Idag har jag varit på sjukhuset i stort sätt hela dagen. Har haft problem med att andas och fick då läkartid kl 08.15 imorse. Är ganska så trött nu när man äntligen är hemma och kan koppla av lite. Tycker inte alls om sjukhus, har riktigt svårt för dom. Egentligen så vet jag inte varför, men varje gång som jag behöver åka till sjukhuset så får jag panik. Funderar på hur det kommer bli när det är dax för förlossning, speciellt eftersom inte ens pappan får sova kvar på sjukhuset, utan jag är lämnad helt åt mitt eget öde. Huha. Känner kalla kårar krypa upp för ryggen redan. Tycker inte om alls.
Idag var det riktigt jobbigt att vara på sjukhuset. Fick vara där i så många timmar, ensam. Alla andra jobbar ju så att det var svårt att få med sig någon. Snacka om att det var en lättnad när jag ställde fötterna innanför dörren i hemmets trygga vrå.

Har pratat en del med andra människor som är gravida nu. Är faktiskt förvånande vad många det är som pojkvännen lämnat tjejen i sticket så fort de fått reda på att hon är gravid. Fattar dom inte hur svårt det är att klara allt, inte bara ekonomiskt, utan allt med förlossning, första tiden med bebisen och bara saken att få ta en dusch sen! Nej, svin är vad de är, och de finns det tydligen gott om *grr*.


Jag har nu gått 73% av tiden.
Jag har gått 29 fulla veckor och 1 dag (v 29+1).
Jag har 76 dagar kvar till beräknad förlossning.



Önskan
Jag önskar dig inte
guld lilla barn
ej heller pengar
och makt.
Jag önskar dig
modet att vara
dig själv.
Och stå för det
du sagt.
Jag önskar dig inte
en stenfri väg.
Men kraften att
vägen gå.
Jag önskar dig
kärlek i rikliga mått.
Och vänner att lita på.

(Okänd författare)