet och hoppades på att kunna somna om men icke då. Andra morgonen i rad som dessa katter står alldeles för tidigt på morgonen och skriker brevid mig, snart åker de ut!!
Hade tänkt att jag nu skulle ta mig till Öppna förskolan men jag tror att jag skippar den idén och väljer soffan istället. Känner att jag verkligen behöver lägga mig ner och ta det lite lugnt idag.

Nu har mina graviddrömmar börjat igen. Intressant att se om de kommer likna verkligheten något sen. När jag väntade Liam så drömde jag flera gånger att jag födde en gurka (!!) och eftersom gurkan är formad som den är så gick förlossningen på ett kick. Som jag skrev igår så fick jag ligga och hålla emot när Liam skulle ut och inte alls fick krysta så lite liknande verkligheten kan man ju säga att det var, men Liam såg väll kanske inte riktigt ut som en gurka när han kom ut.
Inatt drömde jag att jag skulle föda imorgon. Jag och Simon förberedde allt för den kommande förlossningen. Nu hoppas jag verkligen inte att jag ska in och föda imorgon för det känns allt för tidigt men att föda lite före bf skulle vara välkommet. Två veckor tidigare skulle ju inte skada, det gjorde ju Liam och det hade känts perfekt just nu.
Har också haft en massa andra tokiga graviddrömmar men just nu så minns jag inte så många av dom. Får se om det kommer fler i framtiden, vilket jag inte tror ska vara helt omöjligt.

Nu blir det att kika lite på tv4play och se vad man missat nu när man jobbat och sen ska jag fundera på vad jag vill servera mig till lunch.

Ha en trevlig helg! På återseende!

Jag vet inte om det är jag som är lite konstig eller så men när andra beskriver förlossningar så känner jag inte alls igen mig. Kanske kan det bero på att min förlossning inte riktigt var som alla andras, men det känns ändå så konstigt. Idag var jag iväg till föräldragruppen igen och där var dagens stora ämne just Förlossning. Vi fick se en film på ca 20 minuter och sedan pratade vi om det. En tjej som också hade fått barn innan kände igen sig väldigt mycket i det som vi sett förutom att hon tyckte att dom var mer ensamma inne på förlossningsrummet än vad dom visade i filmen. Detta kom vi fram till att det var för att dom faktiskt inte filmade något alls när det bara var mamman och pappan utan de visade bara när något verkligen hände. Visst kan jag inte säga att jag inte kände igen situationen då man är i rummet, men det var väll typ allt jag kände igen också. Som när dom visade hur bra det var att dom kunde sätta saker på magen som mätte barnets hjärtljud och mammans värkar så tänkte jag enbart på hur jobbigt jag tyckte det var eftersom det inte alls ville visa Liams hjärtljud eller mina värkar utan att den istället nollställdes hela tiden och att jag kände att jag blev begränsad av hur jag kunde ligga pga detta.

Barnmorskan pratade på om att dom inte ger någon ryggmärgsbedövning förrän man är minst 4 cm öppen. Själv var jag 1 cm öppen och det gick ju bra det med.
Sen berättade hon att värkarna kan avstanna med ryggbedövningen och att man kan behöva hjälp med krystandet och att man kan få något som stimulerar krystvärkarna, men själv så fick jag ligga och hålla emot Liam när han ville ut och mina krystvärkar varade ju bara i 30 sekunder.
Barnmorskan förklarade att man blev lugnare att ryggbedövningen men att smärtan inte avtog så mycket som man kanske kan tro så det är ju inte smärtfritt efteråt. Själv satt jag och åt godis och tog det lugnt i en fåtölj efter att jag fått min bedövning och hade det inte varit för att barnmorskan ville se om jag öppnat mig något så kunde jag nog ha fött Liam i fåtöljen.

Att man ska öppna sig en cm per timme är ju något man hört och läst om hur många gånger som helst. Det är standarden och sen kan det ta mycket längre tid än så. Javisst så kan det säkert vara men själv gick jag från 1 cm till fullt öppen och sonen på bröstet på 2 ½ timme så att det stämde inte heller in på mig.

Jag kan aboslut inte säga att jag hade en "drömförlossning" heller. Vad nu en drömförlossning kan vara?!? Innan jag fick min ryggmärgsbedövning hade jag ett helvete och hade riktigt ont och stod i duschen som till än början hjälpte jättemycket men till slutet inte alls fungerade för mig. Vattnet ville aldrig gå heller och efter läkarens ordination satte de hål på hinnan och gav mig den efterlängtade ryggmärgsbedövningen. När dom skulle ta hinnan på mig fick jag också äntligen tillgång till lustgasen, vilket hjälpte mig massor. Har ju läst och hört att man kan må riktigt illa av den men själv så mådde jag prima och kände mig bättre än vad jag gjort på hela dygnet.

Så nej jag kan nog inte säga att jag känner igen mig i mycket av vad andra säger. Men jag tror nog att känslan när man får upp sitt barn på bröstet är detsamma för de flesta oavsett hur själva förloppet har gått. Det är den mest underbara, fantastiska och obeskrivliga känslan som finns. Önskar all lycka till er tjockisar där ute! Oavsett hur erat förlopp kommer se ut så kommer det bästa vara målgången!

Sitter nu nersjunken i soffan och funderar på ett glas vatten. Jag har alltid haft ett sug på Coca-cola och speciellt när jag är gravid men jag ska verkligen försöka att trappa ner det intaget. Vet dock inte om man kan säga att jag har lyckats idag då jag först har druckit en stor mugg cola när jag tog min lunch på Max tidigare idag och sen drack ett glas cola när jag kom hem och Jonas kom på fikabesök. Vet att jag borde försöka trappa ner mitt intag, men det är ju så gott! En dag den här veckan har jag lyckats med att inte dricka någon cola alls och då kände jag mig riktigt nöjd, men det är långt ifrån mitt mål som från början var att vara "colafri" måndag-torsdag och sen att jag får dricka lite cola på fredag, lördag och om jag har något kvar i flaskan till söndagen. Mitt colaberoende borde jag verkligen försöka ta tag i, men så fort jag börjar tänka på en burk med iskall cola i så börjar det genast vattnas i mungiperna. Men jag ska försöka! Men inte den här veckan för imorgon är det ju fredag och då får man väll dricka lite... eller? Kanske jag borde behöva lite push i rätt riktning.


Jag vet inte om det är graviditeten som spelar mitt huvud ett litet spratt eller om det är jag som börjar tänka otroligt annorlunda mot tidigare. Har nu kommit fram till att jag och Simon ska flytta någon helt annanstans och har till och med hittat "vårt nya boende". Får se hur det går med den saken. Först ska Simon ha ett litet samtal med ett par personer och sen ska Vi ha samtal med ett par personer till och sen kanske vi skulle åka och titta på "vårt boende" innan vi kommer någon vart... Med andra ord så kommer vi säkert bli kvar här ett litet tag till trots att suget efter det här stället nästan är lika stort som colasuget. Men vad skönt det skulle vara om man bara kunde säga "Bye bye lägenheten. Nu flyttar vi!".

Nu blir det väll typ världens snabbaste inlägg som jag skriver innan jag måste ila vidare. Ska iväg och träffa andra tjockisar och deras partners i föräldragruppen snart men kände ändå att det var ett tag sen jag skrev något nu så jag försöker hinna med det här med.
Igår var jag iväg till min kusin och klippte mig. Det blev lite kortare, lite mindre hår och sååå mycket fräschare. Mitt hår innan var ganska så slitet men nu känns det lite bättre. Ska se om man hinner färga håret lite i helgen så att man känner sig ännu lite finare till det är dax för fotografering.

Nej nu måste jag försöka betala lite räkningar och sen ila vidare. Alltid lika roligt med räkningar, vi känner väll alla av "slutmånadsångesten"?

Vill bara slå ett slag för min nya Gästbok här. Den hittar du här till höger, ovanför min bild. Klicka gärna där och lämna ett litet avtryck oavsett om du är här varje dag eller är bara någon som kikar in just för idag.

Sen så ni som har bloglovin som skulle vilja att vi ska följas åt är det bara att hojta till. Tycker det är jättekul att läsa nya bloggar så jag slår ett slag även för detta: Bloglovin = Meddela mig så kan vi följas åt.

Hoppas ni alla där ute får en toppendag!

Har nu gjort mina chokladmuffins och smakat av och de vart riktigt goda faktiskt. Har ju aldrig tidigare gjort muffins men någon gång ska ju vara den första. De vart inte alls torra heller (som jag ett tag trodde att de skulle bli) så jag är mer än nöjd. Får se vad Simon ger för betyg när han kommer hem. Liam är lite svårare att få betyg ifrån eftersom han är lite kinkig med choklad utan det ska mest vara bullar eller salta kex. Fisungen.

Har ju också fått för mig att jag ska börja baka mer. Har aldrig tidigare varit någon bullmamma men det är ju ganska så roligt att baka. Tyvärr inte så nyttigt men allt i världen kan inte alltid vara bra och nyttigt utan man måste få unna sig något ibland! Det svåra för mig är att ta tag i saker och ting. När jag väl har börjat med baket så tycker jag det är roligt men innan så skjuter jag på det bra länge innan jag sätter fart. Får skärpa mig sen när Pyret har kommit och jag får tillbaka lite av min energi. Så vem vet, kanske jag är en blivande bullmamma?

Ursch, idag är verkligen en dag då jag känner att jag verkligen inte orkar någonting men jag MÅSTE.
Måste försöka duscha ordentligt (vilket är pest och pina just nu för så fort som jag går in i duschen blir jag svimfärdig, kan inte stå upp och duscha och jag vill bara ut). Självklart så duschar jag annars med men nu skulle jag behöva sätta i lite hårinpackning och sånt i håret som tar lite tid. Kan inte direkt säga att jag längtar.
Sen ska jag göra chokladmuffins med choklad i. Alltså så att de blir lite kladdiga. Hade tänkt att jag skulle gjort dom förra veckan men orken fanns verkligen inte. Sen idag måste jag sätta mig ner med räkningarna, sånt som alltid är roligt.

Hoppas att jag orkar med allt idag. Ett steg i taget. Nu börjar jag med att försöka få lite mat i magen och sen får jag ta det där ifrån.

Hittade lite filmer på min externa hårdisk som jag kikade igenom och brände ut lite från. Det mesta är på Liam när han var en liten prutt och när man kikar på filmerna är det så konstigt att tänka på att han en gång har varit så här liten och att det nu ska in en till liten plutt i familjen.
Här är ett klipp som jag hittade på Liam när han är ca ett halvår gammal:





Fina killen!

Nej nu blir jag sjukt trött på mig själv! Äntligen så tar jag tag i att tömma min dator lite och lägga över på en extern hårdisk så att jag kanske kunde bränna ut lite saker som jag har filmat de senaste åren, men vad händer? Jo jag har lagt ur alla mina kablar till min kamera så nu hittar jag självklart inte min usb-kabel så att jag kan koppla kameran till datorn så att jag kan tömma den! Förmodligen så la jag ut dom någonstans när jag skulle iväg och inte ville ha med alla i väskan. Så nu sitter jag här med en full kamera och ingen usb-kabel som passar. Är alldeles för gravid och orörlig för att leta mer än vad jag gjort också och jag ORKAR INTE nu. Känns som att den här dagen inte alls kommer att vara min dag...

Varje gång som jag behöver ett batteri så finner jag aldrig vad jag söker. Förstår inte alls varför. Tycker man köper batterier konstant men de få gångerna som jag behöver det (oftast för att min datamus har dött vilket jag behöver ett nytt batteri i varannan/var tredje månad) så är dom som totalt slukade av jorden. Jag letar och letar och vänder upp och ner på varje sten (vad fan skulle jag ha jag sten inne i lägenheten för?) så hittar jag dom inte. Den här gången fick min son och hans ficklampa stå för batteri. Men frågan kvarstår alltid, liksom frågan om vart alla strumpor försvinner när dom hamnar i tvättmaskinen: Vem äter batterier?

Denna helgen har varit ganska så mysig, men gick alldeles för fort förbi. Simon kom hem i fredags och även min underbara son. Mys! Förutom att jag var iväg en stund och åt med jobbet så har vi mest umgåtts med varandra. Igår tog vi också en snabbvisit och Simons bror Andreas med sambo och det var trevligt.

Även denna gång kan jag lägga till ett par roliga saker som Liam har sagt, tokungen. Båda sakerna var igår:
Jag stod inne i badrummet och gjorde mig i ordning medan Liam sitter inne i vardagsrummet och är helt fascinerad av reklamen på tv. Reklamen för om det var blocket eller lån kom upp och dom säger:
- "Vad ska du köpa?"
Liam:
- Jag ska köpa.. hm.. En BIL!

Jag och Liam satt i bilen och väntade medan S sopade bort snön från rutorna. En väldigt högljudd bil åker förbi på vägen.
Liam: Jag hör!
Jag: Det var en bil.
L: Nej, det var en Motor!
J: Ok, det var en motor som satt i en bil.
L: Mmm... en bilmotor.
Killen med koll!

Liam har börjat med att intressera sig mycket för ljud som han inte kan se varifrån de kommer. Varje gång musik, barnskratt eller en bil låter så sätter han handen mot örat och säger "Jag hör". Om man inte intresserad sig på en gång så säger han alltid "Mamma, Kolla jag hör!".

Nu ska jag kika på det kvarvarande avsnittet av Htg innan det sätter igång här på teven. Kycklingen är inne i ugnen och ska snart vändas på och dagen börjar ta sig en form.

På återseende!

Jag är så sjukt sugen på att skära tomater just nu! Jag vet inte varför, jag bara känner att det skulle vara befriande att få sätta sig och skära en massa tomater. Har läst att man kan få städmani när man är gravid men det har inte jag. Tror det kan handla om att min kropp inte skulle tillåta någon sorts städmani heller, men skära tomater är nog min grej. Tittar på Masterchef och bara känner hur det kliar i fingrarna. Fan tomater, vart är ni?!? Inte hemma hos mig i alla fall, och i ärlighetens namn så vad skulle jag göra med 20 skurna tomater när jag sitter själv hemma och min tomattokiga son är hemma hos farmor? Där gör han ingen nytta nu när hans gravida mamma har cravings, "skäratomatcravings". Är det bara jag i denna värld som har denna craving?
Tror att mitt snart överdrivna bloggande också kan ha att göra med mina cravings. Jag vet ju inte vad jag ska göra med händerna nu när jag inte har några tomater att skära! Mina fingrar vibrerar ju och mina händer skakar över att få tillfredställas på något sätt. Inte fan tänker jag lägga mig ner och gnugga mus för att jag måste sysselsätta mig i alla fall. För att få stopp på fingrarna så skulle jag gnugga tills hela musen skulle kännas röd och avskalad och jag är inte speciellt sugen på det heller så att jag skulle säkert ligga och gnugga medans jag funderade på om det är något på tvn ikväll eller om katterna skitit mycket i kattlådan så jag måste byta kattsand.. Nej tack. Borde komma på en annan syssla att göra. Blogga kan jag ju inte sitta och göra hela kvällen i alla fall. Alla tips är välkomna!

Katter!! Gaaah. Nu har dom börjat med att ha omkull blomkrukorna här hemma. Funderar på om man ska limma fast krukorna i fönsterbläcket och får genast en nostalgibild i huvudet av en svart och gul tub med Karlssons klister. Undrar bara vad hyresvärden säger när man ska flytta härifrån..

Har nu fått arslet ur vagnen och skalat och skivat potatis som jag körde in i ugnen. Själv har jag fått något knäpp så jag klarade inte riktigt av att sluta skala potatis (kanske man varit en kocksslav i ett tidigare liv?) så att jag skalade 7 potatisar som jag nu tror att jag ska få i mig. Ni som tror att man som gravid äter mer än vad man annars gör får nog tänka om. Man är mer sugen på saker att äta osv men man har ju ingen plats i magen för maten så man äter mindre än vad man i normala fall gör. Spelar ingen roll om man måste dela med sig av maten man äter (snikna unge). Så 7 potäter och en stycke kött ska jag försöka klämma ner i magsäcken. Fördelen med att enbart laga mat till sig själv är att jag nu kan exprimentera hur mycket jag vill med köttet och blir det äckligt kan jag ju alltid äta enbart potatis, kommer nog bli mätt ändå.

Annars så hatar jag att läsa bloggar som "kändisar" eller bloggerskor skriver. Tycker bättre om att läsa om mer normala människor, tar mer tag i mig än alla de andra. Men jag har ju en favorit som har en plats i mitt hjärta och det är riktigt kul nu eftersom jag hittade hennes blogg. Maria Montazami är min idol! Vem skulle inte vilja ta över hennes plats som en halvcrazy hemmafru med dille på tofsar?! Så hennes blogg är tillagt i min bloglovin tillsammans med en massa andra bloggar som jag klickat för att jag ska följa (tack Emmelie). Kommer nog bli mitt nya beroende.

Hej och hå, nu ska jag ta en tablett så jag blir lite vimsig och vacker.

Oooooooch nu är man hemma och ligger och brer ut sig på soffan. Idag har jag jobbat och jobbat och sen så har jag varit och träffat andra tjockisar på föräldragruppen, mycket trevligt. Lite kul också att en som man bodde granne med för ett par år sen också blivit gravid och att vi nu går i samma föräldragrupp!

Idag är man ensam igen. Man märker att man ibland skulle behöva någon hos sig. Skulle vara skönt att få hjälp med skorna då man själv har en tjockismage ivägen så man knappt når till sina fötter och sen så är det så otroligt ensamt att sova själv igen. Inte ens Liam ligger ju i rummet brevid och snarkar, konstig känsla.

Nej, funderar på mat... Ingen annan som funderar på att ge mig mat?

Eftersom man sitter själv hemma försöker man fördriva tiden med något intressant och då man är gravid så hamnar man självklart på en massa sidor med söta bebiskläder som man genast blir kär i. Ska verkligen försöka att inte köpa något då vi inte behöver något mer just nu, men ni som vill ge i present sen kan ju kika in dom här sakerna ;) Men då vill vi ha lite större kläder då vi har fullt med kläder runt storlek 50! Ja jag vet, jag kan verkligen inte hålla mig!

