De ensamma kvällarna

Nu har halva "vardagsveckan" gått, men det känns som att veckan precis har börjat. Men det är skönt ändå för Simon har jobbat de två kvällarna som han tänkt den här veckan så resten av veckan får jag hjälp med barnen och sällskap på kvällarna (förutom fredag då han förmodligen ska iväg till en kompis och dricka lite öl).
Även om det är mer jobb och tråkigt att inte ha vuxet sällskap de kvällar som Simon jobbar så går det bra ändå. Visst är man mycket tröttare på kvällarna och har inte samma ork att hitta på något men Liam är oftast lätt att ha och göra med och krånglar oftast inte alls när han ska lägga sig så det är skönt. Den som det är jobbigast med är i så fall Nemo som är inne i en period av extremt närhetsbehov och vill att man ska bära på honom hela tiden. Mysigt men varken skönt för rygg eller armar och mycket svårare att laga mat och äta när han hela tiden ska vara i famnen. Har försökt att ha honom i famnen tills han somnat och sen lägga ner honom men i kanske 6 fall av 10 så vaknar han och vill att jag ska ta upp honom igen, då hade det varit skönt med en extra famn att lasta över i när man behöver.

Tänkte egentligen försöka få i mig någon frukost idag men råkade komma in på en kanal där de var mitt uppe i en penisoperation så jag vet inte hur hungrig jag är längre. En sladdrande snopp på operationsbordet får än inte direkt att storma till köket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback