Här är anledingen varför jag hatar mäklare och varför humöret har pendlat lite upp och ner dom här dagarna:

I förra veckan så hittade vi en bostadrätt som vi blev intresserade av. I måndags så ringde vi till mäklaren och bokade tid för visning och vi fick en tid fredag (idag) kl 15.30. Allt var jättebra och vi tänkte kika på bostadsrätten för att i början på nästa vecka gå iväg och se om man kan få något lånelöfte från banken. Igår började strulor och irritationen!
Jag var på jobbet då jag fick ett samtal från Simon på förmiddagen om att mäklaren hade ringt till honom. Hon hade sagt att det var några som hade lagt bud på bostadsrätten och att dom dagen efter skulle skriva papper på den så ville vi ha den så var vi tvugna att lägga bud idag (läs torsdag!). Vi hade ju inget lånelöfte från banken så att något bud kunde vi ju inte lägga och vi hade ju ännu inte fått se bostadsrätten! Mäklaren sa att då fick vi strunta i den och var allmänt otrevlig. Jag berättade detta till min pappa (som jag jobbar med) och han tyckte ändå inte att vi skulle ge upp eftersom vi faktiskt var väldigt intresserade av den. Han ringde till mäklaren och frågade henne hur allt låg till och hon förklarade läget. Då sa pappa att vi skulle försöka se om vi kunde få ett lånelöfte under dagen och om vi i så fall kunde få till det så kunde vi få hämta nycklarna och se lägenheten på kvällen och sedan lägga ett bud om vi fortfarande var intresserade.
Då vi inte hade fått in vår kontantinsats på kontot än så var det tur att pappa hade lite buffert och kunde låna ut dom så länge. Eftersom Simon och pappa har olika konton fick vi först åka iväg till pappas bank och fixa en postväxel, sen skynda iväg till Simons bank och sätta in pengarna. Sen kunde Simon ringa banken. Dom kunde inte boka in oss för ett möte under dagen utan tidigast kl 12.00 dagen efter. Då fick Simon försöka se om han kunde få ett lånelöfte genom telefonen eller något (jag vet inte riktigt hur det där fungerar). Vi fick då ett nej eftersom Simon sa att jag fick in mindre pengar än vad jag får..

Mäklaren hade sagt att vi var tvungen att lägga budet ikväll och vi trodde ju att vi skulle få ett lånelöfte om vi fick träffa banken men det skulle vi ju inte hinna. Pappa ringde då till säljaren (pappa hade fått hans nummer för att det var honom vi skulle få låna nycklarna av då mäklaren inte ens skulle med på visningen utan vi skulle få sköta det helt själva). Säljaren visste inte ens att vi existerade (!?!) och att det fanns fler som var intresserade av lägenheten! Detta borde väll mäklaren ha talat om för honom??? Samt att mäklaren borde ha talat om för oss redan när vi ringde på måndagen att det fanns andra som var intresserade??? Säljaren sa att dom skulle skriva på papper kl 14.00 dagen efter så vi hade fram tills dess på oss att komma med ett bud, något som mäklaren inte alls sagt till oss!
Då ringde jag banken och kollade om dom fortfarande hade någon ledig som kunde ta emot oss. Det hade dom, dom hade EN ledig tid med EN person innan kl 14.00. Dom hade också en av de två bankmännen som vi blivit rekomenderade av Simons pappa så vi var mycket nöjda.

Nu började klockan ticka på och vi bestämde med säljaren att vi skulle fixa med visningen på kvällen. Detta gjorde vi. Vi blev inte lika kära i lägenheten när vi fick se den på nära håll men vi kom ändå överens om att vi kunde lägga ett visst bud om vi skulle få lån på det.

Dagen efter (läs idag) så åkte vi till banken. Där blev vi varmt mottagna och snabbt fick vi ett besked om att vi kunde få lånelöfte på den summan som vi ville ha. ÄNTLIGEN lite medvind! Vi blev väldigt glada för att även om det inte skulle bli något med den här bostadsrätten så har vi ett lånelöfte som gäller i ett halvår framöver! Detta är vad som också ska firas lite ikväll. Vi har fått ett lånelöfte i alla fall!!!
Vi ringde till mäklaren och la ett bud. Hon var väldigt grinig när Simon ringde och verkade mest tycka att vi besvärade henne eftersom hon nu måste ringa och prata med dom andra som budade vilket verkade vääääldigt jobbigt, men ärligt talat så är det ju hennes jobb!
Senare la dom andra ett bud över vårat och vi la ytterligare ett bud. Efter det tog det en timme innan vi fick svar om att dom bjöd över oss igen. Vi la ytterligare ett bud väldigt snabbt och två minuter i två så blev vi överbjudna.

Man får reda på hur budgivningen går genom sms och när vi fick det sista budet så hann jag precis läsa budet för mig själv och sen när jag skulle berätta för Simon så ringde mäklaren (alltså kanske 5 sekunder efter smset!!) och frågade hur vi skulle göra. Jag sa att jag precis hunnit läsa så vi måste prata lite först och att vi skulle höra av oss.
Min pappa hade sagt att han skulle gå in med lite mer än vad vi hade lånelöfte för så jag ringde till honom och Simon gick på toaletten. Då ringde mäklaren igen men eftersom Simon var på toaletten så missade han samtalet.
Pappa sa att vi skulle bjuda lite till över och Simon ringde mäklaren men hon svarade inte. Försökte sedan ringa igen men utan svar. Klockan 14.40 ringer mäklaren upp igen och säger att nu är affären avslutad för att hon har skrivit papper med de andra som budade!

Hon hade inte berättat för oss att dom skulle träffas klockan 14.00.
Hon hade inte väntat tills vi fick lägga vårat sista bud.
Hon svarade inte när vi ringde.
Hon berättade inte någonting om att det var avslutat förrän dom andra redan skrivit på papprena.

Blir väldigt arga. Inte för att vi inte fick bostadsrätten för att vi visste att det inte var säkert att vi skulle få den och allt kan ju hända under en budgivning. Vi var arga för att mäklaren betett sig som en skit heeeeela tiden. Säljaren hade inte heller ens vetat om att vi existerade om inte VI hade ringt honom och mäklaren hade inte ens fått se vart budgivningen skulle sluta innan hon helt plötsligt avslutade allt utan att meddela oss. Hur fan kan man bete sig så som en mäklare?!?
Simon sa till henne att han försökt att ringa henne två gånger men att hon inte svarade. Detta besvarade hon med att "du svarade inte när jag ringde". Börjar ju fundera på om hon sket i att svara när vi ringde för att Simon gick på toaletten och missade hennes samtal. Oerhört oproffessionellt!

Nej nu är vi arga på denna mäklare! Det känns inte alls som att budgivningen eller någonting hade gått rätt till! Det hela känns helt sjukt! När pappa ringde till säljaren så frågade han också när dom andra hade tittat på bostadsrätten och han sa att dom andra hade varit där på söndagen och kikat. Vi ringde på måndagen och bokade tid!

Rätta mig gärna om jag fattat detta fel men är det inte mäklarens jobb att se till så att säljaren ska få ut så mycket pengar som möjligt vid en försäljning?
Det som känns mest surt just nu är att om inte vi hade ringt till säljaren och berättat att vi existerat och sett till att vi hade fram till kl 14.00 på oss att skaffa fram ett lånelöfte så hade inte säljaren fått upp budet på lägenheten till så mycket som det sedan slutade på. Dessa pengar som VI faktiskt har hjälpt dom med får mäklaren ut en viss procent av. Hon som enbart har försökt motarbeta oss hela tiden får sedan en ännu större bit av kakan och vi är mest förbannade här.

Men samtidigt är vi lite glada. Vi har fått ett lånelöfte och idag har vi även fått se våra bilder från fotograferingen som vi gjorde tidigare i veckan. Klart vi inte låter detta förstöra all glädje för oss! Men det vi vet nu är att det finns en mäklare som vi aldrig i livet skulle rekomendera för någon själ. Förhoppningsvis kommer hon inte alls vara med på något hörn i nästa budgivning vi bestämmer oss för att vara med i.