Oj vad seg man är i kroppen idag. Har först sovit lite halvdåligt och sen jobbat på det så det är väll därför man känner sig lite som en överkörd flodhäst... Eller påkörd då det kanske är svårt att köra över en flodhäst?
När jag kom hem så fick jag syn på att jag fått inbjudan för klassåterträffen, oj vad gammal man börjar bli nu. När det är dax för återträff så vet man att man börjar bli till åren, och då hjälper det inte speciellt mycket att kroppen motarbetar än just nu och att man börjat gå runt i stödstrumpor, ha ha. Datumet för återträffen är satt till den 26:e mars, två dagar före bf. Så det blir att springa trappor den sista tiden så att bebisen kommer ut en stund innan återträffen om jag ska vara med på den, men som det känns nu är det nog inga problem för bebisen att komma lite tidigare. Magen värker som mest hela tiden och det känns i bäcken och överallt.

Idag känner man sig lite ensam också. Simon har nu åkt iväg till Skarpö och min lilla prins är hemma hos farmor. Känns väldigt ovant att vara helt ensam, men man har i alla fall katterna som sällskap... eller vad man nu ska kalla dom för eftersom dom sover hela tiden.

Dom senaste dagarna har jag insett att Liam verkligen börjar bli långhårig så igår blev det att ta fram maskin och sax och försöka göra något åt kalufsen. Först ville han inte alls men sen när han insåg att maskinen faktiskt inte var så farlig och att om man sitter still och blir klippt får man tomater och får läsa bok så var det inte alls speciellt jobbigt. Efteråt sprang han fram och tittade sig i spegeln och såg riktigt nöjd ut. Själv känner man knappt igen honom. Man börjar ju bli van vid det där långa håret så man glömmer bort vilken stor kille det är som gömmer sig där bakom.

Före

Nu kan man äntligen sätta sig ner vid datorn och försöka sig på en liten uppdatering av bloggen. Efter ca 20 minuter tillät min dator mig att ta sig ut på internet och även sonen sover just nu så att han är inte längre trött och grinig, pust. Han har varit lite jobbig med sovandet den sista tiden. Han vaknar alldeles för tidigt på morgonen och han är inte alltid lika lätt att lägga på dagarna längre trots att han knappt kan hålla ögonen öppna. Nej man ska kämpa tills man faller genomsvett i sömn, det är melodin numera.
Igår somnade han dock ganska så fort i sängen, i alla fall på kvällen. Då hade Aleks och Felix varit här på besök och dom gav bebisen en liten försenad julklapp vilket var en superfin stickad tröja som Felix farmor hade stickat.

Igår vart det inte så mycket "sitta still". Först så åkte Simon till vårdcentralen och fick bekräftat en svår bihåleinflammation, sen vart det besök hos barnmorskan där det var dax för mätning av magen och lite annat och sen så åkte vi till Apotek och affär innan tiden kom då vi hade bestämt med de andra tokarna att dom skulle komma förbi. Ingen rast och ingen ro, men det gick bra.

Har läst en del om jakten på varg och har hört en massa åsikter om det hela så nu känner jag att jag också ska ge mig in i diskussionen, om än för en liten stund.
Själv så tycker jag att jakten på varg är helt sjuk. Har hittills inte hört några bra anledningar till varför vi ska vända bössorna mot dom få vargarna som vi har kvar. Har läst om att jägare säger att vargar river tamboskap. Men varför inte fixa ett ordentligt stängsel som gör att vargarna inte kan ta sig in då? Vargarna var ju där först så då måste man väll anpassa sig efter den miljön som man bosätter sig i?
En annan sak är att dom säger att hundarna blir skadade eller dödade av varg. Har läst på om detta med och ska ge lite information om statistiken nu:

11 hundar dödades eller skadades av varg i fjol.
93 hundar dödades eller skadades av vildsvin.
12 hundar blev skjutna av människan.
713 hundar dödades eller skadades i trafiken.

Om man ska se till statistiken så blir fler hundar skjutna än att dödade eller skadade av varg. Om man ser till trafiken (som också människan står bakom) så börjar man fundera på om vi inte ska skaffa licens till att skjuta människan istället, om vi nu ska se till anledningen att skydda våra hundar.

Men vi har ju läst att vargar ska vara jättefarliga mot människan också, det MÅSTE ju stämma? Eller?
Jag letar information och det här har jag hittad vad gäller vargattacker mot människor:

Det enda trovärdigt dokumenterade tillfället i Sverige då en människa har dödats av varg var i Gysinge 1821. Detta handlade om en varg som tidigare hållits i fångenskap och sedan släpptes ut i skogen utan att ha fått lära sig at jaga. Även här anser jag att människan inte är helt oskyldig, och det är ju som sagt inte någon modern tid vi talar om.

En 22 åring dödades av vargar under en promenad i Saskatchewan i Kanada 2006. Genom spår i snön har man kunnat följt hela förloppet. Detta var visserligen modern tid men det skedde också i Kanada och det borde ju inte riktigt beröra oss i Sverige?

År 1963 dödades en 5 årig pojke i Québec i Kanada. Även här Kanada alltså och INTE Sverige.

Mellan åren 1980-1985 dödades minst 233 barn av vargar i Indien. De flesta barnen var under 6 år och i de flesta fall skedde det inom byns mråde när dom lämnats ensamma. Detta hände i Indien och INTE i Sverige och det var över 25 år sen.

Mellan åren 1880-1881 dödades 22 barn av vargar i Åbotrakten i Finland. Nu börjar vi närma oss Sverige igen, men det är som sagt inte modern tid vi talar om.


Detta var informationen som jag hittade, borde vi springa runt och vara rädda för att vargen ska döda oss då? Tror inte ens vi behöver jämföra statistiken med hur många människor som blir skjutna eller som dör i trafiken i Sverige för vem som helst borde väll förstå att den statistiken är betydligt högre?

Kanske vi människor borde anpassa oss mer efter vargen när det är vi som klampar in på deras revir, lika som när vi är ute i trafiken så får vi anpassa oss efter bilarnas framfart?

För mig känns hela vargdiskussionen löjlig. Låt vargarna få växa till sig i lite fler antal innan vi går ut och skjuter dom. Tror inte att vi behöver vara rädda för att vi ska bli dödade av varg, vi dödar varandra så bra ändå.




Källor:

http://www.atl.nu/Article.jsp?article=64703&a=H%C3%A4lften%20s%C3%A5%20m%C3%A5nga%20hundar%20d%C3%B6dades%20av%20varg

http://www.de5stora.com/omrovdjuren/varg/farlig/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Varg

Blir tokig! Nu orkar jag inte med mer strul. Den här gången är det datastrul vi pratar om. Min kära dator har varit med ett tag nu och nu håller den på att totalt lägga av, vilket gör att massor av saker försvårar sig för mig. Jag behöver verkligen min dator men jag har verkligen inte råd att köpa ny! Jag kommer inte kunna plugga på distans utan dator, plugga körkortet eller ens tömma min filmkamera och digitalkamera (som är behövligt!) om datorn lägger ner. Jag blir tokig! Allt går åt helvete jämt och det ska alltid göra det samtidigt. Först ska man sitta och betala en massa pengar för sjukhusvistelser och mediciner och sen så är det detta med datorn. Idag tog det först en kvart att ens få igång datorn och sen ytterligare 10 minuter för att kunna komma ut på internet. Ska det verkligen vara så? Får nog fundera på att lägga ner mina tankar om plugg på distans eller körkort, det går inte just nu. Skivan för körkortet ligger fortfarande packad i plast för att jag inte vågar stoppa in den i datorn, min dator är lite som en exlosiv vara just nu som kan sprängas vilken sekund som helst. Morr.

Har fått in lite gissningar på bebis nu och det är ju roligt. Så får vi se om det är någon av er där ute som har rätt sen :)

Bella gissar på pojke den 20:e mars.
Simon H gissar på pojke den 22:a mars.
Hanna gissar på pojke den 25:e mars.
Sofie gissar på pojke den 26:e mars.
Christian S gissar på flicka den 26:e mars.
Erika S gissar på flicka den 27:e mars.
Jonas K gissar på flicka den 27:e mars.

Rebecca T gissar på flicka den 1:a april.
Malin G gissar på flicka den 1:a april.
Sabina S gissar på flicka den 2:a april.
Anna S gissar på flicka den 5:e april.
Jenny S gissar på flicka den 9:e april.

Fler gissningar är självklart välkomna!

När min datorn har lagt av eller när jag har bestämt med Simon att jag ska väcka honom (stackars sjukling) så blir det att städa här och sen försöka sätta upp tv på väggen och skruva ihop vaggan. Kommer inte gå sysslolös idag tror jag. Men helst av allt skulle man bara vilja sitta i soffan och vila kroppen som värker överallt och magen som fortfarande känns som ett stort ömmande blåmärke. Men det får bli en annan dag...

Hur träffades ni? Först pratade vi på nätet och sen sprang vi på varandra på krogen osv.
Bor ni ihop? Nje.
Har ni barn? En liten terrorist på två år och ytterligare en på väg.
Har båda körkort? Nej, bara Simon.
Kommer du ihåg er första kyss? Det var en del alkohol inblandat så jag kommer ihåg men ändå inte kommer ihåg, ha ha.
Vem sa ”jag älskar dig” först? Tror det var Simon.
Vem är äldst? Simon.
Vilka stjärntecken har ni? Jag är tvilling och Simon är fisk.
Vem fyller år först på året? Simon.
Vem är längst? Simon.
Vem sjunger bäst? Ha ha, jag sjunger som en kratta så jag får säga Simon.
Håller ni varandra i handen på stan? Nej det händer väll inte direkt.
Kände ni varandra innan ni blev ihop? Pratade på nätet innan och hade "träffats" två gånger först.
Blev du kär vid första ögonkastet? Vad menas med kärlek i första ögonkastet egentligen?
Har ni någon speciell låt? Nej.
Har ni några frikort? Nej, inget sådant skit.
Har ni varit utomlands tillsammans? Nej det har vi aldrig varit tyvärr.
Vilket är ert bästa minne? När Liam föddes.
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Lagar mat och kikar på tv/film.
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Vet ej.
Blir du lätt svartsjuk? Det beror nog på.
Brukar ni bråka? Inte mer än något annat par.
Ringer eller sms:ar ni mest? Ringer tror jag.
Vilken är hans finaste kroppsdel? Kan inte välja.
Brukar någon av er prata i sömnen? Ha ha, ja jag. Pratar, sjunger, smackar, you name it!

 

Bilden togs när jag väntade Liam.

 

Idag är en seg dag, men det är fredag. Simon ligger hemma och är sjuk och jag känner mig lite småfebrig jag med. Men det är väll bara att bita ihop och hoppas på att man känner sig lite bättre snart.
Tänkte att det kunde vara lite roligt om folk börjar gissa lite nu på vad ni tror att det blir för kön samt när bebisen kommer kika ut. Bf är ju den 28:e mars så vi får se vad ni alla chansar på. Börjar en lista med mitt namn enbart, he he.


Bella gissar på pojke den 20:e mars


Så kom igen och låt mig få gissningar!

Har inte så mycket att uppdatera om just nu. Tänkte väll påbörja packningen av bebiskläderna som ska i bb-väskan för nu borde de ha torkat. Ska ha en lista liggandes i datorn om saker som är bra att ha med sig så ska leta fram den.

Ha en trevlig helg!

Åh mitt hjärta klappar lite extra just nu. Sitter just nu och plockar bland alla nya bebiskläderna, sorterar upp dom i färg och kör dom i maskinen för att de ska vara nytvättade och klara tills bebisen kommer. Efter att kläderna torkat ska jag börja packa bb-väskan. Satt här om dagen och tänkte igenom hur skillnaden ser ut mella när man skulle åka in för att få Liam och kom på en sak som jag helt glömt bort, Liamväskan! När vi ska in till förlossningen så kommer vi förmodligen inte vilja springa runt som irra höns och leta efter saker som Liam ska ha med sig så att vi ska försöka packa ihop en väska även till honom som kommer innehålla lite kläder, nappflaska och färdigköpt välling så vi bara kan ta våra väskor och springa ut till bilen när det väl sätter fart.

Annars just nu så händer inte så mycket hos oss. Jag har varit iväg på första vattengymnastiken efter juluppehållet vilket var gudomligt skönt och Simon ligger tyvärr här hemma med hög feber och förkylning, stackarn. Något som går nu tror jag. Så idag blev det hemkört med kinamat. Jag klarar knappt av att stå upp efter en dags jobb och Simon är ju som sagt supersjuk så då är det skönt att det finns sådant att ta till. Vi fick båda världens största portioner med mat så att det räcker minst till imorgon också, förmodligen någon mer gång. Solbaren är bra fint ibland!

Nej, bäst att plocka vidare här. Sen ska vi slå på en film och ha lite mys med vindruvor, bra avrundning på kvällen.

----

Du är på dag 206 av 280.

Du är i vecka 30.
Du har gått 29 fulla veckor och 2 fulla dagar (v29+2).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 28 mar 2011
Du har 74 dagar kvar till beräknad förlossning.



Tack Familjeliv.se som gör att jag kan få denna fina räknare att räkna ner graviditeten fram till bf med.

De flesta av oss har nog några minnen från den tiden, den tiden då våra föräldrar var enbart pinsamma. Dom trodde säkert att dom gjorde helt rätt medan en annan helst ville sjunka genom jorden. Detta är nog något som de flesta barn är med om, förr eller senare. Jag och Simon är duktiga på att dra detta till sin gräns och började banan som pinsamma föräldrar redan innan Liam ens har hunnit ut från förlossningen. Inte ens till bb får han komma innan vi börjar skämma ut honom, stackaren. Vi tycker dock att det hela (nu i efterhand) var väldigt roligt och det är ju ändå något som man kan berätta om när Liam blir större, men frågan är om Liam kommer tycka att det är lika roligt som oss. Så här var det...
Liam hade kommit till världen och var väll inte ens en timme gammal när det var dax för mätning och vägning. Simon stod som en stolt far och filmade hela förloppet. Allt skulle filmas, utom när det var dax för Liam att få sin första tempen tagning och detta tas så klart i rumpan. Detta ville vi inte ha med på film för det kändes lite taskigt mot Liam att föreviga det på film. Kameran las bort och då kommer Simon på att vi skulle ju ta lite kort som vi kunde skicka till familj och vänner. Detta gjordes och vi valde ut ett av de fina korten som togs och skickade runt till alla möjliga som vi hade lovat att vi skulle höra av oss till med bild så snart vi kunde. Vi var lyckliga. Fick en massa sms tillbaka om att han var jättesöt osv. Senare tog vi fler bilder som vi sickade vidare till ännu fler vänner. Lite senare började vi titta på kortet vi skickat vidare och upptäckte att vi redan hade gjort en stor miss och nu hade "alla" denna bild.
Även mormor fick denna bild och tyckte han var jättefin och dagen efter visades bilden upp för alla på jobbet. Det var då som någon upptäckte samma misstag som vi också hade upptäckt, vad hade han i rumpan egentligen?!
Ja, självklart då Simon la ifrån sig filmkameran så tog han upp mobilen och tryckte av en bild på när Liam får tempen i rumpan och denna bild har vi nu skickat runt till släkt och vänner, den första bilden av vår underbara son.
Jag har en känsla av att Liam inte kommer tycka att det är lika roligt som oss när han i framtiden får reda på att första bilden som alla fick se av honom är när han får tempen i rumpan. Pinsamma föräldrar helt enkelt! Själva så tänker vi hur lockande det skulle vara att ta just denna bild och sätta upp på plakatet när vi står och väntar på att Liam ska springa ut med sina klasskamrater i studenttider. Sjung om studentens lyckliga dar...

Har ju skrivit lite om mode och det är svårt att lämna ett ämne oberört som ändå har en stor del att göra med utseendet. Hur är det med smink, accessoarer osv?
Någonting som har ändrats massor genom tiderna och som gör sååå mycket för ansiktet är ögonbrynen. Det är också en del av ansiktet som man inte alls tänker på eller som "tar över hela ansiktet" beroende på hur man gör med dom. För några år sedan skulle det enbart vara smala, smala streck som man lämnade kvar av ögonbrynen och idag ska dom vara tjocka och tunga. På den tiden när det var den smala linjen som gällde så var det många som inte riktigt fick till det utan till slut valde att raka bort hela ögonbrynen och måla dit dom istället. Detta är något som aldrig har fallit mig i smaken och när man idag ser folk som fortfarande gör detta så lägger man självklart märke till det, just av anledningen att det är så otroligt fult.
Någon mer än jag som minns tiden då man skulle spara halva ögonbrynen och raka bort den yttersta delen och måla dit med penna? Hur tänkte man då? Kunde man inte riktigt välja om man skulle raka eller spara så man valde att göra både och och tänkte att detta borde vara hur snyggt som helst? Njae, jag förstår inte saken alls.
Idag är det dom stora och tunga ögonbrynen som man ser på catwalken. Detta är inte heller min cup of tea. Vad jag låter klagande. Men jag tror nog att jag tyvärr måste välja den tråkiga linjen, den medelmåttiga. Inte för mycket, inte för tunt, DET är mer snyggt för mig. Dock inte heller ögonbryn som man lägger märke till men jag hoppas ju på att man har några fina ögon som man kan skimra med istället.

För ett antal år sen var det något annat inom smink som var på modet, den mörka läpppennan i kombination med ofärgat läppglans. Det skulle vara hårda drag kring munnen men ifyllnaden skulle vara lätt och ljus. Nu tänker jag genast på en hemsk reklamfilm som går på tv (fortfarande!) där man gör reklam för ett nummer man kan ringa om man vill söka kontakt med någon av det motsatta könet. Tjejen i reklam har blondering med stor utväxt och läpparna är målade i denna föråldrade stil. Får lite spysmak i munnen varje gång jag ser den. Kanske dax att göra en ny reklamfilm?

När jag gick på högstadiet fanns det en del accessoarer som man bara "måste" ha. Det var ett smalt "läderband" runt halsen, en "fejktatuering" i plast som du både kunde sätta runt armen och runt halsen och en uppblåsbar, genomskinlig väska. Ok, det kanske inte var i högstadiet utan det kan vara jag som har fel på tiden just nu men alla dessa saker har faktiskt varit på modet.
Den som gjorde dessa väskor måste vara en tonårsförälder! Gissa hur svårt det är för någon att gömma undan sprit och ciggaretter i en genomskinlig, uppblåsbar väska när man ska smita ut för att "gå hem till en kompis på filmkväll". Mycket smart lösning för att kunna se men ändå inte rota! *applåderar*. Det dumma med hela grejen är att det faktiskt kan gå hål i en uppblåsbar väska och hur många vill gå runt med en punkterad väska?

