Im a single ladies

Ikväll har Liam och jag kommit hyfsat överens, förutom några sparkar mot mig och vattensprutande på katterna när dom låg och sov. Vi lyckades också med att se en film "Alvin och gänget 2" samt äta lite popcorn och ha lite småmys i soffan. Efteråt gick Liam runt och sjöng "Oh oh oh, im a single ladie" och viftade med händerna och skakade på rumpan för glatta livet.
Nu har jag lagt honom för kvällen och hoppas att han vill ligga kvar i sängen och sova.
Håll tummarna för mig/oss!


Barn

Ibland är barn bra söta. Tror Liam förstår lite att jag inte mår så bra, då han ibland kan göra vissa saker som gör att man kommer ihåg varför man väljer att skaffa ett barn till.
Som imorse, då kom Liam inspringandes till mig. Han började dock med att spruta vatten på mig (har en vattenspruta som står om katterna hoppas upp i sängen på natten och ska busa i sängen). Det var inte så kul. Sa till honom och tog ifrån honom sprutan. Liam började gå mot dörren men stannade helt plötsligt upp och sa:
- Men pussen!
Sen sprang han fram till mig och gav en puss och en kram.
- Älskar dig mamma, sa han sedan och sen gav han mig en puss till innan han gick mot dörren och ut för att busa igen. Då klappar mammahjärtat lite extra här.
Sen har han tyvärr resterande dag varit ett litet djävulsbarn och gjort rackartyg, men idag är det "pappas dag" så jag har mest legat i sängen och samlat energi för att orka med att bara vara. Sen när Simon åkt och det var dax för mig och Liam att äta kvällsmat så bråkade han (som han alltid gör nu för tiden) med maten. Men mitt i allt så går han fram till mig och ger mig en puss och en kram och bara ler så där sött som bara han kan göra, och då glömmer man genast av vad man tidigare bråkat om.

Fallen hjälte, och ett stort tack

- Vill du operera dig nu eller vill du ta fler tester och höra av dig om du blir värre och opereras sen när bebisen har kommit?
Det var frågan jag fick över telefon. För det första har jag väntat på besked i ca 2 månaders tid och nu är det någon som ringer från sjukhuset och frågar den här frågan rakt ut. Jag har ingen aning om vad en operation innebär och jag har ingen aning om vad som händer om jag vägrar operera mig när jag är gravid utan väntar tills bebisen kommer oavsett vad de nya testerna kommer säga. När dom ringde blev jag bara förvirrad och inte alls beredd på samtalet och nu när jag får det (får också prata med någon som jag aldrig träffat) så måste jag ta ett beslut om att sövas ner och opereras utan att få någon som helst information om det. Ringde idag till min barnmorska för att få fråga lite om det hela + att boka en tid då jag ska komma och vägas och mätas men det fanns ju självklart inga telefontider så där tog det helt stopp med. Samtidigt känner jag att jag inte riktigt orkar lägga ner den energin som krävs för det heller. ALLT verkar ju gå fel just nu så jag orkar inte med någonting, vill bara gräva ner mig och komma fram igen när det är dax för förlossning. Jag orkar inte.

Vad mer har hänt? Jo, den här månaden har jag ca 100:- att leva för för det var vad soc tyckte räckte för mig och sonen den här månaden. Hyran har jag kunnat betala eftersom Simon fick föra över pengar till mig och skriva att det var lån för hyra, annars hade den stått obetald också. Varför får jag inga pengar? Jo för att jag i augusti månad valde att inte söka pengar från dom utan att jag istället jobbade. Har fått 1500:- från pappa (tack!!) som tur är, för nu kan jag börja med att betala räkningar och sådant. Simon har ju tyvärr inte heller några pengar och det känns inte kul att det är jul nu och att man inte köpt de julklappar man tänkt sig. Inget mer julbak eller någon julskinka blir det heller, pasta och potatis är ju billigt så det får bli den näringsrika (?) kosten. Ska också försöka snåla på mina huvudvärkstabletter så att jag kan spara några sådana så jag slipper ligga nergrävd i sängen i ett mörkt rum på julafton och nyår.

Hur står Liams hälsa till då? Jo, ögat är ju helt ok nu. Efter mycket möda och besvär (och MASSOR av tjat på vården) fick ju Liam den behandling han behövde och ser nu riktigt fin ut i ögat. I onsdags blev det tyvärr ett besök till sjukhuset i alla fall, eller akuten rättare sagt.
Jag hade jobbat hela dagen och var jättetrött osv så jag ville verkligen bara sätta mig ner i soffan efter att ha hämtat Liam på dagis. Tyvärr gick inte dagen som planerat (oväntat, eller hur?). Efter att ha varit hemma en liten stund så bajsade Liam i blöjan. Jag började då göra i ordning på hans rum för ett blöjombyte och medans jag håller på och pysslar inne på hans rum hör jag världens duns och sen ett illvrål. Springer in i vardagsrummet och upptäcker att Liam har ramlat ner från soffan och ligger mellan soffan och bordet. Jag ser framför mig hur jag lyfter upp honom och blodet kommer spruta ur ögonbrynet. Jag bara visste. Självklart när jag lyfter upp honom så sprutar blodet, han har slagit sig i bordet! Jag ser genast att det är ett djupt jack han fått, ringer till Simon och säger att han får åka från jobbet NU för vi måste åka iväg och sy. Sen får jag bära runt på Liam (aj aj min rygg!!) och leta efter napp och hund och sen sätter vi oss i soffan och vaggar och sjunger tills han blir lugn och Simon ramlar in genom dörren. Då blir det blöjbyte, bandagering och sen sätter vi oss i bilen och kör mot akuten. Där inne möter vi trevliga läkare och sjuksystrar (tack ännu en gång!). Liam håller sig lugn medan dom gör rent såret och han får ett Bamseklistermärke som han är överlycklig för. Allt går bra tills han måste lägga sig ner för att få sprutan, då börjar han skrika hysteriskt och vi får hålla fast honom medan dom ger spruta och syr 5 stygn. Liam var helt röd och svettig när allt äntligen var över, det var verkligen jobbigt att se Liam ligga där och man inte kan förklara varför han måste ligga och man måste göra allt detta mot honom. Efteråt fick han ännu ett klistermärke och sen en "tapperhetsmedalj". Liam bad och vatten och han fick det och efter några klunkar sånt lugnade han ner sig och efter det gick allt bara bra. Han fick plåster på och detta går han runt och visar för ALLA han träffar.
Efter detta har jag kommit fram till en sak: Liam är min hjälte. Tänk om han inte hade varit så tålig som han faktiskt är utan han hade skrikigt och varit i panik hela tiden, då hade allt varit mycket svårare och mitt mammahjärta hade brustit ännu mer än vad det gjorde denna gång när jag fick se honom lida. Också efter att ha sett hur allt gick till när han fick bedövningssprutan och sy sina stygn och vara fasthållen hela tiden och inte förstå vad som händer, han är min hjälte. Min söta, underbara, lilla blonda hjälte.


Våran "hemmabandagering" innan vi åker till sjukhuset.


Mer uppdateringar? Jag kanske har fått lite mer jobb, kontor, och det skulle ju vara toppen om jag fick göra det och slippa allt med soc osv. Vill bara bli av med det just nu.
Liam har också varit i en av de jobbigaste perioderna som han haft så länge han levt. Det är inte lätt att vara gravid, allt som händer runt omkring än och ta hand om en son som bara skriker, slåss och är helt enkelt ett helvetesbarn.
Kan berätta hur det är att lägga ett barn för vila på dagen när han är i denna perioden. När vi kom hem från öppna förskolan idag så var han jättetrött och bad själv om att få sova. Toppen tyckte jag och tog ut lyckan lite i förskott då jag trodde att han skulle bli lättsövd. Jag lägger honom och då jag inte hör någonting från honom så fixar jag lite mat och äter. Efter att jag ätit klart kommer oväntat Liam in i vardagsrummet.
- Oj, säger han.
- Vad är det, frågar jag.
Istället för att säga något pekar han mot sitt rum, tar min hand och vill att jag ska följa med. Här är ett kort på det jag fick se:



Behöver jag påminna om att jag är gravid, har svårt att böja mig och att den här saken är ingenting som jag orkar eller klarar av att ta hand om just nu. Blev att ta ut honom där ifrån och lägga honom i soffan istället. Nej, han somnade inte någonting och ikväll när tröttheten slår till kommer man förmodligen få veta att man lever.


