Oj vad seg man är i kroppen idag. Har först sovit lite halvdåligt och sen jobbat på det så det är väll därför man känner sig lite som en överkörd flodhäst... Eller påkörd då det kanske är svårt att köra över en flodhäst?
När jag kom hem så fick jag syn på att jag fått inbjudan för klassåterträffen, oj vad gammal man börjar bli nu. När det är dax för återträff så vet man att man börjar bli till åren, och då hjälper det inte speciellt mycket att kroppen motarbetar än just nu och att man börjat gå runt i stödstrumpor, ha ha. Datumet för återträffen är satt till den 26:e mars, två dagar före bf. Så det blir att springa trappor den sista tiden så att bebisen kommer ut en stund innan återträffen om jag ska vara med på den, men som det känns nu är det nog inga problem för bebisen att komma lite tidigare. Magen värker som mest hela tiden och det känns i bäcken och överallt.

Idag känner man sig lite ensam också. Simon har nu åkt iväg till Skarpö och min lilla prins är hemma hos farmor. Känns väldigt ovant att vara helt ensam, men man har i alla fall katterna som sällskap... eller vad man nu ska kalla dom för eftersom dom sover hela tiden.

Dom senaste dagarna har jag insett att Liam verkligen börjar bli långhårig så igår blev det att ta fram maskin och sax och försöka göra något åt kalufsen. Först ville han inte alls men sen när han insåg att maskinen faktiskt inte var så farlig och att om man sitter still och blir klippt får man tomater och får läsa bok så var det inte alls speciellt jobbigt. Efteråt sprang han fram och tittade sig i spegeln och såg riktigt nöjd ut. Själv känner man knappt igen honom. Man börjar ju bli van vid det där långa håret så man glömmer bort vilken stor kille det är som gömmer sig där bakom.

Före