Sen har vi kroppen i sig. På 90-talet var det bilder på kändisar med stora silikonbröst och männen hade stora inoljade muskler. Detta var vad vi hade att se fram emot! Det roliga är att bilden på den muskulösa mannen har inte ändrats så mycket. Det är fortfarande muskler som killarna försöker bygga för att få det motsatta könets intresse. Då har jag en sak som jag måste avslöja. Jag har varit med i massor av grupper av tjejer som har diskuterat just manskroppen och inte en enda gång har jag hört en kvinna säga "jag skulle vilja ha en man med muskler". Alltid har jag hört samma sak, det är bättre med lite mulligt för det är mysigare att krama än en sten. Stenen är kul i ungefär 5 minuter, men sen då? Nej, jag vill inte ha ett förhållande med en muskulös man, nej tack.
Kikar själv bakåt i tiden och nej, jag har aldrig varit tillsammans med en muskulös kille och jag har aldrig varit intresserad av det heller. Själv tycker jag att det ser lite tillgjort ut och inte alls något som jag faller för. Men jag tror ju i och för sig inte att dom killarna som är ute och tränar en massa är dom som letar efter en tjej som mig heller. Själv så kan jag träna ibland, men aldrig att jag skulle träna för att bygga en massa muskler och skriva upp allt jag äter för att komma i den "perfekta kroppen", för den perfekta kroppen är definitivt inte en perfekt kropp för mig! Ge mig ett par fina ögon och lite humor så är jag mer än nöjd!

Nu var det några dagar sen jag skrev här, det blir så när man har många järn i elden. Om jag inte har jobbat har jag varit ute på andra äventyr men idag ska jag sköta uppdaterandet lite bättre.
Har egentligen inte hänt så mycket sen sist jag skrev. Jag har kommit in i v 30 och det känns i hela kroppen! Man är trött och det är kämpigt att släpa runt på den nya kroppshyddan. Hjälper inte direkt heller att jag har haft halsbränna och sura uppstötningar 2 dagar i sträck nu och det verkar inte spela någon större roll vad jag gör åt det. Jobbigast är på natten när man ska sova, men nu är det "bara" 10 veckor kvar så det är bara att hålla ut. Försöker mig på att njuta av graviditeten varje dag ändå eftersom man inte vet hur lång tid det kommer dröja innan något nytt litet kryp kommer ligga där inne och sprattla eller om det kommer hända någonsin igen. Så trots att sparkarna gör ganska så ont nu och att bebisen lägger sig i dom mest obekvämaste ställningar så försöker jag tänka att det faktiskt ligger en bebis där inne som söker lite kontakt och att det faktiskt är ganska så mysigt.

Igår vart det ett besök hos Linda och Samuel i deras nya fina lägenhet. Det var ett tag sen jag träffade henne, har varit mycket nu som sagt. Har varit mycket i hennes liv med nu när hon planerar in bröllop osv och det är ju jätteroligt! Själv har man hamnat i "gruppen" som ska planera möhippa och jag ska nog försöka komma på lite snaskigheter som vi kan hitta på.

Dax att försöka hitta på något att äta. Blir nog någon mer uppdatering senare under dagen.

När man börjar komma in i tankarna om "modeflugor" så är det svårt att sluta tänka. Nu är tankarna inne på internets flugor. Idag är det ju facebook för hela slanten, men så har det ju inte alltid varit. När jag gick på högstadiet så var Lunarstorm där "alla hängde" och även en bra bit in på gymnasiet. Alla hade "lunar" och man höll kontakten med vänner som inte bodde i samma stad på detta sätt. Istället för att slänga iväg ett sms kunde man skicka lååånga mejl och diskutera än det ena än det andra. Det roliga är att jag och Simon faktiskt började skriva på Lunar första gången vi hade någon form av kontakt. Minns inte varför vi började skriva med varandra där för det har fallit i glömska, men det var där allt hände då. För ett par månader sen så testade jag att söka fram lunarstorm och kom faktiskt fram till en sida som kändes väldigt bekant. Försökte samma sak idag men då kommer jag någon helt annanstans så kanske lunar har fallit i glömska nu.



Andra ställen som man också suttit vid är kamrat och humla. Minns att varje gång man skrev med någon på humla och man sa att man var från Kumla hade de alltid väldigt roligt åt än. Men vad gjorde man egentligen där? Jag minns inte alls vad jag gjorde på dessa sidor. Fanns det spel eller varför satt man där? Det måste ju i stort sätt varit samma människor som rörde sig runt alla dessa sidor och i slutändan så borde man väll tröttna lite? Men det känns som att man på ett sätt att man kunde bli inmatad av samma saker hela tiden men att man aldrig riktigt blev mätt.

På snyggast kunde man gå in för att se ansikten och sätta poäng på dom. På något sätt var det där som man började känna av denna ständiga inmatning av utseendefixering och fick lära sig att det inte bara är insidan som räknas. För vem kan sätta poäng på en insida när man bara få ge poäng efter ett kort? Dom som hade höga poäng fick genast en boost av självförtroendet och en del trodde tyvärr att dom sedan enbart kunde leva på utsidan och bete sig precis hur man ville för insidan var ingen man fick poäng för. Många hängde efter dessa människor, trots deras ruttna insida, för att dom själva kanske ville ha del av rampljuset? När man blir lite äldre så vet man att insidan räknas mycket längre än utsidan och tyärr så blir dom som ännu inte lärt sig detta ganska så ensamma.

En del börjar prata och förutspå om facebooks undergång. När man hade lunar så kunde man inte tänka sig att det någon dag skulle försvinna liksom att man trodde att serien "Tre kronor" skulle gå förevigt och grät floder när någon kommer och spränger alltihop. Idag känns en undergång av facebook väldigt långt borta, men inte helt omöjlig. Men facebook har till skillnad från det andra spridit sig världen över och kommer ta längre tid att "bli av med" än vad Lunar eller andra ställen tagit. Facebook har ju också varit smarta att sätta dit lite spel och dylikt som gör att folk fastnar och blir kvar längre på sidan än vad man kanske trott.

Själv så känner jag mig ibland lite förvirrad i allt som händer med internet och datorer eftersom det ska gå så himla fort. Men jag är glad att jag fortfarande är med så långt som jag är nu för när jag var liten var det enbart platta spel som kördes och favoriten var Kalle Anka. Där kunde han arbeta med att fånga frukter eller lokförare och jag var överlycklig varje sekund jag fick sitta med detta spel. Allt tog lång tid att ladda upp, grafiken var dålig och texten var många gånger grön, men vad gjorde det? Nu ser man framför sig hur Liam sitter vid datorn och trycker och jag inte förstår någonting om vad han gör och han stönar fram "Men mamma. Vad gammal du är!".

När man har ett barn som kommer upp i den åldern att dom börjar prata och man förstår mer och mer av vad dom säger så kan man hamna i ganska så roliga situationer. Det är roligt att se hur den lilla hjärnan fungerar.

För ett tag sen hade vi varit borta i stort sätt hela dagen och var nu på väg hem. Liam började bli grinig och hungrig och Simon skulle hoppa in i affären och handla lite och vi bestämde då att vi skulle köpa med en banan till Liam för att dämpa hans hunger. Jag och Liam satt och pratade ett tag i bilen då jag hörde hur min mage gav ifrån sig ett kurrande ljud.
- Mamma börjar också bli hungrig, sa jag då.
Då lägger Liam huvudet på sidan och tittar på mig och säger:
- Du också ha en nanan?
Tackade nej till bananen men oerhört sött att han frågade.

För ett par veckor sedan var vi ute och åkte bil och då kom det en bildåre som kom utkörandes precis framför oss.
- Vad är det för dåre som är ute på vägarna, säger då Simon lite argt.
- Kicki! svarar då Liam honom.
Kicki är Simons brors sambo och Liam har aldrig åkte med henne i bilen så jag vet inte varifrån han fått det.

I helgen var vi till Liams gammelmorfar, men Liam har lite svårt att säga hela "gammelmorfar" säger bara morfar. När gammelmorfar ska gå ut och hämta något på ballkongen skriker Liam från ingenstans:
- Mooorfar! Gubbe!
Vet inte vad han fått det ifrån men man kan inte göra annat än att skratta.

Igår kom det också upp ett sånt där samtal där man sitter brevid och inte kan hålla sig för skratt. Liam satt och pratade med Simon i telefonen då han säger:
- Trumpan, en anka.
Simon frågar då om Liam har landat på rumpan på en anka.
- NEJ! Trumpan, en anka!!
- Har du slagit dig på rumpan?
- NEJ!! Trumpan, en anka!!!
Vid det här laget var Liam riktigt frustrerad över att hans pappa inte förstod vad han menade så jag fick ta över telefonen och förklara. Liams strumpa hade hasat ner så det såg ut som om han hade ankfötter och det var detta han försökte förklara för sin förvirrade far.

Finns massor av såna här goa tillfällen som man vill komma ihåg för alltid bara för att de var så underbara då. Redan förra sommaren så sa han något som var lite roligt. Då var vi på Kålmården och när vi åkte igenom safariparken så får Liam syn på en älg och genast började han skrika:
- Liten hund!
Började efteråt fundera på hur stor en stor hund är för honom.

Man vill ju ha med sig filmkameran överallt och som tur var hade vi det i den sista situationen men tyvärr inte i de andra. Man kan ju tyvärr inte stå med filmkameran jämt. Nu så längtar jag bara tills ännu fler funderingar och söta meningar kommer från honom. Nu kan man föra konversationer med honom men tyvärr så glömmer man snabbt bort allt roligt han säger. Snart blir det två små liv som man ska hålla koll på roliga konversationer från, då är det bra att skriva upp och filma massor. 81 dagar kvar till beräknad förlossning och ca 2 år efter det så blir det att hålla ordentlig koll.... får införskaffa anteckningsblock tror jag.

*gäsp*
Börjar med en ganska så tung gäspning för efter att ha läst "Bockarna Bruse" för Liam och sen legat och myst med honom för att han skulle somna så blundade jag själv till och vaknade upp en bra stund senare. Har noll koll på tiden men får väll väcka lilleman vid tretiden så blir det nog bra. Själv har jag hällt upp ett glas Cola och hoppas att det ska få mig att få en liten kick och lite mer klar i huvudet igen.

Vad har hänt sen sist då? *bläddrar i hjärnbanken*. Det har ju varit nyårsafton! Det vart en riktig mysig nyår som firades hos Simons bror och hans sambo. Blev jättemycket god mat och sen ett besök hos deras hästar vilket Liam älskar! Han tycker det är jätteroligt att få hjälpa till att ge morötter, hö och sen borsta både på lillhästen och sen sopa golv. Han går alltid runt i stallet med ett leende på läpparna och det är jätteroligt att se.
Här är ett par bilder på mig och lillkisen som togs innan vi åkte hemifrån:

 

 

Nu befinner man sig i v 28, imorgon v 29. Måste ännu en gång säga att tiden bara springer iväg och jag börjar få lite småpanik över allt som behöver hinnas göra innan bebisen kommer, och väljer den att komma tidigare så har man ju ännu mindre tid på sig. Snart ska i alla fall vaggan få komma hem till oss så att den får sin plats och sen är det babyskyddet som är nummer två i ordningen.

Nu har bebisen börjar ta riktigt stor plats i magen och man märker verkligen minsta rörelse. Hur mysigt som helst. Igår så fick den för sig att lägga hela kroppen på ena sidan av magen och det både kändes och märktes så det fick bli ett kort på det.

 

Gissa vart bebisen ligger?

 

Nu ska jag försöka ta tag i lite saker här hemma. Har i alla fall hunnit med att ringa dagis för att ändra lite dagistider så jag kan jobba imorgon och onsdag istället för enbart onsdag och nu ska jag öppna posten som jag misstänker innehåller i alla fall en räkning. Så god fortsättning på det nya året!