Ny bild på Nemo

Budgivning pågår
Imorgon kommer det komma hit lite hantverkare och börja med badrummet. Sååå skönt! Äntligen känns det som om det händer något igen nu när allt har stått helt stilla ett tag. Nu håller vi bara tummarna för att allt är klart till jul. Dom har sagt att dom ska vara det, men man vet ju aldrig.
Just nu följer vi också budgivningen på en bostadsrätt här i området som är precis likadan som våran. Det är spännande att se vad dom landar på för pris eftersom vår lägenhet sen kommer vara fräschare än den lägenheten som dom budar om nu. Vi kommer sen också ha ett kaklat badrum och det var det inte i den andra lägenheten. Det enda som var bättre med den andra är att deras kök var lite lite finare men vi ska ju ändå byta ut vårat sen så... Dom ligger i alla fall på 390.000:- i budgivningen sist vi kollade och vi gav 230.000:- för våran så att vår lägenhet känns som ett klipp just nu!
Idag har också Jessica varit här. Tack för henne! Vet inte hur jag hade klarat mig utan henne så det känns toppen att det finns så bra människor i den här världen. Det jämnar ut sig mot alla onda.
Jag vill klämma och känna
Idag lever vi i internets underbara värld. Internet är fantastiskt till mångt och mycket men tyvärr måste jag säga att jag tycker det är ganska så trist när en del människor gått över till att bara "skicka vykort" elektroniskt och undviker att skriva på sitt namn och sin julhälsning på ett gammalt vanligt vykort och sätter på ett gammalt hederligt frimärke. Kan förstå att det är skönt att bara skicka iväg elektroniskt men hur roligt är det egentligen att få om man tänker på ett gammalt hederligt vykort i brevlådan som du kan klämma och känna lite på? Någonstans försvinner charmen när man inte kan sätta upp vykortet på kylskåpet och sedan lägga ner det i en låda när julen väl är över. Någonstans försvinner charmen för mig.
Nu ska jag ordna lite mat åt min underbara familj och sen ska jag sjunka långt ner i soffan med en kopp te, eller är det för tidigt för glögg?
Finsmakaren
Jag har nu fått tillbaka min lust att laga mat så här testas det nya och goda maträtter. Har varit inne på Kenyanska grytor, indiskt och en massa annat gott. Min son Liam petar mest i maten oavsett vad som serveras. Nån storätare är han verkligen inte känd för att vara.
Här om dagen var vi lite sjuka och jag tänkte att jag gör det enkelt. Delade en kycklingfilé och kokade det tillsammans med potatis och en buljongtärning. Mosade sedan allt och hade i lite smör och mjölk. Väldigt enkelt med andra ord. Ingen Kenyansk gryta här inte. Liam åt tre portioner och säger sedan ljudligt:
- Mmmm... Vad gott! Vad duktig du är mamma!
Kanske bäst att lägga bort receptboken och göra makaroner och korv hädan efter. Första gången min son, finsmakaren, säger att min mat är god. Jag kapitulerar!