Jag måste var världssämst på att ta död eller hålla i liv i krukväxter. När jag vill att något ska leva så dör den och försöker jag ta död på den så lyckas den ju självklart överleva. Någonting som jag känner att jag är lite av en expert av att ta död på är kaktusar. Man ska ju inte vattna dom så ofta osv och jag tycker att jag gör det som krävs men tydligen så dör de bara eller blir väldigt hängiga. När jag tillslut bestämmer mig att den får gå och dö och sen kastar jag den så blir den genast pigg och fin igen.

Något annat som verkligen följer detta är julstjärnor. Varje jul har jag råkat ut för samma irriterande sak. När julen är så ser julstjärnan lite vissen ut och det känns som att den ska dö när som helst men den lyckas ändå hålla i sig över jul. Dagen efter jul bestämmer jag mig för att om den dör nu så struntar jag i att ersätta den med någon ny utan bara kastar den och genast så får den liv igen. Sedan står den där och ser frisk ut och hånar mig i fönstret. Sen kan den stå där i månader efteråt och trots att jag bara irriterar mig på den har jag inte hjärta att slänga den för nu är den ju så frisk. Som nu. Varje gång jag går in i köket för att ta vatten ur kranen så ser jag den där envisa julstjärnan som aldrig vill dö. Nu tror jag dock att Simon vattnar den för jag har inte vattnat den på evigheter så att det här året är det nog Simons förtjänst att den lever så gott. Spännande att se hur länge den håller i sig. Så speciellt röd är den inte längre i alla fall.

Aj aj, sjuka här igen! Två timmar efter att jag lämnat Liam på dagis så ringde dom och frågade om jag kunde hämta honom för att han hade blivit sjuk. Han klagade på huvudvärk, var trött, gnällig och varm. Hämtade hem min lille sjukling, bäddade ner för honom i soffan och sen gjorde jag en flaska välling som han hade frågat efter. Lagom när jag skakat klart vällingen så hade Liam somnat. Får hoppas på att han mår bättre när han vaknar, då kan man ge honom lite alvedon också som kanske kan hjälpa.

Snart kommer Simon med lite Subway som jag får kasta i mig så jag får något i magen. Hoppas ni är friska där ute!

Idag känns det som om det har varit en riktig pyssel- och måldag. Efter att ha lämnat Liam på dagis så fick jag äntligen arslet ur vagnen att måla min canvastavla som jag köpte för några veckor sedan. Igår fixade jag papper så att jag kunde klippa ut en mall till den och idag kunde jag äntligen göra den. Det hela var lite av ett expriment eller nått men resultatet tycker jag vart helt ok ändå. Har dock inte kunnat sudda bort mina stödlinjer för vi har inget sudd hemma, men jag hoppas att Simon har med sig ett så att jag kan ordna det när han kommer hem från jobbet.

Tisdag = Tv-kväll

21.00 Desperate houswives
21.55 Cougar town
22.25 The middle
22.55 CSI
23.55 The Big bang theory

Inga kilon som kommer rasa av kvällsmotion idag i alla fall. Började med att runda kvällen med en kebabpizza. Hade det varit mer kebab på pizzan hade kvällen varit perfekt. Jag får nöja mig med det näst bästa.

Nu har det gått några dagar sen jag skrev men jag kanske blir förlåten eftersom det ändå har varit påsk.
Påsken här har firats med att äta laga mat och äta tillsammans med några av Simons bröder och partners. Det var väldigt trevligt. Åt en massa och spelade sedan kubb. En härlig och lugn dag blev det.

Annars under de här lediga dagarna har vi köpt en cykel till Liam. Det känns som om det är första cykeln man köpt till honom trots att han haft trehjulingar innan. Nu har vi köpt en riktig cykel. Hittade en fin på blocket som tanken var att vi skulle köpa stödhjul till men fick några stödhjul som hade blivit över efter Liams kusin. Han hade nämligen också fått en cykel nyligen men innan dom hann sätta på stödhjulen så fick han testa att sitta på cykeln och helt plötsligt cyklade han iväg utan stöd och allt så då var det ingen mening att sätta på stödhjulen.
Liam är lite rolig. Funderar lite på vad dom vi köpte cykeln tänkte. Vi tog cykeln och sen fick Liam sätta sig på cykeln och åka på den (med hjälp av pappa) till bilen. När vi kommer fram till bilen sträcker Liam upp händerna i luften, hoppar och skriker av lycka "Den funkar, den funka!". Sötnosen. Efteråt åkte vi till Liams farmor och satte på stödhjulen och sen fick han prova cykeln. Hade dock inte med oss någon hjälm då men dagen efter fick han cykla igen och då var vi bra föräldrar och satte på hjälm på huvudet (där av bilden där han sitter på cykeln utan hjälm).

Nu har man betalat räkningar och blivit jättefattig men hej och hå nu är det påsk och nu ska vi vara glada!
Igår for vi iväg till min farmor och farfars hus och hämtade mina saker som jag hade lagrat där. Oj vad mycket skatter man kan hitta! Massor av olika redskap, böcker och allt möjligt som vi lagt lite bud på. Hade med oss Simons bror också som även han hittade saker som han var lite sugen på att ha i sin ägo. Får se om det är något som de känner att de vill släppa.
För att förklara lite närmare om varför vi kan lägga bud på lite saker så handlar det om att farmor och farfar bodde i ett hus med tillhörande gammal skola som har fungerat som lagerlokal i alla år. Nu har min farfar gått bort och farmor flyttat ut så att de ska sälja huset och då behöver vi hämta sakerna och tömma "lokalen". Efter flera årtioenden av samlande så finns det en hel del intressant att kika på.

Idag blir det en tur till Simons ena bror med tillhörande sambo för fika och imorgon ska vi försöka styra upp lite påskmiddag eller liknande med alla syskonen i den klanen. Nu ska jag försöka dra på mig mina gamla trasor och förklät och sen blir det att leta fram kvasten och flyga vidare på nya äventyr!

Det kan väll inte vara många där ute som har missat att det snart är påsk. Påsken knackar i stort sätt redan på våran dörr, eller det kanske är större chans att det är påskharen som knackar på? Jag tycker om påsken för att det alltid känns som vår när påsken gör entré och för att man får träffa familjen utan att man behöver stressa på samma sätt som julen medför. Nej, nu kan man luta sig tillbaka och fira påsken som man själv vill. Påsken medför inte alls samma krav som det känns som att julen medför. På julen ska man hinna med att äta julmat, öppna julklappar, titta på Kalle Anka och träffa alla hundra släktingar som finns på tjugo olika ställen. På påsken känner jag att det är mindre krav på att man måste hinna med och träffa HELA släkten och att man faktiskt inte behöver äta påskmat om man inte vill och man hamnar inte i elektriska stolen för det. Påsken är härlig! Påsken är i år härligt oplanerad. Tanken är väll att en plan ska forma sig under dagen men just nu så är den bara oplanerad och det känns verkligen hur skönt som helst.

Är det någon där ute som har anammat någon annorlunda tradition som ni vill delge er av? Kanske det är någon som följer en av de mest populära traditionerna över världen, Påskjakten? Påskjakten går ut på att föräldrar gömmer chokladägg och annat godis (vanligtvis utomhus) och sen får barnen springa och leta. Den här traditionen kan du stöta på i England, Tyskland, Schweiz, Kanada, Amerika, Malaysia, Australien, Brasilien och Filippinerna och jag måste säga att jag faktiskt gillar den. Jag tyckte ju leken fågel, fisk eller mitt emellan var rolig när jag var liten och det känns lite som den. Kanske den här familjen får anamma detta till vi får vår egen trädgård, till nästa år kanske. Då kan Liam få springa runt och leta godis. På något sätt känns det som en roligare sak att göra än att måla teckningar och knacka på dörrar runt kvarteret och hoppas på godis.

Hur ni än firar er påsk så hoppas jag att ni får det jättebra! Hoppas på att ni som är lite extra lediga verkligen njuter av det!

Sitter och samlar... något just nu. Har tänkt att göra ett par saker snart som jag alltid har haft svårt för så jag kräver något extra för att kunna genomföra det. Varför är vissa saker som känns så banal ändå kan vara så svåra att genomföra? Efteråt har man sjävklart boostat självförtroendet och tänker att det där var ju inte så farligt men när det är dax för det igen så drar man ut på det igen. Så snart som jag kan så ska jag försöka sparka mig själv i rumpan och få sakerna gjort som känns så jobbigt. Just nu kan jag inte göra det av ett par olika orsaker men om ca 2 timmar ska jag försöka få det gjort. Det är ju viktiga saker som jag måste genomföra så jag måste verkligen försöka få det gjort.

Håll tummar och tår för att jag klarar av det och sen så att det går den vägen som jag vill. Skulle behöva det nu!

Nu har jag badat Nemo och lagt in kycklingen i ugnen inför lunchen så nu kan jag ännu en gång sätta mig ner och uppdater lite här. Tänkte uppdatera lite för vad som hände i helgen.

