Är det redan tredje april? Är det sant? Vart tar dagarna vägen egentligen? Tycker det kändes som att det bara var en vecka sen som Nemo kom till världen men det är ju snart tre hela veckor sen! Han växer på som attan också, man hinner knappt med. Liam har också börjat bli stor, det märker man speciellt i hans sätt när han pratar och sjunger och sen att han har blivit riktigt duktig på att ta på och av sig sina egna kläder. Snart behövs inte vi föräldrar längre. Snart tre år och dax att flytta hemifrån, så är det det känns när man är föräldrar åt barn som växer upp i 190 km i timmen.

Kan uppdatera lite om den nya salvan till Nemos rumpa, den funkar superbra! Han är bara lite röd nu på ena sidan så det är en klart märkbar skillnad. Känns riktigt skönt för då vet man att det inte gör lika ont nu när man ska torka den lille rumpen.

Den här natten har dock varit en riktigt jobbig natt. Nemo har inte velat sova utan bestämde sig för att han sovit klart runt fyra. Det tyckte absolut inte jag men det är svårt att mäta sin vilja med ett spärdbarns då det lilla barnet struntar totalt i vad dess föräldrar tycker. Så jag har suttit uppe och hållt honom i famnen i några timmar innan han tyckte att "ok, jag kan väll testa att sova då" och sen sov han till 12 på dagen.
Natten innan var det Liam som krånglade och då fick jag springa upp ett par gånger för att ge honom napp m.m. och sen fick jag till slut lägga mig brevid honom i sängen. Ni som har barn vet att barnsängar absolut inte är dom mjukaste och skönaste att sova i! Ryggen tar kol på en ganska så fort. Så nu har jag haft två nätter i rad där man knappt har sovit något. Får hoppas på att sönerna vill sova inatt istället. Skulle vara skönt! Imorgon är i alla fall Simon pappaledig så att vi får dryga ut den här helgen med en dag till och det känns absolut inte tokigt!