Euforiska känslor

Eufori är en stark känsla av lycka som bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger te x Amfetamin

Wikipedia


Trots min huvudvärk så känner jag ändå euforiska känslor. Jag går absolut inte på droger utan dessa euforiska känslor kommer ifrån saker som händer omkring mig och som känns väldigt bra just nu. Har fått ett väldigt bra besked och kanske kommer det hända en del roliga saker den närmaste framtiden. Tyvärr så är jag duktig på att ta ut lycka i förskott men det är så svårt att inte hoppas. Hoppas hoppas. Vad det hela handlar om kan jag inte gå in på just nu utan detta kommer jag kunna berätta mer om senare.

Vaknade alldeles för tidigt imorse av att Simon gick till jobbet. Det räckte med att han satte nyckeln i låset för att jag skulle vakna. Kunde inte alls somna om och en och en halv timme senare kom världens gladaste och mysigaste son och la sig brevid mig. Vissa mornar (som den här) är han verkligen hur mysig som helst. Han la sig brevid och klappade mig på kinden och sa Hej mamma flera gånger om. Efter en stund så frågade han om han fick titta på tv så jag satte på den vi har i sovrummet. Då halvsatte han sig i sängen, fortfarande med handen mot min kind och såg hur glad ut som helst. Ibland kan man verkligen inte klaga!
Nu sitter han och kikar på Pippi på de sju haven. Han älskar verkligen Astrid Lindgrens filmer och vem gör egentligen inte det? När filmen är slut ska vi göra lite Chokladbollar. Det är bra att göra med små barn då man inte tillsätter något så det blir varmt så att han kan bränna sig och sen så är chokladbollarna bara till den här lilla familjen så att hur dom ser ut när dom är klara spelar mindre roll, dom smakar nog likadant i alla fall.

I eftermiddag ska vi på 2 ½ års kontroll. Vart tog tiden vägen egentligen? Jag är inte speciellt nervös för det. Liam verkar ha vaknat på rätt sida idag och då brukar han vara ganska så medgörlig.


Kommentarer
Postat av: Magdalena

Mysig morgon! Min stora tjej älskar också Astrid Lindgren filmerna och har gjort sedan hon var riktigt liten.



Sv: Jag förstår att du inte orkar. Man kan ju annars tänka att ett sådant blogginlägg kan vara en bra ingång för att hon ska prata med dig, inte med alla andra. Måste vara väldigt svårt att ha en sådan relation till sin förälder.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback