Min lilla plutt gjorde något som chockade mig nyligen. En glad chock. Varje dag så brukar vi testa och se om han vill krypa eller gå lite om han får hålla i våra händer. Som max har han gått 5 steg men inte visat sig märkbart intresserad.
I helgen har vi inte övat alls och idag så tänkte jag att vi får väll se om det blir något steg åtminstonde. Nej men min lilla herre drog på och gick ända från köket till ytterdörren. Det var som om han inte hade gjort något annat. När jag chockat berömde honom så tittade han på mig som om jag var helt dum i huvudet som berömde honom för något han alltid har kunnat. Vad knäpp han är!

Oj, nu drog han omkull en skål som jag inte visste att han kunde nå. Och nu for tuggummipaketet in i munnen. Nej, nu kallar mamma.