Tack gode gud för Ängen!

Ni som känner mig genom facebook vet att jag har sagt det förut men jag måste bara skryta ännu en gång.
Nemo har världens bästa dagis! Och ja, jag sa dagis igen men det heter dagis för mig och har alltid gjort!
Personalen på hans dagis Ängen är verkligen underbara! Dom är alltid så trevliga och glada och de möter upp än när man kommer och säger hej då när man går (vilket man kan tycka är en självklarhet men det är det verkligen inte!). Nemo älskar verkligen dagis också och nu när han har "landat" i att gå på dagis så strålar det verkligen om honom när man lämnar honom. Nu har han inte ens tid att säga hej då till mig när jag lämnar honom utan så fort jag fått av honom kläderna så springer han iväg för att hitta någon leksak att leka med eller någon att tala med.
Man känner också att dom bryr sig verkligen om honom också. Som idag när jag hämtade honom så sa dom flera gånger att "Han är deras lilla guldklimp på dagis" och "Han älskar verkligen att sjunga osv osv osv". Det känns verkligen bra när dom uppdaterar om saker han tycker om att göra där borta också utan att man behöver fråga sig till det. Då märker man också att dom verkligen bryr sig om att tala om hur han har det där borta och det gör mig till en väldigt trygg förälder när jag lämnar honom där.
 
För att fortsätta tala om Nemo så måste jag bara säga att han verkligen har blivit stor den senaste tiden! Han börjar bemästra fler och fler ord och hans ben springer bara fortare och fortare för var dag som går. Han strålar verkligen hela tiden och han vet nu både hur man charmar sig till saker och hur man skojar med sin omgivning. Det är helt sjukt att tänka på att han redan är 1 ½ år och att det inte är lång tid kvar innan han får möta sin andra jul i livet.
 
Någon som också har blivit stor är vår herre Liam. Där går det inte längre att sätta fingret på exakt vad han kan nu mer för det går så himla fort i hans utveckling att man känner att det inte finns något som han inte bemästrar längre. Och ju större han blir och ju större personlighet han får desto mer tänker man på att den där lille herren satte vi till världen för fyra år sen. Det är också sjukt!
 
Nu ska jag sluta skryta om mina barn. Kanske återkommer idag med ytterligare ett inlägg om jag får tiden till det. Och då ska det inte bara vara skryt om mina barn! ha ha.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback