Vill bara kunna sova. Sova för en stund. Sluta ögonen innan klockan två på natten och känna mig utvilad när jag vaknar på morgonen. Vill kunna vakna som min son, med ett leende på läpparna och full av energi. Kanske är det så det skulle vara om jag också fick sova i tolv timmar. Tolv timmars sömn, det är tio timmar mer sömn än vad jag får vissa nätter. Kanske inte konstigt att man inte känner sig som en människa. Känner mig som en maskin som går på reservkrafterna ibland. En femtio år gammal maskin. Inte konstigt att jag glömmer. Glömmer saker som jag borde komma ihåg. Varför kan jag inte glömma det som jag vill glömma helst av allt? Varför kan jag inte sluta ögonen och få bort bilderna från näthinnan? Om jag sover i tolv timmar, kommer jag då vakna full av energi, glad och glömma allt av det som hände den där kvällen? Har försökt att glömma i veckor, när försvinner det? Tankarna virvlar runt. Strömmen vill inte föra de bort. Borde inte gravitationskraften ta ner mig på jorden igen? Känns som att jag fortfarande är vilsen ovan ytan. Om jag sover i tio timmar kommer jag då vara utvilad? Skulle kunna ge allt för att vara utvilad. Åtminstonde en guldpeng.