När man börjar komma in i tankarna om "modeflugor" så är det svårt att sluta tänka. Nu är tankarna inne på internets flugor. Idag är det ju facebook för hela slanten, men så har det ju inte alltid varit. När jag gick på högstadiet så var Lunarstorm där "alla hängde" och även en bra bit in på gymnasiet. Alla hade "lunar" och man höll kontakten med vänner som inte bodde i samma stad på detta sätt. Istället för att slänga iväg ett sms kunde man skicka lååånga mejl och diskutera än det ena än det andra. Det roliga är att jag och Simon faktiskt började skriva på Lunar första gången vi hade någon form av kontakt. Minns inte varför vi började skriva med varandra där för det har fallit i glömska, men det var där allt hände då. För ett par månader sen så testade jag att söka fram lunarstorm och kom faktiskt fram till en sida som kändes väldigt bekant. Försökte samma sak idag men då kommer jag någon helt annanstans så kanske lunar har fallit i glömska nu.



Andra ställen som man också suttit vid är kamrat och humla. Minns att varje gång man skrev med någon på humla och man sa att man var från Kumla hade de alltid väldigt roligt åt än. Men vad gjorde man egentligen där? Jag minns inte alls vad jag gjorde på dessa sidor. Fanns det spel eller varför satt man där? Det måste ju i stort sätt varit samma människor som rörde sig runt alla dessa sidor och i slutändan så borde man väll tröttna lite? Men det känns som att man på ett sätt att man kunde bli inmatad av samma saker hela tiden men att man aldrig riktigt blev mätt.

På snyggast kunde man gå in för att se ansikten och sätta poäng på dom. På något sätt var det där som man började känna av denna ständiga inmatning av utseendefixering och fick lära sig att det inte bara är insidan som räknas. För vem kan sätta poäng på en insida när man bara få ge poäng efter ett kort? Dom som hade höga poäng fick genast en boost av självförtroendet och en del trodde tyvärr att dom sedan enbart kunde leva på utsidan och bete sig precis hur man ville för insidan var ingen man fick poäng för. Många hängde efter dessa människor, trots deras ruttna insida, för att dom själva kanske ville ha del av rampljuset? När man blir lite äldre så vet man att insidan räknas mycket längre än utsidan och tyärr så blir dom som ännu inte lärt sig detta ganska så ensamma.

En del börjar prata och förutspå om facebooks undergång. När man hade lunar så kunde man inte tänka sig att det någon dag skulle försvinna liksom att man trodde att serien "Tre kronor" skulle gå förevigt och grät floder när någon kommer och spränger alltihop. Idag känns en undergång av facebook väldigt långt borta, men inte helt omöjlig. Men facebook har till skillnad från det andra spridit sig världen över och kommer ta längre tid att "bli av med" än vad Lunar eller andra ställen tagit. Facebook har ju också varit smarta att sätta dit lite spel och dylikt som gör att folk fastnar och blir kvar längre på sidan än vad man kanske trott.

Själv så känner jag mig ibland lite förvirrad i allt som händer med internet och datorer eftersom det ska gå så himla fort. Men jag är glad att jag fortfarande är med så långt som jag är nu för när jag var liten var det enbart platta spel som kördes och favoriten var Kalle Anka. Där kunde han arbeta med att fånga frukter eller lokförare och jag var överlycklig varje sekund jag fick sitta med detta spel. Allt tog lång tid att ladda upp, grafiken var dålig och texten var många gånger grön, men vad gjorde det? Nu ser man framför sig hur Liam sitter vid datorn och trycker och jag inte förstår någonting om vad han gör och han stönar fram "Men mamma. Vad gammal du är!".