Ibland kan man inte låta bli att sitta med kameran och bara ta kort på det nya vidundret som landat här i våran familj. Det känns så otroligt konstigt men ändå som om en saknad pusselbit funnit sin plats. Det är svårt att förstå hur något så otroligt kan skapas i magen och utvecklas till något så vackert och fulländat.
Jag är också otroligt tacksam över hur bra Liam har tagit allting. Han verkar tycka väldigt bra om sin nye lillebror. När Nemo blir ledsen och piper för att han inte tycker om att byta blöja kommer Liam och räcker fram nappen och vill trösta. Han är framme flera gånger om dagen och klappar och pussar på lillebror så att någon rivalitet har vi än så länge inte fått se utan det har verkligen gått hur bra som helst.
Tänk att man kan skapa något så vackert och fulländat. Och tänk att jag lyckats två gånger! De bästa i livet, mina små älsklingar!