När man har ett barn som kommer upp i den åldern att dom börjar prata och man förstår mer och mer av vad dom säger så kan man hamna i ganska så roliga situationer. Det är roligt att se hur den lilla hjärnan fungerar.

För ett tag sen hade vi varit borta i stort sätt hela dagen och var nu på väg hem. Liam började bli grinig och hungrig och Simon skulle hoppa in i affären och handla lite och vi bestämde då att vi skulle köpa med en banan till Liam för att dämpa hans hunger. Jag och Liam satt och pratade ett tag i bilen då jag hörde hur min mage gav ifrån sig ett kurrande ljud.
- Mamma börjar också bli hungrig, sa jag då.
Då lägger Liam huvudet på sidan och tittar på mig och säger:
- Du också ha en nanan?
Tackade nej till bananen men oerhört sött att han frågade.

För ett par veckor sedan var vi ute och åkte bil och då kom det en bildåre som kom utkörandes precis framför oss.
- Vad är det för dåre som är ute på vägarna, säger då Simon lite argt.
- Kicki! svarar då Liam honom.
Kicki är Simons brors sambo och Liam har aldrig åkte med henne i bilen så jag vet inte varifrån han fått det.

I helgen var vi till Liams gammelmorfar, men Liam har lite svårt att säga hela "gammelmorfar" säger bara morfar. När gammelmorfar ska gå ut och hämta något på ballkongen skriker Liam från ingenstans:
- Mooorfar! Gubbe!
Vet inte vad han fått det ifrån men man kan inte göra annat än att skratta.

Igår kom det också upp ett sånt där samtal där man sitter brevid och inte kan hålla sig för skratt. Liam satt och pratade med Simon i telefonen då han säger:
- Trumpan, en anka.
Simon frågar då om Liam har landat på rumpan på en anka.
- NEJ! Trumpan, en anka!!
- Har du slagit dig på rumpan?
- NEJ!! Trumpan, en anka!!!
Vid det här laget var Liam riktigt frustrerad över att hans pappa inte förstod vad han menade så jag fick ta över telefonen och förklara. Liams strumpa hade hasat ner så det såg ut som om han hade ankfötter och det var detta han försökte förklara för sin förvirrade far.

Finns massor av såna här goa tillfällen som man vill komma ihåg för alltid bara för att de var så underbara då. Redan förra sommaren så sa han något som var lite roligt. Då var vi på Kålmården och när vi åkte igenom safariparken så får Liam syn på en älg och genast började han skrika:
- Liten hund!
Började efteråt fundera på hur stor en stor hund är för honom.

Man vill ju ha med sig filmkameran överallt och som tur var hade vi det i den sista situationen men tyvärr inte i de andra. Man kan ju tyvärr inte stå med filmkameran jämt. Nu så längtar jag bara tills ännu fler funderingar och söta meningar kommer från honom. Nu kan man föra konversationer med honom men tyvärr så glömmer man snabbt bort allt roligt han säger. Snart blir det två små liv som man ska hålla koll på roliga konversationer från, då är det bra att skriva upp och filma massor. 81 dagar kvar till beräknad förlossning och ca 2 år efter det så blir det att hålla ordentlig koll.... får införskaffa anteckningsblock tror jag.