Måste bara skriva ett stort Tack till alla ni fina som finns där för mig nu när allt är som det är. Nu pratar jag inte bara om mina hälso- och pengaproblem utan också när ni stöttat mig i annat som hänt (som jag inte skrivit om i bloggen). Utan er hade jag inte orkat med allt. Knappt man gör det nu men ni hjälper mig att hålla mig på gränsen i alla fall så Tack.
Nu hoppas jag på tur och lycka åt mig, min son och alla andra, finns fler som behöver det tror jag.


Konspirerande barn och undergivna föräldrar

Idag är jag hemma med febrig son.. Eller ja, kan man verkligen säga febrig? Igår hade han feber och tydligen imorse när han egentligen skulle till dagis men sen har han inte varit varm alls förrän en liten stund mitt på dagen men det gav sig väldigt fort. Han är lite sjuk om varannat. Ibland känns det som att varje gång han vill ha något från mig (dricka, titta på film och dyl) så blir han genast varm och ser jättesjuk ut. Då tycker man synd om honom och sätter på den där filmen som han så gärna vill se eftersom han faktiskt är sjuk. Sen sätter han sig till rätta i soffan och vips så ser han genast frisk ut och han är inte det minsta varm. Är det så att barn kan manipulera fram feber för att vi föräldrar ska vissla efter deras pipa? Jag ser en konspiration här!

Skulle lägga honom för att sova middag och innan såg han trött med frisk ut. Genast när jag frågade om han skulle ta lite välling och sova lite i sängen så blev han varm och hängig och ville vila i soffan istället. Nu var jag benhård ville inte ha honom vilandes i soffan (vet att det inte är ofta han kan koppla av i soffan och då blir han trött och grinig hela kvällen istället) så att jag bar in honom i sängen och gav honom hans välling där. Gav honom det denna gång då han har varit lite krånglig med att söva på dagarna och han somnar lättare med vällingen. Efter ca 1 timme så gav han upp och somnade. Så fort som han somnade så försvann genast febern och han såg ut som ett friskt sovande barn. Var är konspirationens kärna och vem är dess hövding? Jag ska förgöra!

Lilla killen har blivit stooor

Jag är så glad! Jag förstår inte riktigt själv varför men jag bara är det. Har varit det hela helgen och är så glad och stolt över min lilla fina familj. Underbara. I helgen har det blivit mycket firande av Liam som har fyllt 2 år nu!!! Stora killen! Vart tar tiden vägen? Det har i alla fall varit hur mysigt som helst att fira min lille kille men det är väldigt skönt att det är över också. I torsdags kom i alla fall lite kompisar förbi och firade Liam, jättetrevligt. Sen på kvällen gjorde vi ett par smörgåstårtor som gick åt som smör i solsken på söndagen då Simons familj kom förbi och firade. Det var mysigt. Man blir ju ett ganska så stort gäng då Simon har 5 bröder varav de flesta har flickvänner eller fruar och en del har barn, men det är roligt. Liam hade hur kul som helst och älskade att få busa runt med sina kusiner. Att se hans breda leende är ovärderligt!

Nu har även jobbet på Lantmännen satt igång. Det är helt ok men det är roligare dom dagarna man har mycket att göra så jag hoppas ju på bättre väder. Måste säga att jag längtar tillbaka lite till för tre år sen och dom människorna man jobbade ihop med då, vi hade så otroligt kul tillsammans. Saknar det lite faktiskt. Inget gnäll om tider och inget suckande eller någonting utan bara roligt. Saknar. Men det är fortfarande samma gamla glada bönder och dom är det aldrig något fel på.

Nu ska jag äta upp min pasta och börja göra mig i ordning för ett kvällspass. Iväg och tjäna ihop lite pengar igen!

