Avatar och Alice i Underlandet

När man sitter vid internet och surfar planlöst runt på vågorna så möter man på en massa kommentarer från folk om allt eller inget. Idag så var det detta jag gjorde strax innan jag ställde mig i duschen och hamnade vid ett forum där dom diskuterade filmen Avatar. De flesta tyckte att den var snyggt gjort, att den var bra (vissa sa till och med att det var bästa filmen de sett) och några diskuterade om hur vida Avataren var söt eller inte. När jag sedan stod i duschen funderade jag ett tag på dessa kommentarer och kom fram till att jag inte alls vet hur jag ska förhålla mig till denna film.
Första gången jag såg den så somnade jag en stund mitt i. Att knappt ha ätit något under dagen tillsammans med brist på cola på bion och dålig sömn natten innan var tydligen ingen bra kombination. När jag sedan vaknade upp så visste jag inte alls vad som hade hänt, vad som hände och jag satt och gäspade och gav all min energi till att försöka hålla ögonen öppna. När jag gick från bion så tyckte jag den var bra men jag kunde inte riktigt minnas vad den handlade om. Men detta gjorde att jag gav den en till chans med bättre förberedande. Filmen kändes som en modern Pocahontas och jag tyckte den var bra och väldigt snyggt gjort. Jag har dock lite svårt för när saker och ting blir för moderna ibland och kände när dom tog sitt hår för att ladda upp sig vid träd på ett sätt som lyser USB om det att dom nog har gått lite för långt. Men den var ändå bra. Men nu när jag hör om att en tvåa på denna film är på väg så känner jag att jag faktiskt fortfarande är lite mätt på Avatar och funderar på hur man ska kunna göra en fortsättning på denna film på ett bra sätt. Finns det något bra sätt? Borde inte vissa filmer bara bli just en film och sen får sin egen fantasi sköta resten om vad som händer resterande av huvudrollernas liv?

En annan film som fått väldigt blandade recensioner är Tim Burtons Alica i Underlandet. Detta är en film som jag gick in för utan några som helst förväntningar vilket också gjorde att jag tyckte den var bra. Jag vet i och för sig inte hur det hade gått om jag hade haft förväntningar på den men efter erfarenheter så har jag fått gått besviken från biografen. Jag har hört att en del av dom som inte tyckte om Alice i Underlandet har trott att filmen ska vara precis som de gamla barnböckerna, men så är inte fallet. Det är inte heller första gången som folk ger dåliga recensioner av just den anledningen så jag förstår inte varför folk inte lär sig att man inte kan ta en bok och göra den till film precis efter hur du har fantiserat och tänkt kring historien. Speciellt inte i historien om Alice då den faktiskt handlar om när Alice kommer tillbaka till Underlandet och inte om första gången hon hittar dit.
Någon som jag faktiskt har en liten kärlek till är han som spelar The Mad Hatter
, mr Johnny Depp. Min kärlek till honom handlar mest om min kärlek till hans talang. Det är inte alla som kan ta till sig den blandingen av roller som han har gjort. En bror till en autistisk kille (Gilbert Grape), en full pirat (Pirates of the Caribbean) och en galen hattmakare (Alice i Underlandet). Lagom mycket kärlek till din talang Johnny får ge ett avslut på detta inlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback