Jag blir så jäkla trött på skitsnack!
Igår åkte jag och familjen till min mormor. Har varit mycket den senaste tiden så har inte haft tid att åka dit men igår så var vi iväg och skrev faderskapet för Nemo och efter det fick vi ingenting att göra. Perfekt. Så vi åkte dit. Det var helt ok i början men sen så började min mormor och säga att hon tyckte vi skulle "prata om en sak utan att bråka". Den saken var allt om min mamma, som faktiskt min mormor inte har någonting med att göra eftersom det faktiskt är mellan mig och min mamma. Förstår inte varför folk ska lägga sig i saker som inte har någonting alls med dom att göra, tur att alla inte är såna! I alla fall, efter att hon sagt detta så började mormor (inte alls vänligt) anklaga mig för saker som hon inte har några bevis över. Säga att allt är mitt fel trots att hon själv inte varit med och inte alls vet bakgrunden. Hon har hört vad min mamma har sagt och hon har absolut inte sagt ALLT som hänt utan hon har gett sin version och förskönat biten över sig själv. De få sakerna som jag nämnde att min mamma gjort sa min mormor genast att det hade hon absolut inte gjort (för hon var ju där?) och när Simon sa att han faktiskt var med och att det faktiskt stämmer så muttrade hon bara. Sedan (det som jag blev mest förbannad över, och också Simon) var när hon sa till Simon att han han skulle hålla koll på mig och se till att jag inte gör si och inte gör så osv. Vi lever inte på 50-talet! Jag och Simon har ett jämnställt förhållande där vi hjälps åt och där kvinnan faktiskt får säga vad hon känner och tycker utan att mannen ska styra över det.

Fick också höra att jag inte har gjort något för att jag inte har körkot. Att jag har haft flera arbeten, har två barn, läst upp ämnen på komvux och gjort en massa andra saker räknas tydligen inte.

Jag fick höra att jag är avundsjuk på att min storasyster varit ute och rest. Jag har ALDRIG sagt något om detta. Jag själv är inte lika intresserad av det på det sättet utan har gjort en massa andra saker. Glad för hennes skull att hon varit ute och rest och gjort saker som hon tycker är rolig men ärligt talat så är jag inte avundsjuk. Jag har gjort andra saker som jag tycker om istället.

Jag blev också anklagad för att jag inte ville att min lillasyster skulle komma till USA och att "det hade varit en seger för mig om hon inte kommit iväg". Något som inte alls stämmer heller. Jag kunde helt ärligt inte kunna bry mig mindre om hon är i USA eller i Sverige. Har själv aldrig varit intresserad av att vara aupair så att det är inget jag är avundsjuk på. Hade jag velat så hade jag sökt som aupair förut men har aldrig ens tänkt tanken då detta aldrig lockat. Varför detta kom upp var för att jag sa till henne att efter hur hon betedde sig förra sommaren så tyckte jag att hon kunde hitta andra referenser än oss. Hade jag velat förstöra för henne så hade vi dragit tillbaka referenserna utan att meddela henne.

Och varför skriver jag allt detta? Jo för att tydligen har det gått en massa skitsnack om mig som jag faktiskt tar illa vid mig. Inte för att folk snackar skit, för jag vet att min mamma är expert på att snacka skit om sin egen dotter just nu. Det jag tycker är väldigt illa vid mig är att folk, min egen släkt som jag i stort sätt aldrig träffar går runt och pratar om att jag har blivit psykiskt sjuk eller börjat knarka. Detta säger dom för att dom hört min mammas lögner och skitsnack + läst ett blogginlägg här. För det jag säger kan absolut inte vara sant, för det vet dom som jag träffar två gånger om året att det inte är. Pinsamt hur man kan sitta och snacka om sånt när man inte ens känner eller träffar personen som man pratar skit om!
Det här med knarket är riktigt löjligt och gör mig ärligt talat förbannad eftersom jag är emot knark och speciellt i barns omgivning! Jag har sett en massa skit som knark har tillfört så jag skulle själv inte vilja sätta mig i den situationen och har ingen som helst anledning till det. Och att jag skulle knarka skulle ju ha uppkommit efter att det här bråket med mamma kommit och då var jag gravid! Alltså sitter folk och påstår att jag skulle knarka under min graviditet!
Ni som snackar skit får gärna komma och berätta varför ni hittar på sånt skit direkt till mig. Jag vet vilka ni är ändå. Pinsamt att ni ens sitter och säger något sånt, vuxna människor!

Det känns bra att inte hela min släkt är såna idioter och hittar på sånt skit. Det finns en del underbara människor också. Sen så känns det riktigt bra att Simon har en sån underbar familj som ställer upp om man behöver. Tack för er, ni är fantastiska!

Det som känns väldigt bra just nu är att jag inte träffar er skitsnackare oftare än vad jag gjort. Fortsätt och snacka skit ni för ni vet inte något alls om någonting som har hänt.
Och nej mormor. Jag är inte rädd för dig och vad du ska säga och jag kommer aldrig skriva förlåt eller något till min mamma. Den situationen som hon har satt sig i har hon varit duktig och satt sig i helt själv och sen får ni tro på vad ni själva vill. Och anledningen till varför jag gick ifrån er igår istället för att stanna kvar och lyssna på ert anklagande var just för att det var det det var, anklagande. Ni hade ingen tanke på att lyssna eller ta till er av något av det jag sa och när jag upptäckte det så kände jag att det inte fanns någon anledning att stanna kvar.

Dom som förlorar mest på allt det här just nu är inte jag. Jag har min underbara familj som finns där för mig. Det är ni som förlorar erat barn (nja, nu bryr sig ju inte mamma så mycket om det men andra mammor hade nog brytt sig om man förlorade sitt barn), sina barnbarn och sina barnbarnsbarn. Men det är ju som sagt upp till er.

(Vet nu att min mamma nu sitter och trycker på skrivarknappen för att visa upp för mormor och så de har något att snacka om. Gör mig inte något. Kommer inte umgås någonting med er så att ni får snacka på men LJUG inte en massa utan var ärliga och prata sanningen istället, den kanske skulle behövas komma fram.)