Kissa på pottan utan potträning. Världens bästa kille.

Härligt med sommar! Sommar, sommar, sommar....
Nu hoppas jag på riktigt varmt väder. Det härliga med varmt väder och sommar är att man kan besöka stadsparken eller mormor bada lite med lillfisen. Han älskar verkligen att bada så det är jätteroligt att se honom plaska runt som en annan vilde.
Igår var han inte lika rolig att umgås med. Han var på ett helveteshumör hela dagen, slogs, vägrade sova och hällde ut en massa diskmedel över hela badrumsgolvet. Gaaah.. Men det var skönare när vi gick ut. Då träffade vi Axelina som var ute med Lukas. Då fick barnen leka av sig lite och vi mammor fick "sätta oss ner och pusta ut för en stund". Varför dessa " " är för att man inte kan göra det. Man måste hålla koll, springa fram och tillbaka osv. Men det är ändå skönare än att vara inne med vilden.

När vi kom hem gick Liam fram till pottan och satte sig på en gång. Jag frågade om jag skulle ta av honom blöjan och det ville han. Förvånande då han aldrig vill det annars. Det första han gjorde var att sätta sig på pottan och kissa. Riktigt duktig kille! Samma sak 2 gånger till!! Vi har inte ens potttränat honom så jag blev mäkta stolt, sådär stolt som bara en förälder kan bli.
Strax efter det kom S hem. Jag la mig i soffan och vilade och S började med dammsugningen. Liam är lite rädd för dammsugaren så han satte sig vid mig i soffan, där han snart somnade. Riktigt mysigt att ha en liten sovande kille brevid sig. Man njuter verkligen av varenda sekund. Sen är de för stora och inte vill, men nu får man ta tillvara på det. Underbart.





Om ett par timmar ska Liam åka med sin morfar till Kumla. Där ska moster Emma ta över och vara barnvakt tills imorgon. Jag och S ska ut och äta kinamat och sedan gå på bio med hans bror och hans brors flickvän som fyller år. Grattis E! Ska bli riktigt trevligt faktiskt. Ska bli riktigt skönt att vara lite barnledig också, behövs ibland och speciellt när det har kommit såna här dagar som Liam inte varit så rolig. Svårare att lämna ifrån honom när han är världens snällaste och mysigaste kille, som han oftast är. Självklart är det mycket bus i den lilla kroppen men helt klart en massa snällt bus.



Nu ska jag plocka undan lite efter lunchen. Det blev kyckling och kinamix, mums.


Öroninflammation

"Nycklarna till din inre styrka" fortsatte igår. Trots att jag var väldigt seg efter att ha suttit uppe och druckit öl till klockan fyra på morgonen så hängde jag ändå med igenom hela föreläsningen. Den var väldigt intressant med många olika inslag. Bland annat blev en kille hypnotiserad till att han inte kunde gå. Var intressant. Roligt att han som håller i föreläsningen är illusionist då det även kom med inslag av kort och tankekraft. Spännande.

När klockan slog fyra så hämtade jag Liam på dagis. Utanför dagiset var det en sjö av smält is så jag fick klättra efter väggar och hoppa runt som ett litet fån både när jag skulle in och tillbaka. Direkt efter allt hoppande satte vi oss i en vit bil med en Linda som chaufför bakom ratten. Först rattade hon mot Markbacken där vi hämtade upp S och sedan vidare mot Marieberg där det blev Systembolaget och Willys. Efter detta blev det Varberga och hem till henne. Strax före klockan sju blev Liam väldigt trött och gnällig. Gjorde då ett försök med att lägga honom i Lindas säng att sova en stund och det var då jag upptäckte att han höll sig om öronen hela tiden, som om han hade ont. Efter lång tid somnade han slutligen men vaknade efter någon timme med handen mot örat. Misstanken om öroninflammation kom genast upp och Linda tyckte också att det verkade som det då hennes son nyligen haft det och hon märker av symtomen.
Blev att ringa iväg till jourvårdcentralen, boka tid till dagen efter (imorse) och sedan fick vi skjuts hem av Johan så att Liam skulle få sova lite. Denna natten var första gången på väldigt länge som jag gick och la mig klockan 00 en helgkväll/natt.
Imorse kom Johan och hämtade upp oss, snäll som han är, och skjutsade oss till vårdcentralen. Där fick jag reda på att Liam har öroninflammation i båda öronen och fick pencillin utskrivet. Åkte sedan till Apoteket och hämtade ut pencillinen samt köpte Alvedon till Liam som oturligt nog i stort sätt var slut inatt vilket gjorde att varken han eller jag fick sova särskilt mycket.

Ikväll kommer Linda förbi och vi ska entra Harrys. Liam ska vara hos mormor och Micke. Nu när han fått pencillin och har Alvedon så visar han inga tecken på att ha ont och just nu sover han som en stock. Men blir det värre så får jag stanna hemma, men så ska det väll inte bli.


Mamma bebis mage?

Idag har det varit mycket att göra men ändå väldigt lugnt. Har fått en del av sakerna avklarade idag och imorgon måste jag in till stan för att försöka få ihop de sista pusselbitarna. Besök på banken och skatteverket ska avklaras, jippie. När jag förut idag kände att jag behövde koppla av och koppla bort tankarna för en stund så spelade jag Left 4 dead 2 på Xbox 360 och drack milkshake. Hjälper en hel del måste jag säga. Snart kommer kompisen förbi och då ska vi köra spelet tillsammans. Alltid roligare när man är fler.

Har annars varit sjuk i veckan så att det har varit lugnt. Var väll bäst det eftersom helgen var fullproppad av alkohol och aktiviteter. I fredags var jag i Markbacken först på förfest hos David och sedan blev det utgång på Harrys. På lördagen blev det först en inflyttningsfest i Baronhills och sedan for jag iväg till Varberga till Linda och där vart det karaoke. Trevligt trevligt.

Har träffat min lille son nu i veckan också eftersom S inte har varit helt frisk heller. Veckans ord är "bil" och "bebis". Bil är väll helt ok men ordet bebis vet jag inte varifrån det kommer och börjar starkt fundera på om han har syskonlängan. Han börjar med att gå fram till mamma, titta frågande på henne, peta henne i magen och säga "Bebis?". Jag svarar
- Nej mamma har ingen bebis i magen.
Liam nickar och säger.
- Mamma bebis mabe (hans försök att säga mage).
Sedan kommer Liberos reklam upp om Fredagsmys. Då går Liam fram till teven och nästan kramar om den lilla bebisen på skärmen. Han lägger kinden emot och ser lite lycklig ut. Sötnosen.
Mysigt med barn ibland men för att det inte ska bli några missförstånd så nej mamma har ingen bebis i magen och varken jag eller hans pappa vet varifrån detta ord och petande på magen kommer ifrån.







Älskade barn

Jag förstår inte, varför denna "Anna Anka hysteri"? Är hon verkligen så bra? Säger hon verkligen sååå mycket så att varenda tidning känner att dom måste skriva om henne? Ok att hon tar tillbaka kvinnan till 50-talet, men hon är ju inte direkt ensam om det? Sen förstår inte jag att kvinnor måste vara så negativa mot hela "hemmafrugrejen". Jag skulle älska att vara hemmafru. Tänk att få vara hemma med sina barn jämt! Det skulle vara hur underbart som helst. Jag är visserligen kanske inte den bästa kocken du tänkt dig och jag har ingen renlighetsmani utan har vanligt "Svensson/barnfamiljstädat" hos mig men jag skulle ändå älska att vara hemmafru. Skulle nog vara skittrevligt. Sen bara ha en man som betalar för en. Varför inte? Jag skulle absolut mycket hellre vara det än att gå tillbaka till det gamla jobbet med att skrubba operationssalar. Tusen gånger mer.

Den här helgen har varit riktig mysig. Har haft Liam hos mig och han har varit på bästaste, mysigaste humör. Båda kvällarna har han suttit i mitt knä och ätit majskrokar i fredags och idag vindruvor samtidigt som vi kikat på vad teven haft att erbjuda. Finns det något mysigare? Tänk er en varm och mjuk liten kropp tryckandes mot din i tvsoffan. Lillen håller sin hand på din kind samtidigt som du lutar ditt huvud mot hans och andas in de underbara bebisdofterna. Kan man ha det bättre?



Liam spanar in "Nicke Nyfiken" på Barnkanalen.

I torsdags hade jag Liams kompis som sov över här. Han är fyra dagar äldre än Liam så det var fullt hus här. Men det var kul och det gick väldigt bra. Båda killarna sov hela natten och var på bra humör både på torsdagen och fredagen. Jätteskönt. På torsdagskvällen fick de två små ta ett bad efter kvällsmaten också. Det tyckte dom var riktigt kul. Satt och plaskade och skvätte vatten på varandra. Liam skrattade konstant, inte så ovanligt kanske. På kvällen satt de båda med i tvsoffan och tittade på tv. Tvnördar som de är, ha ha. Men det var riktigt mysigt med två små i min lilla soffa. Nästan så man skulle önska sig en liten till. Speciellt nu när alla går runt och blir gravida, då börjar man nästan sakna sin egen graviditet. Jag måste vara helt knäpp i huvudet eftersom jag hade en av de jobbigaste graviditeterna då jag inte kunde gå och inte andas eller nått de sista månaderna. Fan vad man glömmer alltså.


Små terrorister.



Gravid i v 33 med en liten Liam i magen.



Liam har sagt sitt första ord

Hade skrivit ett jättelång inlägg och sen helt plötsligt så försvann det när jag skulle spara. Blir tokig. Orkar inte skriva om allt. Just nu orkar jag bara skriva och berätta om att Liam har sagt sitt första ord, "mamma". Helt underbart. Obeskrivlig känsla

Sjuka, rossliga barn

Inatt har varit en händelserik natt. Vaknade runt 1 av att min lilla kille verkade ha svårt att få luft. S skyndade sig upp och tog honom och han lät väldigt rosslig, hes och han var uppenbart påverkad av det. Det första som slog mig var att det kunde vara krupp, något som jag hade när jag var liten. Dock var det många år sedan och jag är inte så insatt i det hela så jag ringde och väckte mamma för att fråga om råd. Ibland är det bra att ha mammor. Hon hörde då Liam genom telefonen och sa direkt att hon trodde att det var falskkrupp som det kallas för. Hon tyckte att vi skulle ringa och fråga om råd på akuten om vi ska komma in med honom eller något annat. Det är ju lite annat som gäller när det handlar om spädbarn mot de lite äldre.
Efter att försökt att komma fram till akuten 3 gånger så valde vi att testa sjukvårdsrådgivningen. Har inte haft några bra erfarenheter av de tidigare men kände att det kunde vara värt ett försök. Men tyvärr så kan jag inte säga att denna gång var någon bra erfarenhet heller. Istället pratade hon på om förkylning när jag ringde. Fråga då om krupp vilket hon då ändrade sig och sa att det kunde det vara. Sen frågade hon om hostan var skällande. Hur kan man veta om en hosta är skällande? Hur låter det? Jag sa att jag inte visste och då dumförklarade hon mig och tyckte att det var världens enklaste fråga. Sen sa hon att vi skulle sitta upp med honom hela natten och att det var det som fanns att göra, annars skulle vi åka till akuten om vi var oroliga.
Efter en natt av dålig sömn och en hostig, rosslande liten kille som var på lite dåligt humör (som sjuka barn blir) så kunde vi på morgonen ringa till bvc och fråga om råd. Som tur var kom vi till Liams egna tant och hon är super. Hon sa direkt att hon trodde att det var krupp, förklarade att det bästa man kunde göra var att ge dom frisk luft och när de blir väldigt dåliga ska man stå ute på balkongen med dom. Det hade hon gjort med sina barn och det funkade. Sen skrev hon också ut recept på en hostmedicin som ska hjälpa till, och erfersom han får ont i magen av den gamla är det ingen idé att ge honom den.
Älskar Katarina på bvc i baronbackarna som alltid pratar så att man förstår och inte dumförklarar än. Tusen kramar till dig!



Mammas lilla bus 3/5-09



Han KAN ju faktiskt gå!

Min lilla plutt gjorde något som chockade mig nyligen. En glad chock. Varje dag så brukar vi testa och se om han vill krypa eller gå lite om han får hålla i våra händer. Som max har han gått 5 steg men inte visat sig märkbart intresserad.
I helgen har vi inte övat alls och idag så tänkte jag att vi får väll se om det blir något steg åtminstonde. Nej men min lilla herre drog på och gick ända från köket till ytterdörren. Det var som om han inte hade gjort något annat. När jag chockat berömde honom så tittade han på mig som om jag var helt dum i huvudet som berömde honom för något han alltid har kunnat. Vad knäpp han är!

Oj, nu drog han omkull en skål som jag inte visste att han kunde nå. Och nu for tuggummipaketet in i munnen. Nej, nu kallar mamma.




Men krypa dröjer ett litet tag till

Hej baby, hej baby, hej.

Äntligen kan man sitta ner i 2 sekunder och försöka sig på att få ner några ord här innan Liam vaknar och vill ha min uppmärksamhet igen. Vad har hänt sen sist jag satt här och delgav mig av min vardag? Jo, i söndags så var det första familjeutflykten. Simon, jag, Liam och Älva drog ut till skogen och plockade kantareller. Är riktigt skönt att lunka runt i skogen faktiskt. Är frisk luft, tyst och så får man röra på sig på ett roligare sätt än att traska runt i betongdjungeln. Det enda som var ett minus var alla dessa mygg som envisades att bita en i huvudet. Som tur var så fick inte Liam ett enda bett, men en annan kliade sig bra länge.

Idag for vi iväg och tog kort till "Hej baby!". Förutom att vi fick kämpa med att lill-grisen skulle hålla sig vaken och hålla ögonen öppna så gick det ganska så bra. Men ursch vad envis lille killen var! Man fick lyfta på honom, göra en massa ljud, blåsa på honom och försöka med allt för att han skulle hålla ögonen öppna i 2 sekunder. Lagom till det var dax att ta kortet så hade han ju till 90% stängt ögonen igen och då var det bara att börja om från början igen. Som man kan tänka sig så var det självkart att han kunde hålla ögonen öppna så snart som fotograferingen var över. Men men, nu har vi fått vårat kort. Jag såg ut som en flodhäst, men Liam vart i alla fall söt :) Så om ett par veckor är det bara att hålla ögonen öppna. Då blir vi lokalkändisar på "Hej baby!" ;)

Bland bad och bebisdoft

Nu har min lille knodd blivit stor. Han har lagt till 2 veckor och 1 dag på åldern, 70 gram på vikten och 1 cm på längden. Trots att han blivit lite äldre och visare (*ler*) så är han fortfarande samma mysiga lilla lugna kille och han luktar fortfarande hur gott som helst av sin bebisdoft. Just nu ligger lillkillen och sover och gör sina grimaser, man undrar ju vad man kan drömma om i den åldern. Han har ju inte varit med om så mycket. Det mesta han har varit med om har innefattat äta, sova och byta blöja och undrar vilket av det som är roligast att drömma om.
Idag ska han få vara med om sitt andra bad också. Första badet var en blandning av skrik och tystnad. Fick han ha nappen i munnen så var han ganska så nöjd, men innan det så var vattnet inte så roligt att vistas i. Men man förstår ju honom med. Massor av vatten som är blött och i stora mängder, det kan vara lite av en skräckupplevelse för en liten knodd som bara har sin mamma och pappa att förlita sig på.

Nu börjar lillkillen röra på sig i vaggan och göra sina små grymtande ljud (som han gör istället för att skrika som normala små barn). Detta är ett tecken till mamma att hon måste snart gå fram och ta upp sin missnöjda son. Blir lite amma och "Christine" som nu började på teven. Ganska så mysigt ändå.




Min lilla ängel

Min lilla prins har nu kommit till världen den 18/8-08!
Det blev en Liam Elvis Ingmar Söderek-Henriksson.
Längd 48 cm
Vikt 3200 g
Huvudomfång 33 cm




Nyare inlägg