Idiot till läkare!!!

Idag är jag lite sur. Tänker på gårdagens besök på jourvårdcentralen, och det var inte ett lyckat möte så att säga!
Vi skulle åka dit eftersom jag har fått öroninflammation och Liam har problem med sitt ena öga som är jätterött. Ögat har varit det sen i måndags, och trots ögonsalva så har det inte blivit något bättre. Simon tyckte också att han har sett något smuts i ögat men det är svårt att se och ta bort för oss. Ögat har inte heller runnit eller varat någonting utan är bara trött och irriterat och ger obehag för vår lille son.

Först hade i alla fall jag fått tid att få komma in. Möter en ganska så otrevlig läkare som knappt presenterar sig. När hon hämtar mig i väntrummet så känns det som att hon springer iväg till rummet där vi ska sitta (hon vänder sig inte ens om för att möta min blick) och sätter sig genast på sin stol. Själv så vankar man där bakom och går in i rummet och det första hon gör är inte att presentera sig utan att snäsa åt mig att jag ska stänga dörren.
Efter att jag satt mig ner så förklarar jag varför jag är där, men innan hon ens kollar mitt öra så frågar hon om jag äter några mediciner. Säger då att jag äter Citadon vilket följer till att jag får ett förhör till varför jag äter Citadon och inte Alvedon. Jag får sitta och försvara mig angående detta (trots att det inte ens är därför som jag är där!) och hon tystnar inte förrän hon fick reda på att det var neurologen på USÖ som har skrivit ut det åt mig. Man kunde nästan tro att hon trodde att jag självmedicinerade, hur jag nu ska kunna göra det när jag inte har tillgång till att få tag på något sådant!
Slutligen tittar hon till mitt onda öra och konstaterar öroninflammation... Tackar. Sen får jag gå.

Nästa tur är Liam. Tyvärr hamnar vi hos samma läkare. Denna gång är den Simon som får höra att han måste stänga dörren på ett mindre snälllt sätt. När vi kommer in och sätter oss så förklara vi situationen och varför vi aboslut inte tror att det är ögonfluss. Vi säger också att Liam har svårt för ljus och verkar tycka det är obehagligt och gör lite ont. När undersökningen börjar är man då van att läkaren som tittar till barn går fram och försöker kontakt så att barnet inte blir skrämt. Inte den här läkaren! Hon går fram och trycker upp en stark ficklampa i ögat på honom vilket han självklart reagerar med att bli lite skrämd och kniper ihop ögat så mycket han kan. Sen försöker hon tvångsöppna ögat och säger sen (efter att ha sett en liten liten glipa från Liams öga) att han är röd men att det verkar inte vara något skräp. Förstår inte alls hur hon kan se detta då hon inte ens fått se HELA ögat! Sen säger hon att eftersom han är lite förkyld (ja, det är ju förkylningstider och var och varannan unge har förkylning) så måste det vara ögonfluss. Trots att ögat inte har blivit bättre med ögonsalva sen i måndags och inget var eller rinnande kommer från det, och trots att det inte smittad över till andra ögat (som det brukar göra vid ögonfluss) så gör hon bedömningen att det är ögonfluss för att han är lite förkyld!?! Så man kan alltså enligt henne inte vara förkyld och kanske ha något skräp i ögat eller någonting annat samtidigt? Jisses.
När undersökningen är klar försöker Liam själv ta på sig overallen och allt och sen kastar han sig mot utgången trots att hon inte ens pratat klart. Bra att hon inte skrämde barnet som skulle undersökas!

Går därifrån utan att känna mig speciellt nöjd. Är nöjd över att jag fått recept för medicin till mitt öra så det förhoppningsvis blir bättre, sen har vi också receptet till ögondroppar som vi inte har någon som helst aning om vi kommer trycka i ögat var tredje timme helt i onödan. Tack så mycket för trevligt bemötande också! *morr*

Kommentarer
Postat av: Ewa-Marie

Visst blir man irriterad på läkare och annat som verkligen frammanar skräck för sjukhus och annat. När min son skulle ha pencillin skrev de ut den äckligaste Kåvepeninen som är vit, tjock och smakar BLÄ! (inte ens jag skulle vilja ha den - vi smakade den alla här i familjen för att se hur det var). Sonen som innan snällt tagit all medicin han fått - till och med själv tagit tag i den lilla munsprutan och små kopparna , hulkade, kräktes upp medicinen och skrek nu som en galning när vi försökte pressa i honom det. Han kände smaken genom ALLT.



Så sista gången när min son behövde pencillin mot ett infekterat finger/nagel så sa jag skarpt ifrån att de skulle skriva ut den . Det finns en pencillin man bara tar 1 ggr per dag och 5-6 ml (istället för 3-4 ggr per dag på en sörja man inte får i honom). Så de skrev tillslut ut den och VIPS. Sonen tog den i vällingen utan att gny ett enda dugg. Efter den första incidenten är han ju LIVRÄDD för medicin-doseringsgrejjerna.



TACK för det doktorn liksom




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback