Känns som att den här perioden i mitt liv inte alls är min period. Först får grabbarna vattkoppor och under tiden vi håller på och väntar ut det blir min morfar sjuk. Sen frisknar grabbarna till men tyvärr inte morfar som den 17:e maj lämnade oss. Min älskade lilla morfar. Sen hamnar Simons mamma på sjukhuset för hjärtbesvär. Som tur var gick det bra och hon är nu hemma igen. Sen blir Nemo sjuk igen. Ena örat blir dubbelt så stort mot normalt, vätskefyllt och kliar. Sen får han prickar över precis hela kroppen igen. Iväg till vårdcetralen där dom inte riktigt kan ge något klart besked utan vi får åka hem med fyra olika besked och ett recept att hämta ut på Apoteket. Skulle det inte bli bättre till senast fredag blir det att åka tillbaka igen. Så nu kliar det på lillkillen så han har svårt och sova utan ligger bara och drar i det stackars örat.

Nej ursch. Den här perioden är inte min period. Inte om man ser det ur mina älskades hälsosynpunkter i alla fall. *Peppar peppar* har jag själv varit frisk hela tiden så jag orkat ta mig igenom allt. Men fan (ursäkta uttrycket). Nu vill jag ha tur. Hälsa. Och något så omöjligt som att få min älskade morfar tillbaka igen.

Idag är min födelsedag. Denna har jag spenderat med nära och kära och några hemmagjorda tårtor innehållande blåbär och smörkräm. Fick fina presenter både av vänner på dagen samt familjen på kvällen. Det har varit fullt hus här med andra ord. Nu är klockan snart midnatt. Ska plocka in det sista från dagen som spenderades på altan och sen väcka grabbarna Nemo och Simon som ligger och sover i soffan. Eller nja, Simon väcker jag men Nemo ska vi nog klara av att bära upp ändå.

Tack för sen här fina dagen!

Idag fick känna smaken av frihet. Precis så kändes det när jag var ute och gick med Nemo efter att ha lämnat av Liam på förskolan. Efter att i stort sett har suttit hemma i dryga månaden pga vattkoppor så kändrs det riktigt bra att alla äntligen är friska och att vi fick ta en tur till Öppna förskolan idag också. Härliga dag. Underbara frihet.

Upptäckte idag att vår katt Bamse har fått stryk efter en utepromenad. Började misstänka att det var något lurt efter att ha legat och tryckt bakom toaletten i ett dygn. Lockade fram honom och Simon såg att han hade ett sår på ryggen, troligen från slagsmål och att han haltade lite smått på ena bakbenet. Tror dock inte att det är någon fara med det utn ger det en dag till och ser om det inte blir bättre av sig självt. Han ser inte ut att ha så ont ändå. Lilla plutten. Får hoppas han piggnar till till imorgon. Han testade i alla fall att gå ut ett par gånger men lämnade inte vår lilla framsida en enda gång. Modet kommer nog tillbaka om några dagar igen. Ger han lite tid.

Sitter och kikar på någon halvkass film på trean i väntan på att bli lite tröttare. Resten av familjen ligger redan och sover, jag är som alltid sist.

Idag har vi varit lite utanför dörren i alla fall. Skönt. Först en tur till kumlamarken, sen systemet för att inhandla till Malins inflyttnigsfest och sen en tur till affären och handla med lite saker. Efter det åkte vi vidare till morfars sambo och lämnade lite saker vi köpt med till henne samt åt lite smörgåstårta. Lyx. Fick också reda på att morfar har fått bättre värden så att förhoppningsvis kan han snart väckas ur respiratorn. Underbart!

Nej nu ska jag försöka varva ner. Lägga mig i sängen och kika vidare på filmen där i väntan på John Blund.

"Man ska ge barn pengar att kunna göra något, inte pengar så att dom inte behöver göra nånting."

Igår åkte jag och Simon och hälsade på min morfar som ligger på sjukhus. Han hade ju vaknat upp men sen blev han sämre och ligger just nu i respirator igen. Det kändes bra att åka dit och se honom. Det är klart att det var jobbigt men det kändes ändå på något konstigt, obeskrivligt vis bra att få se honom och inte bara tänka på honom. Min älskade lilla morfar.

Skriver från iphonen och då blir det lite som det blir ibland. Tyvärr måste man ha en dator för att rätta felen.

Det tidigare inlägget blev såklart fel (har ni nog märkt). Det första kortet är från idag och det andra från igår och inget annat!

Nu är det dax igen. Den här gången har Liam fått vattkoppor och det syns verkligen! Nemo hade turen och fick bara max tio stycken men Liam har verkligen ÖVERALLT. Några vattenfyllda sitter tyvärr på könet också. Funderar på hur det blir när det blir sårskorpor sen eftersom det är en massa bakterier där nere. Nu har han nämligen blöja på sig också för att han inte ska klia där. Någon som vet?
Synd är det om honom i alla fall, trots att dom inte börjat klia så farligt än. Men han har bara haft kopporna i snart 2 dygn så han har väll inte nått kulmen av kliandet än. Ja, vattkopporna sprids som en löpeld över kroppen i alla fall. Undrar hur han ser ut om en vecka.

Första bilden är från igår och den andra bilden från idag:

Idag är det tre månader kvar tills jag och Simon ska slå våra påsar ihop på riktigt. Om tre månader kan jag kalla mig för Fru Söderek. Vad Simon kommer kalla sig för får vi se med tiden.

Tiden går fort nu. Har egentligen inte hänt så mycket den senaste tiden, mer än att det har blivit vår men det tror jag ingen där ute har missat? Valborgsmässofirandet var lugnt. Blev en tur till en brasa där Liam fick spela på lite lotter och fiska upp godis med metspö, han var nöjd. Den andre herren satt mest i vagnen och halvsov. Envis är han och vägrar somna till ordentligt.
Har i alla fall världens bästa barn. Älskar Liams kommentar för en vecka sedan då jag precis hade sminkat klart mig.
- Vilka fina ögon du har!
Då dunkar mammahjärtat lite hårdare.

Tack Annika för att du finns idag! Liam började morgonen med att kila ner till köket och äta tre yoghurtar innan han gick upp och väckte mig och lillebror. Hög på energi, överenergisk. Framför mig såg jag en lång dag och tankar om hur jag ska kunna stimulera hans lilla kropp och hjärna for genom huvudet, men inte länge till. Snart plingade det till i min telefon och det var Annika som hade skickat ett sms. Hon har själv tre guldgossar som Liam och Nemo brukar leka med men nu var hennes minsting på dagis så då undrade hon om Liam ville komma över och leka! Att man kan bli glad över så lite, men så är det när man har en riktig dagiskille hemma som bara tycker att "hemma" är tråkigt. Snart hade Liam fått kläder på sig och borstat tänderna och tassade iväg för lek. Själv kunde jag slänga in en tvätt i maskinen och umgås med Nemo. Idag är en bra dag.

Gud vad tråkigt det är med vattkoppor. Liam är överenergisk men vi kan ju inte gå till Öppna förskolan eller någonstans eftersom lillebror är sjuk. Det jobbiga är att om Liam blir sjuk ska jag lyckas hålla honom hemma och på humör under den tiden det tar för kopporna att torka ut. Ser fram emot långa dagar de kommande veckorna... Eller inte.

I natt sov Nemo äntligen hela natten igen. Den sista tiden har han vaknat allt mellan en till fem gånger per natt men nu fick vi äntligen sova ut. Sov i sin egen säng gjorde han också så det kändes nästan lite konstigt att ha så mycket utrymme då den som tar upp halva sängen vanligtvis är Nemo. Får hålla tummarna för en till sån natt, men sån tur ska man väll inte ha? Får vara nöjd med det jag får.

Hur kommer det sig att när man är barnfri och får sova så vaknar man klockan åtta och inte alls kan somna om? Jobbigt.

Igår hade vi hit lite vänner av vissa anledningar. Det var mycket trevligt. Det blev tårta, alkohol och en massa prat till in på småtimmarna. Först vart det lite osäkert på hur det skulle bli igår för Nemo har nämligen fått vattkoppor. Men eftersom vi hade beställt tårta och en hade tagit ledigt från jobbet för gårdagen så bestämde vi att barnen trots allt fick sova hemma hos farmor och farfar. Liam var nöjd i alla fall och jag tror inte att det gick allt för stor nöd på Nemo heller. Det är "skönt" att Nemo har fått vattkoppor ändå. Det känns ju bra att han får det när han är liten och nu hoppas vi på att Liam också får lite koppor på kroppen så att han också har fått det.

För att prata om något annat så var ju jag och Liam på cirkus i torsdags tillsammans med Simons bror Jonas och hans sambo Erika. Det var Liams första cirkus så man visste ju inte vad han skulle tycka om det. Djuren var i alla fall väldigt intressant. Speciellt kamelerna med deras storlek. Något som han inte blev impornerad av var akrobaterna för "det där kan mamma och pappa också göra". Härligt med barn som ännu inte vaknat upp och upptäckt omgivningen riktigt, ha ha. När vi till exempel såg en kvinna klättra upp för rep och snurra sig omking det högt upp i luften så vände sig Liam till mig och sa
- Det där kan du göra imorgon mamma.
Kände att jag behöver nog gå hem och öva lite om jag ska klara det där. Liam var sedan inte så intesserad av dessa akrobater utan vände sig istället mot ljusen som blinkade och tittade väldigt fascinerat på de istället.

Nu ska jag ta ett glas cola och titta på debatt. Idag bjuds det på en bild av Liam utanför cirkusen. Nöjdaste killen i stan.

Nu har det gått några dagar och jag kan inte direkt säga att jag har så mycket positivt att skiva om. Min underbara morfar genomgick en operation för några dagar sedan och fick en stroke under operationen. Han låg i respirator efteråt men nu har han vaknat och tyvärr har stroken tagit på rösten så han kan inte längre prata. Just nu är det enda man kan tänka på är att man vill höra hans röst igen. Något som man förr såg så självklar finns inte där lägre. Får hoppas att han blir bättre så småningom. Min älskade morfar!

Ikväll ska jag och Liam på cirkus och tänka på lite annat. Ska bli kul. Har inte varit på cirkus sen jag var liten. Spännande.

Helgen är förbi igen, hann knappt märka av att den började ju. Men nu är det i alla fall söndag igen och vi har spenderat halva dagen (känns det som) med att titta på Räddningspatrullen så snart spyr jag väll ekorrar.
Men det är roligt med lite tecknat från när en annan var yngre. Räddningspatrullen, Bumbibjörnarna, Duck tales och en massa annat. Härligt tecknat, härlig söndag!