Det är synd om mammorna som får kön

Det här med kön är en sak som skapar diskussioner ibland. Japps, här kommer jag och skriver ytterligare ett inlägg som har med barn att göra, fan vad tråkig jag börjar bli. Efter att jag kommit ur "bebisdimman" så ska jag försöka få in lite fler inlägg som inte har med bebisar eller med mina barn att göra. Men nu så skriver jag ytterligare ett inlägg som förmodligen bara mammor tycker är intressant att läsa om, men det gör mig inget. Skriver för att jag behöver få ur mig det här så jag kan gå vidare och tänka på nästa sak som kan irritera mig och få mig att gå och sätta mig vid datorn och skriva ett inlägg om.

Det här med kön skapar diskussioner ibland. Något som jag har fått höra den sista tiden är att en del faktiskt tycker synd om oss pojkmammor. Varför är det synd om oss mammor som har fått pojkar istället för flickor? Jag älskar mina pojkar och skulle aldrig byta ut dom för nått i världen! Innan jag fick dom så tänkte jag inte att jag önskade ett visst kön utan jag tänkte att jag skulle bli överlycklig bara barnet hade tio fingrar och tio tår och kommer vara frisk. Mina pojkar är inte sjuka så varför är det synd om mig?
Sen har vi den andra gruppen, dom som verkar tycka att det enbart är pojkar som betyder något. Lite så kände jag när jag under två olika tillfällen på jobbet fick frågan om vilket kön det var på Nemo. När jag svarade att det är en pojke fick jag höra vilken tur jag har som fick en pojke, och att jag dessutom har en pojke sen tidigare! Började fundera på vad dom hade sagt om jag hade sagt att Nemo var en flicka. "Du har tur som har en pojke sen innan" eller vad?

Jag förstår inte att det ska vara sån hyseri om kön. Jag är överlycklig för att jag har fått lyckan att bli mamma. Jag bryr mig inte alls om att det är två pojkar för att jag önskade min inte kön, jag önskade mig två friska bebisar. Jag vet att om jag skulle bli gravid igen så skulle folk säga "Men den här gången hoppas du väll på en flicka?" för att så har folk sagt även under denna graviditet. Jag kan inte direkt säga att jag hoppas på en flicka. Visst skulle det vara roligt med en flicka men jag tror absolut att det skulle vara lika roligt med en pojke också. Jag föder inte kön, jag föder barn. Är dom friska så är jag överlycklig och är dom sjuka så kommer jag älska dom lika mycket för det, dom är barn och dom är MINA barn.



Det senaste tillskottet som råkade bli en underbar pojke!


Kommentarer
Postat av: Sophie

Håller med :) Såg tråden på familjeliv som diskuterade detta heta ämne. Det absolut viktigaste måste vara att allt är som det ska. Nu efter allt detta som hänt oss har jag svårt att förstå varför man bryr sig om det är en pojke eller flicka. Grr blir så arg.



kram ;)

Postat av: Anna

Väl talat!

2011-04-10 @ 17:39:01
Postat av: Anna

Väl talat!

2011-04-10 @ 17:41:44
Postat av: Linda

Jag håller helt och fullt med dig Bella. Kan inte förstå den stora hysterin kring kön. Och hur man ens kan komma på tanken att ta reda på könet under graviditeten.

2011-04-12 @ 05:39:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback