Dagarna går så otroligt fort, och man bara växer och växer. Det känns både roligt att dagarna går så fort, men samtidigt lite ledsamt. Det är hur kul som helst att dagarna går fort när man tänker på att varje dag som går är en dag närmare att få se Lill-Grisen. Det sorgliga är tanken på att varje dag som går är en dag mindre att vara gravid. Det är inte det att jag kommer sakna huvudvärken och allt det jobbiga, mer att man kommer sakna att ligga och mysa i soffan med handen på magen där Lill-Grisen ligger och rör sig. Bara att känna det lilla livet som växer där inne är hur underbart och mysigt som helst, även om det inte alltid är så skönt. Den här senaste veckan har det inte alls varit skönt. Han/henne har valt att flytta sig framåt vilket gör att vissa rörelser känns som om hela magen går sönder. Sen när den lagt sig så långt fram så gör det att jag genast får mycket svårare att ta på mig skorna och sådana saker, Simon har t.om. fått börja med att hjälpa mig varje gång han är i närheten och jag ska ta på mig skorna, det går inte alls. Varför har aldrig något berättat att det ska göra så ont? Alla andra verkar tycka att det enbart är mysigt att vara gravid och att det inte alls känns när den ligger där inne och rör sig, men ärligt talat så är det verkligen inte hur härligt som helst då det känns som om den ska sparka sönder magen på mig!..

Att magen växer i den takten den gjort har gjort att jag har fått bytit ut mina arbetskläder ganska så ofta. Det är lite så att min chef kommer börja säga, "Vilken storlek är det nu du ska ha?" när hon ser mig, men hon verkar enbart tycka att det är roligt så att det känns bra. En tjej jag jobbade med slutade för en månad sen för att hon ska ha ett barn i maj. Tänkte ta den smarta, snabba vägen och börja använda hennes tröja som hon hade när hon slutade, så att jag skulle slippa byta så ofta. Har haft den i ca en vecka, igår fick jag nya kläder igen... Det är nu man känner av flodhästsyndromet, när jag som är i vecka 21 inte kan ha en tröja som en tjej som var i månad 8 kunde ha. Är det jag som är stor eller var det hon som var liten? Jag tycker inte att jag har gått upp såå mycket, så att jag håller på det senare alternativet.

Den här veckan har jag också fått massor av problem med eksem. Tror jag har någon form av allergi, men jag orkar inte hålla på att strula och ödsla tid på att kolla upp vad det kan vara och prata med en läkare om det. Har tänkt igenom allt jag ätit, men kan inte komma fram att det skulle kunna vara något i matväg, kanske det är något medel på jobbet jag använder, eller så kan det vara att jag har blivit lite parfymallergiker. Funderar på att testa oparfymerat tvättmedel både på jobbet och hemma (det är ändå slut) och hoppas på att det ger resultat. Som det är nu så svider det som om jag skulle ha blivit solbränd, och benen och armarna är knallröda, hyn känns stel. Sen kan man ju fundera på hur bra det är att jobba på sjukhus när man är gravid och mycket känsligare mot alla sjukdomar m.m. men det är en annan femma. Orkar inte söka läkare igen, känns som om jag har varit på läkarbesök allt för ofta senaste tiden pga huvudvärken. Sist jag var iväg fick jag en remiss till sjukgymnasten också, så att idag ringde jag och bokade tid, 12 maj bär det av dit.