I fredags hade inte Liam dagis utan var hemma med mig och Nemo. Vädret var lite sådär så att vi bestämde oss för att hålla oss inne istället och jag bestämde att det var ett perfekt tillfälle att göra lite påskpyssel. Förra veckan så gjorde vi ett besök på Panduro så att vi hade förberett för pyssel. Det skulle bli fina trätuppar. Liam fick måla tupparna och sätta dit ögonen och jag fick sätta dit fjäder, näbb och tuppkam. Trodde inte att det skulle bli så jobbigt och att jag skulle få slita mitt hår så mycket som jag fick göra. Allt gick bra tills det var dax att limma dit allt, då insåg jag att limmet var torkat. Inget annat lim hade vi hemma heller så jag fick ringa till Simon som fick köpa med sig lim efter att han slutat jobba. När han väl kommit hem och det var dax att sätta oss och limma ihop allt igen så höll jag på att bli tokig. Ingenting ville fastna som jag ville och jag fick lim överallt där det inte skulle vara lim, men tillslut så fick jag ihop tupparna och de vart riktigt fina ändå. Liam hade bestämt innan att morfar, farmor och Jonas skulle få varsin tupp så det vart tre stycken ståtliga trätuppar. Orkade bara med att göra tre stycken så nu har vi tyvärr ingen att ha här hemma men jag får väll försöka samla ihop mig någon dag och se till att han får göra en tupp till oss också.

I helgen har jag också testat på och gjort kexchokladpaj. Bestämde mig för att göra den i lördags vilket gjorde att vi fick stoppa in den i frysen för att det skulle stelna till. Blev lite besviken över smaken när vi fick äta den men vi fick en halv paj över till dagen efter och då var den faktiskt betydligt godare och smakade mycket mer kexchoklad. Då hade vi förvarat den i kylskåpet så att den var lite mjukare, det gjorde nog det hela. Så nästa gång ska jag försöka se till att få lite mer tid på mig så att jag kan stoppa in den i kylskåpet istället för frysen.



Kexchokladpaj

• 3 st kexchoklad
• 6 msk smält margarin
• 150 g blockchoklad
• 4 msk vispgrädde
• 3 äggulor
• 1 tsk vaniljsocker

1. Krossa kexchokladen i matberedare.
2. Blanda ner det smälta margarinet och rör om.
3. Häll smeten i en smord pajform.
4. Grädda i 175° i 6 min.
5. Låt svalna.
6. Smält blockchokladen och blanda ned grädden (ej vispad).
8. Rör ner vaniljsockret och äggulorna.
9. Låt svalna en stund.
10. Bred över pajskalet.
11. Låt stå kallt i kylen i 4 timmar (eller frysen 2 timmar).
12. Servera med grädde eller vaniljglass.

 

Får man säga att det är riktigt skönt att Liam har dagis vissa dagar? Imorse var han i riktig trots, ville inte alls lyssna och skulle hela tiden på och peta på Nemo som försökte göra allt för att somna om eftersom han var riktigt trött. Då kan jag säga att när klockan började närma sig nio så vart jag ganska så lättad för att då kunde vi ta på oss kläderna och gå till dagis och där får Liam leka av sig så att han blir den goa och glada pojken som han brukar vara igen.
Annars är allt bra förutom att Nemo har gått och blivit tokförkyld. Nyser en massa och har svårt att andas när han ska ammas eftersom han knappt kan andas genom näsan. Har köpt såna där bra näsdroppar nu i alla fall så vi får använda oss av dom när det blir riktigt jobbigt.
Själv kan jag väll i och för sig inte säga att allt är superbra heller. Har fortfarande ont i huvudet så jag måste försöka ringa till sjukhuset någon dag snart. Sen har jag dragit på mig lite ont i nacken också. Igår när jag och pappa var ute och åkte bil så var det en annan bil som körde in i oss bakifrån. Blev en riktig smäll inne i bilen men själva bilarna klarade sig ganska så bra. Men jag satt väll och spände mig när det smällde så att jag känner av lite i nacken efter det men det går nog över snart. Lite vila så blir det nog finfint igen.

Nu ska jag ge Nemo ett bad och fixa lite saker innan det är dax att hämta min stora kille igen. Då blir det nog att vara ute och lapa solsken. Liam har tjatat som en tok på att få använda sin cykel som står nere i källaren så han ska väll få göra det idag.

Idag blir min lilla skrutt en månad. En hel månad! Det är helt sjuk att tänka på vad fort det har gått. Två veckor hade jag kunnat gått med på men EN MÅNAD? Måste titta flera gånger på datumet och se om det verkligen är sant. För en månad sen föddes min andra lilla fantastiska prins. Nu väger han nästan ett kilo mer och har växt flera cm på längden. En del kläder börjar redan sitta lite tajt på honom och andra kläder drunknar han fortfarande i.
Märks att han börjar bli lite större nu i hans beteende också. Han börjar vara vaknare om dagarna och det känns som att han försöker följa än mer med blicken än tidigare. Omgivningen verkar göra mer intryck på honom än tidigare och idag har jag till och med fått bytit en blöja utan att han ens verkade fundera på att gnälla. Han bara låg där och kikade och stretade inte emot på något sätt. En månad... Helt sjukt!

Snart dax för påsk och med påsk kommer påskäggen.
Om ni fick välja 3 saker som ni skulle vilja ha i erat påskägg, vad skulle det vara?

Mina tre saker:

1. Snälla barn
2. Ostbricka
3. Hälsa

Kom igen och önska på nu. Ingen önskan är för liten eller för stor!

Jag blir så jäkla trött på skitsnack!
Igår åkte jag och familjen till min mormor. Har varit mycket den senaste tiden så har inte haft tid att åka dit men igår så var vi iväg och skrev faderskapet för Nemo och efter det fick vi ingenting att göra. Perfekt. Så vi åkte dit. Det var helt ok i början men sen så började min mormor och säga att hon tyckte vi skulle "prata om en sak utan att bråka". Den saken var allt om min mamma, som faktiskt min mormor inte har någonting med att göra eftersom det faktiskt är mellan mig och min mamma. Förstår inte varför folk ska lägga sig i saker som inte har någonting alls med dom att göra, tur att alla inte är såna! I alla fall, efter att hon sagt detta så började mormor (inte alls vänligt) anklaga mig för saker som hon inte har några bevis över. Säga att allt är mitt fel trots att hon själv inte varit med och inte alls vet bakgrunden. Hon har hört vad min mamma har sagt och hon har absolut inte sagt ALLT som hänt utan hon har gett sin version och förskönat biten över sig själv. De få sakerna som jag nämnde att min mamma gjort sa min mormor genast att det hade hon absolut inte gjort (för hon var ju där?) och när Simon sa att han faktiskt var med och att det faktiskt stämmer så muttrade hon bara. Sedan (det som jag blev mest förbannad över, och också Simon) var när hon sa till Simon att han han skulle hålla koll på mig och se till att jag inte gör si och inte gör så osv. Vi lever inte på 50-talet! Jag och Simon har ett jämnställt förhållande där vi hjälps åt och där kvinnan faktiskt får säga vad hon känner och tycker utan att mannen ska styra över det.

Fick också höra att jag inte har gjort något för att jag inte har körkot. Att jag har haft flera arbeten, har två barn, läst upp ämnen på komvux och gjort en massa andra saker räknas tydligen inte.

Jag fick höra att jag är avundsjuk på att min storasyster varit ute och rest. Jag har ALDRIG sagt något om detta. Jag själv är inte lika intresserad av det på det sättet utan har gjort en massa andra saker. Glad för hennes skull att hon varit ute och rest och gjort saker som hon tycker är rolig men ärligt talat så är jag inte avundsjuk. Jag har gjort andra saker som jag tycker om istället.

Jag blev också anklagad för att jag inte ville att min lillasyster skulle komma till USA och att "det hade varit en seger för mig om hon inte kommit iväg". Något som inte alls stämmer heller. Jag kunde helt ärligt inte kunna bry mig mindre om hon är i USA eller i Sverige. Har själv aldrig varit intresserad av att vara aupair så att det är inget jag är avundsjuk på. Hade jag velat så hade jag sökt som aupair förut men har aldrig ens tänkt tanken då detta aldrig lockat. Varför detta kom upp var för att jag sa till henne att efter hur hon betedde sig förra sommaren så tyckte jag att hon kunde hitta andra referenser än oss. Hade jag velat förstöra för henne så hade vi dragit tillbaka referenserna utan att meddela henne.

Och varför skriver jag allt detta? Jo för att tydligen har det gått en massa skitsnack om mig som jag faktiskt tar illa vid mig. Inte för att folk snackar skit, för jag vet att min mamma är expert på att snacka skit om sin egen dotter just nu. Det jag tycker är väldigt illa vid mig är att folk, min egen släkt som jag i stort sätt aldrig träffar går runt och pratar om att jag har blivit psykiskt sjuk eller börjat knarka. Detta säger dom för att dom hört min mammas lögner och skitsnack + läst ett blogginlägg här. För det jag säger kan absolut inte vara sant, för det vet dom som jag träffar två gånger om året att det inte är. Pinsamt hur man kan sitta och snacka om sånt när man inte ens känner eller träffar personen som man pratar skit om!
Det här med knarket är riktigt löjligt och gör mig ärligt talat förbannad eftersom jag är emot knark och speciellt i barns omgivning! Jag har sett en massa skit som knark har tillfört så jag skulle själv inte vilja sätta mig i den situationen och har ingen som helst anledning till det. Och att jag skulle knarka skulle ju ha uppkommit efter att det här bråket med mamma kommit och då var jag gravid! Alltså sitter folk och påstår att jag skulle knarka under min graviditet!
Ni som snackar skit får gärna komma och berätta varför ni hittar på sånt skit direkt till mig. Jag vet vilka ni är ändå. Pinsamt att ni ens sitter och säger något sånt, vuxna människor!

Det känns bra att inte hela min släkt är såna idioter och hittar på sånt skit. Det finns en del underbara människor också. Sen så känns det riktigt bra att Simon har en sån underbar familj som ställer upp om man behöver. Tack för er, ni är fantastiska!

Det som känns väldigt bra just nu är att jag inte träffar er skitsnackare oftare än vad jag gjort. Fortsätt och snacka skit ni för ni vet inte något alls om någonting som har hänt.
Och nej mormor. Jag är inte rädd för dig och vad du ska säga och jag kommer aldrig skriva förlåt eller något till min mamma. Den situationen som hon har satt sig i har hon varit duktig och satt sig i helt själv och sen får ni tro på vad ni själva vill. Och anledningen till varför jag gick ifrån er igår istället för att stanna kvar och lyssna på ert anklagande var just för att det var det det var, anklagande. Ni hade ingen tanke på att lyssna eller ta till er av något av det jag sa och när jag upptäckte det så kände jag att det inte fanns någon anledning att stanna kvar.

Dom som förlorar mest på allt det här just nu är inte jag. Jag har min underbara familj som finns där för mig. Det är ni som förlorar erat barn (nja, nu bryr sig ju inte mamma så mycket om det men andra mammor hade nog brytt sig om man förlorade sitt barn), sina barnbarn och sina barnbarnsbarn. Men det är ju som sagt upp till er.

(Vet nu att min mamma nu sitter och trycker på skrivarknappen för att visa upp för mormor och så de har något att snacka om. Gör mig inte något. Kommer inte umgås någonting med er så att ni får snacka på men LJUG inte en massa utan var ärliga och prata sanningen istället, den kanske skulle behövas komma fram.)

Tack för gratulationer kring vår förlovning! Det känns jättebra!

Vill själv skicka över ett Grattis till mina svärföräldrar som fått det hus som dom givit bud på! Väldigt roligt för dom, jag hoppas att dom kommer stortrivas i nya huset. Senare kommer vi få åka iväg och kika på huset om vi vill, ska bli roligt. Allt prat om hus och flytt får än dock att börja längta ännu mer till vår egen kommande flytt. Ska bli riktigt kul och längtar verkligen till att få komma in i vår nya bostad. Skönt med mer utrymme och härligt med gåavstånd till familjen. Kommer inte sticka under stolen med att jag kommer sakna er som finns här i Örebro, men det är ju inte så långt så vi kommer att träffas ändå!

Nu är det Nicke Nyfiken som tar upp tv-bilden här hemma men sen blir det en tur till Stadsparken, om vädret inte ändrar sig. Hör av er om det är någon som är intrsserad av att följa med! Ska äta lite här först så det blir lite senare, men hör gärna av er!

Det här med kön är en sak som skapar diskussioner ibland. Japps, här kommer jag och skriver ytterligare ett inlägg som har med barn att göra, fan vad tråkig jag börjar bli. Efter att jag kommit ur "bebisdimman" så ska jag försöka få in lite fler inlägg som inte har med bebisar eller med mina barn att göra. Men nu så skriver jag ytterligare ett inlägg som förmodligen bara mammor tycker är intressant att läsa om, men det gör mig inget. Skriver för att jag behöver få ur mig det här så jag kan gå vidare och tänka på nästa sak som kan irritera mig och få mig att gå och sätta mig vid datorn och skriva ett inlägg om.

Det här med kön skapar diskussioner ibland. Något som jag har fått höra den sista tiden är att en del faktiskt tycker synd om oss pojkmammor. Varför är det synd om oss mammor som har fått pojkar istället för flickor? Jag älskar mina pojkar och skulle aldrig byta ut dom för nått i världen! Innan jag fick dom så tänkte jag inte att jag önskade ett visst kön utan jag tänkte att jag skulle bli överlycklig bara barnet hade tio fingrar och tio tår och kommer vara frisk. Mina pojkar är inte sjuka så varför är det synd om mig?
Sen har vi den andra gruppen, dom som verkar tycka att det enbart är pojkar som betyder något. Lite så kände jag när jag under två olika tillfällen på jobbet fick frågan om vilket kön det var på Nemo. När jag svarade att det är en pojke fick jag höra vilken tur jag har som fick en pojke, och att jag dessutom har en pojke sen tidigare! Började fundera på vad dom hade sagt om jag hade sagt att Nemo var en flicka. "Du har tur som har en pojke sen innan" eller vad?

Jag förstår inte att det ska vara sån hyseri om kön. Jag är överlycklig för att jag har fått lyckan att bli mamma. Jag bryr mig inte alls om att det är två pojkar för att jag önskade min inte kön, jag önskade mig två friska bebisar. Jag vet att om jag skulle bli gravid igen så skulle folk säga "Men den här gången hoppas du väll på en flicka?" för att så har folk sagt även under denna graviditet. Jag kan inte direkt säga att jag hoppas på en flicka. Visst skulle det vara roligt med en flicka men jag tror absolut att det skulle vara lika roligt med en pojke också. Jag föder inte kön, jag föder barn. Är dom friska så är jag överlycklig och är dom sjuka så kommer jag älska dom lika mycket för det, dom är barn och dom är MINA barn.

Jag är så glad att jag har så underbara människor runt omkring mig. Jag känner det allt oftare nu för tiden. Tror att man börjar tänka mer på det när man får barn, vilka som faktiskt finns där för än.

Min morfar och hans sambo är jättefina. De ringer och frågar hur det är med än och Liam får alltid lite småpengar att plocka med och ta med hem så att han kan lägga i spargrisen. Det här med pengar är en rolig sak har han kommit fram till så det är ju tur att det finns andra som kan ställa upp på den punkten efter att han länsat mammas och pappas plånböcker.
Min pappa, hans fru och min lillebror är också fantastiska. De ställer upp när man behöver det. Pappa och hans fru lånade ut pengar till kontantinsatsen när vi behövde och när det var dax för förlossning och jag fick gå hemma med värkar i flera dagar så ställde de upp som barnvakt och gav peppande ord. Det betyder mer än vad man kanske kan tro.
Simons familj har alla varit underbara dom med. Simons föräldrar ställde upp och lånade ut i stort sätt hela kontantinsatsen till oss, trots att dom själva sitter hemma och fnittrar som tonåringar eftersom de själva är mitt uppe i husköp. Sen ställer de alltid upp som barnvakt när man behöver det och de visar att dom är glada och grattar oss alltid när någonting går bra. Det värmer.

Mina barn är också totalt underbara. När vi har varit på mitt jobb och tagit med barnen så har man fått det lite bekräftat, som ett kvitto på att man har gjort rätt med dom när man träffar vissa människor där. En man har gett Liam festis ett par gånger när vi varit där och sist så visade han upp sina batteridrivna leksaker som går runt på golvet. Liam tycker det är jätteroligt, en sån liten sak. En kvinna där borta är väldigt förtjust i Nemo och vill gärna fram och hålla och visa upp honom för dom som kommer till jobbet. Då ska alla fram och kika på Nemo och kvinnan står och säger "Men han sover alltid! Han är så söt! Han är så lugn..." och då säger mannen (som jag skrev om innan) att "Hans storebror är riktigt mysig han med" och då värmer det lite i mammahjärtat.

Finns många fler man skulle kunna ta upp som ställer upp för än i vått och torrt och som är stöttande och fantastiska, men ni vet nog vilka ni är. Ni underbara människor som alltid ställer upp. Det värmer!

Nu har vi firat våra fyraårsdag med dunder och brak, eller ja, så mycket dunder och brak det kan bli när man är småbarnsförälder.
Började torsdagen med att jobba. Hade med mig lille Nemo på jobbet och det gick jättebra. Han sov hela tiden, gav inte ett ljud ifrån sig på hela dagen. Efter jobbet hämtade Simon oss. Då fick jag ett gäng rosor. Inte varje dag man får det så det var roligt. Sen så hämtade vi Liam på dagis, gjorde oss i ordning och åkte iväg till barnens farmor och farfar och lämnade av dom där. Efter det åkte vi till La Pampa och åt. Det var riktigt gott. Lite konstigt kändes det dock att vara helt utan barn, men det gick bra. När vi åkte iväg för att hämta dom igen så fick vi bekräftat att det förmodligen hade varit värre för oss än för dom för dom hade nog knappt märkt av att vi hade åkt iväg ett par timmar. Nemo låg och åt i farmors famn när vi kom och var på gott humör. Han hade tydligen varit en jättesnäll bebis när vi hade varit iväg och farmor verkade inte helt emot att få var barnvakt igen.

På vägen hem så somnade Liam i bilen men Nemo har sin vakna stund på kvällen så han kämpade friskt med att hålla sina ögon öppna. Efter att vi lagt Liam i sin säng så tog vi fram lite vindruvor, jordgubbar, ost och kex som vi avnjöt med en flaska champange Gula änkan och sedan förlovade vi oss. Efter fyra år, en bostadsrätt och två barn så kände vi att det kändes helt rätt att utbyta ringar med varandra. Folk runt omkring oss verkar också tycka att det var ett bra beslut. Har fått en massa gratulationer och Simons föräldrar verkar också riktigt glada över att vi förlovat oss. Känns hur bra som helst.

Nu ska jag njuta av min familj lite.

Vv: Varje vecka.
Dhh: Det har hänt men inget jag följer.
Na: Nej, aldrig.
Ndi: När det inte finns något annat på tv.

