Idag är man hemmasittandes. Var till jobbet igår, men kände att kroppen inte riktigt klarade av en till dag utan vila. Så idag är det vila som gäller, jag ska ju ändå jobba en månad till innan jag blir ledig så att det är ingen bra idé att slita ut sig redan nu. Det värsta är när man är hemma och ser all röran som är i lägenheten och inser att det bästa vore att städa, men samtidigt så känner man att börjar jag kämpa kämpar på med städningen här hemma så får inte kroppen vila i alla fall. En ond cirkel det där.
I helgen har det bara varit lugnt, så det är egentligen konstigt att jag inte känner mig mer utvilad än vad jag är. Men det som har tagit en del på krafterna är att Lill-Grisen har hållt igång hela helgen. Sparkarna blir bara hårdare och hårdare, och allt mer ofta. Har skett så ofta att Simon har fått tillfälle att för första gången få känna av några av sparkarna. Verkade som han tyckte att det var riktigt kul för sen har han tagit mig lite mer på magen mot vad han brukar, och lite kel på magen är aldrig fel när skinnet bara känns spänt. Men att Lill-Grisen håller igång mer nu är inte bara negativt. Är hur mysigt som helst att, som nu, sitta vid datorn och känna hur den rör sig där inne och sparkar mig lite i sidan. Få känna att den faktiskt finns där, en fullt rörlig och levande bebis. Känns inte riktigt som om livet blir helt fulländat om man aldrig skulle få vara med om de mirakel som faktiskt sker i en gravid kvinnas mage. Att få känna hur ett barn som inte sett världen än röra sig som en liten fisk, eller idag, en stod gädda. Även om man själv kanske aldrig får uppleva att vara gravid så tror jag att man skulle gå miste om mycket om man gick genom livet och aldrig fick känna på en gravid kvinnas mage. Kanske är det bara jag som har ett hormonflöde av sköna känslor just nu och att det är därför jag säger det, men det här hormonflödet är viktigt, i alla fall i skrivandets stund, och det är allt som räknas.