Tapetklister och Ingen vill veta var du köpt din tröja. Kan tänka mig vad mina barn kommer tänka om mig när jag sitter där och drömmer mig bort till bättre tider då den stora plattskärmen gör intåg, och facebook inte är en bok med ansikten utan en internetsida som Alla har. Den sidan som gör rubriker i tidningarna pga att människor blir beroende och sitter och surfar på nätet. Tänk när du sitter där brevid dina barn och säger; "Jag kommer ihåg på min tid då den stora sommarplågan hette Dunka mig gul och blå. Blev ramaskrierier och vissa radiokanaler vägrade spela den". Barnen kommer tänka på dig som den gamla grå figuren som inte alls hört den senaste musiken och att de faktiskt lever på den tiden då musiken i radion är som en skräckfilm för 2000-talets början. Det hemska av alla tankar är egentligen att vi kommer bli precis lika pinsamma som våra egna föräldrar inför våra barn. Det spelar nog ingen roll vad man gör, man kommer att hamna i det där landet av pinsamhet då det är en barnlek att skjutsa barnen till skolan med mjukisbyxor och det oborstade håret i en hemsk orange toffs, helt normalt. När jag var i den åldern då Dr Bombays plåga Calcutta spelades överallt så tyckte min pappa och min morbror att det skulle vara hur kul som helst att dansa bugg i köket till låten. Vi barn tyckte inte att det var "hur kul som helst". Vi sjönk genom våra köksstolar och hoppades innerligt att vi skulle vara adopterade eller råka blivit förväxlade på BB. Någon mer än jag som kommer ihåg den där känslan?
Tänk er dagens teknik, den kommer vara något som människor samlar på och skrattar åt hur omodernt det är. Vi skrattar när vi ser de första klumpiga mobiltelefonerna, eller så skrattar vi åt tanken att det faktiskt funnits en tid, för inte allt för länge sedan, då radion var mittpunkten för familjens musikintresse, då Beatles var som störst. Med tanke på hur fort dagens teknik går så är det inte omöjligt att den tidslinjen som vi har till "radiotidens inneår" är lika med fem år imorgon. Frågan är om det egentligen inte går lite för fort? Kommer vi hinna ha nytta och lära oss av allt som människan känner för att åstadkomma?

Med tanke på att jag är gravid så kanske det är lika bra att ta upp en modern sak som den gravida kvinnan förmodligen kommer möta inom en snar framtid på de flesta kvinnokliniker. Idag när vi åker iväg och gör ett ultraljud och får hem den där gråskaliga bilden så tycker vi att det är hur häftigt och underbart som helst att kunna se sitt barn, ändå så klart. Men tänk då på om du kunde komma iväg till ett ställe i stockholm där de gör ultraljud med hjälp av 3d. Du kan se minsta detalj och fatiskt se att det är en liten människa som än så länge ser ut som en rymdvarelse där inne. Det första som slår mig när jag tänker på den här "fantastiska" uppfinnigen är inte "Gud vad häftigt att man kan se allt det där. Tänk om jag fick tillgång till den där maskinen. Tänk att se sitt barn så detaljerat. Jag skulle älska varje sekund". Nej, egentligen så är min första tanke, "behöver vi verkligen det där?". Jag låter kanske lite gammalmodig nu, trots mina ynka 23 år. Visst älskar jag och beundrar jag allt nytt som kommer, men till en gräns. Det jag, som kommande mamma åt ett barn som jag faktiskt inte vill veta könet på, är tanken mer fasansfull. Det måste vara svårt att "gömma undan" könet för föräldrarna när bilden ändå är så klar. Kommer effekten inte bli mer "Ser den ut att bli söt? Ser den frisk ut? Ser det inte ut som om den har lite inslag av autism? Ser jag verkligen tio fingrar?". Kommer det istället inte bli så att det blir en maskin som väcker mer tankar och oroligheter som egentligen inte behövs? Jag vet faktiskt inte, jag kan bara tro och tänka hur jag själv skulle reagera om jag fick möta en sådan apparat. Om jag fick stå öga mot öga med framtiden. Jag tror inte att jag skulle njuta av varje sekund, jag tror att jag skulle få dåndimpen. Jag tror att människor inte behöver veta allt. Jag vet att jag inte behöver det, behöver du det?

(Bilden på huvudet funkar alldeles utmärkt utan 3d)

Gravidtips! Ta inte åt dig av alla goda tips som vi överöses av. Läs igenom allt, men ta det med en nypa salt. Tänk att du kan äta allt, men inte jämt. Undik att äta för mycket av det som inte är bra, men inte till den grad att det kan bli en börda så fort du ska stoppa något i magen. Om ditt barn ser ut som en överkörd groda när den kommer ut så betyder det inte att du ätit något knasigt eller gjort något dumt, det betyder att ditt barn ser ut som en slemmig groda men kommer om en snar framtid vara det finaste du sett.

Oh jag finner inga ord. Allt du skriver stämmer verkligen in på punkt och pricka och det är nästan skrämmande vart världen är påväg nånstans. Men du kommer bli en jättebra mamma det är jag säker på =)

Haha, jaa jag är helt såld på allt som är antikt. Måste till myrorna snart och kika runt lite =P *tantavarning*

Sköt om dig gumman! *kramar*