Innan jag fick barn så förstod jag mig inte riktigt på hur glömska och förvirrade en del föräldrar kunde vara, men nu förstår jag verkligen det! Vi diskuterade detta på babymassagen idag och vi kom fram till att det inte är så ovanligt att man glömmer och beter sig allmänt förvirrat när man har fått barn. Kanske det beror på bristen av sömn eller så är det någonting helt annat. Jag har ju ändå två sovande barn men lider nog lite av sömnbrist ändå eftersom jag har så svårt att koppla av på kvällarna.
En sak som var aningen förvirrat och glömskt var förra året då jag och Simon skulle boka tid för att göra min tatuering. Simon pratade med tatueraren (som är en kompis till honom) för att höra när han hade tid. De bokade in den 18:e augusti och det lät ju väldigt bra. Vi hade ingenting för oss då så det var bara att boka in. På kvällen sitter vi och tittar på tv och jag börjar fundera på datumet.
- Den 18:e augusti... Är det inte någonting den 18:e augusti, frågar jag Simon.
Han tycker också att nu när jag säger det så är det faktiskt någonting som är då men ingen av oss kan komma på vad det kan vara. Efter en lååååång stund kommer vi helt plötsligt på vad det är den 18:e augusti. Den 18:e augusti fyller ju faktiskt vårt enda barn år! Ja, så pinsamt glömska kan man vara.
Det vart ingen tatuering då och inte senare heller. Jag blev gravid och nu har vi pratat med tatueraren igen och ska boka in en ny tid för att få åka iväg och tatuera mig. Har en halvfärdig tatuering som jag gärna skulle vilja få klar snart.

Igår satt jag och kikade på nas hemsida. För er som inte bor här så är det Nerikes Allehanda jag pratar om, den lokala tidningen här. Jag sitter där och scrollar neråt för att läsa igenom alla rubriker och se om det är något man behöver kika närmare på när jag stannar upp framför familjelivs reklam. Där är det en bild som fångat mitt intresse. Jag tycker mig känna igen bilden men kan inte komma på varifrån. Som tur var behöver jag inte sitta länge innan mitt förvirrade jag tar tag i mig och jag inser att bilden som jag fastnat för har ju JAG tagit och bilden föreställer min egen son, Nemo! Kanske inte är allt för konstigt att jag känner igen både bilden och barnet på den. Som sagt, får skylla på den förvirrade och glömska människan man ibland kan förvandlas till som förälder. Jag hoppas bara att jag inte behöver uppleva värre förvirringar än vad jag hittills har gjort, och att OM jag gör det så hoppas jag att jag snart återfår mitt sinnesfulla bruk.