Gick in på facebook och såg en länk till Aftonbladet och bilder från när gästerna anlänger till Elle-galan och jag kan förstå hennes reaktion, hur ser folk ut egentligen?!?

Jag börjat titta och tycker att det fanns väll lite sött. Men ju längre jag bläddrar desto räddare blir jag att klänningarna ska hoppa ur datorn och anfalla mig a´la The Ring. De är det mest skrämmande jag sätt på länge! Varför sätter folk på sig sånt och hur kommer det sig att dom tror att de ser skitbra ut när de ställer sig på mattan för att fotograferas? Om tio år kommer en del av dom sitta i nån modern tv-soffa och titta tillbaka på kort från denna tid och då ta fram bilder från Elle-galan och vid det fallet (hoppas jag i alla fall) så kommer de inse sitt misstag och skratta åt hur dom faktiskt såg ut. Jag har själv en massa snygga bilder från förr då man idag tänker "Hur tänkte jag där? Kjol över byxor, var det verkligen sååå snyggt? Skjorta under Marwintröja? Njae. Och hur var det med dom där Buffaloskorna egentligen?". Jag tror egentligen inte man kan undkomma det men man behöver ju inte göra det värre med att ställa sig på en matta och possera i kläder som ser ut att vara hämtade från en skräckfilm redan idag. Vart går gränsen mellan mode och skräck? Ok att smaken är som baken men när jag tror att kläderna ska anfalla mig får Jag åtminstonde bli rädd för vartåt det barkar?

Men jag måste ge lite cred till Gynning som såg bedårande ut i klänningen med den fina magen till, och väldigt lycklig såg hon också ut! Lena Phs klänning var också väldigt söt men andra gången jag tittade på bilderna så slog det mig, Vart är armarna? Hon har ställt sig i den konstigaste posen så att det ser ut som att hon har förlorat armarna. Lite illa valt att stå just så men jag förlåter henne då hon varken har platåskor eller överdrivet mönster på klänningen. Man kan ju inte få allt här i livet.