Eftersom jag inte jobbar heltid så händer det att jag får en del tid över till att sitta på olika forum och läsa om när folk ventilerar sina åsikter. Nu när man själv skaffat sig en egen liten familj så är det oftast just familjeforum som jag hamnar vid. Ibland kan man läsa något roligt, ibland tokigt och ibland så kan man också få råd vad gäller olika saker i vardagen. Tycker det är perfekt, speciellt när man som förstagångsmamma inte alltid har någon att fråga och man vill ju inte sätta barnmorskan som snabbnummer. Ibland när man kikar runt på dessa forum så får man också tillfället att läsa om folk och deras åsikter som man knappt tror är sanna men som man vet existerar då man själv hört dessa åsikter även irl. Barn är ett väldigt hett ämne där man ibland måste skaka lite på huvudet. Speciellt barn och barnens föräldrar. Det funkar inte alltid bra när föräldrarna bor tillsammans. Då ska det gnällas om att den ena föräldern aldrig tar hand om sitt barn osv, men man vågar aldrig säga något öga mot öga utan bara gnäller bakom ryggen om denna. När barnens föräldrar sedan flyttar isär så blir det en riktigt het potatis. Då blir det smutskastning åt båda håll och vem som ska ha barnen mest är den stora frågan. Jag kan förstå att vissa separationer är riktigt svåra. Det kan handla om otrohet eller andra saker som verkligen sårat. Jag förstår verkligen att man kan vara ledsen, MEN jag kan ändå inte förstå hur folk som säger "Jag tänker ta vårdnaden från honom/henne. H*n förtjänar inte att ha barnen efter att ha varit otrogen. Detta för barnens bästa!". VAD är det som är barnens bästa? Är barnens bästa att först se sina föräldrar flytta åt olika håll och sedan helt förlora den ena föräldern? Ärligt talat, är det barnens bästa eller förälderns bästa? Ibland tror jag att tanken på hämnd och att såra tillbaka där det gör som ondast gör att man helt förlorar greppet om vad som faktiskt är barnens bästa. Så länge inte barnet får utstå psykiskt eller fysiskt lidande så är det (enligt mig) alltid barnens bästa att dom fortfarande ska få ha sina båda föräldrar i sitt liv.

Har också hört besvikelsen från föräldrar där dom haft en tråkig separation men som tillför att dom har gemensamma vänner. Dessa vänner hamnar genast i kläm och det är inte alltid dom kan få fortsätta vara vän med båda föräldrarna utan de ska Välja sida, som det så fint heter. Jag har också varit med om tråkiga separationer (där det inte funnits barn inblandade dock) och där vi haft gemensamma vänner, men jag har aldrig begärt att någon av mina vänner ska "välja sida". Bara för att jag inte vill träffa denna personen så betyder det inte att mina vänner inte ska få göra det. Har personen inte gjort dom illa så varför måste dom välja sida i något bråk som faktiskt inte har med dom att göra? Här har jag också flera gånger (där det funnits barn inblandade) där man frågat om anledningen till varför vännerna måste välja sida att det är för... ja just det.. Barnens bästa! Nu börjar jag genast fundera på hur detta kan vara för barnens bästa. Märker ens barnen av att vännerna fortfarande är vän med barnets bägge föräldrar (om vårdnaden nu tillfallit den ena föräldern) och hur mycket bryr sig barnen om att dom kanske träffar på dessa vänner hos bägge föräldrarna lite då och då (om de har gemensam vårdnad)? Är det inte bättre att säga "Du får självklart fortsätta vara vän med h*n om du vill det eftersom detta bråk inte ens har med dig att göra. Men jag skulle vara tacksam om du inte berättade något om denna personen när du är hos mig eller berättar något om mig för den". Bryter denna personen detta förtroende sen har du ju själv en anledning att tacka nej till fortsatt vänskap.

Jag vet att jag med detta inlägg kommer få en massa sura blickar. Men tänk efter, är det för barnens bästa eller är det egentligen för din egen skull? Kan man sköta detta på annat sätt än att behöva dra in barnen i det hela? För när man kastar skit på varandra och vill ta vårdnaden från den andre föräldern för att den är taskig mot just dig, vem tänker egentligen på barnen?