Igår tog jag en promenad med kusinen som slutade med att vi hamnade hemma hos henne. På något sätt (som jag hur jag ens funderar inte alls kan minnas) gick jag med på att färga mitt hår. Kusinen som är frisör hade såna tankar i sitt huvud. Visst det är bara hår så jag lät henne hållas. Vi började med att göra en blondering för att ljusa upp mitt ganska så mörka hår lite. Kusinen hade i blonderingen och vi lät det värka. Efter en ganska så kort stund så började jag känna hur det började göra lite ont i huvudet. Tänkte att blondering ska ju kännas lite, har gjort det förut och då har det känts lite så att det var väll som det skulle. Snart började det kännas som att någon hade lagt ett litet element på huvudet. Jag förklarade för kusinen att det började göra lite ont. Hon förklarade att blondering känns lite och vissa tycker att det gör ont. Hon har varit med om kunder som har klagat förut på blondering så det här var ju vardagsmat för henne. Tänkte då att det är nog bara jag som har blivit känsligare efter graviditeten eller något. Men snart började det göra ännu ondare. Förklarade för henne lugnt att det gjorde faktiskt ganska så ont ändå.
"Men det ska göra lite ont. Sticks det eller kittlas det så är det normalt. Men tycker du att det gör för ont så får vi väll skölja ut det, men det bestämmer ju du." Det syndes att hon tyckte att jag var larvig som klagade och jag tänkte igen att jag måste verkligen ha blivit känslig. Då tog jag handen och la på huvudet för att bara känna lite där det var som värst. Då kände jag hur varmt det faktiskt var i huvudet. Tog genast bort handen, det kändes som att bränna mig på en platta.
"Det är ganska varmt" sa jag då till henne. Hon förklarade då vidare att det ska vara varmt och jag tänkte igen att jag larvade mig och har blivit känslig. Men nu började det faktiskt göra ganska så ont. När jag stog där och funderade på om jag skulle skölja ur håret eller inte så tittar kusinen till på mig. Sen börjar hon gå lite närmare. Hon såg ganska så chockad ut och förklarade lugnt att vi måste nog duscha ur håret på en gång ändå. När jag gick förbi spegeln förstod jag vad hon menade. Det rök om håret! Det var inte lite rök heller. När jag böjde mig framåt så såg kusinen att det hade blivit någon form av kemisk reaktion på färgen jag hade i huvudet innan så att blonderingen hade börjat koka! Hela håret bubblade och rök och då kanske det inte var så konstigt att jag tyckte att det kändes lite.
Efter att vi sköljt ur håret sa hon att hon aldrig varit med om något liknande tidigare och att hon inte kan förstå hur det kunde hända. Hon sa också att nästa gång jag klagade lite så är det faktiskt för att det gör riktigt ont och att hon då ska ta det på allvar. Du är ju inte riktigt som normala människor som skulle ha skrikit om det började koka i huvudet.
Så nu i efterhand så har jag kommit fram till att jag inte har blivit känsligare. Det ska faktiskt göra ganska så ont när det börjar koka i huvudet på en. Bra att veta till nästa gång!