Är det inte det ena så....

Känns som att den här perioden i mitt liv inte alls är min period. Först får grabbarna vattkoppor och under tiden vi håller på och väntar ut det blir min morfar sjuk. Sen frisknar grabbarna till men tyvärr inte morfar som den 17:e maj lämnade oss. Min älskade lilla morfar. Sen hamnar Simons mamma på sjukhuset för hjärtbesvär. Som tur var gick det bra och hon är nu hemma igen. Sen blir Nemo sjuk igen. Ena örat blir dubbelt så stort mot normalt, vätskefyllt och kliar. Sen får han prickar över precis hela kroppen igen. Iväg till vårdcetralen där dom inte riktigt kan ge något klart besked utan vi får åka hem med fyra olika besked och ett recept att hämta ut på Apoteket. Skulle det inte bli bättre till senast fredag blir det att åka tillbaka igen. Så nu kliar det på lillkillen så han har svårt och sova utan ligger bara och drar i det stackars örat.

Nej ursch. Den här perioden är inte min period. Inte om man ser det ur mina älskades hälsosynpunkter i alla fall. *Peppar peppar* har jag själv varit frisk hela tiden så jag orkat ta mig igenom allt. Men fan (ursäkta uttrycket). Nu vill jag ha tur. Hälsa. Och något så omöjligt som att få min älskade morfar tillbaka igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback