Gud vad fort dagarna går nu när man har något att göra! Den här helgen har det varit fullt upp. I lördags fyllde lillebror femton år så då var vi hos pappa och åt kyckling. Var mumma. På kvällen så kom Jonas och Erika och spelade Buzz och åt pizza med oss. Mycket trevligt. Sen den här veckan så har vi varit och kikat på hus och sen så har jag träffat Axelina. Var på barnvagnspromenad med henne och med hennes lilla son Lukas som är fyra dagar äldre än Liam. Är alltid kul att byta lite bebissnack om bajsblöjor och sovtider, ha ha.

Idag var jag iväg på något riktigt mysigt med min lilla korv. Var iväg till familjecentralen och gick på spädbarnsmassage. Det var tända ljus och lite lugn musik och sen hade vi en tant som stod och visade på en docka hur vi skulle göra. Kan varmt rekomenderas till dom som får chansen! Ska hålla på fem gånger. Idag gick vi igenom fötterna och benen. Var jättemysigt och Liam verkade tycka att det var hur kul som helst. Var en bra tid på dygnet för honom (klockan halv elva). Det är då som han är igång och söker ögonkontakt, ler och pratar på som mest. Mitt lilla mysmongo.

Nu har vi även fått korten från fotografen. Blev jättefina. Tänkte att jag kan lägga upp några bilder här. Annars så kan ni alltid gå in på www.bellasoderek.bilddagboken.se och klicka under den 10:e oktober så får ni upp lite bilder.

Har kommit fram till en sak när man har varit ute på barnvagnspromenaderna. Vi bor ändå i ett litet "bullerbyområde". Är hur mysigt som helst. Alla som man träffar på på promenaderna i området har oftast med sig ett barn eller en barnvagn och alla hälsar på varandra glatt. Det är som att vi förstår varandra så väl bara för att vi har barn. Vi vet hur det är att inte enbart ha oss själva att tänka på och hur påfrestande det kan vara för psyket. Men samtidigt så vet vi om hur mysigt det är och hur mycket man får tillbaka. Det är som om man blir medlem i en hemlig klubb när man fått barn. En klubb enbart för föräldrar. Det hade varit roligt med ett hemligt tecken till varandra när vi möts, och inte bara den där nicken med det sneda leendet. Att dom inte berättade om den klubben på föräldragruppen, ha ha.. Skönt är det också när man är ute att man har ett litet "skogsparti" i närheten. Där är det väldigt lugnt och tyst och det luktar naturligt gott av granbarr och blöt mossa. Man kan inte låta bli att tänka på hur bra man faktiskt bor det när det är dax för Liam att komma ut och leka, då han blir lite större. Ska bli väldigt roligt i alla fall. Man längtar lite till det, samtidigt som man önskar att han kunde vara så här liten och mysig för alltid. Så liten att han inte kan rymma från mammas pussar...