Hittade en dikt som jag skrev när en kompis förlorade sin son för några år sedan. Kom att tänka på den nu så jag tänkte delge mig av den. Inte den finaste kanske, men den betyder något.

"Första gången jag såg dig, dina händer var så små.
Du var det vackraste jag sett, och jag älska dina tår.
Trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna känna så här,
Inte känslan för en som fick plats i min ena hand, känslan kär.
Underbara, mjuka hy.
Vackra, bruna ögon.
Önskade bara att du kunde finnas kvar lite längre.
I min famn.
I min hand.
I min värld."