Älskade barn

Jag förstår inte, varför denna "Anna Anka hysteri"? Är hon verkligen så bra? Säger hon verkligen sååå mycket så att varenda tidning känner att dom måste skriva om henne? Ok att hon tar tillbaka kvinnan till 50-talet, men hon är ju inte direkt ensam om det? Sen förstår inte jag att kvinnor måste vara så negativa mot hela "hemmafrugrejen". Jag skulle älska att vara hemmafru. Tänk att få vara hemma med sina barn jämt! Det skulle vara hur underbart som helst. Jag är visserligen kanske inte den bästa kocken du tänkt dig och jag har ingen renlighetsmani utan har vanligt "Svensson/barnfamiljstädat" hos mig men jag skulle ändå älska att vara hemmafru. Skulle nog vara skittrevligt. Sen bara ha en man som betalar för en. Varför inte? Jag skulle absolut mycket hellre vara det än att gå tillbaka till det gamla jobbet med att skrubba operationssalar. Tusen gånger mer.

Den här helgen har varit riktig mysig. Har haft Liam hos mig och han har varit på bästaste, mysigaste humör. Båda kvällarna har han suttit i mitt knä och ätit majskrokar i fredags och idag vindruvor samtidigt som vi kikat på vad teven haft att erbjuda. Finns det något mysigare? Tänk er en varm och mjuk liten kropp tryckandes mot din i tvsoffan. Lillen håller sin hand på din kind samtidigt som du lutar ditt huvud mot hans och andas in de underbara bebisdofterna. Kan man ha det bättre?



Liam spanar in "Nicke Nyfiken" på Barnkanalen.

I torsdags hade jag Liams kompis som sov över här. Han är fyra dagar äldre än Liam så det var fullt hus här. Men det var kul och det gick väldigt bra. Båda killarna sov hela natten och var på bra humör både på torsdagen och fredagen. Jätteskönt. På torsdagskvällen fick de två små ta ett bad efter kvällsmaten också. Det tyckte dom var riktigt kul. Satt och plaskade och skvätte vatten på varandra. Liam skrattade konstant, inte så ovanligt kanske. På kvällen satt de båda med i tvsoffan och tittade på tv. Tvnördar som de är, ha ha. Men det var riktigt mysigt med två små i min lilla soffa. Nästan så man skulle önska sig en liten till. Speciellt nu när alla går runt och blir gravida, då börjar man nästan sakna sin egen graviditet. Jag måste vara helt knäpp i huvudet eftersom jag hade en av de jobbigaste graviditeterna då jag inte kunde gå och inte andas eller nått de sista månaderna. Fan vad man glömmer alltså.


Små terrorister.



Gravid i v 33 med en liten Liam i magen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback