Nu är det äntligen lördag igen, en chans att få koppla av och vila ut sig ordentligt, eller ja, försöka vila ut sig ordentligt. Förra helgen gick inte riktigt allt enligt planerna, så den här orkar jag inte ens försöka planera in någonting. På lördagen fick jag magvärk vid kl 15, sen så fortsatte det bara att bli värre och värre. Tanken var att jag skulle äta mat med en kompis och sen fara ut på lite äventyr, men magvärken hindrade mig från att lämna hemmet. Sen så hade jag konstant ont på samma ställe tills måndag då allt blev ännu värre och jag bestämde mig för att besöka akuten. Där blev jag skickad till Kvinnokliniken för ett ultraljud. När man låg där var man väldigt nervös över att något var fel med Lill-Grisen, men när jag fick se den där vackra, gråskaliga bilden med ett litet dunkande hjärta så blev man genast så mycket lugnare. Hade jag inte haft så ont hade jag nog blivit lite tårögd, jag fick se mitt barn för första gången. Visserligen en väldigt suddig bild, men det var mitt barn och mitt barns hjärta.
Efter att få veta att det inte var något fel på fostret fick jag fara tillbaka till akuten. Där tog de sedan ännu mer tester och sen fick jag behandlingar av olika slag som man knappt vågar gå in på, men det slutsatsen är att jag nu mår bra och jag har fått sett mitt barns hjärta. Kan knappt vänta tills jag får komma iväg på det stora ultraljudet då man får kort och sådant.

Även om jag glädjs mycket åt Lill-Grisen så känner jag mig som en av de hemskaste människor ibland när den där hemska huvudvärken jag lider av slår till. Tidigare i veckan så hade jag så ont att jag bara låg orörlig och grät i soffan. Sedan försökte man sig på en dusch, då jag lyckades ha ner en massa shampflaskor m.m. på golvet och då kände jag att det verkligen inte var min dag. Sen slog den där hemska tanken mig som fick mig att bli ännu mer ledsen eftersom jag är en sån hemsk mamma som ens tänker tanken. Jag hade så fruktansvärt ont i huvudet, och har nu haft det i en månads tid, så jag tänkte att om jag "bara" gjorde en abort så skulle jag förmodligen bli av med huvudvärken. Hur kan man ens tänka så! Sen så nu i veckan har jag lugnat ner mig lite då jag har tittat på Scrubs. I avsnittet så fick en nybliven mamma lite av ett utbrott för att hon inte kunde ta hand om sitt barn, och att hon inte mådde så bra som hon trodde att hon skulle göra, att hon inte kunde glädjas av barnet riktigt. Då fick hon tala med en annan tjej som fick barn för ett tag sen. Tjej nr 2 frågade då tjej nr 1 vad den hemskaste tanken hon tänkt var. Det ville inte tjej nr 1 svara på, och då sa tjej nr 2 att när hennes barn föddes så ville hon bara kasta ut det genom fönstret. Då sa tjej nr 1 att hon också hade tänkt den tanken, men att de nyss har renoverat och fönstrena var igenspikade och att hon då tänkte att hon skulle släppa ner sin dotter från taket. Självklart var detta bara tankar för dom, och inte något som de skulle göra irl. Fantastiskt program som fick mig att inse att jag inte är en hemsk människa och att det inte betyder att Lill-Grisen är oönskad, för det är bara graviditeten och hormonerna som tänker så och inte något som jag skulle kunna göra. Nu, trots huvudvärken och mina onda tankar, så vet jag att när smärtan går över så är jag lika stolt över min växande mage som en nybliven mamma över sitt nyfödda barn. Så det så!