Måste börja med att skryta lite om min treåring som är bäst på att lägga pussel. Idag fick han ett nytt pussel med 25 bitar. Själv tyckte jag att bilden såg lite halvsvår ut men han kunde ju få försöka. Fem minuter senare var han klar, stolt som attan. Stolt var även mamma och pappa som satt brevid.

Vid den tiden är han underbar men samtidigt börjar man fundera på om han inte har kommit i tonåren lite för tidigt. Han har börjat svära som få, är allmänt kaxig och stöddig och banne den som vågar gå in på toaletten när Liam sitter där! Sen blir det kväll och då blir han min mysiga treåring igen som bara vill krypa upp i famnen och kramas och vara en bebis igen. Ibland är dom roliga, våra småstora.