Eftersom det inte händer något speciellt idag så kan jag berätta om imorgon istället, för då kommer det hända en del under dagen som inte hör till vanligheten.
Först så ska jag tillbaka till jobbet. Kommer kännas lite konstigt att gå till jobbet och ha Nemo med sig, men det kommer säkert gå bra. Han sover ju mest hela tiden så han är en lätt bebis att ha och göra med.
Efter jobbet så ska vi åka till Hällabrottet och lämna av våra fina pojkar hos farmor och farfar. Jag och Simon ska ut och äta och fira att det är fyra år sedan som vi träffades. Ska bli mysigt men oj vad konstigt det känns att lämna ifrån sig Nemo för första gången. Han har ju alltid varit hos mamma så att lämna ifrån sig honom till farmor känns tryggt men ändå väldigt, väldigt konstigt. Men jag tror att det kommer gå bra ändå. Blir nog jag som kommer sakna Nemo mer än han kommer sakna mig. Det handlar bara om några timmar också för på kvällen kommer vi hämta hem pojkarna igen.

Har kikat runt lite på internet för att komma på vad jag ska göra för att stilla mina pysselcravings som jag har. Har fått lite idéer så vi får se om jag kan ta mig iväg till Panduro och köpa hem lite saker och sätta igång med pysslandet någon dag. Kommer kanske inte bli det allra billigaste men ändå något som KAN kanske bli bra. Får hålla tummarna för att det inte blir så att jag kastar pengarna i sjön.

Jaaaa! Min dator har (i alla fall för en stund) hittat tillbaka från sin alzheimers och kommer nu ihåg hur man läser av kamerans minneskort! Sen så kom den också på hur man hittade internet utan att tänka i en halvtimme, inte ens tjugo minuter tänkte den! Lycka!

Oj vad pysselsugen jag har gått och blivit! Sen har jag fått för mig att jag nog skulle måla världens finaste tavlor om jag bara fick ett stativ och lite färg. Har aldrig målat snyggt så jag vet inte varifrån jag har fått att det skulle bli fina tavlor men nu tror jag det!
Är så sjukt sugen på att göra något riktigt snyggt pyssel som man kanske kan inreda kommande lägenhet med. Någon snygg canvastavla eller något. Funderar på om jag ska ut och leta lite vad hobbyaffärerna har att erbjuda någon dag.
Sen är det väll snart dax för påskpysslet? Funderar på om man ska införskaffa lite saker så att jag och Liam kan göra lite kycklingar och grejer. Kan vara roligt att göra. Måste bara komma på några enklare kycklingar som man kan göra så att Liam klarar av att göra det mesta själv. Någon som har något bra förslag? Helst något som är ganska så enkelt och billigt att göra, så man kanske kan ge morfar och farmor och farfar något litet påskpyssel. Får fundera lite...

Någon som förresten vet om det finns några bra mallar som man kan köpa för att skriva saker eller göra bokstäver i lite olika storlekar? Eller hur man kan göra detta på ett bra sätt om man vill göra någon snygg tavla, antingen canvas eller sträcka upp något tyg över en ram.

Som sagt är väldigt pysselsugen nu så har ni några roliga påskpyssel eller något roligt "snyggt pyssel" som man kan syssla med här hemma och som inte sticker iväg allt för mycket i pris så kommentera gärna. Jag skulle bli väldigt tacksam för alla tips och idéer!

Vad är det med min dator mer än att den börjar bli lite gammal? Varför måste gammal alltid vara dåligt när det gäller elektronik? Varför kan man inte bara använda dom år ut och år in och de bara blir lite bättre och charmigare med åren? Min dator är som en riktigt gammal tant med alzheimers. Den glömmer konstant vad den ska kunna göra, vilket gör mig lite lagom tokig men jag älskar ju min dator så jag har inte hjärta att ersätta den med en ny och lägga in den i garderoben och glömma bort den.
Nu har min dator glömt hur man läser av mitt minneskort från kameran. Hade tagit ett kort på min finfina lilla sak som jag hittade på HM igår som jag tänkte visa upp, men min dator vill helt enkelt inte. Nu när man börjat amma igen så kan man inte ligga naken och sova på nätterna (så som jag är van vid att göra) så att jag fick ta mig ut och leta efter något skönt att sova i. Hittade en jättefin liten sak som jag känner mig riktigt nöjd med. Efter att ha tagit bort byglarna i den så är den hur skön som helst att sova i (byglar är inte så skönt med kotuttar). Kände mig så nöjd efter en natt med den så jag tog ett kort och skulle visa, men som sagt så har min dator gått och blivit envis tant och inte vill vad jag vill så att jag får försöka nästa gång igen.

Min dator är verkligen som en envis tant som är mer än lite naggad i hörnen. Tangenten med "punkten" har ramlat bort och går inte att sätta tillbaka och den har sina charmiga små repor här och var. Det har faktiskt inte gjort mig någonting alls men nu när den börjat på alzheimers också så måste jag kanske överväga hur min ekonomi ser ut i förhållande till ett välbehövligt utbyte. Har i alla fall tömt det mesta på min dator så om den lägger av totalt så behöver jag inte spilla massor av tårar över att jag förlorat en massa saker, för det har jag inte. Ska nog ta en tömning till snart. Tömma allt av värde innan datorn helt glömt bort hur man ens startar. Det känns som att det bara är en tidsfråga till det är dax. Den vet inte hur man läser av minneskortet från kameran längre, den har förlorat en tangent och den tar ibland en halvtimme på sig innan den hittar mitt internet... När jag tänker efter så förstår jag inte varför jag ens tycker om den här gamla skruppliga saken! Men jag får väll erkänna att jag är en sån som älskar sånt som inte riktigt är perfekt. Lite nagg i kanten ger oftast bara charm. Det som står ut är det som jag fastnar för. Perfekt är inte min sak. Ingenting i mitt liv är perfekt och jag älskart!

Är det redan tredje april? Är det sant? Vart tar dagarna vägen egentligen? Tycker det kändes som att det bara var en vecka sen som Nemo kom till världen men det är ju snart tre hela veckor sen! Han växer på som attan också, man hinner knappt med. Liam har också börjat bli stor, det märker man speciellt i hans sätt när han pratar och sjunger och sen att han har blivit riktigt duktig på att ta på och av sig sina egna kläder. Snart behövs inte vi föräldrar längre. Snart tre år och dax att flytta hemifrån, så är det det känns när man är föräldrar åt barn som växer upp i 190 km i timmen.

Kan uppdatera lite om den nya salvan till Nemos rumpa, den funkar superbra! Han är bara lite röd nu på ena sidan så det är en klart märkbar skillnad. Känns riktigt skönt för då vet man att det inte gör lika ont nu när man ska torka den lille rumpen.

Den här natten har dock varit en riktigt jobbig natt. Nemo har inte velat sova utan bestämde sig för att han sovit klart runt fyra. Det tyckte absolut inte jag men det är svårt att mäta sin vilja med ett spärdbarns då det lilla barnet struntar totalt i vad dess föräldrar tycker. Så jag har suttit uppe och hållt honom i famnen i några timmar innan han tyckte att "ok, jag kan väll testa att sova då" och sen sov han till 12 på dagen.
Natten innan var det Liam som krånglade och då fick jag springa upp ett par gånger för att ge honom napp m.m. och sen fick jag till slut lägga mig brevid honom i sängen. Ni som har barn vet att barnsängar absolut inte är dom mjukaste och skönaste att sova i! Ryggen tar kol på en ganska så fort. Så nu har jag haft två nätter i rad där man knappt har sovit något. Får hoppas på att sönerna vill sova inatt istället. Skulle vara skönt! Imorgon är i alla fall Simon pappaledig så att vi får dryga ut den här helgen med en dag till och det känns absolut inte tokigt!

Idag är det första april och det är nu som lurendrejarna kommer fram. Det är inte bara folk som försöker lura varandra utan även tidningar försöker sig på att lägga in lite falska rubriker som vi alla ska reagera på för att imorgon få reda på att vi alla blivit lurade. Hela saken är ganska så rolig, eftersom hela Sverige är med på det. Dock är jag helt värdelös på att luras och har nog aldrig riktigt lyckats med det hela. Har i och för sig inte orkat lagt någon energi på ett riktigt bra lurendrejeri heller, kanske man borde försöka satsa på att luras riktigt ordentligt till nästa år? Men vill man småluras lite i familjen eller på jobbet så finns annars de här små sakerna man kan göra:

• Tejpa på kranen så att vattnet sprutar åt alla håll när ditt "offer" ska använda den.
• Sätt plast över killarnas toalett så att när offret kissar där sprutar det åt alla håll.
• Tejpa på osthyveln så att det inte går att skära osten.
• Lämna ett meddelande om att en Björn Elg har sökt ditt "offer". Lämna sedan numret till en djurpark tillsammans med meddelandet.
• Gå ut med ett meddelande på jobbet att alla cyklar som inte har namn på sig kommer köras till soptippen.
• Gå ut med ett meddelande på jobbet att det kommer tas flygfoto över jobbet idag så alla bilar ska parkeras i färgordning och sen så är ni tacksamma om ingen går ut runt lunch då kortet ska tas.

Nu tror jag min son luras med mig. Han går runt och är toktrött, ska ha hund, napp och välling och lägga sig i sängen och sova. Ger honom allt detta men nu ligger han där inne och sjunger "Små grodorna" och låter inte speciellt trött. Envisa barn! Får nog hoppa det där med vilan idag. Är i alla fall glad att en av mina söner sover, men den lille sover otroligt mycket istället. Vet inte vad som har hänt med mina barn men imorse gav de mig sovmorgon till halv elva. Klagar inte eftersom det är riktigt skönt att få sova ut men hela dagen har ju i stort sätt gått då! Får hoppas att sovmorgonen ger mig energi till ikväll istället. Tycker jag är trött hela tiden nu för tiden. Energidryckerna går åt som smör i solsken här hemma.