Inte lyckligare men inte ovetande
Nu när man sitter här och tänker på hur livet ter sig idag så kan man inte låta bli att tänka på allt som en gång har varit. Den gången man levde i ovisshet. Nu när saker och ting börjar grumla sig upp mot ytan och en annan kan bara stå och titta på allt, ursäkta, jävla skit som faktiskt är. Hur kan ni vara så dumma i huvudet och gå så långt och förstöra era liv? Hur kan en annan vara så dum i huvudet att gå så långt och förstöra någon annans liv?
Innan levde jag i ovisshet. Vet inte om jag direkt kan säga att det var bättre. Det var bättre på det sättet att jag var lyckligare då jag trodde att allt var bra. Sen bryter någon tystnaden. Någon bryter tystnaden och berättar en 16 år gammal hemlighet. Något som inte alls är behagligt att lyssna på men som är nödvändigt. Jag kan inte förstå hur denna Någon har kunnat vara tyst om det så länge. Jag måste säga att Någon är en mycket stark människa och jag beundrar Någon över att den klarar av att berätta nu. Jag kan tänka mig att man skulle kunna berätta på en gång då det hela började, då levde man i en annan värld än vad man gör idag. Men att bevara det så länge och orka bryta tystnaden nu? Beundransvärt! Och jag står bakom Någon till 100%!
Innan jag levde i ovisshet så levde jag på berget där jag kan titta ner på fördärvet. Förstår inte hur man skulle vilja hyra rum där nere. Där nere bland dessa otäcka varelser. Men det gör Du. Trots att Du alltid har sagt att det inte är ett rum Du skulle vilja hyra så tar du dig dit ändå. Du klättrade dit. Nej, klättra är absolut inte rätta ord för det här. Du Kastade dig ner till detta rum och hängde på handtaget så att händerna blödde. Att Du inte ens stannade till och vände dig om för att orka titta om det stod någon kvar. Vad händer med de små? Din syster och din bror? Dessa har redan stått där vid kanten och tittat ner så länge och Du har lovat att vad Du än gör ska Du inte hyra rum där nere. Jag har upptäckt Dig. Jag kan inte säga att jag är lyckligare. Jag kan säga att jag är vid medvetandet. Jag får stå här brevid och vänta på att ta din syster och din brors hand i hopp om att de inte ska kasta sig efter. Är det det som krävs att få Din uppmärksamhet? Att bli granne med Dig i fördärvet?
Innan levde jag i ovisshet. Vet inte om jag direkt kan säga att det var bättre. Det var bättre på det sättet att jag var lyckligare då jag trodde att allt var bra. Sen bryter någon tystnaden. Någon bryter tystnaden och berättar en 16 år gammal hemlighet. Något som inte alls är behagligt att lyssna på men som är nödvändigt. Jag kan inte förstå hur denna Någon har kunnat vara tyst om det så länge. Jag måste säga att Någon är en mycket stark människa och jag beundrar Någon över att den klarar av att berätta nu. Jag kan tänka mig att man skulle kunna berätta på en gång då det hela började, då levde man i en annan värld än vad man gör idag. Men att bevara det så länge och orka bryta tystnaden nu? Beundransvärt! Och jag står bakom Någon till 100%!
Innan jag levde i ovisshet så levde jag på berget där jag kan titta ner på fördärvet. Förstår inte hur man skulle vilja hyra rum där nere. Där nere bland dessa otäcka varelser. Men det gör Du. Trots att Du alltid har sagt att det inte är ett rum Du skulle vilja hyra så tar du dig dit ändå. Du klättrade dit. Nej, klättra är absolut inte rätta ord för det här. Du Kastade dig ner till detta rum och hängde på handtaget så att händerna blödde. Att Du inte ens stannade till och vände dig om för att orka titta om det stod någon kvar. Vad händer med de små? Din syster och din bror? Dessa har redan stått där vid kanten och tittat ner så länge och Du har lovat att vad Du än gör ska Du inte hyra rum där nere. Jag har upptäckt Dig. Jag kan inte säga att jag är lyckligare. Jag kan säga att jag är vid medvetandet. Jag får stå här brevid och vänta på att ta din syster och din brors hand i hopp om att de inte ska kasta sig efter. Är det det som krävs att få Din uppmärksamhet? Att bli granne med Dig i fördärvet?
Kommentarer
Postat av: Helena
ja synd bara att jag tröttnar så fort på mitt röda hår, vill ha mitt blonda hår tillbaka. men det verkar vara så mkt färgning som ska göras, det måse väl slita något så urk på håret =S nje vi letar efter en ny lägenhet, känns inte som att jag trivs i denna lägenget, det är något som inte känns rätt här, men det ordnar sig. med mig är det helt okej, trött som få efter en lång jobb vecka, hur är det själv då?
Postat av: Helena
jag vet inte riktigt vad det är som inte stämmer här. men vi har full rulle att åka och gå på lägenhetsvisningar =) bara det att det är svårt att få ihop det med jobbet, jag ger nu upp hoppet med att få håret blondt, jag färgar det mörkbrunt i stället nu =), hur är det med dig en dag som denna då?
Trackback
